Viveka Enander

Kvinnor i Göteborg har gått samman för att förbättra livsvillkoren i staden. Att ge upp har inte övervägts berättar om vad Göteborgs kvinnoorganisationer kämpat för i mer än ett sekel. Närmare 30 skribenter medverkar. År 2021 när Göteborg fyller 400 år är det också 100 år sedan de första kvinnorna valdes in i Sveriges riksdag. Efter att rösträtten vunnits var motståndet mot kvinnor i politiken länge stort. I boken går det att läsa om framgångar -- och misslyckanden -- i arbetet för kvinnors lika rättigheter, möjligheter och villkor. Visioner om fred, nykterhet och bildning har drivit många framåt. Rätten till den egna kroppen är en röd tråd som följs från 1880-talet till #metoo. Ledord för kvinnoorganisationerna har varit vänskap, kunskap och medborgarskap. Sammantaget har organisationernas möten varit något av ett fritt kvinnouniversitet där kvinnors röster kunnat höjas. Berättelserna om Göteborgs kvinnorörelser vill ge underlag för samtal om hur demokratin i staden kan utvecklas i framtiden.

Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt och omfattande samhällsproblem som påverkar kvinnors hela livssituation. Kunskap om våldets konsekvenser är nödvändigt för att kunna ge ett bra bemötande och omhändertagande av kvinnor utsatta för våld och för att kunna arbeta förebyggande för att motverka våldet. Våldsutsatta kvinnor ger grundläggande kunskap om våld mot kvinnor och beskriver berörda myndigheters ansvar, ideella organisationers arbete och mediebilden av våld mot kvinnor. Läroboken vänder sig till universitets- och högskolestuderande, redan yrkesverksamma och ideellt engagerade som vill vidareutbilda sig inom kunskapsområdet. Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) är ett kunskaps- och resurscentrum vid Uppsala universitet som på regeringens uppdrag arbetar med att höja kunskapen på nationell nivå om mäns våld mot kvinnor och utveckla metoder för omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. NCK driver även Kvinnofridslinjen, en nationell stödtelefon för våldsutsatta kvinnor, och en patientmottagning vid Akademiska sjukhuset.

I Bestjärnade bekännelser möts elektronerna i mörkret och expanderar universum medan dystopi och eufori leker med varandra. Samlingens dikter ställer mäns våld mot kvinnor sida vid sida med astronomi, och resultatet blir en egensinnig och omtumlande helhet.

Denna bok handlar om våldsutsatta kvinnors erfarenheter av och önskemål om bemötande i hälso- och sjukvården. Våldsutsatta kvinnor söker ofta hälso- och sjukvård, både för sig själva och sina barn. Som våldsutsatt är det många gånger svårt att själv se kopplingen mellan sin ohälsa och våldet. Situationen normaliseras både av den som är utsatt och den som utövar våld, bägge parter förklarar och försvarar det som har hänt, både för sig själva och inför andra. Många våldsutsatta kvinnor blir helt isolerade och för dem kan hälso- och sjukvården vara den enda möjligheten att prata med någon om sin situation. En förutsättning är att personalen bemöter kvinnan på ett sätt så att hon får förtroende och kan prata om sin utsatthet och därmed få hjälp. Oavsett om en våldsutsatt kvinna är helt isolerad från omvärlden eller inte, innebär varje besök inom hälso- och sjukvården en möjlighet för personalen, att ta upp frågor om hur hon har det i sin livssituation, i relationen till en partner eller före detta partner. De intervjuade kvinnorna i denna bok beskriver både positiva och negativa erfarenheter av enskilda möten med hälso- och sjukvårdspersonal, men de beskriver också bemötande och situationer som handlar om hälso- och sjukvårdsorganisationens ansvar. Båda författarna arbetar på VKV - Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer. Eva Wendt är legitimerad barnmorska och med.dr., Viveka Enander är socionom och fil.dr. i socialt arbete.

Denna bok handlar om rörelsepolitik, det vill säga en social rörelses politiska påverkansmöjligheter. Det är den första studien av en riksorganisation inom den svenska kvinnojoursrörelsen, och har såväl ett historiskt som dagsaktuellt anslag. Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) bröt sig ur Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer (Roks) i Sverige vid mitten av 1990-talet i samband med en konflikt vars ideologiska kärna var synen på feminism, män och barn. Ur SKR:s perspektiv handlade konflikten också om olika synsätt på organisation, demokrati och öppenhet. I boken analyseras de skiljelinjer som SKR valde att fokusera vid starten och i den fortsatta verksamheten. Samtidigt undersöks vilken påverkan den nya organisationen haft på den politiska dagordningen. Vilka framgångar kan skönjas och vad har offrats på vägen? I boken speglas samtidspolitiska förändringar genom en ideell organisations formering och utveckling och i relation till både det civila samhället och staten.

Många professionella och andra som möter misshandlade kvinnor frågar sig varför den våldsutsatta stannar kvar med förövaren. I denna bok vänder författarna på frågan och undrar i stället: Varför går hon? Genom teoretiska reflektioner och djupintervjuer med våldsutsatta kvinnor visar författarna på det traumatiska band som knyter kvinnan till den våldsamma mannen. Ett psykologiskt band med flera enskilda trådar som inte enkelt låter sig lösas upp. Författarna lyfter även fram att själva uppbrottet faktiskt består av tre olika processer. Den tillsynes enkla frågan om att lämna eller stanna kvar synliggörs därmed i hela sin komplexitet. Varför går hon? har utkommit i flera upplagor och blivit en viktig bok på såväl universitets- och högskoleutbildningar som i andra utbildningssammanhang. Boken används också av dem som arbetar på kvinno- och brottofferjourer. Varför går hon? ges numera ut av Studentlitteratur AB. Denna andra upplaga innehåller dock inga förändringar av innehållet jämfört med den första upplagan.

Denna andra volym om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser tar vid och utvecklar där den förra slutade. I den första, teoretiska delen diskuteras ämnen som: Vad gör det med en person att arbeta i våldets närhet? och här understryks vikten av handledning för dem som möter våldsutsatta. Därpå följer en fördjupning om det traumatiska bandet skam och dess sociala och strukturella förankring. Avslutningsvis visas hur husdjur används i våldsrelationen men också hur medvetenhet om djurs utsatthet kan bli en del i arbetet med att förebygga våld mot kvinnor. I den andra, tillämpade delen är fokus på praktiskt behandlingsarbete. Utifrån diskussionen om det traumatiska bandet och de tre uppbrottsprocesserna ger tre erfarna praktiker exempel på hur man rent konkret i stödsamtal och gruppverksamhet kan bistå misshandlade kvinnor att se och lösa upp det traumatiska bandet. I varje kapitel ges tydliga metodbeskrivningar hur man kan arbeta med enskilda samtal, bildkommunikation respektive drama. Syftet är att ge inspiration till att läsaren att hitta verktyg som kan fungera i det egna stöd- och behandlingsarbetet. Boken vänder sig till studerande vid universitet och högskola, samt verksamma inom socialtjänsten, på beroendemottagningar, inom äldreomsorgen, i arbete med personer med funktionsnedsättningar, missbruk, SFI, men även sjukvårdspersonal. Boken kan självklart även användas av dem som i sitt arbete främst möter personer som utsatts för våld i en samkönad parrelation.