Chris Kraus

It's 1996, and Chris Kraus is in Berlin, seeking a distributor for her film Gravity & Grace, described alternately as 'an experimental 16mm film about hope, despair, religious feeling and conviction' and 'an amateur intellectual's home video expanded to bulimic lengths' ... It's 1942 in Marseille, and Simone Weil is waiting for the US entry visa that will save her from the Holocaust, while writing work described alternately as a 'radical philosophy of sadness' and 'immoral, trite, irrelevant and paradoxical' ... It's the late 90s, the millennium is approaching, and Chris Kraus is in Los Angeles, not eating, waiting for her s/m partner to reply to her emails ... It's 1943, and Simone Weil is in London, completing her project of transcendence by dying of starvation ... Filled with Chris Kraus' trademark wit and frankness, unfolding to reveal the lives of ecstatic visionaries and failed artists, Aliens & Anorexia is an audacious novel about failure, empathy and sadness.

»En fotografisk resa genom sex, nakenselfies, kroppsuppfattningar och mens. Och allt är vackert.« DazedInstagram har en strikt policy för vad som får och inte får publiceras: inget naket, halvnaket eller utmanande. Om någon lägger upp bilder som går utanför ramarna tas de helt enkelt bort - och särskilt gäller det bilder på helt vanliga kvinnokroppar. I den här boken har Instagramstjärnorna Arvid Byström (fotograf och konstnär) och Molly Soda (konstnär) samlat över 250 av de bannlysta bilderna. Med censurerade foton från både okända och välkända instagrammare - som Petra Collins, Rupi Kaur, Amalia Ulman, Lina Scheynius och Harley Weir - har de satt ihop en skarp, vacker och tankeväckande helhet. Pics or It Didn t Happen är inte bara en av de senaste årens mest spännande fotoböcker. Den sätter också blixtbelysning på vår tids digitala landskap, på dess komplexa och ibland obegripliga normer och koder. Med en inledning av Arvid Byström och Molly Soda, och ett förord av författaren Chris Kraus, känd för den hyllade essäromanen I Love Dick. ARVIDA BYSTRÖM är en svensk konstnär, fotograf, modell och aktivist, med över 180.000 följare på Instagram. Hon har medverkat i ett stort antal tidningar och plattformar, bland annat Dazed and Confused och Nylon. Hon bor i Los Angeles. MOLLY SODA är en amerikansk konstnär och internetkändis. I sin konst utforskar hon frågor om identitet, feminism, massmedia, sociala medier. Hon bor i Detroit.

»Den fulländade idéromanen. Genial.« | Rebecka Kärde, Dagens Nyheter»Ett hemligt vapen för en frustrerad feministisk gerilla.« | Alice Kassius Eggers, Aftonbladet Kultur»En tragedi som borrar sig djupt in i själen.« | Expressen Kultur»En fallstudie över erotisk besatthet.« | Svenska Dagbladet»Romanen lärde mig att vi ska leva, inte dö.« | Tone Schunnesson, Bon»En av de senaste 20 årens mest intellektuellt vidgande och skarpt underhållande romaner.« | Elis Burrau, Nöjesguiden»Vem får tala och hur? 2016 års roligaste upptäckt är Kraus bok som placerar sig någonstans mellan fiktion och kulturkritik, eller snarare, den vägrar inordna sig i fack och insisterar på sin egen kraft som litteratur.« Vald till en av 2016 års bästa böcker | Mats O. Svensson, DN»En rasande konstnärs uppror mot alla former av patriarkalt förtryck.« | Sydsvenskan »Att läsa I love Dick är ett sant nöje. Jag har lust att läsa om den igen, genast!.« | Blekinge Läns Tidning»En intelligent och tonsäker uppgörelse med manliga maktstrukturer.« | Vestmanlands Läns TidningChris Kraus är en misslyckad experimentell filmmakare som snart ska fylla fyrtio. Hon är gift med den franska hippa kritikern Sylvère Lotringer, som undervisar vid Columbia University. De flyttar mellan olika sommarhus som de hyr ut för att tjäna extra. Efter en flört under en middag blir Chris mer och mer besatt av Sylvères kollega, Dick. Chris Kraus autofiktiva debutroman är ett elektriskt och kompromisslöst utforskande av begär, kärlek och makt. Dick har senare identifierats som medieteoretikern Dick Hebdige. Sedan I Love Dick utgavs har den fått status som en av de skarpaste - och roligaste - feministiska romanerna om erotisk besatthet. I översättning av Annelie Axén. CHRIS KRAUS är född i Nya Zealand och bor i Los Angeles. Hon är en amerikansk författare, konstnär, filmskapare, redaktör, kritiker och professor i filmhistoria vid European Graduate School, Schweiz. Hon är redaktör på förlaget Semiotext(e), tillsammans med Hedi El Kholti och Sylvère Lotringer. Kraus startade också och drev den feministiska utgivningsserien Native Agents som gett ut bland annat Kathy Acker och Eileen Myles.» Genialisk och oemotståndlig« | HANNA JEDVIK, GP»En humoristisk och skamlös skildring av erotisk besatthet sammanvävd med resonemang kring konst och filosofi.« | ANNA REMMETS, ETC»Fullständigt genial!« | CECILIA IREFALK, ARBETAREN»När jag hittade I Love Dick var det som att hitta den saknade pusselbiten till allt jag någonsin läst och allt jag någonsin försökt skriva.« | EMILY GOULD, THE GUARDIAN

