Hjalmar Bergman

Eros´ begravning gavs ut första gången 1922 och kan betraktas som ett av Hjalmar Bergmans mest frispråkiga verk. Huvudperson i romanen är den nyblivna änkan Olga Janselius, som från sitt sängkammarfönster på Larsbo, den gård hon ärvt efter sin make, bevittnar en händelse vilken ger upphov till åtskilliga samtal och historier kring kärleken och dess pris. Eros´ begravning visar prov på författarens skämtlynne, men rymmer samtidigt en kärna av allvar och samhällskritik. Huvudpersonen har som ambition att författa ett vetenskapligt arbete, där hon vill visa på de samhällsekonomiska kostnaderna för medborgarnas kärleksliv. Häri kan vi läsa in författarens kritik av samhällets vilja att organisera dess medborgares liv och vardag. Genom det motstånd huvudpersonen möts av framträder författar- ens ståndpunkt tydligt. Kärleken är inte ett medel utan ett mål och alltings innersta syfte.

Herr von Hancken (1920) är en av Hjalmar Bergmans mest lästa och uppskattade berättelser. Romanen är både en dråplig komedi, med djupt tragiska inslag, och en äventyrsroman. Läsaren bjuds på en skildring av den misslyckade officeren von Hanckens upptåg i en liten svensk brunnsort. Herr von Hancken är en både tragisk och komisk individ, en slags svensk Don Quixote, som lever i föreställningen han egentligen föddes till riddare och kavaljer, men att ödet livet igenom berövat honom möjligheten att visa sitt sanna, storslagna jag. När han på ålderns höst får beskedet att han endast har en kort tid kvar att leva drabbas han så av storhetsvansinne, vilket får förödande konsekvenser.

Hjalmar Bergman (1883-1931) var en av de främsta svenska prosaisterna under det tidiga 1900-talet. Bergman skrev, utöver romaner, även noveller, scenpjäser, radiopjäser och filmmanus. Hans mustiga fabuleringskonst och sällsamma humor har givit honom anseende som en av de verkligt stora berättarna i svensk skönlitteratur. Realism uppträder tillsammans med fantastik, komedi samsas med djup tragik Flera av Bergmans romaner utspelar sig i det fiktiva Wadköping, och många av hans ibland karikatyrartade gestalter återkommer som huvud- eller bipersoner i ett antal verk. Mor i Sutre (1917) ansluter sig löst, framförallt miljö- mässigt, till trilogin Komedier i Bergslagen. Handlingen utspelas under en enda dag – men ger många tillbakablickar och sidoskildringar – och i dess

Docenten Lotten Brenners kollegor menar att hon är i behov av badortsemester; hon låter sig övertygas och far iväg till kusten. Det hela är ett experiment; en hemlig rapportör, ”kanaljen Markurell” medföljer. Han meddelar dem där hemma vad som sker och ingriper då och då för att göra allt till ”ett äventyr”. Lotten Brenners ferier (1928) berättar om en udda människa och etik och identitet står i centrum. Mitt i sin totala isolering som “badianernas hovnarr”, som Markurell kallar henne, så utvecklar hon också en sällsam handlingskraft både på stranden och i nöjespalatset. Genomgående kan sägas att samtliga Bergmans verk kännetecknas av ett brokigt persongalleri. Lotten Brenners gåtfullt sammansatta identitet fascinerar – liksom hennes samtid. Det sena 20-talet framstår som en tid präglad av förflackning och omoral. Semesterorten uppvisar dessa drag i koncentrat.

Markurells i Wadköping utspelar sig under en enda dag, då studentexamen äger rum. I centrum för handlingen står uppkomlingen och värdshusvärden Markurell och hans oro över att sonen Johan inte ska bli godkänd i sin examen. Den påhittige Markurell planerar därför att muta skolans ledning med en middag och ett generöst stipendium till minne av sonens examen. Det förekommer många återblickar och förklaringar kring de inblandade. Parallellt skildras även Markurells affärsmässiga och privata relationer till den konkursmässige häradshövdingen Carl-Magnus de Lorche och dennes hustru Elsa. Under dagen får Markurell reda på en hemlighet som vänder upp och ner på hans tillvaro... Markurells i Wadköping (1919) var Hjalmar Bergmans stora genombrott och den tragikomiska berättelsen har blivit en av den svenska litteraturens stora romanklassiker.

