Sara Edenheim

Monika Edgren är docent i historia och professor i genusvetenskap vid Malmö universitet. I "Plats för makt" presenterar 16 av hennes vänner och kollegor kritiska essäer på teman som anknyter till hennes intressen. Det handlar, som alltid i Monikas forskning, om makt, i alla dess former: maktspel mellan historiens människor och samhällets institutioner och normer, men också den makt som forskaren har över de historiska subjekten. Essäerna är tematiskt ordnade och handlar om könsskillnadsteori, Donna Haraways moralfilosofi och aktörsbegreppet i prostitutionshistorien; om neoliberal chefsdiskurs och maskulinitetsuttryck i sånger hos kolgruvearbetare i Appalacherna respektive i nazistisk propaganda; om kvinnliga fabriksarbetare i USA under första världskriget och om mångfaldens problematik i läromedel respektive museiverksamhet; om hiphop-feminism och om den samtida litteraturens diskussioner om utanförskap respektive kroppskontroll; om kön och sexualitet i svenska beredskapsromaner och berättelser om våldtäkt i svenska domstolar; om självskärande flickor och om internetbaserad feministisk mobilisering mot sexuellt våld. Redaktörer är historikerna Ulrika Holgersson, Lunds universitet, och Helena Tolvhed, Stockholms universitet.

Denna volym presenterar ett urval av texter skrivna av föreläsare som Göteborgs förening för filosofi och psykoanalys engagerat i sin verksamhet. Ur inledningen: "Titeln har vi valt att låna från Fredrika Spindlers text om Spinoza, kanske för att titeln på ett poetiskt sätt också kan sägas beskriva psykoanalysen – som en filosofi på liv och död. Bland de medverkande skribenterna finns representanter från olika akademiska fält. De har antingen föreläst, lett seminarier eller medverkat i offentliga samtal mellan åren 2011 och 2015. Bland texterna finns de som utforskar psykoanalysens vetenskapliga hemvist, de som använder psykoanalysen som lins i förståelsen av konsten eller samhället, och de som presenterar andra tankegångar i relation till psykoanalysen. Bidragens uttrycksformer är sinsemellan olika; några är transkriberade föredrag eller bearbetningar av manuskript, andra är essäer och ytterligare några är akademiskt utformade artiklar. Boken kan i denna bemärkelse ses som ett dokument, ett minnesspår, över de senaste årens verksamhet där 24 föreläsningar, 27 seminarietillfällen och 23 publika samtal koncentrerats till de 12 texter som här lyfts fram"

Varför vänder vi oss till historien för svar på samtidens frågor? Sara Edenheims Anakronismen är en uppgörelse med något som alltid tas för givet, allas vårt behov av historia. Hur hänger historievetenskap ihop med den identitetspolitik som är förhärskande i praktiken men bespottad i teorin? Varför förvärvas politisk legitimitet genom att blicka bakåt istället för framåt? Vilka begär tillfredsställs och vilka förkastas i historikerns arkiv? Sara Edenheim ställer obekväma frågor och levererar komplexa svar. Att vända sig till historien för att finna lösningar på samtidens problem anses oftast oproblematiskt. Till historien vänder sig individer på jakt efter ursprung, politiska rörelser på jakt efter auktoritet och marginaliserade grupper på jakt efter legitimitet. Historien tycks bära på svaren, oberoende av vilka frågor vi ställer den. Sällan belyses emellertid det faktum att historiens svar genereras av samtidens frågor. Historien är då inte en outsinlig källa till kunskap utan en spegel i vilken vi blickar för att åter få syn på oss själva. Mot den historiska manin i själva verket ett självbespeglande och konserverande begär ställer Edenheim idén om anakronismen, ett mindre linjärt och mer explosivt förhållningssätt till det förflutna. Att anakronismen kan förstås som historievetenskapens motpol innebär varken att den medför en relativisering eller nedvärdering av det förflutna, eller att den blott negativt speglar den klassiska historieskrivningen. Edenheim utarbetar ett begrepp och förhållningssätt som söker ge akt på de problem historikern ofta blundar för: sig själv och sitt omnipotenta begär. Att ta ansvar för sitt begär grundlägger den etik som tillkommer den radikalt anakronistiska historikern. Edenheim kryssar med lätt hand mellan psykoanalytisk teori och populärkulturella exempel och fram träder en bild av ett samhälle paralyserat av skräck för förändring ett oreflekterat vurmande för historien som inte gagnar vare sig politiken eller enskilda individer. Med hjälp av teoretiker som i ek, Butler, Derrida och Lacan skärskådar Edenheim villkoren för och konsekvenserna av samtidens besatthet av det förgångna.