Vibeke Olsson

Boken handlar om Ulrike, en ung flicka i Tyskland under andra världskriget. Ulrike ger inte upp. Hon är övertygad om Hitlers makt och det tyska folkets överlägsenhet. Med stolthet förråder hon sina skolkamrater och grannar i tron på det enda rätta. Men kriget är i grunden lika outhärdligt för henne, som för alla andra ungdomar som lever i krigets skugga, oavsett var i världen det pågår. Då som nu. Kan en bok som kom 1975 och skrevs av en 17-åring fortfarande vara intressant? Definitivt. Vibeke Olsson berättelse om Ulrike och hennes gränslösa tro på nazistpartiets överlägsenhet har mycket att säga dagens unga läsare. Boken har blivit något av en klassiker, och är tyvärr minst lika aktuell idag som när den kom ut. Den skildrar hur ungdomar blev indoktrinerade av nazistpartiet och hur de förlitade sig på Hitlers tal om seger, trots att bomberna föll och familjemedlemmar dog. Vill man läsa en spännande bok som skildrar krigets vanvett är detta ett klokt val. Författaren säger så här om sin bok: ”Jag var i tonåren när jag skrev den och funderade mycket över existentiella frågor. Finns det verkligen något man kan tro på efter så fasansfulla upplevelser som andra världskriget? Och tyvärr är ämnet mer aktuellt än på länge. Det är så mycket högerextrema strömningar i Europa idag, bland dem finns nynazisterna. Vi måste uppmärksamma att missnöjespartierna får nynazisterna att vädrar morgonluft.” Detta är en lättläst bearbetning av boken. Lättlästa böcker från Nypon är ofta något kortare, har alltid ett lättare språk och ett innehåll anpassat för den tänkta läsarens ålder.

Andra världskriget rasar. Tyskarna har blivit inringade i Stalingrad kanske håller kriget på att vända. Sågverket på Svartvik har lagts ner, och Bricken har fått veta av doktorn att hon är på den sista resan. Men ännu kan hon hjälpa sina vuxna barn när de är i nöd. Att hjälpa den som flyr från våld i hemmet vet Bricken hur hon ska göra svårare är att göra något åt den djupa klyfta politiken skapat mellan hennes söner. Bricken och Elvira bor kvar i sitt järnspisrum, och det är fortfarande en plats mitt i livet. Men det förflutna kommer närmare på den sista resan, och Bricken samtalar inom sig med de människor som format hennes liv. Stockens färd mot havet är Vibeke Olssons åttonde och avslutande bok i serien om sågverksarbetaren Bricken. De tidigare heter Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och eld, Amerikauret, Glödens färger, Som ett träd i skogen och Som skuggan följer ljuset. Sagt om de tidigare böckerna: Vibeke Olssons trilogi förtjänar att bli klassisk. Det är ett stycke genuin arbetarhistoria. Erik Löfvendahl, Svenska Dagbladet Vibeke Olsson föddes 1958 i Stockholm och debuterade som 17-åring med ungdomsromanen Ulrike och kriget. Sedan dess har hon skrivit en lång rad romaner, många av dem i historiska miljöer. Mest kända är kanske Krigarens sköld och Molnfri bombnatt. Vibeke har mottagit ett flertal priser. För Sågverksungen fick hon Wallinpriset våren 2010, och under år 2013 fick hon ta emot den kungliga medaljen Litteris et Artibus, Birger Normanpriset och Sällskapet De Nios Vinterpris för sitt författarskap. År 2016 tilldelades hon Lars Ahlin-priset samt Ivar Lo-priset och 2018 mottog hon ST:s och SCA Forests jubileumsstipendium.

I den här boken har Vibeke Olsson samlat krönikor från tio års tid (2011-2021), från olika tidningar och från P1. Somligt är skrivet utifrån något som då var dagsaktuellt, annat är frågor som hon levt med i decennier. Varför blev det inte mer av våra drömmar om rättvisa och rättfärdighet? Vad är det som sker egentligen i det som synes ske? "Texterna har tillkommit ömsom i vrede, ömsom i hopp. Hur ska vi återta visionen av ett gott samhälle, bort från den råa individualismen och konsumismen? Vi som växte upp under rekordåren fostrades av föräldrar som bar en tyst kunskap om trettio- och fyrtiotalens katastrofer. Djupt i minnet finns deras insikter som kan leda oss mot en mer hållbar framtid." Vibeke Olsson i förordet Vibeke Olsson är författare till en rad uppmärksammade böcker och senast har hon just avslutat sin historiska boksvit om sågverksarbetaren Bricken.

