Peter Hultsberg

Lars Hultsberg (1934-) är konstkännare, själv lekmanna-konstnär. Grupper av klossar och allsköns figurer belamrar arbetsrummet, pryttlar som han avbildar. Ofta förs samtalet in på Giorgio Morandis måleri. Vid fyllda nittio har intresset intensifierats, likaså stunderna framför staffliet. Peter Hultsberg (1951-) har författat en rad böcker i skilda ämnen, vilket litteraturlistan berättar en del. I Jag har sett Morandis tystnad möts brödernas vardagsvärldar i allsköns intryck, ekon, utkast och målningar. Varje målad bild säger: Detta är något jag sett.

I Gräsen i Thule. Några närläsningar av Harry Martinsons civilisations och kulturkritiska dikter framställs poeten som siare. Vad som i några kritiska dikter den gången samlingen publicerades kunde betraktas som överspänt är i vår tid en verklighet som de flesta, oavsett ideal har svårt att undkomma. En underliggande fråga i uppsatsen rör hur människan kan återfinna sitt rum i spänningen mellan förflutenhetens landskap och framtiden. Peter Hultsberg saknar svar, men blir en megafon för dilemmat.

I Novembers tystnad blandar Peter Hultsberg ungdomsminnen med sentenser, poesi med dagboksnoteringar. Genom författarens känslighet för inopportuna betraktelsesätt och förmåga att se ur nya vinklar blir hans motsträvighet tydlig, vilket, inte minst, framkommer i de många litteraturvetenskapliga kommentarerna. Det gäller att höja blicken och att försöka se bortom det efemära. Det finns så mycket himmel när dagen gryr, läser vi. Peter Hultsberg har tidigare utgivit följande titlar på Solvändan Förlag: 2011 Somrar är aldrig dåliga. En essä om Göran Brunius seglardagböcker 2012 Dagar Väntan. Dikter 2013 En levande klanglåda. Några exempel på svensk skönlitteratur där Bibelns berättelser genljuder 2014 Den tidlösa skådeplatsen. Tre essäer om Lennart Sjögrens poesi 2015 Men mellan var gång glömmer du. Anteckningar kring Björn von Rosens sena poesi med inskott av undringar inför samtiden 2015 Någon egen innersta sanning. Anteckningar kring Uno Engs författarskap: valfrändskaper samt nutida speglingar 2016 I skuggan av hösten. Hågkomster, konturer, maningar 2017 Minnets hand. Édouard Manet betraktad 2019 Trädgårdar. Anteckningar och dikter 2020 Saknaden av ett gråpäronträd. Klipp och kommentarer ur anteckningsboken 2021 Gränsen skapar gränsen. Konstnären och poeten Lennart Sjögren.

Sentimentalt och uppfordrande skriver Peter Hultsberg om ett saknat gråpäronträd. Trädet är nedsågat och borta. Likaså en förgången tid som förleder författaren att tro att det funnits en dag då trygghet rådde, då det grå kunde förknippas med gråsossarnas jordnära välvilja och det Orwellska nyspråket höll sig inom pärmarna på romanen 1984. Men det grå är också ett uttryck för åldrandet och saknaden av släktingar, vänner och korta möten, så kallade brief encounters. Indignationen inför vad som sker i samtiden, lika litet som passionen och känslorna på privatplanet avtar inte med stigande ålder. I boken ett slags sorgesånger - blandar och delar författaren på citat och anteckningar ur dagboken. Peter Hultsbergs är Fil. Dr, 69 år och bosatt i Kalmar.

De flesta av oss ser inte vad vi ser utan vad andra ser. De flesta av oss hör inte vad vi hör utan vad andra hör. De flesta av oss tänker inte vad vi tänker utan vad andra tänker. De flesta av oss gör inte vad vi gör utan vad andra gör. Det kinkiga i samband med dessa påståenden är att de flesta nickar instämmande. Så var det med den saken! Tron på det orädda mötet som en kraft att motstå likriktning följer som en besvärjelse genom Peter Hultsbergs anteckningarna, vilket också blir tydligt när dagarna med barnbarnen fångas i några ögonblicks-bilder. I dessa anade memoarer, som bokens undertitel lyder, samtalar författaren med sig själv men även familjemedlemmar från skilda tider i bildrika flöden om sådant som varit och som är. Vad snäckorna längs trädgårdsgången säger i sommarkvällen är en angelägenhet för var och en som lyssnar att utforska. Peter Hultsberg är född år 1951 och bosatt i Kalmar.

Vad förenar änglar, en smutsig docka, Drömmarnas Hus, Gutenbergs-galaxens Nova, haikudikter, stutar och andra djurkroppar, klenäter, Liljeholmens kronljus, Kiruna och julevangeliet? Jo, allt finns med i denna samling av NOVELLETTER TILL JUL, där ett femtontal författare medverkar med sin julberättelse eller dikt. En lika omväxlande som överraskande blandning! Alla i familjen kan hitta sitt guldkorn. Dessa författare har bidragit: Gudrun Winfridsson Sven Velo Petersson Lillemor Högerås Margareta Juhlin Oline Stig Peter Hultsberg Malin Piegsa Karin Hartler Marie Torebring Anna Rudberg Anna Dunér Vibeke Olsson Sofie Berthet Anna Fröding Paul Lager Tillsammans alltså 24 novelletter och dikter av skiftande karaktär, ett bidrag för varje dag i advent plus Julevangeliet i en alldeles egen form. Dessutom inleds varje dag med en haikudikt. Ingen berättelse är den andra lik, vilket vittnar om en rik och fantasifull mångsidighet bland skribenterna.

