Christian Kracht

»I'll see you in twenty-five years.« Laura Palmer. >Faserland

"A great Faustian fable, and a literary endeavor of historical ingenuity that we now may start to characterize as Krachtian." --Karl Ove Knausgaard The follow-up to Christian Kracht's acclaimed novel Imperium (a Publishers Weekly Best Book of the Year), The Dead mines the feverish early years of the Nazis' rise to power for a Gothic tale of global conspiracy, personal loss, and historical entanglements large and small. In Berlin, Germany, in the early 1930s, the acclaimed Swiss film director Emil N geli receives the assignment of a lifetime: travel to Japan and make a film to establish the dominance of Adolf Hitler's Nazi empire once and for all. But his handlers are unaware that N geli has colluded with the Jewish film critics to pursue an alternative objective--to create a monumental, modernist, allegorical spectacle to warn the world of the horror to come. Meanwhile, in Japan, the film minister Masahiko Amakasu intends to counter Hollywood's growing influence and usher in a new golden age of Japanese cinema by exploiting his Swiss visitor. The arrival of N geli's film-star fianc e and a strangely thuggish, pistol-packing Charlie Chaplin--as well as the first stirrings of the winds of war--soon complicates both Amakasu's and N geli's plans, forcing them to face their demons . . . and their doom. "The Dead is the beautiful, brilliant, and utterly mad novel that Thomas Mann would have written had he known the East like Yukio Mishima and loved his adopted Hollywood with the gusto of Nathanael West." --Joshua Cohen "The Dead is a story of love and sadness in times when the weak were broken by the unforgiving ideologies of fascism and National Socialism . . . I read The Dead twice in a row, first for the story and then for the beauty of the prose." --Sj n

I Krachts roman "1979" tas vi med på en reise med en ung homoseksuell arkitekt som sammen med sin tidligere kjæreste besøker Iran rett før det hele eksploderer. Men dette er bare en spe begynnelse. En lang desperat fest i Teherans luksusstrøk i dagene før revolusjonen, en pilegrimsreise rundt et tibetansk fjell, et fengselsopphold i en kinesisk arbeidsleir. Det er de tre stoppestedene vår hovedperson gjør. Og det vi sitter igjen med er en karakter som i stadig større grad strippes for materielle ting; det begynner i en kokainbadende luksusvilla og slutter med att han slurper i seg larvegrøt på en forblåst tundra. "Jeg fulgte reglene", sier han, "Jeg spiste aldri menneskekjøtt". Her møter vi en forfatter som gjør store skifter i de ytre kulissene uten at hovedkarakterens nærmest masochistiske evne til aksept og tilpassing forandres i det hele tatt. De moralske konklusjonene må vi dra selv, men det er en dyp kilde å trekke konklusjoner opp fra. "1979" er en roman som prøver å demontere sin samtid, for å vise den frem i sin nakne dekadanse.

Emil Nägeli, filmregissör från Schweiz, söker efter faderns död inspiration till ett nytt filmprojekt och hamnar i det tidiga trettiotalets Berlin och Tokyo, mitt i strömfåran av kulturella och politiska omvälvningar. Ska han lyckas gestalta »en samtidens metafysik, i alla dess fasetter, inifrån själva tiden«? »De döda är en storartad Mefisto-Faust-allegori, ett briljant litterärt tilltag som vi från och med nu nog får beteckna som krachtianskt.« Karl Ove Knausgård »Jag läste De döda två gånger i rad, först för historiens skull, sedan för textens skönhet.« Sjón

De døde tar oss med rett inn i de feberhete hektiske tidlige 1930-årene, da Det Moderne, og da spesielt den nye filmkulturen, opplevde sin første store blomstringstid. I Berlin, "Spleenen i denne usikre, krampaktige, labile nasjonen", prøver en ung Sveitsisk filmregissør, euforisk ansporet av en viss Siegfried Kracauer og en viss dame ved navn Lotte Eisner, å overbevise filmmogulen Alfred Hugenberg om å finansiere en film, en skrekkfilm, eller rettere, en japansk skrekkfilm. Og der, på den andre siden av globusen, forbereder samtidig den ytterst hemmelighetsfulle japaneren Masahiko Amakasu et storstilt komplott mot herredømmet til den internasjonalt mektige filmindustrien i Hollywood. . Perfekt komponert, som et japansk rom", Die Welt. Sveitsiske Christian Kracht (1966) debuterte i 1995 med romanen Faserland, og har siden den gang etablert seg som en av de viktigste stemmene i nyere tyskspråklig litteratur. Den kritikerroste romanen Imperium kom på Pelikanen i 2013, og Jeg blir her i solskinn og i skygge i 2014. De døde er Krachts tredje roman på norsk. Christian Kracht bor og skriver for tiden i Los Angeles.

In 1902, a radical vegetarian and nudist from Nuremberg named August Engelhardt set sail for what was then called the Bismarck Archipelago. His destination: the island Kabakon. His goal: to found a colony based on worship of the sun and coconuts. His malnourished body was found on the beach on Kabakon in 1919; he was forty-three years old. In his first novel to be translated into English, internationally bestselling author Christian Krachht uses the outlandish details of Engelhardt's life to craft a fable about the allure of extremism and its fundamental foolishness. Playing with the tropes of classic adventure tales like Treasure Island and Robinson Crusoe, Imperium is funny, bizarre, shocking, and poignant - sometimes all on the same page.