Andra världskriget rasar. Tyskarna har blivit inringade i Stalingrad kanske håller kriget på att vända. Sågverket på Svartvik har lagts ner, och Bricken har fått veta av doktorn att hon är på den sista resan. Men ännu kan hon hjälpa sina vuxna barn när de är i nöd. Att hjälpa den som flyr från våld i hemmet vet Bricken hur hon ska göra svårare är att göra något åt den djupa klyfta politiken skapat mellan hennes söner. Bricken och Elvira bor kvar i sitt järnspisrum, och det är fortfarande en plats mitt i livet. Men det förflutna kommer närmare på den sista resan, och Bricken samtalar inom sig med de människor som format hennes liv. Stockens färd mot havet är Vibeke Olssons åttonde och avslutande bok i serien om sågverksarbetaren Bricken. De tidigare heter Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och eld, Amerikauret, Glödens färger, Som ett träd i skogen och Som skuggan följer ljuset. "Vibeke Olssons trilogi förtjänar att bli klassisk. Det är ett stycke genuin arbetarhistoria." Erik Löfvendahl, Svenska Dagbladet Vibeke Olsson föddes 1958 i Stockholm och debuterade som 17-åring med ungdomsromanen Ulrike och kriget. Sedan dess har hon skrivit en lång rad romaner, många av dem i historiska miljöer. Mest kända är kanske Krigarens sköld och Molnfri bombnatt. Vibeke har mottagit ett flertal priser. För Sågverksungen fick hon Wallinpriset våren 2010, och under år 2013 fick hon ta emot den kungliga medaljen Litteris et Artibus, Birger Normanpriset och Sällskapet De Nios Vinterpris för sitt författarskap. År 2016 tilldelades hon Lars Ahlin-priset samt Ivar Lo-priset och 2018 mottog hon ST:s och SCA Forests jubileumsstipendium.

1932, året efter skotten i Ådalen blir dramatiskt på Svartvik, först en sågverksstrejk där Svartviks arbetare står ensamma, sedan en massastrejk över hela Sverige. Den ideologiska maktkampen mellan socialdemokratin och kommunismen präglar både strejkledningen och vardagslivet och skär rakt igenom Brickens familj. Bricken är nu 63 år och funderar mycket över hur hon ska förmedla minnen, hopp och framtidstro till barn och barnbarn. Mycket är osäkert och det är Bricken van vid ändå hade hon aldrig kunnat ana vad som ska hända hennes familj. Som skuggan följer ljuset är Vibeke Olssons sjunde bok om sågverksarbetaren Bricken. De tidigare heter Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och eld, Amerikauret, Glödens färger och Som ett träd i skogen. Sagt om de tidigare böckerna Vibeke Olssons trilogi förtjänar att bli klassisk. Det är ett stycke genuin arbetarhistoria. Erik Löfvendahl, Svenska Dagbladet VIBEKE OLSSON föddes 1958 i Stockholm och är idag bosatt i Edsbyn. Som 17-åring debuterade Vibeke med ungdomsromanen Ulrike och kriget. Sedan dess har hon skrivit en lång rad romaner, många av dem i historiska miljöer. Mest kända är kanske Krigarens sköld och Molnfri bombnatt. Vibeke har mottagit ett flertal priser. För Sågverksungen fick hon Wallinpriset våren 2010, och under år 2013 fick hon ta emot den kungliga medaljen Litteris et Artibus, Birger Normanpriset och Sällskapet De Nios Vinterpris för sitt författarskap. År 2016 tilldelades hon Lars Ahlin-priset samt Ivar Lo-priset och 2018 mottog hon ST:s och SCA Forests jubileumsstipendium. 2021 tilldelades hon Moa Martinson-stipendiet, även kallat Moa-priset.