Chris Kraus er en mislykket eksperimentell filmregissør. Hun er gift med den betydelig eldre franske kulturteoretikeren Sylvère Lotringer. Forholdet deres skranter. En kveld spiser de middag med den amerikanske kulturkritikeren Dick og Chris blir hodestups forelsket. Hun begynner å skrive brev til ham. Mannen hennes er behjelpelig med brevskrivingen og er tilbøyelig til å se på det som et kunstprosjekt. Få av brevene blir sendt, men vi får lese dem. I boka visker forfatteren ut grensene mellom fiksjon, essays og selvbiografi. I love Dick er en kompromissløs utforskning av begjær, kjærlighet og makt og er utpekt som «den aller viktigste boka om menn og kvinner i det forrige århundret.» av Emily Gould i The Guardian. "I love Dick" er blitt en moderne klassiker.

Featuring work by Pedro Ugarte (translated by Alan Williams), Chris Kraus: Amboy, C. I. Nwodim, Rachel Ballenger, M. W. Johnston, Yoss (translated by George Henson), Emily Zasada, Deepinder Mayell, Xavier Queipo (translated by Jacob Rogers), Diana Raab, Carol Hamilton, Martin Willitts Jr., Kelli Allen, S. D. Lishan, Leah Mueller, Leanne Grabel, Jade Sharma, Fabia Oliveira. Cover art by Robert Thurman.

It's Summer, 1991, the dawning of the New World Order; a post-MTV, pre-AOL generation. Jerome Shafir and Sylvie Green, two former New Yorkers who can no longer afford an East Village apartment, set off on a journey across the entire former Soviet Bloc with the intention of adopting a Romanian orphan. Unflinchingly dark, hilarious and moving - Torpor is at once a satire and philosophy of cultural history, social identity and failing relationships. Dipping into the trajectory of a life at different moments, Kraus interrogates convention and emotion, creating characters that are flawed, witty, and altogether true to life. Part prequel, part sequel, Torpor continues a project of life-writing; personal, unsparing, and triumphant. If I Love Dick is the book of your 20s, Torpor is the book of your 30s.

"A cult figure to a generation of post-punk females forming their own literary avant-garde."--The New York Times Why can't I live right now. Because I am not rich, I am not a saint. But I do know this: not all of us were sent here to work. The first published novel of legendary poet and performer Eileen Myles follows a queer female growing up in working-class Boston, straining against the institutions that hold her: family, Catholic school, jobs at a camp, at a nursing home, at a school for developmentally disabled adult males. Free-ranging and deadpan, tragic and joyful, this is a book about women, gender, class, bodies, escape, and what it means to be "inside." Never more relevant, and now with an introduction by Chris Kraus.

