Tobias Barenthin Lindblad

Sommaren 1991 hade järnridån fallit och Europa öppnats. Vi befann oss i sviterna av mordet på Olof Palme och fångade i en stormvind dansade vi in efterkrigstidens värsta ekonomiska kris till tonerna av Roxette, Guns n Roses, Nirvana och Just D. Beppehattar, pagefrisyrer och batiktröjor tog över trottoarerna och skateboardhjulen slog mot trottoarkanterna. I Luleå, där skejt-, punk- och hardcorescenerna hade fått upp ögonen för varandra, fick ett dussintal tonåringar uppdraget att måla en hundra meter lång kulvert under Ralph Erskines Shopping-center. Men sommaren 1991 började tio år tidigare. Då började tonårspojkar i Luleå träna dans på VM-nivå och uppträdde på stadens gator och torg, Tjäderspel , skrev tidningarna. No Limits berättar vad den kreativa men uttråkade Luleå-ungdomen roade sig med under 1980-talet: Skejt, freestyle-skidåkning, arkadspel, rap-musik och scratch, snowboard, hardcore, punk och förstås graffiti. Ungdomskulturerna lämnade ett magnifikt spår efter sig: ett trettiotal graffitimålningar från sommaren 1991, som finns bevarade. Målningarna analyseras lager för lager träder de populärkulturella influenserna fram. No Limits är den första svenska boken som berättar om 1980-talets gatudansscen och fördjupar sig i 1980-talets populärkulturella utttryck berättat av dåtidens utövare.

På nyårsdagen 1985 kablade Aktuellt ut ett reportage till hela svenska folket: I Östberga i södra Stockholm målar några ungdomar väggarna med New York-inspirerat klotter . Målandet på betongväggarna i miljonprograms-stadsdelen Östberga skedde på nätterna utan tillstånd. När några av målarna åkte fast fick stadsdelens invånare via hyresavin rösta mot eller för att fler väggar skulle målas. Östberga, paradisön, blev ett experiment i gestaltad livsmiljö. De första målningarna fick sitta kvar i nästan tjugo år och influerade generationer av graffiti-intresserade både i och utanför stadsdelen. I boken Paradisön berättar graffitimålare från fem decennier om hur graffitin slog rot, växte och utvecklas i Östberga. Och inte bara där. Trots stadsdelens ö-lika läge spreds nyheten i tidningar och tv. Unga från hela Stockholm besökte Östberga för att se målningarna på riktigt. "Det är Östbergas kreativa ungdom som har placerat området på kartan. Utan de anslående graffitikonstverken skulle ännu färre hitta dit", skrev DN 1985. Generation efter generation unga Östbergabor tog målningarna till sitt hjärta och blev ett första möte med en identifierbar estetik. Det var konst av unga för unga. För en del av graffitimålarna blev intresset en ingång till kreativa yrken. För andra en fritidshobby som fortgår långt upp i medelåldern. Samtidigt har den yngsta intervjuade generationen, född i slutet av 00-talet, knappt hunnit börja med sitt graffitiintresse på riktigt. Med tidigare opublicerade bilder och nytaget bildmaterial av stockholmsskildraren Per Englund är Paradise Island en spännande berättelse om hur unga gestaltar sin livsmiljö och om hur konst går i arv.

Kan ett ord utan mening ha ett budskap? Den finske konstnären Egs universum är baserat på bokstäverna i hans namn. Oavsett om det är dynamiska tuschteckningar, glasskulpturer eller graffitiverk så är dessa tre bokstäver grunden i hans berättelser. Samtidigt som Egs ställer ut på museer och gallerier fortsätter han att måla graffiti på gator runt om i världen. I samtal med den svenska författaren Tobias Barenthin Lindblad berättar Egs om hur han navigerar i städer, hur han använder det förflutna, varför det är viktigt att hålla sig anonym, och hur han använder fel och brister för att förlora kontrollen över sitt arbete. I slutändan handlar Egs arbete om friheten att gå vilse. Med förord av den brittiska konstnären Cedar Lewisohn och introduktioner av den likaledes brittiska författaren Mike R. Watson. "Egs konstverk är en form av överträdelse till samtida konstvärlden. Vare sig han målar, skulpterar eller skulpterar glas, är hans verk en blandning av en modernistisk tradition och graffiti. Hans förståelse av vad konstvärldens rätt och fel gör honom till en kraft att räkna med. Jan Förster, chef för Taidehalli i Helsingfors

Kulturarv har länge varit runstenar, kyrkor och hembygdsmuseer. Sedan Stockholms stad beslutade att kulturminnesmärka graffitimålningen Fascinate i Bromsten har begreppet vidgats. För snart trettiofem år sen målade ett gäng Luleå-killar några väggar på gården till Varvsgatan 39 i Luleå. Uppdraget kom från IOGT-NTO som var med och drev kulturhuset Allis. Efter några år glömdes målningarna bort. Under tiden blev målarna vuxna med karriärer inom konst, illustration, tatuering och andra kreativa yrken. I Slow Limits Hiphop och graffiti i Luleå berättar Tobias Barenthin Lindblad om hur målningarna kom till och om hur vi ser på dem idag. Målning för målning analyseras, lager på lager skalas av och den samtidshistoriska och populärkulturella kontexten blottläggs. Vilken musik, vilka kläder, vad för typ av film, serier och tv-program influerade unga i på 1980-talet? Bland andra Dennis Eriksson, Pierre Bernhardsson och Pierre Johansson, som alla deltog i målandet då är intervjuade i boken och ger sin bild av det dåtida skeendet. Slow Limits ger en avväpnande och ödmjuk bild av en tid när graffiti var nytt, spännande och utövarna skapade sina egna ramar, unika för varje stad. Med influenser från New York, London, Göteborg och Stockholm la Luleå-målarna grunden för egna karriärer och en livaktig och högkvalitativ graffitiscen i den egna staden.

