Rebecka Katz Thor

When Gläntan, Gothenburgs LGBTQI+ monument by artist Conny Karlsson Lundgren, was inaugurated at Esperantoplatsen in 2023, it marked the culmination of a multi-year process in which art, research, and participation came together. The monument makes visible the struggle for LGBTQI+ rights while reflecting the citys transformation throughout history and into the future. This book tells the story of the journey from concept to realization. Through photographs, archival materials, documentation, and reflective texts, readers are invited to follow the art project through the workshops, conversations, and collaborations that shaped both the monument and its broader context. The book also offers perspectives on Gläntans continuing role as a place of memory, encounters, and future narratives. Artists participating in the preliminary study included, among others, Sam Hultin, Marie Falksten, Leif Holmstrand, Kolbeinn Karlsson, Axel A. Karlsson Rixon, Anna Linder, and Rudy Loewe. The essays are written by Rebecka Katz Thor, Patrik Steorn, and Andria Nyberg Forshage.

Kan det vara så, att det är just när tillfällen eller ting vilka inte kan eller låter sig fotograferas som fotografiets ideologiska grund visar sig? Fotografiet ger sig till känna först vid dess egen gränslinje och då som frånvarande. Under en fjällvandring i Jämtland får jag höra talas om en särdeles vacker sjö som heter Blanktjärn. Den har blivit känd för sitt azurblå vatten och jag bestämmer mig för att vandra dit. Men innan jag kommer fram till sjön möts jag av Länsstyrelsens avspärrningar. Området är numera fredat från besök på grund av en alltför hög turistbelastning som har skadat den känsliga naturen i området. Orsaken till det ökade intresset för sjön kunde jag senare spåra till fotografier som delats i sociala medier. Sjöns klara vatten hade lockat så många besökare som ville fotografera sig själva vid sevärdheten, att myndigheterna inte såg någon annan möjlighet än att stänga av området. Om vi vill förstå hur vår relation till fotografi ser ut kan vi använda oss av anekdoter av det här slaget. Exemplet beskriver tydligt en konflikt som ofta framträder genom fotografi. Vi har att göra med en teknologi som å ena sidan kanaliserar begär, tillgängliggör och om man så vill demokratiserar – å andra sidan territorialiserar områden, kanaliserar ägande och exploaterar resurser. Det är denna materiella verklighet som Lära om fotografi försöker att förstå. Det senaste decenniet har vi i en svensk kontext sett ett ökat intresse för fotografins historia. Vi kan se det som en följd av digitaliseringen som tillgängliggjort allt fler historiska fotografier. Dock har fokus på fotografiet i stort kommit att utgå ifrån vad som kan kallas en idealistisk historieskrivning, vilken har fokuserat mer på enskilda individer och årtal och mindre på de materiella förutsättningarna för fotografi. Lära om fotografi undersöker en dynamik inom fotografi som visar sig genom konflikter och motsättningar. Den vill ge svar på vår relation till fotografi snarare än att slå fast dess egenskaper. Hellre än att försöka definiera fotografins gränser, eller göra anspråk på att vilja äga fotografin som idé, söker blandningen av texter i den här boken efter en ny kritik av fotografi. Hur kan den kritiska distansen bli ett verktyg för att förstå fotografi när teknologin som sådan kan sägas bygga på optisk separation från världen? Texterna i den här antologin vill alla säga något om vår relation till bildernas värld. De utgår alla på något sätt från den uppdelning och strukturering av världen som sedan upplysningen gett oss de dikotomier vilka betecknar våra liv och som fotografiet står i tät förbindelse med. Arbetet med boken bygger vidare på en lång tradition av fotografisk utbildning på Konstfack. Från Akademin för fotografi till dagens Institutionen för fri konst går en obruten linje av kritisk diskussion om det fotografiska mediet och nyfikenhet inför den fotografiska praktiken. Texterna har tillkommit ur föreläsningarna på de fristående kurser som Fotografins historia och Fotografiska seminariet har. Lära om fotografi har således en pedagogisk dimension som kunskapsförmedling men boken rymmer också en ambition att omförhandla eller lära om föreställda positioner inom fotografi.

