Scholastique Mukasonga

A sharp and playful critique of colonialism from the leading voice of French-Rwandan literature, animated by memories, archival specters, and powerful women "In sentences of great beauty and restraint, Mukasonga rescues a million souls from the collective noun 'genocide, ' returning them to us as individual human beings." -- Zadie Smith In a 4-part narrative brimming with historical asides, alluring anecdotes, and murky questions left in the margins of colonial records, Sister Deborah heralds "a life that is more alive" as it explores the tensions and myths of Rwanda's past. When time-worn ancestral remedies fail to heal young Ikirezi's maladies, she's rushed to the Rwandan hillsides. From her termite perch under the coral tree, health blooms under Sister Deborah's hands. Women bear their breasts to the rising sun as men under thatched roofs stand, "stunned and impotent before this female fury." Now grown, Ikirezi unearths the truth of Sister Deborah's passage from America to 1930s Rwanda and the mystery surrounding her sudden departure. In colonial records, Sister Deborah is a "pathogen," an "incident." Who is the keeper of truth, Ikirezi impels us to ask, Who stands at the threshold of memory? Did we dance? Did she heal? Did we look to the sky with wonder? Ikirezi writes on, pulling Sister Deborah out from the archive, inscribing her with breath. A beautiful novel that works in the slippages of history, Sister Deborah at its core is a story of what happens when women -- black women and girls -- seek the truth by any means.

Inyenzi eller Kackerlackorna är den rwandiska författaren Scholastique Mukasongas självbiografiska berättelse om tiden som ledde fram till folkmordet på tutsierna 1994. Själv kallar hon boken för en grav av papper: häri vilar minnet av de trettiosju släktingar som hon förlorade under folkmordet och av dem som hon växte upp med, gick i skolan med, levde på flykt med av alla de närmare en miljon människor som mördades och som av sina banemän reducerades till kackerlackor, inyenzi. Själv valdes hon ut att överleva och att berätta för världen om det ofattbara. EN AV DE 50 BÄSTA MEMOARERNA DE SENASTE 50 ÅREN The New York TimesScholastique Mukasonga föddes 1956 i sydvästra Rwanda men växte upp som landsflykting först i Nyamata i östra Rwanda och senare i grannlandet Burundi. 1992 flyttade hon till Frankrike, där hon fortfarande bor. Hon debuterade 2006 med den här boken och har sedan dess givit ut över tio böcker och tilldelats ett flertal litterära priser, bland annat Prix Renaudot och Simone de Beauvoir-priset. På svenska finns sedan tidigare hennes böcker Barfotakvinnan (2022) och Madonnan vid Nilen (2020). Maria Björkman är översättare från franska och har utöver Mukasongas tidigare böcker översatt en lång rad framstående fransktalande författare, som Annie Ernaux och Nina Bouraoui.

Når Scholastique Mukasongas familie blir drept under folkemordet på tutsiene i Rwanda i 1994 er det umulig for henne å oppfylle moren Stefanias ønske om å dekke til kroppen hennes. Med Den barbeinte kvinnen vever hun derfor morens likklede av ord, og inspirert av nedarvede fortellertradisjoner tilbyr hun en uforglemmelig og dypt rørende hyllest til en mamma og en tapt barndom. I vakker, klar prosa viser Mukasonga frem Stefanias enorme mot og styrke mens hun kjemper for barnas sikkerhet - og lokalsamfunnets innsats for å opprettholde ritualer og tradisjoner i tutsienes eksil ved grensen til Burundi. «Den barbeinte kvinnen er både et sterkt vitnesbyrd og minnesmerke, en kjærlig rekonstruksjon, og et urokkelig oppgjør med den rwandiske borgerkrigen. I setninger preget av skjønnhet og tilbakeholdenhet redder Mukasonga en million sjeler fra fellesbetegnelsen 'folkemord'.» - Zadie Smith

In four beautifully woven parts, Mukasonga spins a marvelous recounting of the clash between ancient Rwandan beliefs and the missionaries determined to replace them with European Christianity. When a rogue priest is defrocked for fusing the gospels with the martyrdom of Kibogo, a fierce clash of cults ensues. Swirling with the heady smell of wet earth and flashes of acerbic humor, Mukasonga brings to life the vital mythologies that imbue the Rwandan spirit.

