Yvonne Maria Werner

Historien ser olika ut beroende på vilket perspektiv vi anlägger. Läroböcker i historia är i allt väsentligt överens om vilka händelser och processer som har ägt rum i det förflutna, men hur de beskrivs eller vilken betydelse de ges varierar beroende på just perspektiv. Poängen med den här boken är att lyfta fram faktorer och begrepp som är viktiga för att förstå komplicerade sammanhang. Bokens tio kapitel tar vart och ett upp ett specifikt tema. Vissa rör de mest grundläggande villkoren för mänskligt liv, som Människan och naturen eller Levnadsförhållanden. Andra behandlar rent mänskliga konstruktioner, som Politik och organisering, Religion och ideologi och Teknik och vetenskap medan några rör sig i ett mellanskikt mellan det materiella och det ideella, som Genus, Globalhistoria eller Sociala grupper och klass. Två kapitel – Ekonomi samt Föreställningar och meningsskapande – är nyskrivna medan övriga är bearbetningar av första upplagans innehåll. I kapitlen blandas abstrakta och översiktliga resonemang med mer konkreta, där specifika historiska processer eller händelser närstuderas. På så vis kan läsaren knyta de allmänna översiktliga och de specifika empiriska diskussionerna till varandra och förstå det lilla genom det stora och det stora genom det lilla. Därmed hoppas författarna kunna bereda vägen till förståelsen att historia är något både svårare, djupare, roligare och mer intressant än bara kunskap om enskilda fakta ur det förflutna. Boken är främst avsedd för grundutbildningen i historiska ämnen vid universitet och högskolor.

Gudstjänstlivet i Sverige präglas av spänningar och överlappande möten, av konvergenser och divergenser. Medvetet upprätthållna särtraditioner interagerar med bruk där olikartat idégods kan ge upphov till nya och innovativa gemensamma praktiker. Årsbokens fem artiklar belyser friktionen mellan det sammanstrålande och det särskiljande. Studierna tar sig an kontroversiella och oväntade historiska konvergenser, men ger också utrymme till divergerande tendenser. Bland de behandlade konvergenta och divergenta gudstjänstuttrycken återfinns Andra Vatikankonciliets liturgiska konsekvenser i romersk­katolska kyrkan liksom dess avtryck i Svenska kyrkan, receptionen av Östkyrkliga ikoner i Svenska kyrkan, firandet av den så kallade Ökenmässan i ekumeniska sammanhang idag, samt strömningar och debatter rörande de svenska frikyrkosamfundens gudstjänstmusik under de senaste femtio åren. Volymen innehåller en avdelning med recensioner av nyutkommen litteratur inom liturgik, kyrkokonst, kyrkomusik och homiletik, samt utförliga minnesteckningar över Lars Eckerdal, Karl Johan Jocke Hansson och Ragnar Holte. Årsbok för svenskt gudstjänstliv 98, 2023