Chris, en eksperimenterende filminstruktør på næsten 40, forelsker sig øjeblikkeligt og uopretteligt i sin 56-årige akademikermands yngre kollega Dick. Chris indvier manden Sylvère i sin voldsomme betagelse, og idéen om en slags kunstprojekt med Dick i centrum opstår. Fra hver sin position går parret sammen i gang med at skrive kærlighedsbreve til objektet Dick. Chris er i sin erotiske besættelse kreativt forløst som aldrig før, men pludselig befinder hun sig i spidsen af et altopslugende trekantsdrama, der udfordrer og truer hele hendes livsforståelse. I LOVE DICK er en afsindig vittig, selvironisk og tåkrummende roman om desperat forelskelse og en radikal og yderst konkret kunstnerisk afsøgning af størrelser som begær og patriarkat. ”Den bedste bog, der er skrevet om mænd og kvinder i det 20. århundrede.” The Guardian

I LOVE DICK er et feministisk geriljaskrift. Det er rett og slett en av de viktigste bøkene skrevet om menn og kvinner i det forrige århundret. "Jeg vet at det fantes en tid før jeg leste Chris Kraus I LOVE DICK (Det er faktisk bare fem år siden), men det er vanskelig å forestille seg; noen kunstverk har en sånn innvirkning på deg." skrev anmelderen Sheila Heti om I love Dick. Det er noe eget ved denne boka som ser ut til å merke enkelte lesere for livet. I LOVE DICK har som de fleste andre et skjelett. Den handler om den eksperimentelle filmskaperen Chris Kraus som er gift med den betydelig eldre franske kulturteoretikeren og filosofen Sylvère Lotringer. Forholdet deres skranter. En kveld spiser de middag med den amerikanske kulturkritikeren Dick og Chris blir hodestups forelsket. Hun begynner å skrive brev til ham, mannens hennes er behjelpelig med brevskrivingen og er vel tilbøyelig til å se på det som et kunstprosjekt. Få av brevene blir sendt, men vi får lese dem. Men romanen er også så mye mer. Den kan også leses som et konseptuelt kunstobjekt, hyperbevisst metaroman, kjønnsfilosofisk manifest, kunstpolitisk kritikk eller skandaløs bekjennelseslitteratur.

