Staffan Nyström

Stockholm före Stockholm. Från äldsta tid till fram till 1300 Vad fanns där Stockholm nu ligger innan den medeltida staden byggdes? Fanns här människor och bebyggelse, eller var det bara obebyggda berg och skogar? Stockholmsområdets äldsta historia är ganska okänd och få vet att trakten har varit bebodd ända sedan stenåldern. Runstenar, ortnamn och arkeologiska fynd kan emellertid berätta historien om den plats som med tiden blev en stad. I den här populärvetenskapliga antologin skriver tio forskare om alla de människor som först bodde här och bedrev bl.a. säljakt, fiske och jordbruk och varför det på medeltiden byggdes en stad just i detta område. Författarna är verksamma som arkeologer, ortnamnsforskare, runologer och kvartärgeologer. Tillsammans skildrar de i Stockholm före Stockholm en delvis okänd historia och ger flera nya infallsvinklar på det förflutna.

Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur är en riksakademi med säte i Uppsala. Sin uppgift att främja forskning rörande svensk folklig kultur, begreppet taget i vid mening, skall Akademien enligt sina stadgar bland annat fullgöra genom att i sina skriftserier offentliggöra forskningsrön inom ämnesområden som den har till uppgift att vårda sig om. Huvudserien är Acta Academiae Regiae Gustavi Adolphi, vars första nummer utkom 1933. Bland övriga serier kan nämnas Folklivsskildringar och bygdestudier, Kungl. Gustav Adolfs Akademiens småskrifter och Svenska sagor och sägner. Denna volym innehåller föredrag från symposiet Växter och växtnamn – ett möte mellan botanik och språkvetenskap, vilket hölls i Stockholm och Uppsala den 25–26 november 2010. Symposiet arrangerades i samverkan mellan Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur och Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien och lockade ett stort antal deltagare från många olika discipliner. Syftet var att ge en bild av forskningen på området i Norden, att stimulera intresset för växter och växters namn samt att visa olika discipliners infallsvinklar på ämnet. Sexton artiklar som baserar sig på symposiets föredrag har samlats i boken. Här behandlas växtnamnsforskningen över tid, växtnamnen i äldre källor, bl.a. floror, och i dialekter, växtnamnen i ordböcker, namngivningsmotiven i vetenskapliga och folkliga växtnamn, användningen av växtnamnen i ortnamn och i personnamn samt folkliga traditioner om växter. Redaktör för skriftserierna är Akademiens sekreterare, docent Maj Reinhammar, [email protected].

Ju förr desto bättre: Kulturarvet som resurs för en hållbar framtid är en inspirationsbok om hur man kan kartlägga sina lokala traditioner rörande nyttjandet av landskapets resurser och synen på naturen. Vårt samhälle har genomgått stora förändringar under det senaste seklet och vi står kanske inför en ännu mer omvälvande utveckling under de närmaste decennierna. Vårt västerländska samhälle har anpassat sig till en slit och släng-mentalitet och ett beroende av billig fossil energi. Vi tänker inte på att även förnyelsebara naturresurser är ändliga om de förbrukas i för hög takt. Vi står även inför oljetoppen (dvs mer olja förbrukas än som utvinns), vilket helt ändrar förutsättningarna för våra produktionssystem. Kanske finns framtidens lösningar i vårt gamla levnadssätt och kulturarv? Hur gjorde m an innan oljan gjorde sitt intåg? Det fanns tekniskt avancerade lösningar för produktion och kraftöverföring, men när oljan kom bytte utvecklingen riktning. Hur kan vi öka människors känsla för den lokala platsen och förståelsen för de naturgivna förutsättningarna? Det är något vi behöver göra! Ju förr desto bättre! Ju förr desto bättre innehåller intressant läsning för alla som intresserar sig för sina rötter, sin hembygd och samhällets utveckling. Boken lämpar sig även som studiematerial till exempelvis studiecirklar.