Sven-Eric Liedman

Inför valet 2010 rankas skolan som den tredje viktigaste frågan enligt SIFO, och 2011 genomförs en rad nya reformer med ny betygsskala och nya läroplaner för grundskola och gymnasium. Det är omvälvande tider. Men får vi verkligen den skola vi behöver? I stället för att ge eleverna verklig kunskap ägnar sig skolan åt att mäta meningslösheter och utreda sig själv i en ständigt pågående byråkratkarusell. Den eftertraktade skolpengen öppnar vägen för hungriga skolföretag med vinst i sikte. Men när eleverna väl sitter i bänken är det ingen som riktigt vet vad de ska göra. Ska de lära sig något? Eller är de där bara för att betygsätta lärarna? I HETS! (2011) riktar Sven-Eric Liedman en stark polemisk udd mot dagens skola som han menar är ute på fel spår. Låt istället lärarna undervisa! Och låt eleverna leka sig fram till att bli kunniga och kritiskt tänkande människor, redo för ett långt yrkes-, samhälls- och privatlivs alla utmaningar. Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.albertbonniersforlag.se/pod

Vad betyder bildning idag? Hur kan ett politiskt och pedagogiskt radikalt bildningsbegrepp formuleras i dagens globaliserade värld? Vilken roll kan bildning spela i ett utbildningsväsende som i allt högre grad utmärks av målstyrning och det kortsiktigt nyttoinriktade? Det är angelägna frågor som saknar enkla svar. Men i tidigare bildningstänkande kan man hämta inspiration till nya sätt att tänka kring frågan vad bildning är och skulle kunna vara. I denna antologi får man ta del av en mängd olika perspektiv på svenska bildningstraditioner under de senaste tvåhundra åren. Här finns bidrag om folkhögskolor, bibliotek, studiecirklar och studieförbund, men också porträtt av viktiga folkbildningsföreträdare som Ellen Key, Oscar Olsson och Bengt Nerman. Vissa bidrag ställer sig kritiska till etablerade bildningsbegrepp, andra lyfter fram hur mycket vi har att lära av dem.

I skuggan av framtiden (1997) är en stimulerande och medryckande sammanfattning av främst det västerländska tänkandets utveckling på det i vidaste mening kulturella området från antiken till idag. Sven-Eric Liedman beskriver hur uppfattningen om tiden och rummet förändrats liksom människans uppfattning om sig själv, hur bildningens och kunskapssökandets innehåll och syfte förändrats och han behandlar statens och politikens frigörelse från religionen m.m. Detta är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.albertbonniersforlag.se/pod

År 1972 utkom en bok med titeln "Från Platon till Lenin : de politiska idéernas historia" skriven av idéhistorikern Sven-Eric Liedman, sedermera känd professor och författare till uppmärksammade böcker som "I skuggan av framtiden : modernitetens idéhistoria" (Augustvinnare 1997) och "Ett oändligt äventyr : om människans kunskaper"." Från Platon ..." har blivit något av ett standardverk om de ledande politiska tänkarna genom tiderna. Det är en bok som följt med sin tid, och under årens lopp har titeln ändrats i takt med ämnets uppdatering. Vid förra titelbytet fick den heta "Från Platon till kommunismens fall" medan denna utgåva, den fjortonde omarbetningen, hinner fram till en av de mest genomgripande händelserna i modern historia – 11 september 2001 – och har titeln "Från Platon till kriget mot terrorismen".

Ordet "solidaritet" är ett märkligt ord, på samma gång älskat och föraktat. Det har gjort en lång resa sedan det tog plats i Napoleons berömda civillag. Det har befunnit sig på revolutionens barrikader och firats furstligt i salongerna i Paris, och Roms påvar har med välbehag tagit det i sin mun. Men det har också varit en trogen kamrat för fattiga arbetare och förföljda fackföreningar och en avskydd motståndare för många av världens stora. I dag håller ordet åter på att komma i fokus, men meningarna om vad solidaritet innebär skiftar. Är det enbart en känsla av samhörighet eller ett starkt band som håller samman grupper, klasser eller hela samhällen? Kan solidaritet skiljas från välgörenhet? Kan man vara solidarisk med hela mänskligheten? Så lyder några av de frågor Sven-Eric Liedman ställer i Att se sig själv i andra (1999). Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på albertbonniersforlag.se/pod

