Ulla Åkerström

Nel primo Novecento la scrittrice e pedagoga svedese Ellen Key era letta e stimata in tutta Europa. La sua vasta produzione comprende opere significative come Il secolo dei fanciulli e L'amore ed il matrimonio, tradotte nelle maggiori lingue straniere, compreso l'italiano. Non e percio strano che Ersilia Bronzini Majno, fondatrice e presidente dell'Unione Femminile Nazionale e protagonista del femminismo pratico a Milano, invitasse Key a tenere una conferenza nel maggio del 1907 e ad essere presidente onoraria al Congresso femminile a Milano nel 1908. Grazie al loro carteggio, riprodotto e commentato nel presente volume, e stato possibile ricostruire un capitolo finora sconosciuto del femminismo europeo.

År 1928 gjorde Anna Ahrenberg en första donation till Göteborgs högskola för att finansiera ett lektorat i italienska, ett ämne som låg henne varmt om hjärtat. 1931 gjorde hon en större donation och skapade Anna Ahrenbergs italienska lektorsfond, vilken säkrade undervisningen i ämnet och finansierade de lektorstjänster som utgjorde stommen i undervisningen. I början av 1980-talet utsattes italienskan för ett nedläggningsförsök, men efter en långdragen kamp lyckades man till sist stoppa planerna. Därefter genomgick ämnet en lyckosam och stabil period med ökande volymer och betydande forskningsresultat, fram till början av 2010-talet, då den dåvarande humanistiska fakultetsledningen riktade nedläggningshot mot flera språkutbildningar. Det ledde slutligen till att italienskan offrades medan andra hotade ämnen räddades kvar. Beslutet i juni 2012 att ställa in undervisningen i italienska följdes av en stormig debatt i media och stora delar av Kultursverige uttalade sin förfäran över nedläggningen, däribland Svenska Akademien. Ulla Åkerström är docent i italienska vid Göteborgs universitet.

Vad är en person och vad kan en person säga om samhälls­villkoren nu och i det förflutna? I Personligt talat. Biografiska perspektiv i humaniora utforskar vi ett antal personer och deras livshistorier. Resultatet är en historisk resa: olika rum och tider skapar varierande former för mänskligt liv. Men det är också en klassresa, för vilka personer har haft förutsättningar att göra avtryck i historien? Det är även en resa i definitionerna av kvinnligt och manligt; flera av bokens bidrag bekräftar att kvinnors livsvillkor har varit och fortfarande är andra än mäns. Här samlas historiker, litteraturvetare, konstvetare, religions­historiker, etnologer, språkvetare, antikvetare och arkeologer kring människors livsvillkor. Genom alla dessa livsberättelser kan vi få kunskap om historien och livets skiftande förutsättningar. Samtidigt ges en provkarta på utforskandets prövningar. Hur kan vi veta något om det förflutnas människor då det saknas skriftligt vittnesbörd? Även då det finns skrift tillstöter svårigheter: vem har skrivit och i vilket syfte? I boken möter resonemang om idéernas och källornas betydelse för vad vi kan veta, vad varierande metoder och perspektiv innebär, på vad sätt platser och ting kan knytas till det mänskligt levda samt hur utsagornas form påverkar innehållet, i det förflutnas såväl som i våra berättelser.