»Vägen till Rom! Så betecknas ofta den process som för till upptagning i den katolska kyrkans fulla gemenskap. Detta sammanhänger med att Rom allt sedan fornkyrkans dagar varit en av kristenhetens främsta vallfartsorter och säte för biskopen av Rom, aposteln Petrus efterträdare, som sedan 400-talet bär titeln påve (lat. »papa«). I äldre tider vallfärdade kristna till Rom för att besöka martyrernas och apostlarnas gravar. Vallfärdandet fick ett uppsving i samband med de heliga åren eller »jubelåren«; det första utlystes till år 1300 och det senaste ägde rum år 2016. Från mitten av 1800-talet, då den katolska kyrkan var hårt ansatt av den moderna statsmakten, inleddes traditionen att vallfärda till Rom för att visa sin förbundenhet med påven som kyrkans överhuvud – och så har det förblivit intill dags dato.« Att som nordbo bli katolik var ingen enkel sak för hundra år sedan. En konversion till den katolska kyrkan var i mångas ögon liktydigt med landsförräderi och ett svek mot fosterlandet och dess traditioner, som den på sin tid be­römde svenske kon­vertiten och påvlige markisen Claes Lagergren uttryckte i sina memoarer som publicerades på 1920-talet. Tre hundra år tidigare, då de nordiska länderna blivit evangelisk-lutherska konfessionsstater och avfall från den ”rena” lutherska läran bestraffades med landsförvisning och egendomsförlust, var detta steg än mer drastiskt. Det fick Magnus Gabriel Block, som konverterade i Rom år 1694 – och många med honom – känna av. Vad var som förde människor i de nordiska länderna till den katolska kyrkan? Hur motiverades dessa konversioner? Kan man se förändringar över tid? Detta är några av de frågor som tas upp i denna bok som med fokus på de nordiska länderna belyser fenomenet konversion till den katolska kyrkan i ett historiskt perspektiv från mitten av 1500-talet och fram till vår tid. Boken ingår som nr 3 i Veritas skriftserie »En kort introduktion till...« YVONNE MARIA WERNER är professor i historia vid Lunds universitet. Hennes specialområde är katolicismens historia i Norden, och hon lett forskningsprojekt och publicerat en rad arbeten på detta område. Som exempel kan nämnas monografierna »Katolsk mission och kvinnlig motkultur« (2002), »Nordisk katolicism« (2005) och »Katolsk manlighet. Det antimoderna alternativet« (2014). Hon är teologie hedersdoktor vid Lunds universitet.

Historien ser olika ut beroende på vilket perspektiv vi anlägger. Historiker är i allt väsentligt överens om vilka händelser och processer som har ägt rum i det förflutna, men hur de beskrivs eller vad de anses betyda varierar beroende på just perspektiv. Poängen med den här boken är att lyfta fram faktorer och begrepp som är viktiga för att förstå komplicerade sammanhang. Boken innehåller tio kapitel som vart och ett tar upp ett specifikt tema:Människan och naturenLevnadsförhållandenGenusSociala grupperTeknik och vetenskapEkonomiPolitik och organiseringReligion och ideologiFöreställningsvärldGlobalhistoriaI kapitlen blandas abstrakta och översiktliga resonemang med konkreta. På så vis kan läsaren knyta de allmänna och de specifika diskussionerna till varandra och förstå det lilla genom det stora och det stora genom det lilla. Därmed hoppas författarna kunna bidra till förståelsen att historia är något både svårare, djupare, roligare och mer intressant än bara kunskap om enskilda fakta ur det förflutna. Boken är främst avsedd för grundutbildningen i historiska ämnen vid universitet och högskolor.

Arvet från reformationen var långt in på 1900-talet en viktig del av den nordiska nationella identiteten, vilket präglade synen på man­lighet och genus. Hur var det då att vara man och katolik i Skandinavien? Hur förhöll sig de katolska manlighetsidealen till de idéer om manlighet som fram­trädde i den skandinaviska folkkyrkokristendomen? Werner gör en analys av manlighetskonstruktioner hos katolska präster, ordens­män och manliga konvertiter i Norden 1850 1940. I fokus står frågan hur de manifesterade sin manliga identitet och vilken roll konfessionella och etniskt kulturella aspekter spelade. De katolska prästerna och ordensmännen var förpliktade att leva i celibat och representerade en monastiskt präglad idé om manlighet, som stod i bjärt kontrast både till det familjeorienterade protestantiska och till det hegemoniska borgerliga mansidealet. Vi möter präster och ordensmän från det katolska utlandet som arbetade som missionärer i de skandi­na­viska länderna men också nordiskfödda präster och lekmän, som var uppvuxna i en protestantisk kulturmiljö och som på olika sätt försökte leva upp till eller förändra de katolska idealen. De religiösa dygdeidealen betraktades som köns­överskridande och allmänmänskliga, och det görs ingen skillnad mellan manlig och kvinnlig religiositet. Men samtidigt visar det analyserade materialet att kvinnlig underordning uppfattades som en självklar plikt som en förutsättning för att männen skulle kunna utveckla sin fulla manlighet. Yvonne Maria Werner är professor i historia vid Lunds universitet.