»Den fulländade idéromanen. Genial.« | Rebecka Kärde, Dagens Nyheter»Ett hemligt vapen för en frustrerad feministisk gerilla.« | Alice Kassius Eggers, Aftonbladet Kultur»En tragedi som borrar sig djupt in i själen.« | Expressen Kultur»En fallstudie över erotisk besatthet.« | Svenska Dagbladet»Romanen lärde mig att vi ska leva, inte dö.« | Tone Schunnesson, Bon»En av de senaste 20 årens mest intellektuellt vidgande och skarpt underhållande romaner.« | Elis Burrau, Nöjesguiden»Vem får tala och hur? 2016 års roligaste upptäckt är Kraus bok som placerar sig någonstans mellan fiktion och kulturkritik, eller snarare, den vägrar inordna sig i fack och insisterar på sin egen kraft som litteratur.« Vald till en av 2016 års bästa böcker | Mats O. Svensson, DN»En rasande konstnärs uppror mot alla former av patriarkalt förtryck.« | Sydsvenskan »Att läsa I love Dick är ett sant nöje. Jag har lust att läsa om den igen, genast!.« | Blekinge Läns Tidning»En intelligent och tonsäker uppgörelse med manliga maktstrukturer.« | Vestmanlands Läns Tidning Chris Kraus är en misslyckad experimentell filmmakare som snart ska fylla fyrtio. Hon är gift med den franska hippa kritikern Sylvère Lotringer, som undervisar vid Columbia University. De flyttar mellan olika sommarhus som de hyr ut för att tjäna extra. Efter en flört under en middag blir Chris mer och mer besatt av Sylvères kollega, Dick. Chris Kraus autofiktiva debutroman är ett elektriskt och kompromisslöst utforskande av begär, kärlek och makt. Dick har senare identifierats som medieteoretikern Dick Hebdige. Sedan I Love Dick utgavs har den fått status som en av de skarpaste - och roligaste - feministiska romanerna om erotisk besatthet. I översättning av Annelie Axén. CHRIS KRAUS är född i Nya Zealand och bor i Los Angeles. Hon är en amerikansk författare, konstnär, filmskapare, redaktör, kritiker och professor i filmhistoria vid European Graduate School, Schweiz. Hon är redaktör på förlaget Semiotext(e), tillsammans med Hedi El Kholti och Sylvère Lotringer. Kraus startade också och drev den feministiska utgivningsserien Native Agents som gett ut bland annat Kathy Acker och Eileen Myles.» Vem får tala och hur? 2016 års roligaste upptäckt är Kraus bok som placerar sig någonstans mellan fiktion och kulturkritik, eller snarare, den vägrar inordna sig i fack och insisterar på sin egen kraft som litteratur.« Vald till en av 2016 års bästa böcker | MATS O. SVENSSON, DN»På ytan är I Love Dick en feministisk text - en ylande och kompromisslös undersökning av heterosexuellt begär. Chris Kraus har i en intervju beskrivit den som en komedi eller kanske rentav en satir. Men mot slutet är det inte längre någon som skrattar. Den här tragedin borrar sig så djupt in att man efteråt inte kan sätta någon etikett på upplevelsen.« | ULRIKA KÄRNBORG, EXPRESSEN»Genialisk och oemotståndlig« | HANNA JEDVIK, GP»En humoristisk och skamlös skildring av erotisk besatthet sammanvävd med resonemang kring konst och filosofi.« | ANNA REMMETS, ETC»Fullständigt genial!« | CECILIA IREFALK, ARBETAREN»När jag hittade I Love Dick var det som att hitta den saknade pusselbiten till allt jag någonsin läst och allt jag någonsin försökt skriva.« | EMILY GOULD, THE GUARDIAN

When Chris Kraus, an unsuccessful artist pushing 40, spends an evening with a rogue academic named Dick, she falls madly and inexplicably in love, enlisting her husband in her haunted pursuit. Dick proposes a kind of game between them, but when he fails to answer their letters Chris continues alone, transforming an adolescent infatuation into a new form of philosophy. Blurring the lines of fiction, essay and memoir, Chris Kraus's novel was a literary sensation when it was first published in 1997. Widely considered to be the most important feminist novel of the past two decades, I Love Dick is still essential reading; as relevant, fierce and funny as ever.

Sylvie wanted to believe that misery could simply be replaced with happiness. Time was a straight line, stretching out before you. If you could create a golden kind of time and lay it right beside the other time, the time of horror, Bad History could just recede into the distance without ever having to be resolved. -- from Torpor Set at the dawn of the New World Order, Chris Kraus's third novel, Torpor loops back to the beginning of the decade that was the basis of I Love Dick, her pseudo-confessional cult-classic debut. It's summer, 1991, post-MTV, pre-AOL. Jerome Shafir and Sylvie Green, two former New Yorkers who can no longer afford an East Village apartment, set off on a journey across the entire former Soviet Bloc with the specious aim of adopting a Romanian orphan. Nirvana's on the radio everywhere, and wars are erupting across Yugoslavia. Unhappily married to Jerome, a 53-year-old Columbia University professor who loathes academe, Sylvie thinks only of happiness. There are only two things, Sylvie thinks, that will save them: a child of their own, and the success of The Anthropology of Unhappiness, her husband's long-postponed book on the Holocaust. But as they move forward toward impoverished Romania, Jerome's memories of his father's extermination at Auschwitz and his own childhood survival impede them. Savagely ironic and deeply lyrical, Torpor is Kraus's most personal novel to date.

