Stephan Borgehammar

Trots allt prat om sekularisering är predikan ännu den i särklass vanligaste formen av offentligt tal i vårt land. Predikanter träder bokstavligen upp i tid och otid (2 Tim. 4:2), liksom de har gjort genom hela kyrkans historia. De sex artiklarna i denna årsbok handlar om predikan både historiskt ( i tid ) och principiellt ( i otid ). Katarina Hallqvist och Erik Claeson har hämtat upp texter ur den stora skatt av predikningar som finns bevarad från det medeltida birgittinklostret i Vadstena. Hallqvist visar hur bröderna i klostret försökte vägleda sina åhörare på fullkomnandets väg , Claeson hur de anpassade sig till olika åhörargrup- per. I en annan historisk studie undersöker Sivert Angel vad senmedeltidens och 1500-talets predikan i Norden har att säga om uppståndelsekroppen och påvisar överraskande förändringar och förskjutningar över tid. Frida Mannerfelt slår en bro mellan då och nu genom ett fågelperspektiv på innehållet i svenska läroböcker om predikan från 1903 till i dag. Clara Nystrand utforskar hur sekulariseringen påverkar nutida predikan genom att granska vad präster i Skåne säger om Gud. Carina Sundberg, slutligen, förmedlar tankar från Sydafrika och USA om korsets dårskap och predikantens uppgift: Finns det möjligen en dårskapens hermeneutik ? Årsboken innehåller även recensioner av ett tjugotal nya publikationer om gudstjänst, predikan, kyrkokonst och kyrkomusik samt notiser om böcker att notera.

Lunds domkyrka är det främsta romanska byggnadsverket i Norden, med en byggnadshistoria som går tillbaka till 1000-talet. Domkyrkan har varit plats för avgörande händelser i politiska, teologiska och kulturella processer. Den nuvarande domkyrkan har här sin bakgrund; fortfarande är den ett centrum i Lunds stad och ett kyrkligt centrum i Sydsverige och Nordeuropa. Den 30 juni 1123 invigde ärkebiskop Asser kryptans huvudaltare, till Johannes Döparens och alla patriarkers och profeters minne. Med anledning av 900-årsjubileet 2023 har domkyrkorådet i Lund påbörjat publiceringen av ett vetenskapligt, rikt illustrerat bokverk om domkyrkans historia. Tidigare forskning är omfattande, men knappast heltäckande och inte sällan föråldrad eller motstridig. Boksviten om 8 volymer ingår i serien Sveriges kyrkor: Konsthistoriskt inventarium. Byggnadshistorisk och konstvetenskaplig dokumentation kompletteras i sviten med immateriella aspekter: de historiska och kulturella sammanhangen, gudstjänstlivet och den intellektuella miljön kring domkyrkan. Huvudredaktör för bokverket är professor Stephan Borgehammar. Denna volym behandlar nya tiden, från reformationen till i dag, och undersöker hur domkyrkan fungerat i samhället - under försvenskningen efter 1658, i relation till universitetet genom seklerna, som plats för moderna gudstjänster och som rum för konstverk. Medverkande författare: Stig Alenäs Martin Berntson Peter Bexell Stephan Borgehammar Ingmar Brohed David Gudmundsson Anders Jarlert Lena Sjöstrand

