Richard Wessman

Immaterialrätt och otillbörlig konkurrens ger en samlad framställning av hela ämnesområdet. Boken är välkänd och allmänt använd alltsedan första upplagan kom ut 1983 och utgör standardverket över svensk immaterialrätt. Framställningen i sjuttonde upplagan har genomgående omarbetats och har i väsentlig mån reviderats med hänsyn till den snabba utvecklingen och de många nyheterna i europeisk och svensk lagstiftning, rättspraxis och doktrin. Sjuttonde upplagan speglar områdets starkt ökade ekonomiska betydelse och snabba europeisering. Boken behandlar bl.a. upphovsrätten skyddet för författare, konstnärer, kompositörer, artister, fotografer m.fl. patenträtten skyddet för uppfinningar mönsterrätten skyddet för formgivning känneteckensrätten skyddet för varumärken av olika slag, företagsnamn, efternamn, domännamn m.m. otillbörlig konkurrens reglerna om vilseledande efterbildning, företagshemligheter, licensavtal, konkurrensklausuler m.m. Boken fokuserar i första hand på immaterialrättigheternas utformning, faktiska funktion och tillämpning i praxis. Boken används som lärobok i juristutbildningen och vänder sig också till jurister, patentombud, kulturadministratörer, marknadskommunikatörer och andra som har kontakt med ämnesområdet eller någon av dess delar. Författarna har stor erfarenhet inom ämnesområdet. De svarar gemensamt för framställningens uppläggning. Immaterialrätt och otillbörlig konkurrens har utarbetats inom ramen för verksamheten vid Stockholm Centre for Commercial Law, SCCL, vid Stockholms universitet.

Detta verk utgör en andra upplaga av den kommentar till varumärkeslagen, som trädde i kraft den första juli 2011. Upplagan är en omarbetning och uppdatering av föregående utgåva från 2014, som har uppdaterats med ny rättspraxis, förändrad lagstiftning och relevanta hänvisningar till aktuell litteratur. Sedan den första upplagan publicerades har rättsutvecklingen varit omfattande. På EU-nivå har 2015 års varumärkesdirektiv och 2017 års varumärkesförordning medfört betydande förändringar, vilket resulterade i att varumärkeslagen (2010:1877) anpassades till gällande EU-rätt den första januari 2019. På nationell nivå har även flera ändringar sin grund i den nya domstolsordningen för immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga mål, som trädde i kraft den första september 2016. Därtill skärptes straffen för allvarliga fall av varumärkesintrång den första september 2020, då särskilda straffskalor infördes för uppsåtliga grova brott, med fängelse från sex månader upp till sex år. Till följd av dessa reformer har en gedigen rättspraxis vuxit fram på såväl EU-nivå som nationell nivå. Patent- och marknadsöverdomstolen har etablerat sig som en central prejudikatbildande instans. Vidare har utländsk doktrin och praxis beaktats, exempelvis ett avgörande från brittiska Supreme Court. Mot denna bakgrund syftar denna upplaga till att ge en uppdaterad vägledning utifrån såväl nationella som europeiska och internationella perspektiv.

Konkurrensskadelagen, som genomför EU:s skadeståndsdirektiv, innehåller bestämmelser om ersättning till följd av en överträdelse av konkurrensrätten. Utvecklingen inom EU går totalt sett i en skadeståndsfrämjande riktning. Anspråk på och tvister om skadestånd till följd av konkurrensbrott blir allt vanligare. Konkurrensskaderätten grundas inte enbart på ändamålet reparation, utan genomsyras av betydelsefulla underliggande tankar om en central preventiv funktion. Möjligheten till eller risken för skadestånd bidrar till att motverka konkurrensbegränsande avtal och förfaranden. Områdets kommersiella betydelse är påtaglig. Målen rör ofta betydande belopp. Denna lagkommentar utgör ett värdefullt tillskott till den än så länge begränsade litteraturen om konkurrensskadelagen. Kommentaren innehåller utförliga hänvisningar till skadeståndsdirektivet, lagförarbetena, rättspraxis och doktrin. Författarna, advokaterna Johan Karlsson, Richard Wessman och Trine Osen Bergqvist, har omfattande erfarenhet av konkurrens- och skadeståndsrättsliga frågor och tvister.

"Immaterialrättens struktur" är en lärobok i immaterialrätt som riktar sig till såväl studenter som praktiker verksamma inom området. Boken skiljer sig från traditionella läroböcker i immaterialrätt genom att den är indelad i fyra block som behandlar följande centrala frågeställningar: (i) ensamrättens struktur, (ii) registreringssystemens betydelse, (iii) avtal rörande immaterialrätt och (iv) begränsningar av ensamrätten. Denna struktur fokuserar inte bara på immaterialrättens fyra delområden, upphovsrätt, patenträtt, varumärkesrätt och mönsterrätt, utan även på rättsområdets syften och ändamål. Målet är att göra det lättare för läsaren att förankra immaterialrätten i en samhällskontext, eftersom den är ett högaktuellt rättsområde i det moderna informationssamhället. Allt fler betydande immaterialrättsliga transaktioner, exempelvis licensavtal, förvärv av bolag med omfattande IP-portföljer samt intrångsärenden, ställer krav på kunskap kring immaterialrättens grundläggande funktioner och syften. I ljuset av detta blir registreringssystemen för de immateriella rättigheterna av allt större vikt. I boken hänvisas kontinuerligt till rättspraxis i syfte att belysa och illustrera frågeställningar och gränsdragningar med tydliga exempel.

Verket är en helt ny kommentar till varumärkeslagen, som trädde i kraft 1 juli 2011. Europeisk och internationell varumärkesrätt har stor betydelse för tolkningen av varumärkeslagen. Denna kommentar ger vägledning och speglar de europeiska och internationella linjerna. Det europeiska varumärkesdirektivet och EU-domstolens omfattande rättspraxis, i anslutning till direktivet, har medfört betydande förändringar. Även den europeiska varumärkesförordningen, med gemenskapsvarumärket, har bidragit till att skapa en helt ny varumärkesrättslig spelplan. Samtidigt har, på det internationella planet, TRIPS-avtalet, Madridprotokollet och Singaporekonventionen medfört förändringar.2010 års varumärkeslag kan ses som ett led i denna anpassning och utveckling. Lagen innebär att de nya europeiska och internationella linjerna får en tydligare form i svensk lagstiftning, och varumärkeslagen bör förstås och tolkas mot bakgrund av denna utveckling.