I denna lättlästbearbetade version av Sågverksungen får vi följa med till Svartvik under senvåren 1879, när sågverken runt Sundsvall tystnar och kanonbåtarna kommer. I centrum står den 11-åriga flickan Bricken, som arbetar på sågverket. Vibeke Olsson bygger upp sin historia kring den dramatiska sågverksstrejken och levandegör ett stycke svensk historia. Sågverksungen påminner oss om att välfärdssamhället vi i dag lever i inte är en självklarhet. Att Fattigsverige fanns för bara runt 150 år sedan. Att barn bjöds ut på auktion, att man arbetade 14 timmar i sträck, att man svalt. Vibeke Olsson debuterade 1975 med Ulrike och kriget, som finns i lättläst utgåva på Nypon förlag. Hon har skrivit en lång rad romaner, de flesta med historisk anknytning. I Sågverksungen utgår hon från industrialiseringen av Sverige i slutet av 1800-talet.

I Vibeke Olssons moderna klassiker "Ulrike och kriget" har andra världskriget just brutit ut. Ulrike har under sin skoltid blivit utsatt för Hitlers propagandaapparat och är därför vid tretton års ålder en helhjärtad nationalsocialist. Hon tror blint på Tysklands rättvisa och slutliga seger. Utan att ifrågasätta utstår hon bombangrepp, sömnlösa nätter, hunger och kyla. I den fristående uppföljaren "Ulrike och freden" möter vi Ulrike när kriget är slut och drömmen om ett Stor-Tyskland är grusad. Ulrike har förlorat allt, sina föräldrar, två bröder och sin tro på Gud. Ulrikes lön som städerska på Hauptbahnhof räcker inte och för att överleva börjar hon prostituera sig. Vibeke Olsson var bara femton år när hon skrev den första romanen om Ulrike; en skildring av hur det kan komma sig att en så stor del av det tyska folket ställde upp för sin Führer. Boken visar också hur påverkbara unga människor kan vara och hur lätt det är att bli indoktrinerad av skicklig propaganda. Böckerna om Ulrike hör hemma i kanon, när de nu ges ut i samlingsvolym är det med förhoppningen att de ska hitta en ny generation läsare.

En höstkväll 1993 står Hedwig Johansson i fönstret och hör skinnhuvudena skandera nedanför på gatan: Sieg Heil! Sieg Heil! Återigen hör hon de röster som för mer än femtio år sedan skrek detsamma, men då på en gata i Mainz i Tyskland. Hedwig förstår att nu är tidpunkten inne att berätta den historia hon så länge burit på, nu när det finns röster som dagligen påminner henne om den tragedi hon bevittnade på så nära håll. Vibeke Olssons roman "Molnfri bombnatt" fick ett stort genomslag hos läsare och kritiker när den utkom första gången 1995. Det är en drabbande skildring av tiden kring och under andra världskriget i Tyskland, en berättelse om kärleken mellan Hedwig och SS-mannen Wilhelm Schurbiegel, om att byta medborgarskap och plötsligt vara främling. Det är också en berättelse om ett Sverige då och nu, en historia som aldrig får upphöra att engagera.

"Vi människor måste hålla ihop och hjälpa varandra, sa pappa. Det är det viktigaste av allt. Tänk på hur en tall ser ut om den står ensam på en bergknalle. Knotig, liten och spetig. Bara i skogen, tätt, tätt tillsammans, blir träden raka och fina, kraftiga och höga, bara tätt tillsammans växer de mot ljuset. Det var det viktigaste med strejken. Att vi höll ihop. Vi klarade att hålla ihop, tätt som träden i skogen. Glöm aldrig det, Bricken." - ur boken Det har gått många år sedan den stora strejken 1879. Då var Bricken tio år, nu är hon femtio år, men hon har inte glömt. Året är 1918 och det stora världskriget har pågått i snart fyra år. Hemma i Svartvik tvingas de åter använda sirapsvatten till gröten, mjölken är för dyr. Men sågverket har framtidstro. De installerar maskiner i brädgården och bygger en stor ny skola. Bricken och hennes familj har fått flytta in i ett rum och kök, rum med kakelugn och broderat band i spjällsnöret. Där bor hon, minstingen Edvin och de två vuxna barnen Elvira och Isak. Men till 50-årskalaset i kapellet kommer de alla, barn och barnbarn. Bara Nikanor och Adolfsson kan hålla sams, tänker Bricken. Det visste hon inte när barnen var små, att också fullvuxna ungar, som sedan länge försörjer sig själva, kan vålla orostankar. Och inte bara inför kalas. Nikanors Marja väntar smått igen, deras sjunde barn. Hur ska hon orka? Som ett träd i skogen är Vibeke Olssons sjätte roman om Bricken. De tidigare heter Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och eld, Amerikauret och Glödens färger. Vibeke Olsson har skrivit en lång rad romaner, många av dem i historiska miljöer. Mest känd är kanske Krigarens sköld och Molnfri bombnatt. För Sågverksungen fick hon Wallinpriset våren 2010, och under år 2013 fick hon ta emot den kungliga medaljen Litteris et Artibus, Birger Norman-priset och Sällskapet De Nios Vinterpris för sitt författarskap. År 2016 tilldelades hon Lars Ahlin-priset samt Ivar Lo-priset.

