Svante Lindqvist

I denna bok står vetenskapsmannen och kärnkraftsmotståndaren Hannes Alfvén i centrum. Men det är ingen vanlig biografi, utan det är också en kulturhistorisk skildring av synen på teknik och vetenskap i 1900-talets Sverige. Här tecknas en framtidstro som fick sitt symboliska uttryck i konst och arkitektur, men här hörs också kritiska röster från till exempel Harry Martinson och Karl-Birger Blomdahl. Alfvén blev redan i unga år en uppskattad forskare i Sverige, men utomlands var hans teorier omstridda. Först sedan de hade bekräftats av rymdforskningen på 1960-talet fick Alfvén sitt internationella erkännande, och han erhöll Nobelpriset i fysik 1970. Länge var han en varm förespråkare för kärnkraft, men under 1960-talet blev han dess främste kritiker. Alfvén bröt definitivt med det Tekniksverige som burit upp hans verksamhet när han 1980 avsade sig ledamotskapet i Ingenjörsvetenskapsakademien. Hannes Alfvéns ihärdiga varningsord om atombombshotet har under senare år fått en skrämmande aktualitet. Svante Lindqvist är f.d. riksmarskalk och professor i teknikhistoria. Han skapade Nobelmuseet och var dess förste chef. Lindqvist har forskat och undervisat vid universitet i usa, Storbritannien och Japan. Han är ledamot av flera svenska och utländska akademier, bl.a. hedersledamot av Konstakademien. År 2020 blev han hedersdoktor vid kth.

Författarna till denna skrift vill muntra upp läsarna och sprida hopp i dessa virustider. En pandemi påverkar oss alla på något sätt. Våren 2020 är redan historisk, mycket runt omkring oss har påverkats eller stängts ned. Många kommer att drabbas på olika sätt. Vi undrar när krisen ska gå över. Med tiden kommer Corona-minnena att blekna. Det mesta kommer att bli bra igen. En del blir kanske bättre.

Citat ur novellen Tidssprånget i Övertoner:"Så tog han ett beslut. Stugan. Mormors stuga. Stugan låg på den här sidan om bäcken och följde han den nedströms så skulle han komma till bäckmynningen i Torneträsk och därifrån skulle det vara lätt att hitta. Det började skymma, men det var vårljus och skulle vara bra sikt länge. Dessutom fick han utförsbacke nästan hela vägen. Han gav sig iväg."