Lunds domkyrka är det främsta romanska byggnadsverket i Norden, med en byggnadshistoria som går tillbaka till 1000-talet. Domkyrkan har varit plats för avgörande händelser i politiska, teologiska och kulturella processer. Den nuvarande domkyrkan har här sin bakgrund; fortfarande är den ett centrum i Lunds stad och ett kyrkligt centrum i Sydsverige och Nordeuropa. Den 30 juni 1123 invigde ärkebiskop Asser kryptans huvudaltare, till Johannes Döparens och alla patriarkers och profeters minne. Med anledning av 900-årsjubileet 2023 har domkyrkorådet i Lund påbörjat publiceringen av ett vetenskapligt, rikt illustrerat bokverk om domkyrkans historia. Tidigare forskning är omfattande, men knappast heltäckande och inte sällan föråldrad eller motstridig. Boksviten om 8 volymer ingår i serien Sveriges kyrkor: Konsthistoriskt inventarium. Byggnadshistorisk och konstvetenskaplig dokumentation kompletteras i dessa böcker med immateriella aspekter: de historiska och kulturella sammanhangen, gudstjänstlivet och den intellektuella miljön kring domkyrkan. Huvudredaktör för bokverket är professor Stephan Borgehammar. Denna volym behandlar nya tiden, från reformationen till i dag, med särskilt fokus på själva kyrkobyggnaden och de arkitekter som renoverade och utvecklade den. Medverkande författare: Herman Bengtsson Stephan Borgehammar Øystein Ekroll Andreas Manhag Hans Ponnert Henrik Ranby Håkan E Wilhelmsson

Den kyrkliga kartan i Sverige ritas ständigt om. Det ökar behovet av en ny bok om kristen gudstjänst. Den här boken tar sin utgångspunkt i dagens Sverige och den mångfald av gudstjänsttraditioner som förekommer. Utifrån vetenskapliga förhållningssätt till studiet av kristen gudstjänst presenteras här romersk-katolska, östkyrkliga, Svenska kyrkans, äldre frikyrkligheters och pentekostala gudstjänsttraditioner. Bokens olika författare behandlar gudstjänstens grundordning, dess aktörer och miljö och ger historiska tillbakablickar för att förklara dagens gudstjänster. Tematiska tvärkapitel om delaktighet, rumslighet, materialitet, musikaliska synvinklar och ekumenik är tänkta att uppmuntra till jämförande studier av de olika traditionerna. Författare: Stephan Borgehammar, Sven-Erik Brodd, Ninna Edgardh, Anders Ekenberg, Sune Fahlgren, Stina Fallberg Sundmark, Joel Halldorf, Britt-Inger Johansson, Mattias Lundberg, Mikael Löwegren och Mikael Sundkvist

Locus celebris, den berömda platsen så kallas Dalby tidigt på 1100-talet av den engelske benediktinen Ælnoth, och Dalby är fortfarande berömt: för Heligkorskyrkan i Dalby, den äldsta stående kyrkan i Skandinavien, en treskeppig basilika från ca 1060 uppförd på initiativ av kung Sven Estridsson; som biskopssäte för tyske biskopen Egino på 1060-talet innan denne övertog sätet i det närliggande Lund, när den engelske biskopen Henrik dog; som begravningsplats för Svens son, kung Harald Hen (död 1080/81); för dess augustinkloster, där en klosterlänga och ekonomibyggnader ännu står norr om kyrkan; för att klostret vid medeltidens slut ägde 450 gårdar och därmed var ett av de rikaste klostren i dåtidens Danmark och för Dalbyboken, Danmarks äldsta liturgiska handskrift, som tidigare ansågs ha tillkommit i klostret. Numera är Dalby även känt för sin kungliga jaktpark i Dalby Hage med dike och vall i Dalby Söderskog. I denna antologi medverkar forskare som representerar områdena historisk arkeologi, byggnadsarkeologi, historia, konstvetenskap, kyrkohistoria, kyrkorätt, medievistik, ortnamnsforskning och praktisk teologi. De har sammanstrålat från sju olika länder för att belysa obesvarade frågor om Dalby kyrka, kloster och gård och för att söka en fylligare, mer mångfacetterad förståelse av denna plats som varit så betydelsefull, särskilt under tidig medeltid. Vad säger ortnamnet Dalby? Vad säger det omgivande landskapet? Vad säger de bevarade byggnaderna och byggnadsresterna under mark? Vad säger de skriftliga källorna? Vad säger konstföremålen? Vilken roll har Dalby spelat i politiken; i fromhetslivet; i samhällslivet; i utvecklingen av sydskandinavisk konst och arkitektur; i den agrara utvecklingen? Flera av dessa frågor ställs här för första gången. Gamla sanningar omprövas och får lämna plats för nya insikter, och för en ny, mer komplex bild av den berömda platsen.