Staffan Söderblom

I "Annorlunda hos ekorrarna" har tretton svenska författare skrivit var sin text om Werner Aspenström (1918–1997) – en av den svenska 1900-talspoesins mest betydande och mest lästa diktare. Texterna är skrivna på beställning, tolv läsningar av dikt och prosa i Werner Aspenströms författarskap, till hans hundraårsjubileum. Den trettonde och sista skiljer ut sig. Hans Isakssons essä om Bengt Emil Johnsons poetiska samspråk med Werner Aspenström fanns som manuskript i hans efterlämnade papper och har här funnit sitt rätta sammanhang. De tolv bidragen är för det mesta skrivna av författare som varit tysta om Werner Aspenström, de tillhör inte hans gängse skara av uttolkare och kommentatorer. Ändå är det påtagligt hur personliga de skilda texterna är, på skilda sätt – de har gärna karaktär av brev. Men det handlar inte om någon sentimental intimitet. Tvärtom verkar det i Werner Aspenströms författarskap, eller i hans poetik, finnas något som uppfodrar till reflektion över egna skrivsätt, något som söker svar i den skrivandes poetik. I "Annorlunda hos ekorrarna", redigerad av Staffan Söderblom, medverkar Jonas Gren, Madeleine Gustafsson, Gunnar D. Hansson, Elise Ingvarsson, Hans Isaksson, Arne Johnsson, Ida Linde, Lotta Lotass, Eva Runefelt, Elisabeth Rynell, Lennart Sjögren, Jesper Svenbro och Peter Törnqvist.

Målaren Ulf Gripenholm och poeten Staffan Söderblom är bosatta vid varsin station så långt norrut man kommer på den smalspåriga Roslagsbanan. De delar ett landskap av gamla blåsiga segelleder och granskogsberg, lite ogästvänligt emellanåt men lika gärna en terräng av sträv skönhet. I den här boken har de samlat skisser och anteckningar från tillvaron i detta gemensamma landskap, oberoende av varandra från början, men bilderna och texterna upprättade tillsammans oväntade förbindelser. När de väl hade placerats invid varandra var det inte längre meningsfullt att försöka separera dem igen.

Staffan Söderbloms "Nu nyss" är en bok i fem kapitel om poeten, musikern, avantgardisten, ornitologen och hembygdsmannen Bengt Emil Johnson. "Nu nyss" ger en helhetsbild av Bengt Emil Johnsons mångskiftande konstnärliga verksamhet. Som förnyare, återbrukare och införlivare. I boken får vi följa Bengt Emil Johnsons utveckling från naturlyriker av traditionellt snitt till uppburen företrädare för den så kallade konkreta poesin och dess experimentella text-ljud-kompostioner. Och därifrån hans väg tillbaka till natur- och hembygdslyriken – med nya språkligt-existentiella förtecken. I "Nu nyss" möter vi genom insiktsfulla närläsningar en överraskande nytolkning av ett av den svenska lyrikens mest betydande författarskap. Staffan Söderblom har tidigare skrivit monografier om Harry Martinson och Olav H. Hauge. 1998 utgav han tillsammans med Bengt Emil Johnson "Legohjon åt alltet. En bok om Sven Rosendahl".

»Han står stille et øjeblik og indhenter sine skridt, han havde for travlt, han står helt stille og betragter terrænet, granerne, de lave bjerge, grøfternes høje stride græs.«Bogen handler om at trække vejret. At være søn og det at blive far. At miste og gå tabt. Bogen handler om vrede, dyb uudgrundelig vrede, og dét at forlade. I et væld af erindringer, tanker og magiske forestillinger, lykkes det forfatteren at opfinde døden.» Jeg gik ind i rummet. Han lå på gulvet, sov uroligt. Der var ikke noget lagen på hans seng, bare madrassen, mors seng omhyggeligt redt ved siden af. På gulvet omkring ham lå sammenkrøllede papirer, gamle kuverter, brevpapir. Han krøllede dem sammen og holdt dem for munden, forsøgte at drikke af papirerne, som om de var skåle.«Do not go gentle into that good night,Old age should burn and rave at close of day;Rage, rage against the dying of the light. D. T.

Staffan Söderbloms självbiografiska roman om minnen och drömmar som uppstod vid faderns död. Redan när den publicerades döptes den till en "minor classic" tack vare sättet som den poetiskt och skärskådande borrar sig in i en människas innersta väsen. "Vad är en klassiker? Den lilla prosaboken Ursinnet från 1991 läser jag minst som ett mindre mästerverk. Den särskilda blicken på landskapet, djuren, pojkarna. Hårdheten i språket. Som att mycket omsorgsfullt knyta sig omkring sitt eget sår." Hanna Nordenhök, Sydsvenskan