Vi människor måste hålla ihop och hjälpa varandra, sa pappa. Det är det viktigaste av allt. Tänk på hur en tall ser ut om den står ensam på en bergknalle. Knotig, liten och spetig. Bara i skogen, tätt, tätt tillsammans, blir träden raka och fina, kraftiga och höga, bara tätt tillsammans växer de mot ljuset. Det var det viktigaste med strejken. Att vi höll ihop. Vi klarade att hålla ihop, tätt som träden i skogen. Glöm aldrig det, Bricken. - ur boken Det har gått många år sedan den stora strejken 1879. Då var Bricken tio år, nu är hon femtio år, men hon har inte glömt. Året är 1918 och det stora världskriget har pågått i snart fyra år. Hemma i Svartvik tvingas de åter använda sirapsvatten till gröten, mjölken är för dyr. Men sågverket har framtidstro. De installerar maskiner i brädgården och bygger en stor ny skola. Bricken och hennes familj har fått flytta in i ett rum och kök, rum med kakelugn och broderat band i spjällsnöret. Där bor hon, minstingen Edvin och de två vuxna barnen Elvira och Isak. Men till 50-årskalaset i kapellet kommer de alla, barn och barnbarn. Bara Nikanor och Adolfsson kan hålla sams, tänker Bricken. Det visste hon inte när barnen var små, att också fullvuxna ungar, som sedan länge försörjer sig själva, kan vålla orostankar. Och inte bara inför kalas. Nikanors Marja väntar smått igen, deras sjunde barn. Hur ska hon orka? Som ett träd i skogen är Vibeke Olssons sjätte roman om Bricken. De tidigare heter Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och eld, Amerikauret och Glödens färger. Vibeke Olsson har skrivit en lång rad romaner, många av dem i historiska miljöer. Mest kända är kanske Krigarens sköld och Molnfri bombnatt. För Sågverksungen fick hon Wallinpriset våren 2010, och under år 2013 fick hon ta emot den kungliga medaljen Litteris et Artibus, Birger Normanpriset och Sällskapet De Nios Vinterpris för sitt författarskap. År 2016 tilldelades hon Lars Ahlin-priset samt Ivar Lo-priset. Sagt om de tidigare böckerna:Vibeke Olssons trilogi förtjänar att bli klassisk. Det är ett stycke genuin arbetarhistoria. Erik Löfvendahl, Svenska Dagbladet

Vad förenar änglar, en smutsig docka, Drömmarnas Hus, Gutenbergs-galaxens Nova, haikudikter, stutar och andra djurkroppar, klenäter, Liljeholmens kronljus, Kiruna och julevangeliet? Jo, allt finns med i denna samling av NOVELLETTER TILL JUL, där ett femtontal författare medverkar med sin julberättelse eller dikt. En lika omväxlande som överraskande blandning! Alla i familjen kan hitta sitt guldkorn. Dessa författare har bidragit: Gudrun Winfridsson Sven Velo Petersson Lillemor Högerås Margareta Juhlin Oline Stig Peter Hultsberg Malin Piegsa Karin Hartler Marie Torebring Anna Rudberg Anna Dunér Vibeke Olsson Sofie Berthet Anna Fröding Paul Lager Tillsammans alltså 24 novelletter och dikter av skiftande karaktär, ett bidrag för varje dag i advent plus Julevangeliet i en alldeles egen form. Dessutom inleds varje dag med en haikudikt. Ingen berättelse är den andra lik, vilket vittnar om en rik och fantasifull mångsidighet bland skribenterna.

