Bengt Pohjanen

Bengt Pohjasen meänkielinen tarina Korpelanliikkeestä on 4-osainen kertomus kylmistä hypyistä, kiroamisviikosta, härkimysviikosta ja Kaanaan häistä.” Korpelanliike on yksi Meänmaan villeimmistä eesotoista. Tämä kirja kertoo huikaisevan tarinan liikkeestä, josta puhutaan ja huhutaan paljon vaikka tiedetään vähän. Bengt Pohjanen on syvästi perehtynyt hurmosliikkeen syntyyn, kehitykseen ja ajatusmaailmaan. Toivo Korpela oli lestadiolainen saarnamies Ähtäristä, erittäin lahjakas ja mukaansa tempaava, karismaattinen puhuja. Hän vaikutti Pohjois-Ruotsissa vuosina 1930-33. Korpelan poistuttua liike muuttui hulvattomaan suuntaan. Nuoret joivat, tanssivat ja järjestivät kokouksia odottaessaan kristalliarkkia, jonka piti viedä 666 pyhää Palestiinaan. Bengt Pohjanen kertoo tässä teoksessa, että liike sai ideansa Amerikasta, jonne Meänmaan miehiä matkasi Titanic-laivalla.”

SUOMEN SOTA 1808-1809 on kolmas osa sarjassa Meänmaan kohtaloita ja tapahtumia. Se muodostuu Bengt Pohjasen esseistä, kronikoista ja kertomuksista Meänmaan rajaseuduilta - Tornionlaaksosta - ”Ruotsin hiljaisilta soilta”, joita edes Nils Holgersson ei havainnut. Pohjasen esikoisteos ilmestyi jo 1970-luvulla. Siitä lähtien hän on kirjoittanut romaaneja, lauluja, näytelmiä, runoja, elokuvia ja oopperoita tehden niillä tilaa lukemattomille äänille Rajan kolmannesta huoneesta, missä poliittiset ja uskonnolliset utopiat, eksistentiaalinen uteliaisuus ja matkakuume ovat luoneet liki oman rajat ylittävän mielen Meänmaan monikielisessä ja monikultturisessa miljöössä. Tarina Suomen sodasta 1808-1809 nousee niin hovin kuin sotilastorppien savupiipuista, Torniossa, Pietarissa ja Runebergin Koljonvirran sillalta. Kohtaat legendaariset sotilaat, Sandelsin, von Döbelnin ja Tornion kompanian Väylänvarren sotilaita, jotka kylmässä kärvistellen saattoivat tehdä mitä tahansa paitsi heittää pois hersyvää huumoriaan. Toukokuun 3. päivänä klo 12.00 v. 1808 Suomenlinna luovutettiin venäläisille, ja silloin piirrettiin Ruotsin puolen Tornionlaakson historian ensimmäiset kirjaimet.

KIIRUNANRUOTSALAISET kertoo Eriksson-Kallan perheestä, joka matkasi yhdessä muiden tornionlaaksolaisten kanssa Kiirunasta Neuvostoliittoon, missä he joutuivat ”helvetin peräseinälle”. Kertomus perustuu kirjailijan käymiin keskusteluihin ja haastatteluihin Alice Eriksson-Kallan kanssa. KIIRUNANRUOTSALAISET on toinen osa sarjassa Meänmaan kohtaloita ja seikkailuja, joka koostuu Bengt Pohjasen esseistä, kronikoista ja kertomuksista Meänmaan rajamaasta - Tornionlaaksosta - ”Ruotsin hiljaisesta jängästä”, jota edes Nils Holgersson ei huomannut matkallaan. Pohjanen on antanut 1970-luvun alusta lähtien lukemattomien äänien kuulua romaaneissa, lauluissa, näytelmissä, runoissa, lyhytelokuvissa ja oopperoissa tässä Rajan kolmannessa huoneessa, missä poliittiset ja uskonnolliset utopiat, eksistentiaalinen uteliaisuus ja matkustamisenhalu ovat luoneet aivan oman, rajan ylittävän mentaliteettinsa ja rikastavan vaikutuksen alueen monien kielien ja kulttuurien välillä.

