Yngve Ryd

Yngve Ryds syster Lilian Ryd har nu färdigställt Yngves planerade verk om samisk stjärnkunskap. Yngves informanter var gamla erfarna renskötare, både lulesamer uppvuxna i Jokkmokksfjällen och nordsamer som kommit dit som unga på 1940-talet. De kunde stjärnhimlen, och hittade där klocka, vägvisare och urgamla myter. En unik bok, som släpps i samband med Jokkmokks marknad

I skogarna närmast fjällen i Jokkmokk lever några män som har varit yrkesjägare. I denna bok berättar de om sina liv. Många års jagande har gett dessa jägare omfattande kunskaper om djurens vanor. Läsaren får ta del av deras erfarenheter om det ibland grymma samspelet i naturen. Rovdjuren dräper renar och ibland får och hästar. Om förhållandena var nog dåliga kunde en järv riva trettio renar på en enda natt. Dessa män hör till de sista i moderna tid som livnärt sig på jakt. Deras sätt att leva håller på att försvinna, men minnena finns kvar. Boken utkom första gången 1981.

Denne boka er den første grundige dokumentasjonen av samisk snøkunnskap. Boka bygger på en enkelt persons inngående kjennskap til snø, Johan Rassa fra Jokkmokk i Nord-Sverige. Yngve Ryd intervjuet ham over flere år og skrev ned kunnskapene hans, som omfattet over 300 ord som handler om snø og is. Vi får ta del i den gamle reingjeterens overraskende blikk for detaljene i den snøen som omga ham hele livet. Sammen har Yngve Ryd og Johan Rassa laget en imponerende håndbok om snøens natur og kultur.

Denna bok är den första grundliga dokumentationen av samisk snökunskap. Boken bygger helt på en enda persons utomordentliga kunnande, Johan Rassa i Jokkmokk. Yngve Ryd intervjuade honom i många år och skrev ned hans vetande. Här förklaras mer än 300 ord som rör snö och is. Vi får ta del av den gamle renskötarens häpnadsväckande blick för detaljer i den snö som varit nära honom hela livet. Tillsammans har Yngve Ryd och Johan Rassa arbetat fram en gedigen handbok om snöns natur och kultur. Yngve Ryd dokumenterade den nordliga kunskapsvärlden genom mångåriga intervjuer med svenska och samiska traditionsbärare. Snö var den första volymen i hans serie om samisk naturkunskap, följd av Eld samt Ren och varg och Doahkke – Fågelflock. Snö utkom för första gången 2001.

Å sitte ved et bål kjennes trygt og hjemmevant. Overalt og gjennom tusener av år har man laget bål - men hvordan? Kunnskapene blir glemt når vi ikke lengre behøver å tenne bål i blest og snø for å overleve. Alle kunnskaper om bålbygging i denne boka kommer fra noen eldre samer omkring Jokk.mokk i Nord-Sverige. På 1990-tallet begynte forfatteren Yngve Ryd å intervjue dem om det å lage bål, og beretningene vokste til over fire tusen sider konsentrerte nedtegnelser. Boka ble også en dokumentasjon på samisk levemåte fra gammelt av, blant annet hvilken streng orden samene måtte ha i sine ting ved stadige forflytninger med årstidene. Det å bygge arran, eller bålplass, krevde detaljerte kunnskaper om ulike typer brensel og om oppbyggingen av ildstedet. Boka forteller om overraskende mange forskjellige fyringsmetoder, fra kraftig stokkild i skogen til kaffebål av centimetersmått ris i snaufjellet. Vi får et innblikk i bålets skjønnhet, orden og mytiske fortegn. Man skulle for eksempel ikke ta noen andres gamle bålplass, eller tråkke over den. Bål. Samisk ildkunst er en vakker bok om en av menneskehetens eldste sysler. Den fungerer også utmerket som håndbok i det å ferdes i skog og fjell.

