Tulla Grünberger

När Lindhagenplanen genomfördes i Stockholm vid 1800-talets slut revs mycket av den äldre bebyggelsen söder om Humlegården. På fastigheten Birger Jarlsgatan 22 i nuvarande kvarteret Landbyska verket lät byggmästare Östhlin uppföra ett nytt bostadshus ritat av arkitekten Sam Kjellberg. Det stod klart år 1900 och förste ägare blev Eric von Rosen. År 2023 förvärvade Fondexgruppen fastigheten. Birger Jarlsgatan 22 gränsar till Humlegården – en gång med odling av humle och en kunglig trädgård – en gång platsen för teater och lek och fortfarande en grön lunga i en växande storstad. Minnet av hur det var en gång hittar vi i det intilliggande Kungliga biblioteket.

År 1642 lät drottning Kristina bygga ett lusthus i kanten av Kungsträdgården i Stockholm. Man har all anledning att tro att Simon de la Vallée, drottningens favoritarkitekt, ritade huset. Det var en stor byggnad som rymde hela fem våningar. Den tredje våningen var husets huvudvåning. På ritningarna är den markerad som Lusthuset. Efter drottning Kristinas tid användes huset som rustkammare en förvaringsplats för kungahusets förråd av dräkter, rustningar och vapen. 1689 flyttade Lantmäteriet in efter att tidigare haft lokaler i slottet Tre Kronor. I mitten av 1700-talet skedde en genomgripande ombyggnad efter ritningar av Carl Hårleman. Lantmäteriet har sedan dess haft sina lokaler i huset ända fram till modern tid. Lusthusets trädgård, Kungsträdgården, har förändrats från att ha varit endast för kungligheter till att bli park med fontän och kungastatyer, tillgänglig för alla. Och de älskade almarna har idag fått sällskap av japanska körsbärsträd.

Irma Samuelsson var 17 år när hon anställdes som underkokerska hos prins Eugen 1931. Waldemarsudde blev hennes arbetsplats. I denna bok berättar hon genom sina brev och dagböcker om livet på prins Eugens Waldemarsudde, om sommarvistelserna i Kivik och på Örgården vid Vättern under mitten av 1930-talet. Här finns också hennes bevarade recept. Vi får läsa om vad som serverades på prinsens många luncher och middagar, små som stora, med champagne och goda viner. Vi får också läsa om prinsens egna stunder med favoriter som kryddskorpor till frukost och pepparkakor till eftermiddagens te. Ernst Malmqvist anställdes som vaktmästare hos prins Eugen 1921 och han skulle komma att bli Irmas svärfar. Genom Ernst får vi en inblick i hur ett stort slott skulle skötas från vedhämtning, uppvärmning och snöskottning, till rengöring av parkettgolv och piskandet av alla mattor. Ernst hjälpte prinsen med att tillverka tavelramar och byggställningar, och han tog hand om prinsens tavelförråd. Irma gifte sig med Ernsts son Arendt, och deras kärleksbrev ger oss ytterligare insikt i livet på 1930-talet i den kungliga miljön. Detta är en familjeberättelse som slutar med ett eget hus i Saltsjöbaden där ättlingarna till Irma fortfarande bor. Tulla Grünberger är fil. dr. i konstvetenskap och har skrivet flera böcker med kulturhistorisk inriktning som Slottstid klockor på de svenska kungliga slotten 2019 och Långdunker - en gård i Sörmland 2021. Hennes intresse för mat och recept resulterade i boken Matbröd som kom ut 2003. Inga Malmqvist har en utbildning inom datavetenskap och har arbetat med IT-utveckling av apoteks- och sjukvårdssystem. Hon är sonhustru till Irma Malmqvist.

Långdunker är idag en modern herrgård där byggnader, skog och mark vårdas och bevaras för kommande generationer. Men historien börjar på 1500-talet och har genom åren tillhört kända adelssläkter i Sverige. Mangårdsbyggnad uppfördes i mitten av 1700-talet. Det berättas att arkitekten var Carl Hårleman, Stockholms slotts berömde och omtalade arkitekt. Mycket har hänt sedan dess. Genom nygjorda uppmätningar, gamla ritningar, kartor, målningar och fotografier tecknas nu Långdunkers rika historia med många fascinerande levnadsöden som alla präglats av de olika tider som män, kvinnor och barn har vistats där. Tulla Grünberger är konsthistoriker och filosofie doktor vid Stockholms universitet.