Det var stumfilmsregissören Victor Sjöström som med gestaltningen av Henrik Ibsens Terje Vigen 1916 väckte den då 33-årige Hjalmar Bergmans entusiasm till att skriva direkt för filmen. När filmen började etableras i Sverige yttrade Bergman att han visst aldrig skulle få dö om han skulle hinna skriva ner alla de filmer han hade ämne till. Han skulle dock bara hinna färdigställa 17 filmscenarion, varav 15 spelades in. Dessutom skrev han 14 filmnoveller. Dollar är en bearbetning av ett drama av Bergman. Denna filmversion av hans pjäs från 1926 hade premiär 1938. Handlingen kretsar kring tre problematiska överklassäktenskap. Bland skådespelarna återfanns bl.a. Ingrid Bergman, Georg Rydeberg och Edvin Adolphso

Jag, Ljung och Medardus (1923) bygger till del på Hjalmar Bergmans egna barndomsminnen. Boken är en bred skildring av Wadköping betraktad ur några ungdomars perspektiv. I berättelsen får vi stifta bekantskap med Love Arnberg, den gode vännen Ljung och den äventyrlige Medardus. Vi får ta del av deras djärva upptåg, glädje och sorg. Här framgår Bergmans förmåga att få även relativt enkla händelser att anta en främmande och överraskande form. Hans fabuleringskonst är storartad och som så ofta lyckas han skapa ett dynamiskt och intresseväckande persongalleri.

Det var stumfilmsregissören Victor Sjöström som med gestaltningen av Henrik Ibsens Terje Vigen 1916 väckte den då 33-årige Hjalmar Bergmans entusiasm till att skriva direkt för filmen. När filmen började etableras i Sverige yttrade Bergman att han visst aldrig skulle få dö om han skulle hinna skriva ner alla de filmer han hade ämne till. Han skulle dock bara hinna färdigställa 17 filmscenarion, varav 15 spelades in. Dessutom skrev han 14 filmnoveller. I denna volym presenteras ”En löjtnantsspoling” samt ”Påskliljor”.

Det var stumfilmsregissören Victor Sjöström som med gestaltningen av Henrik Ibsens Terje Vigen 1916 väckte den då 33-årige Hjalmar Bergmans entusiasm till att skriva direkt för filmen. När filmen började etableras i Sverige yttrade Bergman att han visst aldrig skulle få dö om han skulle hinna skriva ner alla de filmer han hade ämne till. Han skulle dock bara hinna färdigställa 17filmscenarion, varav 15 spelades in. Dessutom skrev han 14 filmnoveller. I denna volym presenteras ”Vem dömer?” samt ”Ryskt”.

Det var stumfilmsregissören Victor Sjöström som med gestaltningen av Henrik Ibsens Terje Vigen 1916 väckte den då 33-årige Hjalmar Bergmans entusiasm till att skriva direkt för filmen. När filmen började etableras i Sverige yttrade Bergman att han visst aldrig skulle få dö om han skulle hinna skriva ner alla de filmer han hade ämne till. Han skulle dock bara hinna färdigställa 17 filmscenarion, varav 15 spelades in. Dessutom skrev han 14 filmnoveller. I denna volym presenteras ”Kärleken och döden” samt ”En historia från Sicilien”.

Det var stumfilmsregissören Victor Sjöström som med gestaltningen av Henrik Ibsens Terje Vigen 1916 väckte den då 33-årige Hjalmar Bergmans entusiasm till att skriva direkt för filmen. När filmen började etableras i Sverige yttrade Bergman att han visst aldrig skulle få dö om han skulle hinna skriva ner alla de filmer han hade ämne till. Han skulle dock bara hinna färdigställa 17 filmscenarion, varav 15 spelades in. Dessutom skrev han 14 filmnoveller. I denna volym presenteras ”En perfekt gentleman” samt ”Labyrinten”.

Det var stumfilmsregissören Victor Sjöström som med gestaltningen av Henrik Ibsens Terje Vigen 1916 väckte den då 33-årige Hjalmar Bergmans entusiasm till att skriva direkt för filmen. När filmen började etableras i Sverige yttrade Bergman att han visst aldrig skulle få dö om han skulle hinna skriva ner alla de filmer han hade ämne till. Han skulle dock bara hinna färdigställa 17 filmscenarion, varav 15 spelades in. Dessutom skrev han 14 filmnoveller. I denna volym presenteras ”Gycklaren” samt ”Mästerman”.