I Skaparens hemlighet, (The Mind of the Maker) ger oss den slagfärdiga och humoristiska deckarförfattarinnan och kulturkritikern Dorothy Sayers en ny inblick i skapande. Sayers menar att det finns tydliga paralleller mellan Guds skapande och den kreativa processen hos människan. Som Guds avbilder och kreativa varelser är människan därmed lika Gud och något av hans hemlighet kan bli uppenbart i vårt eget skapande. Hon utforskar här Gud, treenigheten och den fria viljan på ett nytt sätt. Dorothy Sayers var nära vän med C S Lewis och J R R Tolkien, och det känner man när man läser denna klassiska bok. "Dorothy L. Sayers kom att utveckla deckargenren långt utöver själva deckargåtan med målande miljöbeskrivningar, psykologiska studier, diskussioner om moral, och inte minst till invecklade kärleksromaner." Aina Gustafsson, Ersboda bibliotekDorothy Sayers (1893-1957) var en engelsk kulturpersonlighet som kanske mest är känd som skapare av den engelska detektiven Lord Peter Wimsey. Men hon var även kulturkritiker, dramaförfattare och, som den här boken visar, teolog.

Så jag kan sakna glödens färger, hur de skiftade när jag hade lagt eldgruva för natten. Hur jag kunde ligga och se färgerna skifta i spiseln. Visst är järnspisen en välsignelse, lättare med matlagning och den måste inte passas hela tiden. Men så jag kan sakna färgerna. I det nya århundradets första natt låg jag och såg på färgerna, tänkte att de var lika vackra som fyrverkerierna vi just hade sett. Det var nittonhundratalets första natt. Det var fyra år innan vi fick järnspis. Nikanor är plankbärare, Frida arbetar med splitveden, Elvira har sin symaskin, Hella kapar ribb. Elias och Isak har just börjat springa barfota igen. Järnspisen värmer hela köksrummet. Våren 1909, trettio år efter Sundsvallsstrejken, behöver ingen gå och lägga sig hungrig. Nog är Bricken tacksam. Trots att hon saknar den där bottenglädjen som hon hade när Natan levde. Så vad är nu detta med Nikanor? Eskilsson har gått kostgång hos Bricken i många år, hon litar på honom, men vad är det han säger om våld och hat? Inte har väl Nikanor gått och anslutit sig till Hinke Bergegren? Hinkeanerna förespråkar ju blodig revolution och dolken i köttet. Det är långt, långt bort från morfar Edvins drömmar.30 år har gått sedan sågverksarbetarna gick ut i strejk för första gången. Bricken minns deras glöd men det gör inte Nikanor och de andra unga. Glödens färger är den femte romanen om Bricken. Sedan tidigare finns Sågverksungen, Bricken på Svartvik, Sågspån och eld och Amerikauret. För dem har Vibeke Olsson fått flera litterära utmärkelser: Wallinpriset, Birger Norman-priset, Samfundet De Nios Vinterpris och den kungliga medaljen Literis et Artibus. Vibeke Olsson debuterade tidigt som romanförfattare och har ägnat tre historiska platser och skeenden mycket av sin uppmärksamhet: Sundvall runt förra sekelskiftet i romanerna om Bricken, romarriket i den romansvit som börjar med Hedningarnas förgård, och Tredje rikets Tyskland i de två Ulrike-romanerna och Molnfri bombnatt.

Han matade hackspettar med Urho Kekkonen, teg ihop med Paavo Nurmi, slank in till baren på Socis och Kämp och åt borsjtj vid den ryska katedralen. Jolo – DN-journalisten Jan Olof Olsson – anlände till Helsingfors beväpnad med skrivmaskin, kikare, cykel, fyra kostymer och oräkneliga Fänrik Stål-citat. 1952 återvände han gärna till den finländska huvudstaden och fascinerades av den unga nationens dramatiska historia. Kvällarna i Helsingfors ägnas helt Jolos texter om Finland. Denna utökade upplaga innehåller 50 kåserier, nyhetsartiklar, intervjuer, reportage och historiska essäer. Dessutom skriver Johan Erséus om Jolos Finlandsbesök, medan Vibeke Olsson berättar om sin fars relationer till grannlandet – och skildrar familjens sportlov med besök i Mannerheims villa och en biltur över isen till Sveaborg.

