Susan Abulhawa

Jeninin aamut kertoo palestiinalaisten ja israelilaisten välisen konfliktin juurista ja historiasta yhden palestiinalaissuvun kautta. Päähenkilöksi kohoaa jeniniläisellä pakolaisleirillä syntynyt Amal. Hänen veljensä Ismael on kadonnut palestiinalaisten pakkosiirron aikana eikä Amalin äiti koskaan toivu lapsensa menettämisestä. Amal kasvaa kuitenkin yhteisön tukemana ja isänsä rakastamana. Aikuistuttuaan Amal löytää uudelleen veljensä, joka tunnistetaan pojan kasvoihin vauvana tulleesta arvesta. Israelilaisen sotilaan perhe on kasvattanut Ismaelin juutalaisena Davidina. Jeninin aamut on harvinainen elämys: lukija pääsee kokemaan monimutkaisen konfliktin synnyn ja kehityksen sisältäpäin. Ystävyys ja rakkaus tuovat toivoa traagisten tapahtumien keskelle.

Koskettava kertomus kahden maan ja yhden perheen kohtalon vaiheista. Mamdouh Baraka joutuu perheineen jättämään kotinsa Palestiinassa, kun israelilaisjoukot polttavat koko kylän maan tasalle. Perhe lähtee pitkälle pakomatkalle Gazaan, ja kokemus jättää ikuiset jäljet perheeseen aina seuraaviin sukupolviin saakka. Kuusikymmentä vuotta myöhemmin Mamdouhin tyttärentytär Nur palaa uudesta kotimaastaan Amerikasta Gazaan. Viimein hän ymmärtää, miten verisiteet yhdistävät ihmisiä ajasta ja paikasta riippumatta. Sininen välissä taivaan ja meren on herkkävaistoinen ja viisas romaani. Poliittinen historia ja yhden perheen vaiheet kietoutuvat kohtalokkaalla tavalla yhteen.

“I wrote poetry before I wrote anything else,” says Susan Abulhawa, esteemed Palestinian-American author and social activist, in the introduction to her first book of poems, My Voice Sought the Wind. This new work followed her highly acclaimed novel, Mornings in Jenin, which has been translated into 32 languages since it was published in 2010. My Voice Sought the Wind represents five years of Abulhawa's best poems on the timeless themes of love, loss, identity, and family, brought to life through her vivid observations and intimate personal reflections. She writes from her own experience, with a style that is romantic, but tinged with disillusionment, often a bit sad and always introspective.

Susan Abulhawa gestaltar de mänskliga aspekterna på en av vår tids mest svårbearbetade politiska konflikter och visar på varje människas behov av ett hemland, sammanhang och trygghet. Palestina 1940. Olivodlaren Yehya Abulheja lever som hans förfäder gjort före honom med sin familj i den rofyllda byn Ein Hod. Men när staten Israel utropas 1948 krossas friden i Ein Hod för all framtid och samtliga invånare tvingas bort ifrån sina fädernehem och flyttas till ett flyktingläger i Jenin. Yehya tvingas fly med sin hustru Basima och deras vuxna söner Hasan och Darweesh. Under flykten rycks Yehyas barnbarn Ismael ur sin mor Dalias famn av en judisk soldat som överlämnar gossen i gåva till sin svårt traumatiserade hustru, en överlevare från Förintelsen. Lille Ismael växer upp som David Avaram och kommer som israelisk soldat att slåss mot sin biologiska familj. I flyktinglägret i Jenin föder Hasans hustru Dalia ytterligare ett barn, dottern Amal som är bokens egentliga berättare. Amal överlever med nöd och näppe sexdagarskriget 1967 gömd i ett skyddsrum och hamnar så småningom i en flickskola i östra Jerusalem där hon får sin utbildning, för alltid skild från sin familj. När den israelisk-palestinska konflikten når sitt crescendo 1982 förlorar Amal i stort sett alla hon älskar i kriget i Libanon. Hon tvingas fly till USA och uppfostrar på egen hand sin nyfödda dotter Sara och skapar sig en egen tillvaro. När Amal, många år senare, får besök i USA av en israelisk man vid namn David, på jakt efter sin rätta identitet, knyts de lösa trådarna i väven ihop och hon väljer att återvända till Mellanöstern med sin dotter. Tillsammans upptäcker de ett splittrat hemland som kanske aldrig mer blir sig likt.

"Susan Abulhawa possesses the heart of a warrior . . . A major writer of our time, to read her] is to begin to understand not simply the misinformation we have received for decades about what has gone on in Palestine and the Middle East, but to come to terms with our own resistance to feeling the terror of our own fear of Truth."-Alice Walker, Pulitzer Prize-winning author of Taking the Arrow Out of the Heart In the refugee camp of Jenin, Amal is born into a world of loss-of home, country, and heritage. Her Palestinian family was driven from their ancestral village by the newly formed state of Israel in 1948. As the villagers fled that day, Amal's older brother, just a baby, was stolen away by an Israeli soldier. In Jenin, the adults subsist on memories, waiting to return to the homes they love. Amal's mother has walled away her heart with grief, and her father labors all day. But in the fleeting peacefulness of dawn, he reads to his young daughter daily, and she can feel his love for her, "as big as the ocean and all its fishes." On those quiet mornings, they dream together of a brighter future. This is Amal's story, the story of one family's struggle and survival through over sixty years of the Palestinian-Israeli conflict, carrying us from Jenin to Jerusalem, to Lebanon and the anonymity of America. It is a story shaped by scars and fear, but also by the transformative intimacy of marriage and the fierce protectiveness of motherhood. It is a story of faith, forgiveness, and life-sustaining love. Mornings in Jenin is haunting and heart-wrenching, a novel of vital contemporary importance. Lending human voices to the headlines, it forces us to take a fresh look at one of the defining political conflicts of our lifetimes.