I Chefen fru Ingeborg (1924) ställs en utpräglat borgerlig innehavare av en modeaffär i Stockholm, den 45-åriga Ingeborg Balzar, i centrum. Den medelålders Ingeborg tillhör en annan epok än hennes son, som står i färd med att överta butiken. Louis de Lorche, Ingeborgs dotters fästman, har en slapp låt-gå-filosofi; honom känner Ingeborg både en motvilja och dragning till. En brand bryter ut vid landstället och under räddningsarbetet strålar de av en händelse samman i ensamhet och rör vid varandra. Fästmannen utvecklar en nihilism av grövsta slag och nästan uppmanar sin fästmö att ge sig ut på eskapader, vilket Ingeborg finner motbjudande. Louis’ mor påtalar att Ingeborg håller av honom alldeles för mycket. Ingeborg kommer inte undan skammen, det är som en förföljelse, utan annan utväg än döden. Hon går ut i den höga snön och tar av sig kappan...

Här återser läsaren det par som skildrades i Jonas och Helen (1926). I Kerrmans i Paradiset (1927) har de varit gifta i 20 år och äktenskapet är problematiskt. Jonas arbetar nu som bankir och befinner sig i centrum för en omfattande affärsverksamhet, djupt inne i borgerligheten. Handlingen utspelar sig i Stockholm, Wadköping och Hamburg. “Paradiset” är hjärtat i den kontors- och bostadsvåning där Jonas Kerrmans svärfar och chef håller till; i handlingen skildras många av de affärsmässiga turerna kring kontrollen av denna firma. I Paradiset träffas Jonas, hans svärfar och den hårdnackade affärsmannen Arnfelt, vilken har spridit skräck i Wadköping genom sina hjärtlösa affärsmetoder. Hjalmar Bergman blev en erkänd författare till följd av sitt brokiga persongalleri, sin fantasi, ironiska ansats... Här kommer den utomordentliga skärpan och tragikomiska ironin hos författarens själsanalyser inte minst till uttryck i hans stickspår.

Jonas och Helen är en ironisk och lättsam historia som utgavs första gången 1926. Jonas, en ”oäkting”, inleder under en vistelse i Paris en hemlig relation med en kvinna, Helen Bourmaister, från en finare borgerlig familj. Deras relation uppdagas av Helens två bröder Max och Eddie och resultatet blir en familjekonflikt som blottar borgerlighetens förljugenhet och förmåga till förställning. Boken kan tematiskt beskrivas med rubriken “En förlovning med förhinder”. Jonas och Helen kan beskrivas som typiskt Bergmansk i så måtto att den visar på författarens intresse för relationen far-son och den sociala brännmärkningen av varje form av utanförskap och gränstillvaro. Borgerskapets uppblåsthet och dess maktspel i en starkt hierarkiskt värld, där det gällde att “ta sig upp”, skildras träffsäkert.

Det är en stor dag för Markurell, värdshusvärden, uppkomlingen i Wadköping, vars älskade son Johan ska ta examen. Hur kan han ha fått en sådan vacker son! Harald Hilding Markurell, som till det yttre är grovhuggen, medan Johan är en bildskön yngling, liksom hans bäste vän Louis, sonen till den konkursmässige häradshövdingen Karl Magnus de Lorche. Markurell har insett att han har anledning att våndas över Johans studieresultat. Det är så han har fått idén att bjuda skolans ledning på en flott frukost. Under frukosten, där censorerna låter sig väl smaka, bekräftas att sonen har dåliga utsikter. Vad värre är så avslöjas ännu en hemlighet. Som vänder uppochned på hela Markurells tillvaro. Markurells i Wadköping [1919] var Hjalmar Bergmans stora genombrott. Ett komiskt mästerverk med hjärtskärande tragiska undertoner. Den lika suggestiva som dråpliga berättelsen, förlagd i den uppdiktade staden Wadköping, är en av vår litteraturs romanklassiker. HJALMAR BERGMAN [1883-1931] räknas till vår litteraturs stora epiker. Stilen är ibland burlesk och ironisk, men djupare ligger alltid en ton av medkänsla. Till hans mest kända verk hör romanerna Hans nåds testamente [1910], En döds memoarer [1918], Markurells i Wadköping [1919] och Clownen Jac [1930].