"Barfotakvinnan är en av de allra mest ömsinta hyllningar till en mamma som jag läst." Henric Tiselius i Borås TidningBarfotakvinnan är Scholastique Mukasongas självbiografiska berättelse om sin mamma, som var en av de närmare en miljon människor som dog under folkmordet på tutsierna i Rwanda 1994. Stora delar av Mukasongas släkt mördades, däribland hennes far och mor och fem av hennes syskon. Mukasongas stora sorg är att moderns kropp aldrig återfunnits, så att hon och hennes syster aldrig kunde ge henne den svepning som modern önskat. I episod efter episod målar Mukasonga upp en levande bild av en saknad människa, en förlorad barndom och en utplånad kultur. Mukasongas klara, poetiska språk har hämtat inspiration från den muntliga berättartradition som hon växte upp med. Det är en både djupt personlig och allmängiltig berättelse om livet och döden. "Med meningar lika vackra som behärskade räddar Mukasonga en miljon själar från det kollektiva begreppet folkmord och återför dem som mänskliga individer." Zadie SmithScholastique Mukasonga (född 1956 i Rwanda) debu­terade som författare 2006. Hon undkom själv folkmordet genom att fly till Burundi och sedan vidare till Frankrike, där hennes mission sedan dess varit att vittna och berätta om det som hände. Maria Björkman är en av våra främsta översättare från franskan. Hon har översatt författare som Nina Bouraoui och Annie Ernaux och tagit emot såväl Jacques Outin-priset som Stiftelsen Natur & Kulturs översättarpris.

A new masterwork of satire, lore, and living memory from the leading voice of French-Rwandan literature "Mukasonga breathes upon a vanished world and brings it to life in all its sparkling multifariousness" --J. M. Coetzee In four beautifully woven parts, Mukasonga spins a marvelous recounting of the clash between ancient Rwandan beliefs and the missionaries determined to replace them with European Christianity. When a rogue priest is defrocked for fusing the gospels with the martyrdom of Kibogo, a fierce clash of cults ensues. Swirling with the heady smell of wet earth and flashes of acerbic humor, Mukasonga brings to life the vital mythologies that imbue the Rwandan spirit. In doing so, she gives us a tale of disarming simplicity and profound universal truth. Kibogo's story is reserved for the evening's end, when women sit around a fire drinking honeyed brew, when just a few are able to stave off sleep. With heads nodding, drifting into the mist of a dream, one faithful storyteller will weave the old legends of the hillside, stories which church missionaries have done everything in their power to expunge. To some, Kibogo's tale is founding myth, celestial marvel, magic incantation, bottomless source of hope. To white priests spritzing holy water on shriveled, drought-ridden trees, it looms like red fog over the village: forbidden, satanic, a witchdoctor's hoax. All debate the twisted roots of this story, but deep down, all secretly wonder - can Kibogo really summon the rain?

RWANDA, 1979 I närheten av Nilens källa, högt uppe i de rwandiska bergen, står en staty av en svart madonna. Här ligger också internatskolan Notre-Dame-du-Nil, dit de rika och mäktiga sänder sina döttrar för att de ska hållas på avstånd från stadens faror och frestelser. Men på skolan frodas istället nedärvda fördomar mot alla som inte tillhör majoritetsfolket hutu. Och medan regnperioden pågår för fullt utanför, trappas den hatiska och våldsamma stämningen upp innanför skolans väggar. Scholastique Mukasongas prisbelönta roman Madonnan vid Nilen utgör en prolog till folkmordet i Rwanda 1994, där skolan blir till ett mikrokosmos av det rwandiska samhället. Genom två av eleverna på skolan, Virginia och Veronica, närmar sig Mukasonga vad det innebar att vara tutsi i en hutudominerad skol­miljö utsatthet, förtäckta hotelser och trakasserier, inte minst när Gloriosa, som är dotter till en hutuminister, är i närheten. När Gloriosa vid en utflykt till statyn får för sig att madonnans raka, lilla näsa är en typisk tutsi-­näsa och bestämmer sig för att åtgärda detta, tar berättelsen en dramatisk vändning. Med sitt giftiga tal om tutsierna som »parasiter«, »orena« och »avfall« visar Mukasonga hur viktigt språkbruket var redan vid den här tiden och att folkmordet inte uppstod ur ett vakuum. »Mukasongas mästerverk.« New York Review of BooksScholastique Mukasonga föddes 1956 i Rwanda, där hon levde fram till 1992 då hon flydde till Burundi. Hon lyckades ta sig till Frankrike och undkom på så vis den stora katastrof som drabbade så många, bland dem hennes far och mor, och fem av hennes syskon och deras barn. Madonnan vid Nilen från 2012 är hennes debutroman. För den tilldelades hon ett flertal priser, bland annat det prestigefyllda Renaudot-priset i Frankrike. Romanen har även filmatiserats.

Scholastique Mukasonga's autobiographical stories rend a glorious Rwanda from the obliterating force of recent history, conjuring the noble cows of her home or the dew-swollen grass they graze on. In the title story, five-year-old Colomba tells of a merciless overlord, hunger or igifu, gnawing away at her belly. She searches for sap at the bud of a flower, scraps of sweet potato at the foot of her parent s bed, or a few grains of sorghum in the floor sweepings. Igifu becomes a dizzying hole in her stomach, a plunging abyss into which she falls.

A moving, unforgettable tribute to a Tutsi woman who did everything to protect her children from the Rwandan genocide, by the daughter who refuses to let her family's story be forgotten. The story of the author's mother, a fierce, loving woman who for years protected her family from the violence encroaching upon them in pre-genocide Rwanda. Recording her memories of their life together in spare, wrenching prose, Mukasonga preserves her mother's voice in a haunting work of art.