KOHTALONYÖ -44 on 1. osa sarjassa Meänmaan kohtaloita ja seikkailuja. Meänmaa - Tornionlaakso - on pitkään ollut ”Ruotsin hiljaista rämettä”, jota edes Nils Holgersson ei huomannut Ruotsin matkallaan. Kirjailija Bengt Pohjanen debytoi 1970-luvun alussa. Siitä lähtien hän on romaaneissa, lauluissa, näytelmissä, runoissa, lyhytelokuvissa ja oopperoissa antanut lukemattomien äänten kuulua tässä Rajan kolmannessa huoneessa, missä poliittiset ja uskonnolliset utopiat, eksistentiaalinen uteliaisuus ja halu matkustella ovat luoneet aivan omanlaisensa, rajat ylittävän mentaliteetin ja rikastuttaneet alueen monien kielten välistä interferenssiä. Tämän kertomuksen tapahtumat sijoittuvat muutamaan syksyiseen päivään 1944 Ruotsin ja Suomen rajalla. Syyskuun neljäntenä päivänä aseet hiljenivät Neuvostoliiton ja Suomen välillä, mutta maa oli tulikuumaa, tilanne jännittynyt ja sekava. Suomen vähävoimaisempi armeija oli tosin pitänyt asemansa ja pysäyttänyt Neuvostoliiton joukot Pohjolan verisimmässä taistelussa Tali-Ihantalassa kesällä 1944, mutta Molotovin ja Stalinin vaatimukset olivat kovat. Suomen liittolaisten, saksalaisten, oli poistuttava maasta viimeistään 15. syyskuuta ja jäljellä olevat oli eristettävä ja lähetettävä Neuvostoliittoon. Tulisiko Puna-armeija Suomeen? Vain harvat tiesivät, että oli olemassa aikaraja, joka oli menossa umpeen...

Kuutot fyllde 1987 det nybyggda Folkets Hus i Pajala 14 gånger, ett oslaget rekord än i denna dag. Den satte igång meänkielis resa mot ett erkänt minoritetsspråk. Antigone är ett bevis på att meänkieli fungerar som litterärt verktyg och Bara en ettöring skall få skrattet att fastna i halsen.

KIRUNASVENSKARNA utgör den andra delen av en serie, Tornedalska öden och äventyr, som bygger på Bengt Pohjanens essäer, krönikor och berättelser om gränslandet Meänmaa – Tornedalen – ”Sveriges tysta myr” som inte ens Nils Holgersson upptäckte. Pohjanen har sedan debuten i början av 1970-talet i romaner, sånger, pjäser, dikter, kortfilmer och operor låtit otaliga röster ljuda i detta Gränsens tredje rum, där politiska och religiösa utopier, existentiell nyfikenhet och reslust skapat en alldeles egen gränsöverskridande mentalitet och berikande interferens mellan områdets många språk och kulturer.

ÖDESNATTEN -44 utgör tredje delen i serien, Tornedalska öden och äventyr. Meänmaa - Tornedalen - har länge varit ”Sveriges tysta myr” som inte ens Nils Holgersson upptäckte. Författaren Bengt Pohjanen har sedan debuten i början av 1970-talet, i romaner, sånger, pjäser, dikter, kortfilmer och operor låtit otaliga röster ljuda i detta Gränsens tredje rum, där politiska och religiösa utopier, existentiell nyfikenhet och reslust skapat en alldeles egen gränsöverskridande mentalitet och en berikande interferens mellan områdets många språk och kulturer. Denna berättelse utspelar sig under några dygn längs gränsen mellan Sverige och Finland hösten 1944. Den 4 september tystnade vapnen mellan Sovjet och Finland, men marken var brännhet, läget spänt och förvirrat. En finsk underlägsen arme hade visserligen hållit ställningarna och stoppat de sovjetiska trupperna i Nordens blodigaste slag i Tali-Ihantala sommaren 1944, men kraven från Stalin och Molotov var hårda. Finlands allierade, tyskarna, måste senast den 15 september vara ute ur landet och de kvarvarande interneras och skickas till Sovjet. Skulle Röda armen gå in i Finland? Vad få visste var att det fanns en tidsfrist och att tiden höll på att rinna ut ...

