Pouran Djampour

Antalet människor som lever under hot om utvisning har ökat under de senaste decennierna. Samtidigt har det vuxit fram en medvetenhet om att dessa människor är ? och kommer att vara ? invånare i Sverige. En bred social rörelse med fokus på irreguljära migranters rättigheter har formerats och bidragit till att lagstiftningen på området förändrats. Människor utan uppehållstillstånd har idag rätt till sjukvård ?som inte kan anstå? och deras barn har rätt att gå i skolan. Utvecklingen är dock dubbel. Över hela Europa stängs gränserna. Och politiska krav på en närmast total exkludering av irreguljära migranter har vunnit gehör. Det som länge framstod som en utveckling mot ökade rättigheter för dessa människor har visat sig handla om återkommande förhandlingar där utgången är oviss. ? I denna antologi analyserar 19 svenska forskare hur tillståndet irregularitet skapas, återskapas och upplevs. Irregularitet förstås som präglat av föränderlighet, pluralism och temporalitet, och inte som en fast identitet eller egenskap. De olika texterna uppmärksammar hur detta tillstånd synliggör en rad dramatiska paradoxer, särskilt i den svenska välfärdsstaten. Texterna diskuterar främst det komplicerade förhållandet mellan medborgerliga och mänskliga rättigheter och verklighetsglappet mellan föreställningen om Sverige som ?världsbäst? på humanitet, jämställdhet och solidaritet och den våldsamma exkludering som sker i den inkluderande välfärdsstatens geografiska och rättsliga marginaler. Maja Sager är biträdande lektor på Genusvetenskapliga institutionen, Lunds universitet. Helena Holgersson är sociolog och arbetar som lektor på Institutionen för kulturvetenskap vid Göteborgs universitet. Klara Öberg är antropolog och affilierad vid IRIS, Écoles des hautes études en science sociales i Paris. Hon undervisar i migration, genus och globalisering vid institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet. Utöver redaktörerna medverkar Henry Ascher, Maria Bexelius, Carin Björnberg Cuadra, Pouran Djampour, Sofi Jansson, Shahram Khosravi, Anna Lundberg, Heidi Moksnes, Amanda Nielsen, Vanna Nordling, Anette Rosengren, Erika Sigvardsdotter, Niklas Selberg, Mikael Spång, Emma Söderberg och Åsa Smith Wahlström.

I denna bok undersöks olika aspekter av rasism och antirasism samt dess påverkan på det sociala arbetets brukare, yrkesverksamma och frivilliga aktörer i olika välfärdssammanhang. Vår ambition med denna bok är att främja reflektion och stimulera till en debatt om rasism och antirasism i socialt arbete. De olika kapitelbidragen visar på en mångfald sätt som huvudtemat rasism och antirasism i socialt arbete kan studeras utifrån val av empiriska fall och teman, liksom avseende teoretiska och metodologiska ingångar. Bidragen befinner sig på olika nivåer och inom olika områden empiriskt och teoretiskt: socialpolitik, migrations- och integrationspolitik, offentligt socialt arbete, organisation, civilsamhälle, brukar- eller klientnära arbete med och för olika individer och grupper av människor, människors livsvillkor och erfarenheter. Rasism, antirasism och socialt arbete i spåren av migration vänder sig till studerande på socionomprogrammet och mastersprogrammet i socialt arbete, men är av intresse även för forskare och lärare inom socialt arbete och närliggande discipliner samt för yrkesverksamma socialarbetare och andra välfärdsprofessionella.

In public discourse on migration, people who migrate are often portrayed as deviating from the rest of the population. This is especially true for the group categorised as ‘unaccompanied’ children who are portrayed as homogeneous and not seldom with a common history. Such simplifications create a ‘single story’ that reduces people who migrate and their complex lives to stereotypes. This dissertation derives from a willingness to contest this single story through multiple stories by multiple storytellers. This is done by seeking to comprehend what borders do in the lives of eight youth with experience of migrating. The aim is thus to study what borders do and how the participants navigate, experience and challenge those borders at different stages of their lives. This study is based on ethnography among eight youth, who at some point have been categorised as ‘unaccompanied’ children in Sweden and other countries. The fieldwork was carried out during a period between 2013 and 2017 involving interviews and conversations with the participants. Borders are analysed from a multiperspectival standpoint, which means that borders are seen as practices of both material and symbolic divisions performed by different actors constituting control. Borders not only hinder or stop some while granting passage to others; they also construct people differently. Those who are repeatedly crossed by borders eventually become inhabitants of the borderlands. Influenced by feminist and postcolonial scholarship, this study calls for epistemic plurality by acknowledging different sources of knowledge which are placed in dialogue with the stories of the youth. Aspects of their lives before moving from their homes are considered equally important for their experience of borders as their lives in Europe. The central themes of the analysis are time, love, intimacy, hope and resistance. The multiple stories of the participants are contextualised in a broader narrative, where the individual acts and experiences are identified as closely interwoven with collective experiences. Furthermore, the multiplicity of borders is discussed in terms of where and how they are manifested and who they affect. In conclusion, the analysis contributes to deepening the understanding of migration, borders and agencies in the borderlands, and in so doing restores the complexities and humanities of the youth by challenging the single story.