I Hjalmar Bergmans klassiska roman möter vi Jonathan Borck, mer känd som den världsberömde clownen Jac Tracbac – som presterar bäst när han är rädd. Som Jac Trabac kan Borck sälja känslor, sin rädsla och sin ångest. Publiken vet dock inte att hans skräck är äkta. Han är i det närmast manodepressiv i sina växlingar mellan upptåg och svartaste ångest; han är som ett barn som någon måste ta hand om. Jac känner allt mer motvilja mot att uppträda men pressas och manipuleras ständigt av Tracbacsyndikatet som är ekonomiskt beroende av hans framgångsrika turnéer – boken är delvis en satir över Hollywood, där Hjalmar Bergman försökte sig på att verka som manusförfattare. Ursprungligen skrevs dock romanen som en radioföljetong för Sveriges Radio, där den sändes hösten 1930. Clownen Jac blev Hjalmar Bergmans sista bok och uppfattas idag som ett av hans mästerverk.

Hjalmar Bergman är en av svensk litteraturs stora berättare. Få har som han gett liv åt färgstarka persongallerier och udda öden. Flickan i frack, som utgavs första gången 1925, utgör inget undantag. Flickan i frack är en underhållande historia. I en lätt och lekande ton delger oss berättaren vad som händer en flicka som väljer att gå på en studentbal, i den svenska småstaden Wadköping, iklädd frack. Ett beslut som får oanade konsekvenser... Modern är död, fadern en betydande men missförstådd uppfinnare, brodern Curry stadens elegantaste yngling. Pojkvännen och greven Ludwig är mera kropp än hjärna, medan huvudpersonen, Katja, är mera hjärna än kropp. Hon är en modern kvinna. På djupet avhandlar berättelsen ämnen som låg i tiden: kvinnans ställning, kvinnans rätt till utbildning samt vådan av fördomars förtryck. Få verk andas så mycket tjugotal som detta.

Hjalmar Bergman (1883-1931) war ein schwedischer Schriftsteller. Mit seiner Heimatstadt als Vorbild, schilderte er die Kleinstadt in Romanen wie Markurell und Gro mutter und der Liebe Gott. Der Roman Jac, der Clown ist eine psychologische Autobiographie. Aus dem Buch: "Frau Olga Janselius sa an ihrem halboffenen Schlafzimmerfenster und betrachtete etwas, das Anla zu verschiedenen Gespr chen, noch mehr Geschichten und allerlei Verwicklungen geben sollte. Die Morgentoilette der jungen Frau war nicht abgeschlossen. Sie trug einen Frisiermantel, und das schwarze Haar hing in einem ziemlich dicken Zopf ber den R cken. Gerade als dieser Zopf gel st werden sollte, hatte die Kammerjungfer an dem Halse ihrer Herrin, gleich unter dem rechten Ohr, einen kleinen Ausschlag, einen sogenannten roten Wurm entdeckt. Dieses bel wird nach Ansicht der Kammerjungfer durch einen kleinen, aber energischen Wurm verursacht, der sich in die menschliche Haut einbohrt, wobei er eine ausgesprochene Vorliebe f r junge und zarte Haut zeigt. Er ist mehr l stig als gef hrlich, aber mu auf jeden Fall ausgerottet werden, und daf r haben die Weisen ein ausgezeichnetes Mittel im Kuckucksspeichel gefunden. Der Kuckuck lebt n mlich von W rmern, und sein Speichel, den man berall auf Gr sern und Kr utern findet, ist f r den Wurm ein t dliches Gift. So weit die Kammerjungfer. Frau Janselius ben tzte die Gelegenheit, ein wenig Aufkl rung zu verbreiten."

Hjalmar Fredrik Bergman (1883/1931) war ein schwedischer Schriftsteller. Aus dem Buch: "Frau Olga Janselius sa an ihrem halboffenen Schlafzimmerfenster und betrachtete etwas, das Anla zu verschiedenen Gespr chen, noch mehr Geschichten und allerlei Verwicklungen geben sollte. Die Morgentoilette der jungen Frau war nicht abgeschlossen. Sie trug einen Frisiermantel, und das schwarze Haar hing in einem ziemlich dicken Zopf ber den R cken. Gerade als dieser Zopf gel st werden sollte, hatte die Kammerjungfer an dem Halse ihrer Herrin, gleich unter dem rechten Ohr, einen kleinen Ausschlag, einen sogenannten roten Wurm" entdeckt."