Peter Hultsberg har skrivit flera böcker i vilka vikten av självständighet och individens rätt att slippa signera tillfälliga kontrakt framstår som eftersträvansvärt, något som även blir tydligt i denna samling där diktandet inspirerats av konstnären Édouard Manets liv och verk. Författaren betraktar inte själva föremålen - Manets tavlor - utan snarare dess rörelser. Motivens beteenden kan skönjas i prosadikterna. Med Birgitta Trotzig säger Hultsberg: "att genom att visa exempel på en reaktion, exempel på ett personligt förhållande till ett konstverk bana väg för andra reaktioner, lika personliga." Att läsa Hultsbergs texter kräver stor inlevelse eftersom författaren närmar sig en förväntan som inte håller till godo med sådant som betraktas som identifierbart eller avhöljt sina sanningar. Av vad skapas en persons självbild, och vidare varför vi från tid till annan inte känner igen oss i spegelbilderna som visas upp, är frågor som följer dikterna.

Lennart Sjögrens världsbild är grundad i det som är och den kärva natur- och människosyn han förmedlar i diktningen präglar synen på liv och död. Tidsförloppet i berättelserna som dikterna bär fram är det uppförstorade ögonblickets tid. Något tredje kan anas. Lyriken möjliggör samtalet om tillvarons mest svårfångade frågor utan att begränsas till invanda föreställningar eller klichéer. I Den tidlösa skådeplatsen uppmärksammar Peter Hultsberg Lennart Sjögrens omfattande diktning i tre essäer, nämligen den tidigt publicerade dikten ? Bernt Notke?, vidare diktsamlingen Fågeljägarna, och den år 2014 utkomna långdikten Kalla mig Noa. Peter Hultsberg är filosofie doktor och lärare vid Stagneliusskolan i Kalmar.

I En levande klanglåda studerar Peter Hultsberg svensk skönlitteratur mot en fond av olika bibelreferenser. Författarens uppfattning säger att Bibelns personer och människor som lever idag har åtskilligt gemensamt. Bibelns berättelser och den litteratur som färgas av historierna i Bibelns böcker berör många. Bibeln har inspirerat människor att tjäna godheten, även om merparten av bibelberättelserna skildrar något annat. Guds väsen har ett oändligt antal sidor. Men detsamma gäller för människor, läser vi i kapitlet i vilket Torgny Lindgrens roman Bat Seba analyseras. Andra författare och deras litteratur som analyseras är P C Jersild, Sara Lidman, Torgny Lindgren, Sven Delblanc, Jonas Gardell, Astrid Lindgren m.fl. Peter Hultsberg har författat flera böcker i vitt skilda ämnen. År 2011 mottog han Wallquistpriset av Smålands Akademi för sin avhandling om den öländske poeten Lennart Sjögren.

Konstnären, författaren, seglaren, naturmänniskan och levnadskonstnären Göran Brunius skrev flera böcker i en mängd olika genrer. Bland dessa utmärker sig nio volymer med dagboksanteckningar i vilka han fångade den svenska naturen året om. I år skulle Göran Brunius ha fyllt 100 år (19112005). I seglardagböckerna som publicerades mellan åren 1964 och 1973 berättar författaren ömsom vemodigt, ömsom indignerat om förändringarna han noterar i skärgårdslandskapet. Peter Hultsberg presenterar i långessän Somrar är aldrig dåliga Göran Brunius författarskap såsom detta kommer till uttryck i dagböckerna. Han finner överensstämmelser mellan Brunius och somligt hos de antika vishetslärarna Zenon och Epikuros, och frågar huruvida det skulle vara möjligt att leva såsom Brunius gjorde under sina långseglingar i vår tid. Kanske inte enkom gamla sjöbodar vittrat sönder utan också till stora delar den livsberusade stoikerns engagemang?

Titeln Gässen är fiskar anspelar på historien om de medeltida munkarna som i sin förtvivlan under fastemånaden låter övertyga varandra om att allsköns djur i själva verket är fiskar. Den stränga matordningen tillät inte annan animalisk föda än fiskkött. Gässen som simmar i klosterdammen måste rimligtvis vara fiskar eftersom de uppehåller sig i vattnet. Och så spisades knaperstekt gås med gott samvete som tilltugg. Ett annat tidigt exempel på ”newspeak” berättar om påven som tillät de fastande att äta bäver med förklaringen att gnagaren var en fisk med sin fjälliga ”svans”. Orwell var inte först, inte heller sist med att avslöja självbedrägerierna. Fenomenet omskrivning har rötter i medeltiden, om inte tidigare, och sedan några år har vi fått veta att ”diskriminering” är positiv särbehandling.