Tommy Öberg

Ingenting är gratis här i världen. Att vi undviker att bemöda oss om att göra vårt bästa och så ofta söker de lätta vägarna förbi problemen gör mig frustrerad. Tommy Öberg delar frikostigt med sig av sina tankar i en bok som i mångt och mycket handlar om vikten av reflektion och medvetenhet om att det vi gör spelar roll. Vi behöver ta vårt ansvar för hur vår värld ska se ut och för att se varandra. Ingen annan gör det åt oss. Dessutom personligt om sport, Italien, hantverkare och golf i Norrbotten. ”Likt en modern version av filosofen Sokrates tar författaren varligt våra händer och släpper de först när frågorna är ställda och konturerna av svar kan skönjas. Detta sker med allvar, humor och ett ständigt närvarande humanistiskt perspektiv och med stor kärlek till sin påtagna uppgift. Det vi som läser främst förutsätts göra är att våga tänka själva. Övriga ingredienser tillhandahåller krönikören själv.” - Kent Cajvert, f.d. advokat och människorättsjurist, numera senior och bokläsare. “Tommy Öberg skriver med engagemang och glöd om global utveckling, #metoo och att tillsammans är vi starka. Det är en intressant och tankeväckande bok som ställer frågor men även ger svar. Läs den.” -Yvonne Nilsson, bibliotekarie

Industrins fack och arbetsgivare har dominerat den svenska lönebildningen sedan Industriavtalets tillkomst 1997. Det är deras löneavtal som stått som norm för alla andras ansträngningar. Och resultatet av den rådande ordningen imponerar, trots återkommande kritik. Reallöneökningarna de senaste 20 åren söker sin motsvarighet i 1960-talets rekordår och saknar motstycke i andra utvecklade ekonomier under samma tid. Sysselsättningen är rekordhög och industrins konkurrensförmåga vass. Men all framgång har som bekant också en baksida. Den rådande ordningen hotas eller utmanas nu både inifrån och utifrån, skriver Anna Danielsson Öberg och Tommy Öberg i Vem ska bestämma på lönemarknaden? Inifrån handlar det om förväntningar från medlemmar som kan bli allt svårare att leva upp till. Ökade reallöner tas numera för givet. Utifrån handlar det om andra förbunds eller branschers ambition att öka sitt inflytande över det som utgör märket för löneökningarna. Att dessutom nära 900 000 tjänstemän undviker industrins norm genom sifferlösa avtal är också ett växande hot mot den stabilitet som råder.

Vi lever våra egna liv, men uppfyller andras drömmar. Vi är så upptagna av allt flöde av stimuli och de vardagliga bestyren som finns runt omkring oss, så att vi snart har slutat att tänka själva och reflektera över vilka vi själva är och vad vi själva vill. Det är dumt och vi mår allt sämre. Kan vi göra annorlunda? Kan vi må bättre? Detta är inledningen till den här högaktuella boken som kommer att ge dig många tankar kring hur du lever ditt liv, kring vårt samhälle och om hur dumma vi egentligen är? Med avstamp i sunt förnuft och humor undersöker bokens författare möjligheten till att förändra vårt liv och vad det skulle kunna innebära. För frågan är just: Använder du din fulla potential? "Tommy fångar ett välbekant ämne som både är 'stekhett' och 'helrätt'". – Jan Ström, affärsutvecklingschef

Industriavtalet har varit lönemarknadens fasta punkt alltsedan lönerörelsen 1998. Omstritt och hårt kritiserat, ändå lönebildningens centrum. Men ingenting, inte ens Industriavtalet, lever för evigt. Den svåra frågan är därför inte om utan hur modellen ska förnyas eller förändras. Avtalsrörelsen 2016 blir ett test av modellens förmåga till anpassning och överlevnad, skriver Anna Danielsson Öberg och Tommy Öberg i sin skildring av den så ofta dödförklarade modellen för lönebildning. Utifrån sina mångåriga erfarenheter från bevakning av arbetsmarknaden försöker de identifiera de utmaningar som lönebildningen står inför. De har skärskådat historien för att förstå hur dagens löneverklighet har formats. Och de har granskat dagens ordning och värderat dess styrkor och svagheter.

För mer än femtio år sedan enades fack och arbetsgivare om att de särskilda, låga kvinnolönerna skulle bort ur kollektivavtalen. Men förhoppningen att det skulle leda till likvärdiga löner har inte infriats. Minskningen av lönegapet mellan könen går i snigelfart trots en nästan samstämmig kör av fack, politiker, arbetsgivare och allmänhet som anser att löneskillnaderna mellan könen är orimliga. Varför går det så långsamt? Finns en verklig vilja bakom orden? Anna Danielsson Öberg och Tommy Öberg har frågat fackliga företrädare och medlemmar, arbetsgivare och myndighetschefer. En av slutsatserna är att det kanske är dags för ett nytt, epokgörande avtal där frågan om kvinnolöner blir en central punkt i en kommande pakt - eller varför inte i ett nytt huvudavtal? En sådan överenskommelse skulle bli historisk och markera den verkliga vändpunkten då kvinnors arbete värderas lika mycket som mäns.