Tomas Bertelman

March 7, 2024 — the day Sweden became a member of NATO. Seventy-five years after the founding of the alliance. The road to NATO was paved by those who believed the Alliance was Sweden’s natural home. While the journey was a long, uphill battle, proponents maintained the course, even when the destination seemed to grow ever farther away. But why did it take us so long to join? And is that even a worthwhile question to ask so soon after Sweden’s NATO accession? Shouldn’t those who worked for Swedish membership simply be satisfied with the result and leave it at that? After all, the most important objective has been achieved. First published in Swedish in Spring 2024, this book captured a moment in time when NATO accession was the culmination of many’s life work. The tone was triumphant. Our close ties with the alliance could no longer be subject to doubt. We were now openly and unequivocally part of the community we were always meant to belong to. This English translation comes as Sweden approaches two years of membership, with the transatlantic Alliance facing new and unprecedented challenges. Indeed, “we are entering a new era,” just not exactly the one we envisioned when Swedish Prime Minister Magdalena Andersson announced Sweden’s intent to join May 18, 2022.

Den 7 mars 2024 blev Sverige fullvärdig medlem av försvarsalliansen Nato. Vägen till Nato har varit allt annat än enkel. För att både kunna förstå varför det blev så komplicerat för just Sverige liksom för att kunna ta ut riktningen framåt i säkerhetspolitiken behöver vi blicka bakåt. Frivärld har i antologin Den långa vägen till Nato samlat sju profilerade skribenter som ger sina perspektiv på Natofrågan ur olika tidsperioder. Tankesmedjan Frivärld bedriver opinionsbildning inom utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Vårt mål är att stimulera och påverka diskussionen kring vilka idéer och perspektiv som ska styra svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Frivärld har sedan tankesmedjan grundades 2011 verkat för ett svenskt Natomedlemskap.

"Att försöka förstå Ryssland och dess utveckling har alltid varit grundläggande för dem som utformat Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. 'Jättens andedräkt' har ständigt känts närvarande, för att låna formuleringen från Krister Wahlbäcks bok om Finland och Sverige. Diplomaten Tomas Bertelman har varit central för denna förståelse under avgörande decennier av först Sovjetunionens styrka, sedan dess sönderfall och den grundläggande förändringen av vår säkerhetspolitiska miljö i och med detta, Rysslands försök till modernisering och demokratisering och därefter dess alltmer auktoritära och revisionistiska kurs. Tomas Bertelmans tänkande och penna har under decennier spelat en viktig roll för Sveriges utrikespolitik. Bertelman ger insikter, inte bara i decennier som ligger bakom oss, utan i minst lika hög utsträckning i förhållanden som kommer att vara viktiga framöver." Carl Bildt "En intresseväckande och betydelsefull bok. Med säker analys och djup kunskap skildrar Bertelman Rysslands säkerhetspolitiska utveckling och dilemman. Det är en bok fylld av insikt om det sovjetiska arvet, svårigheten att förutse framtiden och inte minst betydelsen av historisk medvetenhet. Bertelman delar generöst med sig av sina erfarenheter och sätter in sina UD-rapporter i ett sammanhang. Hans bok är oumbärlig för alla som vill förstå rysk säkerhetspolitik och dess bevekelsegrunder. Analyserna av de sovjetiska rustningarnas drivkrafter och sovjetiska operationella principer bär prägel av klassiska texter. I en tid av viktiga säkerhetspolitiska förändringar är boken grundläggande för vår kännedom om ryskt agerande och vårt förhållande till Ryssland. Bertelman kryssar mellan inledande illusionslöshet, förhoppningar, önsketänkande, skör optimism och besvikelse. Med hans egna ord: 'Behovet att försöka begripa tänkandet i Moskva förblir minst lika stort som tidigare.'"Gudrun Persson, docent vid Slaviska institutionen, Stockholms universitet