Fisket har varit en livsnödvändig försörjning i Hangö allt sedan 1600-talet. Ibland kunde det vara svårt att odla mat, så fisket var avgörande för överlevnad. Mycket av skärgårdens kultur har sina rötter i fisket. Fisket har länge varit något man gjorde tillsammans, vilket skapade starka band. Fiskarens liv krävde styrka och envishet, men lika mycket ödmjukhet och tålamod. Varje fångst bar med sig en känsla av tacksamhet — också för själva livets enkelhet. Fiskenäringen har länge varit mycket mer än ett yrke - det har varit ett kall, ett sätt att leva. Fiskaren hade ingen klocka som styrde, bara havet, vind och himmel, årstidernas rytm och fiskens vandring. Det var ett liv där fiskaren kände sig liten inför naturens krafter, men också djupt förankrad i den. Nu har yrkesfiskaren nästan utrotats från våra vatten. Idag har vi en handfull deltidsfiskare kvar. Doften av blåstång och salt, nät som torkar på klipporna, ljudet av måsar och vågornas skvalp har reducerats till ett romantiskt minne för de flesta. Men detta definierar Hangö mera än något annat. "Sillpigor och notfiskare" tar sig an fiskets och fiskindustrins betydelse för Hangö med omnejd. Med utgångspunkt i personliga livs historier berättar boken stadens fiskehistoria både till sjöss och på land. Intervjuer med yrkesfiskare och "sillpigor", dvs kvinnliga fabriksarbetare, ger krydda åt historien om de berömda fiskfabrikerna och sillflottornas uppgång och fall. Bildverket blir på det här sättet både en medryckande krönika om Hangös livsviktiga fiskeri. Med sitt unika bildmaterial och spännande självupplevda äventyr i peterenglundsk anda kommer boken att uppskattas av en bred publik.