KORPELARÖRELSEN utgör den första delen av en serie, Tornedalska öden och äventyr, som bygger på Bengt Pohjanens essäer, krönikor och berättelser om gränslandet Meänmaa – Tornedalen – ”Sveriges tysta myr” som inte ens Nils Holgersson upptäckte. Pohjanen har sedan debuten i början av 1970-talet i romaner, sånger, pjäser, dikter, film och operor låtit otaliga röster ljuda i detta Gränsens tredje rum, där politiska och religiösa utopier, existentiell nyfikenhet och reslust skapat en alldeles egen gränsöverskridande mentalitet och berikande interferens mellan områdets många språk och kulturer.

"Faravidin maa" seuraa vanhaa hybriditarinaa, jossa taivaiden voimat, noidat ja saagat ohjaavat kohtaloita ja kertomusta. Faravidin maa on realistinen ja dokumentteihin perustuva sukutarina. Aatteet elämästä, vallasta, kansojen muistista ja kuolemasta ovat kauniita ja ajattomia, lyyrisiä ja laulavia. - Ko met lauloima ja kuuntelimma kantelheen soittoa, virtaa pitkin tuli pieni lautta, joka käänty Särkilahteen. Mie tiesin ja tunsin sauvomamiehen: ajaton tietäjä, nimetän sanaseppä. Se nosti kättä aivan ko hyvästiksi ja sano: "Jaroslav Viisas oon kuollu! Kaikki aikanansa. Faaraviitin valtakuntaki." Mie tiesin mitä se tarkotti. Mie tiesin kans, ette se oli tullu nouthaan Vipu-Viljoa, joka oli pouvanu mustaa kuolemaa. Mutta se oli kaukana tulevaisuuessa. - Olen kysynyt saagalta, legendalta ja tarinalta. Islantilainen saaga antaa tarkan kartan. Olen käyttänyt satuja Venäjältä ja Karjalasta, Meänmaasta ja Saamenmaasta. Olen kertonut Parsifalin sadun semmoisena kuin muistan sen lapsuudestani. Kalevalan Kullervokin on matkassa. Arabiasta ja Kreikasta tulleet ovat kertoneet Ultima Thoulesta emmekä unohda roomalaisiakaan kertojia. Rimbert väitti kirjassaan Ansgarista, että Kväänlanti oli matriarkaatti, jossa naiset söivät miehet, kun nämä olivat tehneet tehtävänsä siitossonnina. Olen pyrkinyt rekonstruoimaan mestarin, opettajan ja näkijän, Salomon Salomonsson Forsin kirjoituksia. Kuuttien arkkihiippakunta, mikä ei ikinä toteutunut, kantaa mielikuvitusta innoittavaa aineistoa.

Smugglarkungens son är en originell och lyhörd barndomsskildring, men också en inträngande gestaltning av en region i Sveriges marginal, Tornedalen. En rak och rolig bok som har goda möjligheter att skriva in sig bland de klassiska svenska barndomsskildringarna. Huvudperson är pojken "Bengt Pohjanen", eller som han heter på sitt modersmål tornedalsfinskan: Pänktti. Vi följer honom från födelsen - när han dimper ner som den fjärde i syskonskaran en sval midsommarnatt i Tornedalen den 26 juni 1944 - till hans första skolår, i skuggan av kriget i Finland. Pänktti växer upp vid en onaturlig gräns, älven som skiljer Sverige från Finland, men som i första hand är en förbindelse: familjer och släkter bor på båda sidor om vattnet. Därför är smuggling en syssla som de flesta är inblandade i, inte minst Pänkttis egen far, smugglarkungen Otto, med kodnamnet "Spetsnäsan". Men detta utbyte av varor har kriminaliserats av det svenska storsamhället. Man kan säga att hela befolkningen är "kriminaliserad", eller åtminstone betraktad med misstänksamhet från överheten. Att födas in i den tornedalsfinska identiteten är att bli en outsider, placerad utanför storsamhällets normer och värderingar. Bengt Pohjanens berättelse är starkt självbiografisk. Den ger bakgrunden till ett av samtidens mest särpräglade svenska författarskap, men skildrar också ett brett och egensinnigt galleri av färgstarka gestalter - i vardaglig nöd och mytiskt skimmer. Smugglarkungens son är Bengt Pohjanens rakaste bok hittills, buren av humor och livskunskap - den har goda möjligheter att skriva in sig bland de klassiska svenska barndomsskildringarna.