Vad vet vi om vänskap mellan könen, idag och genom historien? Varför är den vänskapen så lite utforskad? Könsöverskridande vänskap sätter fokus på vänskapen mellan könen ur ett idéhistoriskt perspektiv. Vi presenterar ett antal "vänskapspar", kvinnor och män som har haft långvariga vänrelationer präglade av intellektuellt utbyte. Det intellektuella betonas, då kvinnor och män med erfarenhet av sådan gemenskap kan tänkas ge alternativ till den traditionella vänskapssynen och oftare än andra formulera sig i skrift om kön/genus och vänskap. Vissa av vänskapsparen är kända som Beauvoir och Sartre, Wollstonecraft och Godwin, andra mindre kända som filosoferna Anne Conway och Henry More, men inriktningen på vänskap ger nya perspektiv på samtliga relationer. Teman som dryftas är förhållandet mellan vänskap och kärlek/sexualitet, vänskapens betydelse för parternas intellektuella verksamhet samt vänskapens beroende av tid, kön och social bakgrund. Trots att undersökningen sträcker sig från 1600-talet till senare delen av 1900-talet framträder vissa gemensamma drag i vänskapens karaktär. "Könsöverskridande vänskap" är ett centralt begrepp i idéhistorikern och genusforskaren Eva Gothlins (1957--2006) ofullbordade forskningsprojekt "Synen på vänskap mellan kvinna och man i den västerländska idéhistorien". Förhoppningen är att denna antologi ska skapa intresse för det nya forskningsfält hon initierade.

Vad är samhällsvetenskaper för något, och vad är humaniora? Vad förenar dem, och vad skiljer dem åt? Hur förhåller de sig till naturvetenskaperna? Dessa frågor står i centrum för Sven-Eric Liedmans Mellan det triviala och det outsägliga - Blad ur humanioras och samhällsvetenskapens historia. Mellan det triviala och det outsägliga utgör en överblick över de senaste tvåhundra årens diskussion inom humaniora och samhällsvetenskap. Denna diskussion rymmer, menar Liedman, två huvudproblem. Det första gäller humanvetenskapernas studieobjekt, alltså människornas värld. Vad är det som utmärker denna värld? Hur skiljer den sig från naturen? Vilka är dess beståndsdelar? Hur hänger dessa beståndsdelar samman? Vad sker det för slags utveckling? Det andra problemet gäller de forskningsmetoder och de vetenskapliga teorier som kan utnyttjas och utvecklas inom humanvetenskaperna. Är det metoder och teorier som i väsentliga avseenden liknar dem som visat sig framgångsrika inom naturvetenskaperna? Eller är det särpräglade skapelser, där siffror och kvantiteter, exakta mått, precisa definitioner spelar mindre roll än levande framställningssätt, inlevelse, känsla för väsentligheter, förmåga till överblick? Dessa båda huvudproblem diskuteras utförligt i Mellan det triviala och det outsägliga.

Vilken karaktär har de lagar som Marx och Engels sökte formulera för kapitalismens utveckling? Hur skall man förstå och bedöma Engels' försök att utforma en allmän filosofi och världsåskådning? Dessa frågor belyses i detta storslagna arbete mot bakgrund av 1800-talets hela vetenskapliga problemvärld, alltifrån fysiken till historieskrivningen.

I trettitre essays undersøker Sven-Eric Liedman aldringen, som er like ubegripelig som den er subjektiv. Hva betyr det egentlig å være bestefar? Hvordan resonnerer en eldre mann rundt døden, sinnet eller lykken? Og hvordan kan språket, lesningen, dannelsen og kjærligheten forenes med det å bli gammel? «Mange har skrevet om alderdommen, men få av dem er over åtti. Vanligvis er de omtrent seksti. Da skriver man ikke helt fra innsiden, men forestiller seg snarere hvordan det er å bli eldre. Er man åtti eller mer, er man rutinert pensjonist. Det betyr imidlertid ikke at man vet hvordan alle andre har det. Det jeg kan gjøre, er å levere et personlig vitnesbyrd om hvordan det er å bli gammel. Formen jeg har valgt er essayet, med sin uregjerlige frihet, sine raske kast, øyeblikksbilder, korte resonnement, refleksjoner. Kanskje det finnes noe overskuelig i selve det uoverskuelige.»