Wojciech Kuczok

Den polska litteraturen har återknutit kontakten med jorden och utforskar det nya samhällets gränser, tabun och historiska minnesluckor. Domen över den trasgranna marknadsanpassningen är hård, vilket uttrycks i rå realism, flykt in i det förflutna eller romantisering av landets marginaler. Mitt i detta återvänder historien och religionen, fast i ny skepnad. Som bråte eller drivved som har flutit upp på stranden. Eller som spår. Spår från det förflutna, spår efter den Andre, spår efter den Förintade. Verkligheten är ett semantiskt pussel. I varje stad eller by har någon försvunnit, utrotats eller förflyttats. Föremål och byggnader har bytt ägare. De nya invånarna försöker besvärja tingen och göra dem till sina. Men något stör dessa försök. Något som skorrar och klingar falskt. Texter i urval av Irena Grönberg och Stefan Ingvarsson

"En ret fantastisk historie om livet som en rejse gennem helvede. Det er ret forfærdeligt, men samtidig er den morsom, underholdende, skøn og tragisk på samme tid. Den sprudler af sprogligt overskud." Anne Lise Marstrand-Jørgensen, DR P2Wojciech Kuczok er født 1972 og opvokset i Chorzów ved Katowice i det sydvestlige Polen. I sin halvt selvbiografiske roman Skarn lader han en ung mand fortælle om sin mareridtsagtige opvækst i det kommunistiske Polens sidste årtier. Skuepladsen er familiens hus der blev bygget af fortællerens farfar før den anden verdenskrig og ligger midt i kulminearbejdernes rå og beskidte kvarter, som vrimler med uvorne unger, rapkæftede mødre og alkoholiserede, voldelige fædre. I huset bor foruden fortælleren og hans forældre også en halvtosset onkel, en aldrende, ugift tante og nogle lejere der flyttede ind efter krigen, og som familien ikke bryder sig om. Fortællerens far, en mislykket kunstner, lader sin vrede gå ud over moren og sønnen; han tyranniserer dem med sin pisk og sine sarkastiske ordspil og tvinger dem til at lytte til de samme Haydn-symfonier om og om igen.” Jeg flygtede fra huset,” siger fortælleren i romanens sidste drømmeagtige sekvens, ”men overalt hvor jeg kom, trak jeg en skygge fra huset efter mig, og i lang tid var jeg kun en skygge af mig selv.” For Skarn modtog Wojciech Kuzcok i 2004 NIKE, den vigtigste polske litteraturpris. Romanen er filmatiseret og oversat til seksten sprog. »Kuczok er den mest stilsikre, musikalske og lidenskabelige forfatter vor tids polske litteratur kan byde på.« Frankfurter Rundschau »Wojciech Kuczok er en stjerne i den unge polske litteratur … Skarn er en ond, men også en mærkværdigt munter bog, dramatisk, voldsom og sprogligt koncentreret som kun få i samtidens europæiske litteratur … Poetisk og rystende, men også en burlesk skælmeroman.« Der Spiegel