För Erik är kriget mot nazister och kommunister heligt - en tid för hjältar. Kusinen Kaspo dyker upp och vill ha honom med på ett farligt uppdrag. Tillsammans ger de sig iväg, in i Kasalands skogar, på en färd under vilken Erik möter krigets grymma, brutala verklighet och för alltid förlorar sin tro på hjältar och våld.

Ett samhälle i Norrbotten. En ung vettvilling skjuter på gatorna. Han rör sig i en fantasivärld av kioskdeckarvåld och osårbara hämnare, han är Silvertorpeden. Men mauserkulorna han avlossar är inga fantasier. En polisman träffas i huvudet, döden är ögonblicklig. Bengt Pohjanen berättar om det kaos av hjälplöshet och cynism som det meningslösa dådet utlöser, och om den dödsskjutne polisens bror, prästen vars uppgift det blir att hantera detta kaos … och att försona sig med broderns öde och minne.

Präst i Karesuando lappmark och Pajalas nybyggarland; stridbar nykterhetsivrare och social reformator; internationell ryktbar botanist och naturforskare - Lars Levi Laestadius är en genial och sällsamt mångtydig gestalt i det svenska 1800-talet. I Ropandes röst tränger Bengt Pohjanen ner i denna livsgåta, efter mångåriga studier och med osedvanlig konstnärlig inlevelse. Han målar ett blodfullt porträtt av läsarprästen, av troskampen, och biskopsförhören, de hisnande visionerna och feberdrömmarna, strövtågen i ödemarken och de vetenskapliga striderna, de märgrika predikningarna och den ensliga förtvivlan … Hans bok är en betydande litterär satsning.

I uppslagsboken läser man: "Korpelarörelsen, en extatisk väckelserörelse bland laestadianerna i nordligaste Sverige. K. fick sitt namn av den finske predikanten Toivo Korpela, som uppträdde under början av 1930-t. Korpelanerna väntade världens snara undergång, varvid de själva som de enda trogna skulle räddas genom en från himlen kommande ark." Den väckelse som uppstod kring Toivo Korpela har blivit ökänd och beryktad. En tät väv av legender har bildats omkring sekten: extas, sexuella orgier, kanske rentav rituella människooffer. Bengt Pohjanens roman är en stor undersökning av rörelsen, han skildrar den inifrån, med sina djupa kunskaper om människor och villkor i Tornedalen. Hans roman är en värdig satsning, med en litterär rikedom av ovanligt slag, myllrande, intrikat, och våldsamt spännande.

BENGT POHJASEN LYYKERI oon ensimäinen meänkielinen romaani. Se julkasthiin 1985 ja siittä oon otettu kolme painosta. Nyt se tullee äänikirjana. Bengt Pohjanen lukkee itte. LYYKERI kertoo kylmän soan ajoista ko maailman rauhallisimala rajala oli poliittinen jääkausi. Se kertoo kunka lapset ja nuoret sen ajan koit. Bengt Pohjanen, s. 1944, assuu Haaparannala. Se oon kirjottannu usseita teoksia sen jälkhiin ko sen ensi kirja vuona 1979 tuli. Se oon kans kirjottannu näytelmiä ja kääntäny kirjalisuutta ja oon saanu monta palkintoa ja hälle oon 1989 myönnetty Ruottin valtion kirjailiaraha. Sen tekstiä oon käännetty monele kielele.

Kalevala är det finska nationaleposet. Denna översättning till meänkieli är gjord på Kalevalameter.

Kalevalaa vihdoinkin rehevällä meänkielellä." Mulloon monta muuta sannaa,monta mannaa meän maalta,temmattuja tieltä täältä,kankhaan kanervista koottu,risukosta riivitetty,vesakosta vainki veetty,heinänpäistä hierottuja..." Kaunis kirja, kaunis kieli, kuvat taiten sommiteltu! Lahjakirjasi se soppii vaikka taskuviemisennä.

"Vi har ledsnat på surret i kyrkorna och på svamlet i terapisofforna och på lögnerna i gudlösa världsförbättrarideologier. Vi skulle vilja gå till filosofer, som man går till läkare - både i förebyggande syfte och för att söka bot för åkommor. Och vad är meningen med att stå här och skära falukorv?"