Pernilla Leviner

Barnkonventionen gäller sedan den 1 januari 2020 som svensk lag. Att införliva barnkonventionen i svensk rätt var ett led i att stärka barns rättigheter och ett förtydligande av att konventionen ska beaktas i alla åtgärder som berör barn. Nu har mer än fem år gått sedan inkorporeringen vilket väcker frågan om vilket genomslag barnkonventionen som svensk lag egentligen fått. Kapitlen i Barnkonventionen i svensk rätt: genomslag i lagstiftning och rättstillämpning handlar om hur barnkonventionen påverkat såväl lagstiftning som rättstillämpning. Ett flertal rättsområden såsom medicinsk rätt, utbildningsrätt, kommunalrätt, familjerätt, socialrätt, migrationsrätt, folkrätt, straffrätt och arbetsrätt behandlas. Boken är resultatet av ett samarbete mellan forskare med koppling till Barnrättscentrum vid Juridiska fakulteten, Stockholms universitet. Centret är ett nav för forskning i ämnet barnrätt och samlar forskare från flera vetenskapliga discipliner. Boken är tänkt att användas i universitetsutbildningar på både grund- och avancerad nivå samt i utbildningar för praktiker som i sin verksamhet kommer i kontakt med frågor om barnkonventionen. Med fördel läses boken tillsammans med den under 2020 utgivna Barnkonventionen i praktiken: rättsliga utmaningar och möjligheter.

Denna bok syftar till att hjälpa studenter som är nya på juristprogrammet att förhålla sig kritiskt och kreativt till material som jurister hänvisar till genom att förklara varje rättskällas styrkor och svagheter samt hur rättskällorna samverkar. Boken behandlar:• Författningar• Prejudikat (rättspraxis)• Förarbeten• Handelsbruk• Analogier och motsatsslut• Soft law, vägledningar och råd• Juridisk litteratur• Utländsk rätt• Rättsprinciper

Under våren 2020, i skuggan av en rådande coronapandemi, har ett antal organisationer larmat om ökat våld mot barn, ökat antal internetrelaterade brott mot barn och ökande antal orossamtal från barn. Tre forskare från olika ämnen - teatervetenskap, barn- och ungdomsvetenskap samt mediestudier - vid Stockholms universitet har här skrivit fördjupande reflektioner kring barns villkor och barns rättigheter utifrån barnkonventionen. Rubriken är hämtad från Rebecca Örtmans drama ”En sten i magen”, där tre barn leker och prövar olika roller och uttryck som de erfarit från en omgivande vuxenvärld. Pjäsen inspireras av det tacktal "Aldrig våld", som Astrid Lindgren höll 1978 när hon tilldelades den tyska bokhandelns fredspris. Talet belyser våldets mekanismer som främst drabbar barn och är aktuellt än i dag.

Lever Sverige upp till Barnkonventionens krav i fråga om barns rätt till skydd mot brott och utsatthet i sina hemmiljöer? Har socialtjänsten som ytterst ansvarig barnskyddsmyndighet de rättsliga förutsättningarna att skydda barn? Hur förhåller sig föräldrars rätt som vårdnadshavare och rätt till privat- och familjeliv till barns rättigheter – särskilt en trygg uppväxt – och principen om barnets bästa? Samhällets barnskyddsansvar aktualiserar komplexa rättsliga frågor om grundläggande rättigheter för både barn och föräldrar. Syftet med denna avhandling är att belysa dessa frågor genom att analysera socialtjänstens barnskyddsansvar utifrån ett rättsvetenskapligt perspektiv där både reglering och tillämpning granskas. Undersökningen visar att regleringen uppställer höga mål kring barns livsvillkor och krav att barn ska skyddas från våld och utsatthet i sina hem, men att socialtjänsten inte ges tydliga verktyg och befogenheter att realisera dessa mål. Socialtjänsten lämnas med vaga och osäkra rättsliga verktyg och ett starkt betonande av att utredning och insatser ska genomföras i samförstånd med vårdnadshavare. Detta leder till en rättslig praktik där fokus snarare ligger på samförstånd med och motivation av föräldrar än utredning rörande vilka barn som behöver samhällets stöd och skydd. I avhandlingen föreslås en genomgripande översyn av barnskyddsregleringen, där komplexiteten innefattande barns och föräldrars potentiellt motstående intressen lyfts fram. För att stärka barns position och rättsliga ställning föreslås bl.a. att Barnkonventionen inkorporeras i svensk rätt, att ökade krav ställs på fullgoda beslutsunderlag samt en tydligare uppdelning mellan frivillighet och tvång, där barn ges ökade möjligheter att företrädas av oberoende företrädare under barnskyddsutredningen.