Yngve Ryds många böcker om natur och kultur i Lappland har nått en stor publik. Exempel är Snö Renskötaren Johan Rassa berättar, och Eld. Flammor och glöd samisk eldkonst, samt Timmerhästens bok. Vid sin död i maj 2012 efterlämnade Yngve intervjumaterial och påbörjade manus till fler böcker. Två av dessa dokumentationer färdigställs nu av Yngves syster Lilian Ryd. Det blir ett praktverk om Lapplands fågelvärld. Bokens första del Doahkke Fågelflock, rör gamla lulesamiska fågelnamn, samt myter och jaktberättelser knutna till fåglarna. Denna del har fått ge namn till hela boken. I bokens andra del berättas den spännande historien om Tjuona, fjällgåsen, och om hur den fågeln mystiskt försvann från de svenska fjällen. Doahkke - fågelflock ger viktiga bidrag till den samiska kulturhistorien. Med utblickar mot Finland och Ryssland får vi insikter i hur människor i hela norra Skandinavien levde med och använde sig av djur och natur. Boken blir rikt illustrerad i färg av naturfotografen Gunilla Falk.

Ju förr desto bättre: Kulturarvet som resurs för en hållbar framtid är en inspirationsbok om hur man kan kartlägga sina lokala traditioner rörande nyttjandet av landskapets resurser och synen på naturen. Vårt samhälle har genomgått stora förändringar under det senaste seklet och vi står kanske inför en ännu mer omvälvande utveckling under de närmaste decennierna. Vårt västerländska samhälle har anpassat sig till en slit och släng-mentalitet och ett beroende av billig fossil energi. Vi tänker inte på att även förnyelsebara naturresurser är ändliga om de förbrukas i för hög takt. Vi står även inför oljetoppen (dvs mer olja förbrukas än som utvinns), vilket helt ändrar förutsättningarna för våra produktionssystem. Kanske finns framtidens lösningar i vårt gamla levnadssätt och kulturarv? Hur gjorde m an innan oljan gjorde sitt intåg? Det fanns tekniskt avancerade lösningar för produktion och kraftöverföring, men när oljan kom bytte utvecklingen riktning. Hur kan vi öka människors känsla för den lokala platsen och förståelsen för de naturgivna förutsättningarna? Det är något vi behöver göra! Ju förr desto bättre! Ju förr desto bättre innehåller intressant läsning för alla som intresserar sig för sina rötter, sin hembygd och samhällets utveckling. Boken lämpar sig även som studiematerial till exempelvis studiecirklar.

"En ensammen gumma kan inte träta i sin ensamhet och ett ensamt vedträ kan inte brinna, det är ett gammalt talesätt." I Eld. Flammor och glöd - samisk eldkonst möter vi människor med djup kunskap om eld och eldens betydelse. Kunskapen har traderats muntligt genom flera hundra år, men snart finns ingen kvar som kan berätta. Under närmare tjugo år har Yngve Ryd med värme samtalat med äldre samer vilket har resulterat i över fyratusen sidor anteckningar. Berättelserna är livsskildringar från en svunnen tid." Ola Omma och Anders Larsson-Lussi brukar ofta framhålla att de blir pigga av att prata, och efter några timmar nästan gnistrar det om dem. Det känns som om dem berättar för brinnande livet, för att något av deras värld ska finnas kvar." Elden är ett av människans äldsta verktyg, och den har brukats i flera hundratusen år. Alla har någon gång suttit framför en brasa och njutit av värmen och tryggheten, och när vi vill ha det mysigt hemma tänder vi ljus. Detta är en bok om eldkunskap. Olika slags eldar och bränsle beskrivs; från tall och gran i skogen, till eld högt upp på kalfjället. Hur eldar man i snö eller när det stormar? Vad kan man elda med när inga träd finns i närheten? Kan man sova på eld? Vilken eld värmer mest, och vilken ryker minst? Vad bör man alltid ha med sig i ryggsäcken? Och varför blir man sugen på kaffe när man ser torrsälg? Eld är illustrerad med 220 färgfotografier och är en praktisk handbok för vildmarkslivet och ett unikt stycke kulturhistoria, som ingen tidigare har nedtecknat. Eldkunskapen börjar falla i glömska nu när vi inte längre behöver tända brasor för vår överlevnad. Yngve Ryd ger tillsammans med berättarna inblickar i eldandets filosofi och estetik, och visar att skönhet och ordning också hör eldandet till. Yngve Ryd (f. 1952) bor i Jokkmokk och har tidigare givit ut böcker om nordsvensk och samisk kunskapsvärld, bland annat Timmerhästens bok och Snö - en renskötare berättar.