- Ja, de är trevliga, de amerikanska vägguren, säger magister Sundblad vänligt när jag skänker i kaffe. Amerikanska väggklockan har vi sparat ihop till, Natan och jag. Vi har hjälpts åt. Han skoftade och jag reste ribb. Klockans tickande är så hemtrevligt, det skänker lugn. När jag ser på väggklockan blir jag glad. När jag ser på termometern pickar orosfågeln i hjärtat. Det är sekelskifte också på Svartviks sågverk - men det som märks mest är diskussionerna om föreningsrätten. Varför skulle inte sågverksarbetarna ha rätt att organisera sig? Bricken är sjubarnsmamma. Det är trångt i köksrummet. Och ändå: när magister Sundblad föreslår att hennes äldste, Nikanor, ska skickas till läroverket i stan blir hon inte alls lika glad och stolt som Natan. Ska Nikanor tvingas iväg hemifrån och bli en främling bland sina egna? Amerikauret är Vibeke Olssons fjärde roman om Bricken. Sagt om Amerikauret: "Ypperligt gestaltat av Odile Nunes vars röst är i fin samklang med den mogna Bricken" Esther Hansen, LitteraturMagazinet Sagt om Sågverksungen: "Det har blivit en varm bok, snudd på allåldersbok. En klassisk arbetarroman, spännande och lärorik." Boel Söderberg, Nerikes Allehanda Sagt om Bricken på Svartvik: "... jag njuter oavbrutet av Vibeke Olssons senaste bok ... den är utsökt skriven och gestaltad ..." Erik Löfvendahl, Svenska Dagbladet

Kriget är slut och drömmen om ett Stor-Tyskland är grusad. Ulrike har förlorat allt, sina föräldrar, två bröder och sin tro på Gud. Ulrikes lön som städerska på Hauptbahnhof räcker inte och för att överleva börjar hon prostituera sig. Den starka och gripande fristående fortsättningen på Ulrike och kriget av Vibeke Olsson ges nu ut i Bästa Bokvalet. Bästa Bokvalet, ett urval av de bästa böckerna som utkommit under senare delen av 1900-talet. Moderna klassiker som har varit starka läsupplevelser för en ung läsargeneration. Böcker som genom kvalitet och tidlöshet har alla möjligheter att leva länge till - det är Bästa Bokvalet.

- Ja, de är trevliga, de amerikanska vägguren, säger magister Sundblad vänligt när jag skänker i kaffe. Amerikanska väggklockan har vi sparat ihop till, Natan och jag. Vi har hjälpts åt. Han skoftade och jag reste ribb. Klockans tickande är så hemtrevligt, det skänker lugn. När jag ser på väggklockan blir jag glad. När jag ser på termometern pickar orosfågeln i hjärtat. Det är sekelskifte också på Svartviks sågverk - men det som märks mest är diskussionerna om föreningsrätten. Varför skulle inte sågverksarbetarna ha rätt att organisera sig? Bricken är sjubarnsmamma. Det är trångt i köksrummet. Och ändå: när magister Sundblad föreslår att hennes äldste, Nikanor, ska skickas till läroverket i stan blir hon inte alls lika glad och stolt som Natan. Ska Nikanor tvingas iväg hemifrån och bli en främling bland sina egna? Amerikauret är Vibeke Olssons fjärde roman om Bricken. Sagt om Amerikauret:"Ypperligt gestaltat av Odile Nunes vars röst är i fin samklang med den mogna Bricken"Esther Hansen, LitteraturMagazinet Sagt om Sågverksungen:"Det har blivit en varm bok, snudd på allåldersbok. En klassisk arbetarroman, spännande och lärorik." Boel Söderberg, Nerikes Allehanda Sagt om Bricken på Svartvik: "... jag njuter oavbrutet av Vibeke Olssons senaste bok ... den är utsökt skriven och gestaltad ..." Erik Löfvendahl, Svenska Dagbladet

