Det självspelande pianot: Kalkylerna och kapitalet som skapar Sveriges bostadskris är en pedagogisk grundkurs i svensk bostadspolitik. Sedan de statliga bostadssubventionerna avskaffades i början av 1990-talet har bostadsbristen i Sverige ökat dramatiskt. Det byggs inte tillräckligt många bostäder för att möta behoven och de bostäder som byggs är alldeles för dyra. Trots det lovar både politiker och bostadsbyggare att marknaden kommer lösa bostadsbristen. I Det självspelande pianot berättar Stig Westerdahl, professor i företagsekonomi vid Malmö universitet, hur det har blivit så här. Genom avancerade beräkningsupplägg har själva marknaden, alltså alla deltagare som revisorer, mäklare, fastighetsbolag och inte minst värderare fått svensk allmännytta att bli en internationellt eftertraktad vinstmaskin ett självspelande piano. Centralt i detta står begreppet värde. För boende- och fastighetsfrågor får värde en alldeles särskild klang eftersom bostaden väver samman oss medborgare med världens kapitalmarknader. Värde är något som förenar många olika grupper på bostadsmarknaden: köpare, säljare, mäklare, byggare, kreditgivare, fastighetsvärderare. Men hur vet vi att det är rätt värde som sätts? Det vet vi inte. Det vi vet är att det finns tillvägagångssätt som tas för givna för att beräkna värde, med stora effekter bostadsmarknaden. Teknikerna för att räkna fram bostäders värde blir praktiker med betydelse för både bostadslösa och de som har bostad, och kan även styra vem som hamnar i vilken kategori. Den som ska köpa en bostad är beroende av det värde som köpobjektet antas ha, ofta framräknat av en mäklare. För bostadsägare med stora skulder kan värdet av bostaden avgöra nattsömnen. Men värdet är också centralt för den som tänker bygga bostäder. Att granska frågan om värde och hur det beräknas är centralt för att närma sig bostadspolitikens viktiga frågor.