Regn var en bok Lenke Rothman bar på och arbetade med i många år. I den förmedlar hon tankar från och inblickar i tre kulturer: den judiska, den ungerska och den svenska. Regn är ingen dagbok, även om formen kan påminna om en sådan, då varje avsnitt rymmer flera tidsskikt och förflyttningar i rummet. Den förmedlar en europeisk erfarenhet i det förflutna och idag. I »Dag 49« skriver hon: »Som regnet slår mot rutan slår tankarna, bilderna, mot de inre rummen. Studsar, slår, sjunker och återkommer.« Det vi bär på sysselsätter oss hela livet och att knyta ihop det förgångna med det närvarande ser Lenke Rothman som en nödvändighet. Lenke Rothman föddes i Ungern 1929 och kom som sextonåring till Sverige 1945. Hon var äldst i en syskonskara på åtta barn. Endast hon och en bror överlevde kriget och koncentrationslägren. I Sverige var hon främst verksam som bildkonstnär, men har också hela tiden skrivit. Regn utkom första gången 1990. Denna nyutgåva har ett förord av Rebecka Katz Thor.

Since the early 1990s Peter Hagdahl has worked with new media and is one of Sweden s most acclaimed artists within the field. Hagdahl s art grows out of an interactive process that involves dialogue and collaboration in diverse fields such as cultural theory, informatics, science and urbanism. Change, influence and transformation are key concepts for Hagdahl and his work comments on contemporary society as well as fundamental existential questions. He uses and combines a broad range of media including painting, sculpture, text and video uniting the digital and physical worlds in a way to respond to the context and the viewers. Peter Hagdahl: Energy, Liquids, Connections (Sustained) highlights three major works by Hagdahl realized over a period of 30 years. The book includes conversations between Hagdahl and curator and writer Daniel Birnbaum and between Hagdahl and curator Björn Norberg as well as texts by researcher and writer Rebecka Katz Thor and Art Historian, curator and writer Margaretha Thomson. Peter Hagdahl har sedan början av 90-talet arbetat med digital konst/nya medier och är pionjär inom området. Hagdahls konst kommer ur en interaktiv process som involverar dialog och samarbeten inom skilda områden som informatik, kulturteori, urbanism och vetenskap. Förändring, inflytande och transformation är nyckelbegrepp i Hagdahls konst och han uppmärksammar både samtida fenomen och fundamentala existentiella frågeställningar i sitt arbete. Hagdahl s verk kännetecknas av en kombination av medier som måleri, rörlig bild, skulptur och text vilka förenar digital och analog teknik på ett sätt som förhåller sig till kontexten och relaterar till besökare. Peter Hagdahl: Energy, Liquids, Connections (Sustained) lyfter fram tre omfattande arbeten av Hagdahl som har realiserats under en period av 30 år. Boken innehåller samtal mellan Peter Hagdahl och curator och författare Daniel Birnbaum och mellan Hagdahl och curator Björn Norberg samt texter av forskaren och författaren Rebecka Katz Thor och konstvetaren, curatorn och författaren Margaretha Thomson.

In a time when all witnesses to the Holocaust will soon have perished, one possible route for commemoration is a return to images, asking what testimony they can give? This book seeks to answer the question of how images can bear witnesses, by examining them as multifaceted entities produced, reproduced and resituated in conflicting political and historical situations. Through a reading of three works that reinterpret archival material and position it in a new time and context, Beyond Witness seeks to explicate this relation and unfold the implications of that movement. In the three archive-based works, "Respite" by Harun Farocki (2007), "A Film Unfinished" by Yael Hersonski (2010), and "The Specialist: Portrait of a modern criminal" by Eyal Sivan (1999), the materials are reactivated and reinterpreted. The films are based on archival materials which are reworked visually and aurally. The pieces of footage discussed are understood as incomplete; like individual testimony that is dependent on context. Footage produced as internal Nazi propaganda and the video recording of a politically charged trial in the aftermath of the Holocaust now mean something else. Photographic images, moving or still, are bound to their contexts and conditions of production and presentation. Therefore, the testimony of images can be grasped through their archival conditions, context and framework (conditions for production) and means of representation (voice, narration and gaze). These means offer the framework for the analysis through which the testimony of images can be understood.