Sten Wistrand

Staden och romanen dansar genom tidens strömmar. Från det tidiga 1800-talets borgerliga offentlighet till vår tids nordic noir med mord, mörker och melankoli. Oavsett tid har den svenska romanens lins varit unik. Men vad har romanen skildrat? Staden i den svenska romanen är den första svenska antologin som utforskar stadens puls genom romanerna från dunkla gränder till glittrande gator.

Robert Louis Stevenson är nog mest känd för kortromanen ”Dr Jekyll och mr Hyde”, men i denna samling återfinns istället fem andra av Stevensons bästa och mest trollbindande fantastikberättelser, mer sällan utgivna på svenska: ”Olalla”, ”Den vinddrivna”, ”De muntra männen”, ”Markheim” och ”Anden i flaskan”. Samtliga nyöversatta av Martin Rundkvist och med ett initierat förord av Sten Wistrand.

10 noveller om död, vansinne, skuld, dunkla hemligheter och det förflutnas skuggor, vilka med all tydlighet visar varför Hawthorne (1804–64) vid sidan av Edgar Allan Poe och Herman Melville räknas till den mörka romantikens amerikanska mästare. Boken innehåller också Poes recension av ”Twice-Told Tales” (som föreliggande urval är hämtat från) och ett initierat förord av Sten Wistrand.

De flesta av oss har en uppfattning om vad teater och dramatik är, men skulle nog ändå ha svårt att formulera hållbara definitioner av vad det är vi föreställer oss. Ofta känner vi igen en dramatisk text bara genom att kasta ett öga på den. Men för att analysera dramatik på djupet behövs flera verktyg och begrepp. Utgångspunkten för den här boken är att kunskap om ett dramas olika verkningsmedel gör det mer givande och spännande att tolka och diskutera det – och gör det lättare att förstå de reaktioner som det väcker hos en själv. I centrum står frågor som berör dramaturgi och dramaanalys, men författaren uppmärksammar även norm, genre och litterär kanon. En rad olika begrepp presenteras och förklaras med belysande exempel från dramatiska verk från antiken till idag, inklusive film och tv-serier. Grundtanken är att något blir intressant först om man ser till den funktion det har, och den effekt det får, i sitt sammanhang. Sten Wistrand är docent i litteraturvetenskap vid Örebro universitet och har lång erfarenhet av undervisning på olika litteraturvetenskapliga kurser, på svensklärarutbildningen och teaterpedagogprogrammet. Han är även verksam som litteratur- och teaterkritiker och har gett ut två barnböcker

”I porträttet av mrs Stone såg hon ut som hon hade gjort i den sista drömmen jag sett henne: gammal, bräcklig och vithårig. Men trots hennes spröda kropp så fanns där en ondskefull livslåga som lyste av ren illvilja, en vitalitet som utstrålade en grymhet som gick ända in i märgen. Hennes smala, lömska ögon utstrålade ondska och hennes demonlika mun kröktes i ett elakt leende. Ansiktet var präglat av återhållen hemlighet och vedervärdig munterhet.” I denna volym presenteras tre av E. F. Bensons (1867-1940) mest berömda noveller, i översättning av Veronica Sandström: ”Busskonduktören”, ”Mannen som gick för långt” och ”Rummet i tornet” – samtliga ypperliga bevis på varför Benson idag anses vara en av den klassiska spökhistorians och skräckberättelsens stora mästare. Boken är tryckt i 600 handnumrerade exemplar och är rikligt illustrerad av Oskar Aspman. Utgåvan innehåller dessutom ett utförligt och initierat förord om Bensons liv och verk av Sten Wistrand.

»Han visste att pojkarna följde honom med blicken, att minsta svaghet som han visade kunde bli hans undergång.« - Den ångestridne läraren Josef Blau plågas av en manisk skräck inför hans bättre bemedlade och mer självsäkra elever. Men hans fruktan gäller livet självt. I Hermann Ungars egensinniga roman Klassen är läraren Blau besatt av tanken att allt man säger och gör kan få ödesdigra konsekvenser, som förgrenar sig i oändlighet och som man ensam bär ansvar för. Lämnar man minsta blotta är man förlorad. Inte bara hans skolklass utan hela tillvaron är en obeveklig fiende som bara väntar på att krossa honom. Klassen (1927) kan läsas som en psykologisk eller sociologisk studie lika väl som ett existentiellt drama. I Ungars febriga prosa kommer vi obehagligt nära en människa som försvinner allt längre in i förföljelsemani och vanföreställningar. Litteraturvetaren Sten Wistrand har försett boken med ett initierat efterord som belyser manliga identitetskriser, klassmotsättningar och mindervärdeskomplex i Hermann Ungars författarskap. Hermann Ungar (1893 1929) var en tysktalande tjeckiskjudisk författare som hyllades av samtida storheter som Thomas Mann och Stefan Zweig, men som sedan under decennier hamnade i glömska. I likhet med sin idag mer berömde landsman Franz Kafka blev han juris doktor i Prag och slets mellan borgerskap och konstnärskap. Blott 36 år gammal avled han i sviterna efter en blindtarmsinflammation, just som han helt skulle satsa på litteraturen. Få har lika skoningslöst som Ungar fördjupat sig i själens dunkla natt och det mänskliga psykets irrvägar, inte minst hos unga och komplexfyllda män. Expressionism möter djuppsykologi och klassmedvetande i hans två oroande romaner De lemlästade (1923) och Klassen (1927), liksom i flera av hans noveller. PRESSRÖSTERHermann Ungars "prosa är djärv och uttrycksfull i tidens expressionistiska anda men också påfallande modern, stram och direkt i tilltalet, och hans blick ner i de vansinneshål hans huvudpersoner bär inom sig är saklig och oförställd. För dem som står ut att vistas i de klaustrofobiska rum han bygger kring sina karaktärer är Ungar en litterär bekantskap väl värd att göra." - Steve Sem-Sandberg, DN." Ungar modellerar skickligt språket, ofta i korta raka huvudsatser, hans psykologiska blick är knivskarp" - Eva Palm, BTJ, som ger boken helhetsbetyg 5, "Briljant"." Berättelsen är inget lyckopiller, men som kvalitativ litteratur plägar göra, lyckas den ändå förmedla en mångbottnad och fascinerande upplevelse av ett liv, en tillvaro som det är skönt att slippa vistas i själv. Här finns starka beröringspunkter med Kafka, men också expressionistiska konstnärer som Egon Schiele, Oskar Kokoschka och Edvard Munch. Översättningen är skickligt utförd av Heidi Havervik och romanen har ett intressant efterord skrivet av litteraturvetaren Sten Wistrand." - Erik Cardelús i Alba