Rebecka Lettevall

När FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs 1948 bar världen fortfarande spåren av två förödande världskrig. Dokumentet gav ett löfte om fred, värdighet och universella rättigheter. Sedan dess har mänskliga rättigheter fungerat som moralisk kompass i rättssalar, klassrum, politiska förhandlingar och civilsamhällets kamp för rättvisa. Men i en tid då demokratier krymper, rättsstatliga principer utmanas och människor förlorar sina grundläggande friheter, väcks frågan om rättigheternas möjligheter på nytt. Denna antologi samlar forskare från Kollegiet för mänskliga rättigheter vid Malmö universitet och visar hur idéer om rättigheter formas, förhandlas och omprövas – i utbildning och professioner, i barns vardag och på institutioner, i teorin och i praktiken. Här möts historia och samtid, juridik och pedagogik, etik, kultur, politik och filosofi. Med nedslag i allt från FN:s tillblivelseprocess till dagens digitala utmaningar, från barns delaktighet till naturens ställning i rättighetsdiskurser, öppnar boken för samtal om vad mänskliga rättigheter är – och vad de kan bli. Vi vill inspirera till ett fortsatt samtal om värdighetens gränser och rättigheternas möjligheter.

Antologin "Tid för Europa. Gemenskap, minne, hopp" handlar om skilda sätt att föreställa sig och erfara tiden och hur dessa relaterar sig till politiska gemenskaper i Europa. I fokus står en tysk tradition som följs från Kant och upplysningens stora förhoppningarna fram till vår samtid, präglad av minnet av krig och förödelse, men också av apokalyptiska stämningar och ekonomiska kriser. Den tyska, filosofiska traditionen är i högsta grad relevant för det samtida Europa av flera skäl. Dels har den alltsedan Kants "Kritik av det rena förnuftet" ryckt in i den intellektuella diskussionens absoluta centrum och kommit att utöva ett dominerande inflytande, inte bara över det vi förstår som filosofi i snävare bemärkelse, utan även över angränsande akademiska discipliner, inom de offentliga debatterna och i formeringen av politiska rörelser. Tysklands enande kom också att innebära att den nya politiska enheten, det kejserliga Tyskland och sedan Weimartyskland, Tredje riket, och efterkrigstidens två tyska stater, intagit en central ställning i Europas historia och därmed också i den globala historien. Sedan den tyska återföreningen efter Berlinmurens fall har detta knappast förändrats; Tysklands roll i det samtida Europa förblir i många avseenden central. Men även det tyska tänkandet förblir aktuellt och gestalter som Kant, Hegel, Marx, Nietzsche och Heidegger utövar fortfarande en enorm dragningskraft på intellektuella och politiska rörelser över hela världen. "Tid för Europa. Gemenskap, minne, hopp" innehåller bidrag av Jon Wittrock, Rebecka Lettevall, Jayne Svenungsson, Anders Bartonek, Per Månson, Fredrika Spindler, Carl-Göran Heidegren, Marcia Sá Cavalcante Schuback, Hans Ruin och Victoria Fareld.

När Immanuel Kant år 1795 publicerade sin lilla skrift "Om den eviga freden" väckte den stor uppmärksamhet över hela Europa och översattes snart till flera språk. Hur kom det sig att den i samband med tvåhundraårsjubileet 1995 åter var så populär att flera av världens tongivande filosofer diskuterade den och skrev artiklar om den? I "En europeisk kosmopolit" undersöker idéhistorikern Rebecka Lettevall de reaktioner fredsskriften utsattes för, inte bara vid utgivningen och tvåhundraårsjubileet utan även i exempelvis det wilhelminska Tyskland och under andra världskriget.