A novel about failure, empathy, and sadness, with a cast of characters that includes Simone Weil, Paul Thek, and the author herself. First published in 2000, Chris Kraus's second novel, Aliens & Anorexia, defined a female form of chance that is both emotional and radical. Unfolding like a set of Chinese boxes, with storytelling and philosophy informing each other, the novel weaves together the lives of earnest visionaries and failed artists. Its characters include Simone Weil, the first radical philosopher of sadness; the artist Paul Thek; Kraus herself; and "Africa," Kraus's virtual S&M partner, who is shooting a big-budget Hollywood film in Namibia while Kraus holes up in the Northwest woods to chronicle the failure of Gravity & Grace, her own low-budget independent film. In Aliens & Anorexia, Kraus makes a case for empathy as the ultimate perceptive tool, and reclaims anorexia from the psychoanalytic girl-ghetto of poor "self-esteem." Anorexia, Kraus writes, could be an attempt to leave the body altogether: a rejection of the cynicism that this culture hands us through its food. As Palle Yourgrau writes in the book's new foreword, "Kraus's rescue operation for aliens like Weil from behind enemy lines on planet Earth is a gift, if, in the end, like all good deeds, it remains--as Weil herself would be the first to insist--a fool's errand."

Baudrillard meets Breaking Bad in this stark and bleakly hilarious novel about a descent into an underclass world of born-again Christianity, self-help, and crack." In his journal, Paul liked to make lists: What he ordered from Commissary (shaving cream, toothpaste, deodorant, the transistor radio he had for a week before the guards took it away). The books he picked off the cart (The Bible, Dean Koontz, Stephen King, Codependent No More.) What phone calls he made and received; also, Bible Study certificates, letters and cards, his workout routines and his moods (Anxious, Nervous, Trusting in God, but mostly Depressed). Paul has a record of every push-up he did while he was in prison but he cannot remember shit about what happened before his arrest."-from Summer of HateWaking up from the chilling high of a near-death sex game, Catt Dunlop travels to Albuquerque in 2005 to reinvest some windfall real-estate gains and reengage with something approximating "real life." Aware that the critical discourse she has used to build her career as a visiting professor and art critic is really a cipher for something else, she hopes that buying and fixing slum buildings will bring her more closely in touch with American life than the essays she writes. In Albuquerque, she becomes romantically involved with Paul Garcia, a recently sober ex-con who has just served sixteen months in state prison for defrauding Halliburton Industries, his former employer, of $873. Almost forty years old, Paul is highly intelligent but has only been out of New Mexico twice. He has no information. With Catt's help, he makes plans to attend UCLA, only to be arrested on a ten-year-old bench warrant en route. Caught in the nightmarish Byzantine world of the legal system, Catt and Paul's empathic attempts to save each other's lives seems doomed to dissolve. Summer of Hate is a novel about flawed reciprocity and American justice, recording recent events through the prism of a beleaguered romance. As lucid and trenchant as ever, Kraus in her newest novel reminds us that the writer can be a first responder of sorts when power becomes invisible, or merely banal.

Chris Kraus examines artistic enterprises of the past decade that reclaim the use of lived time as a material in the creation of visual art. In Where Art Belongs, Chris Kraus examines artistic enterprises of the past decade that reclaim the use of lived time as a material in the creation of visual art. In four interlinked essays, Kraus expands the argument begun in her earlier book Video Green that "the art world is interesting only insofar as it reflects the larger world outside it." Moving from New York to Berlin to Los Angeles to the Pueblo Nuevo barrio of Mexicali, Kraus addresses such subjects as the ubiquity of video, the legacy of the 1960s Amsterdam underground newspaper Suck, and the activities of the New York art collective Bernadette Corporation. She examines the uses of boredom, poetry, privatized prisons, community art, corporate philanthropy, vertically integrated manufacturing, and discarded utopias, revealing the surprising persistence of microcultures within the matrix. Chronicling the sometimes doomed but persistently heroic efforts of small groups of artists to reclaim public space and time, Where Art Belongs describes the trend towards collectivity manifested in the visual art world during the past decade, and the small forms of resistance to digital disembodiment and the hegemony of the entertainment/media/culture industry. For all its faults, Kraus argues, the art world remains the last frontier for the desire to live differently.