Taxinge säteri en gård i Sörmland har en lång historia. Den är omnämnd redan på 1500-talet och en av de första ägarna var hertig Karl (1550 1611). Han bytte bort gården mot en gård i Uppland och därmed börjar egentligen Taxinge säteris egen historia. De mest kända ägarna på 1600-talet är de adliga ätterna Wädurhorn och von Halle. Det är nu längesedan och mycket har hänt sedan dess. I boken får vi följa med på en resa genom århundraden. Vi möter människor som bott på gården och vi kan fortfarande se spår av den gamla kvarnen, sågverket och tegelbruket. Idag är Taxinge en välskött gård där man både bevarar och förvaltar såväl byggnader som mark. Med text, kartmaterial, arkivfotografier och nytagna bilder kan vi följa Taxinges utveckling fram till idag. Tulla Grünberger är konsthistoriker och fil dr vid Stockholms universitet. Hennes specialitet är svenskt måleri och hon föreläser ofta om konstens historia. Hennes bok Akvarellmåleri historia och teknik kom 2002 och senare böcker med anknytning till konst och historia är Hovslagargatan 4 ett hus på Blasieholmen (2014) och Trefaldighetskyrkan på Majorsgatan (2016). Intresset för kulturhistoria och mat resulterade i boken Matbröd (2003). Tidigare på Votum: Slottstid Klockor på de svenska Kungliga slotten.

Klockorna på de svenska kungliga slotten tickar på och kan berätta fantastiska historier. Om tiden, Chronos, om förgyllda timglas, om strålande stjärnbilder och om livets förgänglighet klockorna är som spännande bilderböcker. Tittar vi närmare på dem där de står, ofta omgivna av kandelabrar eller urnor och med en bakgrund av en förgylld spegel, kan vi upptäcka en hel värld. I Slottstid beskrivs de olika uren och deras bakgrund i text och bild. Varför de står just där, när de är tillverkade och av vem. Vi får möta hovurmakare Fredman från Bellmans tid och urmakarna i den kända familjen Linderoth. Alla utsökta fodral som omger klockorna har också många historier att berätta om olika tidsepokers konststilar, om inredning i de kungliga slotten, om influenser från andra länder, om klockor som statusobjekt och mycket mer. Tulla Grünberger är konsthistoriker och fil dr vid Stockholms universitet. Hennes specialitet är svenskt måleri och hon föreläser ofta om konstens historia. Hennes bok Akvarellmåleri historia och teknik kom 2002 och senare böcker med anknytning till konst och historia är Hovslagargatan 4 ett hus på Blasieholmen (2014) och Trefaldighetskyrkan på Majorsgatan (2016). Intresset för kulturhistoria och mat resulterade i boken Matbröd (2003). Martina K Svensson, är fotograf sedan 27 år och har medverkat i artiklar i magasin och tidskrifter såsom Gods och Gårdar, Sköna Hem, Hus och Hem och Tidningen Vi. Hon är även fotograf till böckerna Vilda Behag (2002), Yoga att komma till ro (2003) och Leva med Feng Shui (2007).

Tack vare en stor donation av generalkonsulinnan Emma Benedicks kunde man 1894 uppföra Trefaldighetskyrkan på Majorsgatan 5-7 i Stockholm. En byggnad som många kanske gått förbi men aldrig uppmärksammat, trots att den ligger i den centrala delen av Östermalm. Kyrkan är magnifik och en god representant för nygotiken som var den arkitekturstil som var tongivande under andra hälften av 1800-talet. I dag är kyrkan avkristnad och såld till en privatperson. Här skildras kyrkans färgstarka historia. Vilka arkitekter som formgav den, vilka material som användes, utsmyckningen av kyrkorummet, den romantiska orgeln och de skimrande glasfönsterna. Vidare berättas om hur trakten kring Östermalmstorg såg ut under de år då kyrkan byggdes. Flera av Stockholms frikyrkor, varav ett antal fortfarande används, presenteras kortfattat med text och bild. Några står kvar endast som minnen av en tid som flytt. Boken tar er in i en värld ni inte visste fanns!