Peter Henning

Ska man undervisa om Strindberg trots hans förlegade kvinnosyn? Hur hanterar man utbildningssystemets krav på förutsägbara resultat när man tror på en oförutsägbar litteraturundervisning? Går det att skapa trygghet och samtidigt öppna för risk och osäkerhet i klassrummet? Att undervisa i litteraturvetenskap är att vara intrasslad i olika obekväma och motstridiga positioner, roller och spänningsfält som rör etik, politik och synen på kunskap i vårt samhälle. Omsorg och ironi argumenterar för att det är viktigt att litteraturlärare försöker stå emot impulsen att genast lösa de dilemman som genomkorsar det litteraturvetenskapliga klassrummet. Aporierna, de olösbara motsägelserna, kan i själva verket förstås som litteraturundervisningens förutsättning och särskilda kunskapsbidrag. Genom fyra prövande essäer med utgångspunkt i lärares vardag pläderar denna bok för något man kunde kalla en aporetisk litteraturundervisning, där både omsorg och ironi är viktiga komponenter. Omsorg om vårt ämne, studenterna och litteraturen; ironi som ett sätt att navigera i, men inte ut ur, motsägelserna.

Esaias Tegnérs ( 1782–1846) författarskap bildade länge centrum i den svenska kanon, och ansågs enligt utländska bedömare utgöra Sveriges främsta bidrag till världslitteraturen. På så vis har det haft stor betydelse för såväl den inhemska som utländska föreställningen om svensk kultur. Funktionen som enande nationalsymbol har Tegnér sedan länge förlorat, även om många fortfarande håller honom högt som poet. Parallellt med detta har hans texter i allt lägre grad kommit att intressera litteraturvetenskapen. Men en situation ”efter Tegnér”, i vilken hans närvaro i kulturen inte är lika självklar, kan istället innebära att nya infallsvinklar friläggs och att intressanta sidor av hans texter kan träda fram på nytt. I detta syfte har sex yngre forskare i Lund valt att närma sig Tegnér utifrån sina egna forskningsintressen. Här ges litteraturhistoriska perspektiv på Tegnérs relation till 1700-talet och till den romantiska rörelsen. Vidare undersöks hans erotiska diktning utifrån ett genreperspektiv och hans verskonst i ljuset av kognitiva och semiotiska teorier. Vi får även ta del av bilder av Tegnér som en gestalt på gränsen mellan fiktion och biografi, och se hur hans dikter fungerat som råmaterial för poeter från 1900- och 2000-talet.

Att uttrycka sina livserfarenheter i skrift inför en läsande offentlighet hör i dagens individualistiska samhälle till vardagligheterna. För 200 år sedan var emellertid situationen en annan, och att undersöka den självframställande litteraturens former och villkor under denna tid kan också berika förståelsen av jaget i det tjugoförsta århundradet. Det svenska 1800-talet är en dynamisk tid, vars tänkande ligger till grund för många av våra moderna föreställningar om jaget och minnet inte minst såsom dessa kommer till uttryck i det självbiografiska skrivandet. I själva verket är det i viktiga avseenden litteraturen som driver på denna utveckling genom att ständigt, och i skiftande former, utforska våra möjliga förhållningssätt till det förflutna. I sin avhandling undersöker Peter Henning vad som händer när livet och samhället på ett allt mer självklart sätt vägs mot den personliga erinringens horisont när de smaknormer som tidigare begränsat det självframställande skrivandet börjar ifrågasättas, och när det blir möjligt för individer från ett bredare samhällsskikt att berätta om sig själva i det offentliga. Genom punktnedslag i P. D. A. Atterboms, Erik Gustaf Geijers, Henriette Widerbergs och Verner von Heidenstams författarskap tar studien ett brett grepp om epoken. Här möter vi den tidiga romantikens tårdrypande minneskult såväl som nittiotalismens idealisering av glömska och intighet. Självbiografisk performancekonst står mot essäistiska experiment, medan drömmar om att spegla eviga sanningar i de egna hågkomsterna bryts mot förhoppningar om att på nytt vinna ryktbarhet genom skandalösa bestsellers.

Vad är minnet, med vilka modeller kan vi göra det fattbart, och vilka är möjligheterna att med minnet återskapa det som glömts bort eller på annat sätt gått förlorat? Frågan om minnet och det att minnas har sedan urminnes tider intresserat poeter, filosofer och forskare, och att ämnet bibehållit sin popularitet är egentligen inte så konstigt. Minnets mysterier rör helt enkelt vid flera av de mest grundläggande aspekterna av det mänskliga varat – ett faktum som författare i alla tider varit väl medvetna om. I denna volym – resultatet av ett symposium i Lund den 26 april 2013 – finner vi fyra artiklar som på var sitt sätt försöker belysa minnets och litteraturens beröringspunkter. Författarna tar ett brett grepp om frågan och rör sig från Västerlandets arketypiska minnesfunktioner till romantikens särskilda sätt att tänka om det förflutna; från Sigmund Freuds metaforer till konkretisten Åke Hodells arkiv i Stockholm. Texterna visar också på den teoretiska bredden i det litteraturvetenskapliga studier av minnet, och kan härigenom tjäna som en koncis introduktion till fältet.

Was, wenn der eigene K rper urpl tzlich den Dienst versagt, und jede ihm gestellte Anforderung blo noch mit Verweigerung und M digkeit quittiert, weil die ihm innewohnende Seele an die im Kopf sitzende Schaltzentrale funkt: Stop Aufh ren Bis hierhin - und nicht weiter Die moderne Psychologie hat den Begriff Burn-Out-Syndrom zur Hand, wenn davon die Rede ist, dass einer ausgebrannt ist, aufgeh rt hat, zu funktionieren, nicht weiter kann, weil die eigenen Glieder tonnenschwer erscheinen - und jeder n chste Schritt zur Herkulesaufgabe wird. Alexander H ussers Ich-Erz hler will wissen, was es ist, das ihn so sehr niederdr ckt, dass ihm ein Leben in der alten Form nicht l nger m glich ist. Memory ist das faszinierende Protokoll einer Selbstbefragung, die zur schonungslosen Befragung und Durchleuchtung einer ganzen Familie wird; ein Buch des Zweifels an den besten menschlichen Eigenschaften, bis hin zur eigenen Vernunft. "... H usser z hlt] neben Autoren wie Klaus B ldl, Bodo Morsh user oder Roland Koch zu den stillen, und noch zu entdeckenden geheimen Gr en der j ngeren deutschsprachigen Literatur ..." (Der Spiegel)