Tora Lane

Hannah Arendt (1906–1975) är främst känd som filosof och samhällsteoretiker, men hon skrev under hela sitt liv också poesi. Här presenteras hennes samlade dikter mellan åren 1923 och 1961. De är översätta av Tora Lane och Marcia Sá Cavalcante Schuback.

This book traces the originality of Andrey Platonov’s vision of the Revolution in readings of his works. It has been common in Platonov scholarship to measure him within the parameters of a political pro et contra the October Revolution and Soviet society, but the proposal of this book is to look for the way in which the writer continuously asked into the disastrous aspects of the implementation of a new proletarian community for what they could tell us about the promise of the Revolution to open up the experience of the world as common. In readings of selected works by Andrei Platonov I follow the development of his chronicle of revolutionary society, and from within it the outline of the forgotten utopian dream of a common world. I bring Platonov into a dialogue with certain questions that arise from the philosophy of Martin Heidegger and that were later re-addressed in the works of Maurice Blanchot, Georges Bataille and Jean-Luc Nancy, related to the experience of the modern world in terms of communality, groundlessness, memory, interiority. I show that Platonov writes the Revolution as an implementation of common being in society that needs to retrieve the forgotten memory of what being in common means.

Anton Tjechov brukar kallas världens bäste novellist genom tiderna. Det är med sin prosa i det kortare formatet som han på ett avgörande vis influerat författare som Virginia Woolf, Franz Kafka, James Joyce och Ernest Hemingway. Utöver den djupt inkännande reflektionen av det mänskliga psyket finns hos Tjechov en tonkänslighet i språket som få författare kunnat mäta sig med. Denna samling innehåller ett urval av Tjechovs mest hyllade noveller, i svenska översättningar av Asta Wickman, Ellen Rydelius, Staffan Dahl och Hjalmar Dahl. Denna utgåva med nyskrivet förord av Tora Lane. ANTON TJECHOV [1860-1904] var en rysk författare och läkare som räknas till en av giganterna i den moderna världslitteraturen, och den viktigaste författaren under de sista åren av vad som kallats guldåldereran i rysk litteratur, med föregångare som Tolstoj och Dostojevskij. Flera av modernismens mest centrala författare, som Joyce och Faulkner, anger Tjechov som en av sina största inspirationskällor.» Damen med hunden är förmodligen den bästa novell som någonsin skrivits.« | Vladimir Nabokov

This book traces the originality of Andrey Platonov’s vision of the Revolution in readings of his works. It has been common in Platonov scholarship to measure him within the parameters of a political pro et contra the October Revolution and Soviet society, but the proposal of this book is to look for the way in which the writer continuously asked into the disastrous aspects of the implementation of a new proletarian community for what they could tell us about the promise of the Revolution to open up the experience of the world as common. In readings of selected works by Andrei Platonov I follow the development of his chronicle of revolutionary society, and from within it the outline of the forgotten utopian dream of a common world. I bring Platonov into a dialogue with certain questions that arise from the philosophy of Martin Heidegger and that were later re-addressed in the works of Maurice Blanchot, Georges Bataille and Jean-Luc Nancy, related to the experience of the modern world in terms of communality, groundlessness, memory, interiority. I show that Platonov writes the Revolution as an implementation of common being in society that needs to retrieve the forgotten memory of what being in common means.

Andrej Platonov föddes 1899 och var 18 år vid tiden för den ryska revolutionen. Han tillhörde en generation och en klass som var delaktig i revolutionen: han blev vuxen och utbildade sig i ett nytt samhälle, en ny värld och en ny tid. Han arbetade med vattenförsörjningen på landsbygden utanför Voronezj, och den ryska revolutionen kom att utgöra själva motorn i hans författarskap: samtliga verk kretsar kring den och dess förverkligande i det sovjetiska samhället. Man kan säga att Platonov med sitt författarskap sammanställde ett epos över det postrevolutionära Ryssland. Vad Platonov har att säga oss i dag det är ämnet för den här antologin. Här samlas sju olika skribenter: författare, översättare och akademiker som på olika sätt visar vägen in i Platonovs säregna värld. Innehåll Tora Lane | Introduktion Stefan Jonsson | Subalternernas utopi. Andrej Platonov och den instinktiva kommunismen Kajsa Öberg Lindsten | Att tala platonovska på svenska Tora Lane | Tjevengur: Revolutionens minne och minnets revolution Marcia sá Cavalcante Schuback | Kommunismens sömn noter om Platonovs Dzjan Per-Arne Bodin | Myt och dystopi i Andrej Platonovs Dzjan Gustav Strandberg | Förfrämligandet som utopi Irina Sandomirskaja | Den fördömda lyckan, eller socialismens ekonomiska problem i Lyckliga Moskva

The present study is a reading of the folkloric fairy-tale poem The Swain (Mólodets) (1924) by the Russian Modernist poet Marina Tsvetaeva (1892-1941). The poem represents a high point in Tsvetaeva's experiments with Russian folk art, and it is thoroughly folkloric in its theme, forms of writing and poetic language. At the same time, the poem can be linked to the attraction to folk art as a locus of the Sublime in literary tradition, which originates in German Romanticism, and finds its echoes in Russian Modernism. This study seeks to show that Tsvetaeva's exploration of folk art in the poem was inspired by a quandary linked to the Sublime; namely the paradoxical question how to present in art what is too great to be represented. The poem is read as an image and an illustration of the poet's understanding of the means of presenting the unrepresentable. Tsvetaeva renders the tale as an uncanny story about a horrifying elemental force. She seeks to avoid representation by bringing out the story in a poetic performance, which has the character of a lyrical drama, where the voices of the characters speak and sing in a direct manner. Within the canvas of the folkloric performance, the poet explores poetic language to render the Sublime. She experiments with secondary meanings in order to bring out a language, which at the same time is "secret" and "literal", and where the element can be made present in its sublimity.