»Jag vill inte fortsätta leva så här längre, tänkte jag, inte så här.« En tysk inredningsarkitekt och hans sjuke vän befinner sig på ett drogparty för jetsetkretsar i Teheran när den islamiska revolutionen bryter ut. Christian Kracht, född 1966 i Schweiz, debuterade 1995 med Faserland (sv. övers. 2014) och är en av den tyskspråkiga litteraturens mest hyllade och omdiskuterade författare. Om Jag kommer vara här i solsken och i skugga: » en modern Borges som leker litteratur med stor intensitet och allvar.« Steve Sem-Sandberg, Dagens Nyheter Om Imperium: » en blivande klassiker.« Isabelle Ståhl, Svenska Dagbladet

»Ett mästerverk.« Die Welt Den tyske nudisten och vegetarianen August Engelhardt vill rädda världen genom att grunda en orden med utgångspunkt i kokosnötens underbara egenskaper. Men i Tyska rikets paradisiska söder­havskoloni, fjärran från det sjukliga Europa, hamnar nöt- och soldyrkaren i en vansinnesspiral. »Att säga en mening om Christian Krachts roman Imperium är som om man ville gravera in Goethes Tyska emigranters samtal i en apelsinkärna. Kanske i en kokosnöt? Koko­voren på sin söderhavsö skulle förr eller senare äta upp den, och då vore skriften borta. Men i bakgrunden skulle skugglika ödesberg fortfarande torna upp sig: den tyska historien bakom avhopparna som skapat den genom att fly den, när det onda ödeståget gjorde ett kort uppehåll. En äventyrsroman. Utan tvivel. Att det fortfarande finns något sådant.« Elfriede Jelinek CHRISTIAN KRACHT, född 1966 i Schweiz, ­debuterade 1995 med romanen Faserland (sv. övers. 2014) och är en av den tyskspråkiga litteraturens mest hyllade och omdiskuterade författare. År 2012 tilldelades han Wilhelm-Raabe-Literaturpreis för Imperium. Ur pris­motiveringen: »Imperium balanserar skickligt på gränsen mellan komik och skräck och utgör en betydelsefull knut i den tyska samtidslitteraturens väv.« KRITIKERRÖSTER Om »Jag kommer vara här i solsken och i skugga« (2008): »Krachts drastiska och oväntade kombinationer av händelsekedjor och grundstoff... gör hans romankonst till något kvalitativt nytt... hundra procent litteratur.« Martin Lagerholm, Kristianstadsbladet»... en modern Borges som leker litteratur med stor intensitet och allvar.« Steve Sem-Sandberg, Dagens Nyheter UTDRAG »Under de långa vita molnen, under den praktfulla solen, under det ljusa firmamentet, där hördes först ett långdraget tutande, sedan kallade skeppsklockans gälla klang till lunch, och en malaysisk boy gick på tysta, mjuka fötter längs övre däck för att med en försiktig klapp på axeln väcka de passagerare som direkt efter den rikliga frukosten hade somnat om. Norddeutscher Lloyd, Gud förbanne det, sörjde varje morgon, ifall man reste i första klass, för härliga alfonsomangor från Ceylon, uppskurna på längden och konstfullt arrangerade av skickliga kinesiska kockar med långa flätor, liksom för stekta ägg med späck, starkt marinerade kycklingbröst, räkor, aromatiskt ris och en kraftig engelsk porter. Särskilt förtäringen av det senare gjorde att de återvändande odlarna, som klädda i sitt skrås vita flanell - hade lagt sig för att dåsa snarare än anständigt sova i vilstolarna på Prinz Waldemars övre däck, erbjöd en alltigenom slyngelaktig, nästan liderlig anblick. Knapparna i deras öppna byxsprund hängde löst i trådarna, deras västar var fläckiga av gul currysås. Det var helt enkelt outhärdligt. Bleka, rufsiga, vulgära tyskar, som till sitt yttre påminde om jordsvin, låg där och vaknade långsamt ur sin matsmältningssömn, tyskar som nått sitt inflytandes världszenit.«

Møt August Engelhardt nudist, vegetarianer og en rastløs soltilbeder fra keiserens Tyskland som tidlig på 1900-tallet setter seil mot Stillehavs-koloniene i Ny-Pommern for å starte sitt eget lille imperium av kokovorer, basert på en egenkomponert kokosnøttfilosofi. Med Imperium skriver Kracht seg lekent rundt den historiske personen Engelhardt i en roman som kaster lange skygger innover det tyske 1900-tallet. "Et mesterverk"- Die Welt

»Jag har aldrig berättat det för någon, därför kan jag inte förklara det bättre.« År 1995. En välbärgad ung man reser planlöst genom det återförenade Tyskland. Han irrar från stad till stad, från hotell till hotell, går på barer, hamnar på fester, nästan ständigt berusad och omgiven av människor han inte känner. Något mörkt närmar sig, det ligger bakom tingen, och historien är aldrig långt borta i das Vaterland, the fatherland - Faserland.