Journalister har makt över hur kristna kyrkor och samfund uppfattas. Somliga beskrivs som normala och andra som värstingkristna. Agendan blir ibland stereotyp och hätsk. Av den anledningen har journalistik skapat konflikter som hade kunnat undvikas om reportrar och opinionsbildare varit neutrala och mer kunniga. När pingströrelsen var ny utmålades den som farlig för kvinnor och barn, katolska kloster beskrevs till en början som pinoanstalter, dispyten om kvinnors tillträde till prästämbetet klassades som en fråga om kvinnohat. Livets Ord och Opus Dei framställdes som pengahungriga och maktlystna och Knutby-församlingen kunde behandlas hur som helst. Det finns en religionsblindhet bland svenska journalister som än idag påverkar när kristnas tro och liv beskrivs. I denna antologi bidrar sex författare med alternativa perspektiv på nyhetsmaskineriets beskrivningar och diskuterarjournalistikens förhållande till kristna kyrkor och samfund.

Från och med mitten av 1800-talet växte sig tendensen att betrakta religion som något privat allt starkare. Religionsutövning började sammankopplas med kvinnlighet och mjuka värden, och ansågs av somliga till och med som oförenlig med sann manlighet. Men var den verkligen det? Vilka uttryck tog sig den manliga religiositeten under en tid då kristendomen steg för steg förlorade sin tidigare ställning som samhällets självklara fundament? I antologin Kristen manlighet ideal och verklighet 1830 1940 resonerar författarna kring villkor och utvecklingslinjer som varit tongivande för mannens roll i och utanför kyrkorummen. Vi möter män i kamp med och för sin tro, missionärer på resa och litterära gestaltningar av män i kyrkligt arbete. Samhällsengagemang och strävan att manliggöra kristna dygder var målet för somliga, medan andra manlighetsideal i stället betonade den stilla pliktuppfyllelsen i vardagslivet. I den katolska världen hyllades de klassiska dygdeidealen som ödmjukhet och lydnad i det manliga kristna värvet. Bokens texter utgör ett fascinerande spektrum av perspektiv på frågorna om det kristna mansidealet under epoken.

Den katolska missionsoffensiv som satte in i mitten av 1800-talet riktade sig också mot Skandinavien, där man i skydd av den liberaliserade religionslagstiftningen kunde bygga upp ett nät av församlingar och missionsstationer med skolor och sjukhus. Missionsverksamheten var särskilt framgångsrik i Danmark där det sedan 1849 rådde i det närmaste total religionsfrihet. Kring sekelskiftet 1900 konverterade mellan 200 och 300 danskar årligen till den katolska kyrkan, och många församlingar bestod nästan uteslutande av konvertiter. Bland dessa konvertiter fanns många kända kulturpersonligheter, men majoriteten var helt vanliga nordbor. Vad var det som fick människor att söka sig till och konvertera till den katolska kyrkan? Hur beskrivs och motiveras dessa konversioner? Och fanns det några konventioner för hur en konversion skulle gå till? Det är dessa frågor som står i fokus i Nordisk katolicism, som utifrån konversionsberättelser, enkäter, missionsrapporter och debatter ger en färgstark och mångfasetterad bild av katolsk mission och konversion i Norden. Samtidigt tydliggörs spänningsförhållandet mellan katolska och nordiska värderingar. In på 1960-talet framställdes katolicismen ofta som ett hot mot nordisk identitet och nordiska värden. Den rollen har numera övertagits av islam. För den som idag väljer att konvertera till den katolska kyrkan framstår detta steg därmed inte lika drastiskt som tidigare. I boken analyseras orsakerna till denna förändring, vilka konsekvenser de fått för den katolska konversionsdiskursen och vilka skillnader och likheter som finns mellan katolska konversioner då och nu. Yvonne Maria Werner är professor i historia vid Lunds universitet. Hennes specialområde är katolicismens historia i Norden.