Andra världskriget har just brutit ut. Ulrike har under sin skoltid blivit utsatt för Hitlers propagandaapparat och är därför vid tretton års ålder en helhjärtad nationalsocialist. Hon tror blint på Tysklands rättvisa och slutliga seger. Utan att ifrågasätta utstår hon bombangrepp, sömnlösa nätter, hunger och kyla. Vibeke Olsson var bara femton år när hon skrev Ulrike och kriget (1975), en annorlunda bok om andra världskrigets Tyskland. Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.bonniercarlsen.se/pod

Om jag inte haft kostkarlarna. Då hade Sirkka kunnat bo hos oss, sluppit att bo på fattighuset. Men det går inte, för kostkarlarna. Ingen vill gå kostgång där det finns en lungsjuk. Om jag slutade med kostkarlarna, blev spånkäring igen. Då skulle pappa och jag aldrig få varm mat, skulle vi orka ändå? Inte skulle vi kunna gå kostgång själva, då skulle hela min avlöning ätas upp. Men för att hjälpa Sirkka. Vem är jag som offrar en vän för varm mat? Bricken på Svartvik fyller 20 år i sommar. Hon kommer aldrig att bli som alla de andra med sin halva hand, men arbete gör en till en riktig människa, och med kostkarlarna och deras aptit har hon arbete så att det räcker. Då hörs ett rykte på sågverket: Natan, han som gav sig av i vredesmod för ett par år sedan - han har kommit tillbaka! "Vibeke Olsson skriver en levande prosa, läsaren hör maskinerna och larmet i hamnen, känner dofterna från sågverken, förnimmer Brickens sorg och längtan. Det är också vackert på ett anspråkslöst sätt, inte minst om kärlekens kraft." Allehanda SvD guidar till årets bästa böcker:"I den tredje berättelsen om Bricken har hon nått 20-årsåldern. Kanske är hon en av de mest sympatiska huvudpersoner som finns i svensk litteratur; hon är godheten personifierad och detta har bara utvecklats genom åren samtidigt som hon är djupt självkritisk." Erik Löfvendahl "... ett stycke genuin arbetarhistoria som förtjänar att bli klassisk" "Det är något stort över böckerna om Bricken, Så mycket fakta, sådana fantastiska människor, inte minst kvinnor som rör sig över sidorna. Så många alluderingar på Bibeln, utan att de nånsin blir pretentiöst mästrande. Vibeke Olsson visar att tiden för nyskapande inte är förbi." "Än en gång har Olsson skrivit en väldigt läsvärd roman med starka personbeskrivningar och engagerande handling ..." Dagen "En vacker och viktig bok som vänder sig till alla åldrar. Den lämpar sig alldeles utmärkt som bredvidläsningsbok i historia och samhällskunskap på grundskola och gymnasium." Katrine Hamori, Bibliotekstjänst Sagt om Sågverksungen: "Det har blivit en varm bok, snudd på allåldersbok. En klassisk arbetarroman, spännande och lärorik." Boel Söderberg, Nerikes Allehanda Sagt om Bricken på Svartvik:"... jag njuter oavbrutet av Vibeke Olssons senaste bok ... den är utsökt skriven och gestaltad ..." Erik Löfvendahl, Svenska Dagbladet "Det är så starkt att jag ryser. De här böckerna borde alla gymnasieelever läsa och utifrån det diskutera samhällsansvar och gemenskap. De sätter våra liv i perspektiv." Josefin Edlund, bibliotekarie i Sundsvall, om Vibeke Olssons Bricken-böcker

Livet för slavinnan Sabina har förändrats. Hon har sålts från ett patricierhem i Rom till en befälhavare i romerska armén, Alexander. Nu lever hon i en lägerstad i Germanien där tillvaron är otrygg. Krigen med barbarfolken blossar ständigt upp, familjeförsörjarna skickas på straffexpeditioner, de kristna förföljs. Men för Sabina går en omöjlig dröm i uppfyllelse: hon friges och blir Alexanders hustru. Hennes lycka blandas dock med bitter smärta. Sabina och Alexander (1987) och är den fjärde delen i en svit om fyra romaner: Hedningarnas förgård, Kvarnen och korset, Sabina och Sabina och Alexander. Det här är en print-on-demand-utgåva. Läs mer på www.albertbonniersforlag.se/pod