Sophia Jansson

Sophia Janssonin omaelämäkerrassa on kolme saarta: Tonga, jonne Janssonin sisarukset Tove ja Lars olisivat halunneet 1940-luvulla muuttaa, Ibiza, jossa Sophia asui varhaislapsuudessaan, sekä Pellingin saari, jossa Janssonit ovat viettäneet aikaa sukupolvien ajan. Sophian isä Larsin ja äiti Nitan suhde ei perustunut intohimoiseen rakkauteen, mutta he jakoivat elämänsä tärkeimmän asian: lapsen. Nita kuoli varhain. Isä ja tytär joutuivat pärjäämään ilman häntä. Isä edusti turvallisuutta ja huolenpitoa, mutta myös läpitunkematonta hiljaisuutta. Mitä äidille tapahtui? Ja oliko isä-Lars se pyhimys, jollaisena Sophia häntä aina piti? Koko Janssonin perhe tulee lukijalle tutuksi: isoisä Viktor kärsii masennuksesta ja ”saksalaisvillityksestä”, hänen vaimonsa Ham piirtää ja pärjää. Tove ja Lars lähtevät kotoa itsenäistymään. Kolme saarta. Isä, äiti ja minä on huima tarina perheestä, hiljaisuuden hinnasta ja kertomisen vapauttavasta voimasta.

Ingen människa är en ö, men tre människor kan tiga ihjäl mycket. Pappa Lars och mamma Nitas förhållande byggde inte på stormande kärlek, men de delade det viktigaste i livet: ett barn. Nita dog tidigt. Far och dotter fick klara sig utan henne. Lars stod för trygghet och omsorg, men också för en orubblig tystnad. Vad hände med mamma? Och var pappa Lars det helgon som Sophia alltid trott? Hon letar efter sanningen med hjälp av tidigare okända brev. I Sophia Janssons självbiografi förekommer tre öar: Tonga, som syskonen Jansson ville flytta till på 1940-talet, Ibiza som Sophia bodde på i den tidiga barndomen, och ön i Pellinge, där flera generationer Jansson vistats. Släkten Jansson kommer oss nära: farfar lider av depression och Tysklandsvurm, hans hustru Ham tecknar och står ut, Tove och brodern Lasse flyttar hemifrån för att bli självständiga. Det fanns människor runt Tove Jansson som man inte återfinner i Mumindalens karaktärsgalleri. Sophia Jansson skriver inkännande och frankt.

Dette er en gripende og ærlig memoar fra Sophia Jansson, som lar leseren komme tett på en familie preget av både nærhet og taushet. I Tre øyer skildrer Sophia oppveksten med faren Lars Jansson etter at moren dør tidlig. Spørsmålene rundt hvem foreldrene egentlig var presser seg mer og mer frem. Gjennom minner, og ukjente brev og tre betydningsfulle øyer – Tonga, Ibiza og Pellinge – nøster hun opp en historie der idyll og uro eksisterer side om side. Samtidig tegnes et nært og nyansert bilde av familien rundt Tove Jansson, som gir ny dybde til forståelsen av Mummi-universet. Resultatet er en sterk fortelling om tap, sannhet og det å se sine foreldre som mennesker, ikke bare som roller.

SIGNERAD UPPLAGA Ingen människa är en ö, men tre människor kan tiga ihjäl mycket. Pappa Lars och mamma Nitas förhållande byggde inte på stormande kärlek, men de delade det viktigaste i livet: ett barn. Nita dog tidigt. Far och dotter fick klara sig utan henne. Lars stod för trygghet och omsorg, men också för en orubblig tystnad. Vad hände med mamma? Och var pappa Lars det helgon som Sophia alltid trott? Hon letar efter sanningen med hjälp av tidigare okända brev. I Sophia Janssons självbiografi förekommer tre öar: Tonga, som syskonen Jansson ville flytta till på 1940-talet, Ibiza som Sophia bodde på i den tidiga barndomen, och ön i Pellinge, där flera generationer Jansson vistats. Släkten Jansson kommer oss nära: farfar lider av depression och Tysklandsvurm, hans hustru Ham tecknar och står ut, Tove och brodern Lasse flyttar hemifrån för att bli självständiga. Det fanns människor runt Tove Jansson som man inte återfinner i Mumindalens karaktärsgalleri. Sophia Jansson skriver inkännande och frankt.