I Kul att det körs har fotograf Per Englund samlat spåren efter en del av de taggare som synts på Stockholms väggar åren 2012 2017. Englunds foton visar graffiti som finns på sina egna villkor, i en stad under konstant förändring. Hans kamera riktas mot graffitins minsta beståndsdel, signaturen. Älskad av vissa och avskydd av andra, som sedan 1980-talet hävdat att tags är en symbol för samhällets förfall. Att skriva en tag är att röra sig rytmiskt, med den skillnadenatt hela rörelsen finns kvar att se efteråt. Taggaren lägger hela sin erfarenhet, kunskap, känsla och vision i en rörelse som tar några sekunder att utföra. Taggaren skriver ordet, namnet, gång på gång på gång. Något händer i upprepningen. Englund dokumenterar denna ständigt pågående lek, lika organisk som årstiderna. Kul att det körs visar på bredden av handstilar i den typ av gatukalligrafi graffiti tillhör. Här presenteras verk av bland andra Fher, Game over, Honie & Gimp, Kanin, Psykos, Serio och Spacey. Per englund är fotoförfattare och har fotograferat graffiti sen tidiga tonåren. kul att det körs är hans femte bok på Dokument press. Formgivning av François Chastanet. Text av Tobias Barenthin Lindblad.

Use your markers and paint on both sides of the page without bleeding. The Graffiti Style Coloring Book covers a range of styles from naïve, playful lettering to razor-sharp wild styles. All illustrations are original artworks made by experienced graffiti kings worldwide. The Graffiti Style Coloring Book is the real thing it s not copying a graffiti style , it s real graffiti. This coloring book is an excellent way to start out in graffiti. Explore the medium, be creative, make an impact and immerse yourself in the world of graffiti. The Graffiti Style Coloring Book offers a relaxing ap- proach to coloring at the same time as it is an infor- mative art collection. Ader - USA Boogie - Switzerland Caster - Sweden Chino - USA Ego - France Egs - Finland Golden Green - Germany Izeal - Spain Kaput - Canada Kilo - UK Mina - Germany Nover - USA Opium - Italy Pako - Ukraine Sept79 - The Netherlands Skore79 - Ger- many Vents137 - UK

En komplett Gör-Det-Själv-bibel om graffiti Graffiti Cookbook är en guide till de material och tekniker som används i dagens mest kreativa och progressiva konströrelse. I bilder och ett dussintal intervjuer med några av världens mest kända konstnärer visas hur graffitin skapas. Från spraytekniker och handstilar till verktyg och stilanalys. Graffiti Cookbook tar oss med på en resa runt världen på jakt efter graffitimålarnas knep och tips. Efter hundratals böcker med graffitibilder under de senaste tio åren kommer nu en som visar hur konstnärerna faktiskt gör. Graffiti Cookbook är full av exempel och tips på hur man kan göra sin egen målning, throw up eller tag. Dessa tekniker kan användas på alla möjliga material och underlag - textil, glas, metal, betong, plast eller trä. Graffiti Cookbook ger en unik insikt i den alternativa konstvärlden och är en inspirationskälla för alla som är intresserade av gör-det-själv-kultur. Swet (DK), Jurne (USA), Chib (IT), Gauge (S), Mad C (DE) och Egs (FI) är några av de intervjuade konstnärerna.

I Västerås fanns på 1980-talet goda möjligheter att måla i offentlig miljö, vilket ledde till att staden tidigt blev en av Sveriges mest betydelsefulla graffitistäder. I stadens hamnområden kunde ungdomarnas konstnärliga uttryck och kreativitet utvecklas. På 1990-talet blev Västerås som graffitiscen ett begrepp i Sverige. Målarna var många till antalet och deras inflytande var stort både inom och utanför Västmanland. Idag har Västerås en strikt policy med "nolltolerans" gentemot graffiti på offentlig plats. De gamla platserna i hamområdet är inte längre tillgängliga. En lagändring från 2004 har inneburit en straffskärpning för skadegötrelse vilket har påverkat många målare. Utvecklingen har lett fram till en debatt om värdet av stadens graffitimålningar. Det har också kommit att handla om attityder till graffiti i stort. Vissa betraktar all graffiti som skadegörelse. Andra vill skilja "klotter" från graffiti, genom att se den som en konstform. En del ger graffitin en tydlig konstnärlig status genom att placera in graffitin i begreppet streetart.