Immanuel Kant

The second of Kant's three critiques, "Critique of Practical Reason" forms the center of Kantian philosophy; published in 1788, it is bookended by his "Critique of Pure Reason" and "Critique of Judgement." With this work Kant establishes his role as a vindicator of the truth of Christianity; he approaches his proof by presenting positive affirmation of the immortality of the soul and the existence of God. The philosopher offers an argument concerning the "summum bonum" of life: people should not simply search after happiness, but follow the moral law and seek to become worthy of the happiness that God can bestow. This "Critique" comprises three sections: the Analytic, the Dialectic, and the Doctrine of Method. The Analytic defines the ultimate moral principle, the categorical imperative, and argues that to obey it is to exercise a freedom. The Dialectic make the assumption that immortality and God exist, arguing that pure practical reason falls into error when it expects perfection in this world; we should anticipate finding perfection in the next world, with God's help. The final section, the Doctrine of Method, offers suggestions in educating people in the use of pure practical reason. A seminal text in the history of moral philosophy, this volume offers the most complete statement of Kant's theory of free will and a full development of his practical metaphysics.

"The Critique of Pure Reason" is one of the most important philosophical texts ever written. Like Copernicus, Kant dared to question the ordinary perspective from which we habitually view the world. Kant's moderate form of skepticism is known as 'transcendental idealism', and its primary tenet is that we cannot know things as they are in themselves because we only know things as they appear to us. His thesis had a monumental influence on the culture of the last two centuries, giving rise to cultural movements and theoretical approaches including: German Idealism, Romanticism, Modernism, Marxism, Existentialism, Psychoanalysis, Structuralism, Post-Structuralism, and even Quantum Physics.

Kant is the central figure of modern philosophy. He sought to rebuild philosophy from the ground up, and he succeeded in permanently changing its problems and methods. This revised edition of the Prolegomena, which is the best introduction to the theoretical side of his philosophy, presents his thought clearly by paying careful attention to his original language. Also included are selections from the Critique of Pure Reason, which fill out and explicate some of Kant's central arguments (including famous sections of the Schematism and Analogies), and in which Kant himself explains his special terminology. The first reviews of the Critique, to which Kant responded in the Prolegomena, are included in this revised edition. The volume is completed by a historical and philosophical introduction, explanatory notes, a chronology, and a guide to further reading.

Kant is the central figure of modern philosophy. He sought to rebuild philosophy from the ground up, and he succeeded in permanently changing its problems and methods. This new, revised edition of the Prolegomena, which is the best introduction to the theoretical side of his philosophy, presents his thought clearly by paying careful attention to his original language. Also included are selections from the Critique of Pure Reason, which fill out and explicate some of Kant’s central arguments (including famous sections of the Schematism and Analogies), and in which Kant himself explains his special terminology. The first reviews of the Critique, to which Kant responded in the Prolegomena, are included in this revised edition. The volume is completed by a historical and philosophical introduction, explanatory notes, a chronology, and a guide to further reading.

Eine neue Reihe: Wichtige philosophische Studientexte. - Die Grundlegung ist vermutlich der wichtigste deutsche Text zur Ethik überhaupt. - Kant verfolgt mit seiner Grundlegung zur Metaphysik der Sitten zwei Ziele: Er will den obersten Grundsatz moralischen Handelns - den kategorischen Imperativ - ermitteln und begründen. Obwohl er den Anspruch erhebt, seine Theorie sei radikal anders als die seiner Vorgänger, gelangt er zu ihr durch die Analyse allgemeiner moralischer Vorstellungen. Denn moralisches Handeln kann sich nur auf praktische Vernunft gründen, die sich stets bei allen Menschen als vernünftigen Wesen mit ihren Anweisungen bemerkbar macht. Wir alle, so Kant, erkennen seit jeher den kategorischen Imperativ als oberste Norm all unserer Handlungen an. Nur eine Ethik der Vernunft kann kategorische moralische Gebote sichern - und damit die Verantwortung des Menschen für sein Handeln sich selbst wie anderen Menschen gegenüber. Die Diskussion der Frage, warum und wie weit unser Selbstverständnis eine solche Ethik begründen kann, beschließt das Buch. - Der Herausgeber: Jens Timmermann ist Universitätsdozent für Moralphilosophie an der Universität von St. Andrews, Schottland, und stellvertretender Direktor des dortigen Centre for Ethics, Philosophy and Public Affairs.

Kritik av det rena förnuftet är Kants mest betydande arbete. Det utgör grunden i Kants kritiska projekt och är kanske det mest inflytelserika filosofiska verket i modern tid. Endast en mindre del av verket har tidigare varit översatt till svenska. Den nu föreliggande översättningen bygger på den andra upplaga som Kant själv gav ut 1787, men de passager i den första upplagan (utkom 1781) som ändrats har här också översatts (och placerats i noter eller i särskilda textavsnitt). Kant genomför i detta verk inte något mindre än en kopernikanska vändning i filosofin. Han placerar människan och hennes kunskapsförmågor i centrum på ett sätt som har gjort hans verk till en vattendelare i filosofins historia. Den motsättning mellan realism och idealism som här etableras har alltsedan dess varit en central filosofisk frågeställning. Kants revolutionerande synsätt, den transcendentala idealismen, bygger på en undersökning av förståndets räckvidd och gränser. För att övervinna motsättningen mellan traditionens dogmatiska rationalism och en ny tids skeptiska empirism ställer Kant frågan om betingelserna för möjlig erfarenhet: hur kan någonting överhuvudtaget vara givet som föremål för kunskap? Svaret blir att detta kräver en av erfarenheten oberoende syntes mellan sinnlighet och förstånd: tankar utan innehåll är tomma, åskådningar utan begrepp är blinda. Detta sätter visserligen en principiell gräns för vårt vetande, men förklarar samtidigt hur syntetiska omdömen a priori är möjliga inom matematik och naturvetenskap: de formulerar betingelserna för möjlig erfarenhet. I verkets senare del, den transcendentala dialektiken, öppnas ett vidare perspektiv, som pekar fram mot Kants senare kritiska verk. När förnuftet överskrider den möjliga erfarenhetens gränser invecklar det sig i olösliga motsägelser; dess idéer, som de om viljans frihet och Guds existens, kan för människan endast ha ett praktiskt bruk. Därmed förenar Kant upplysningens tilltro till förnuftet med en senare tids mer anspråkslösa anda. Vi har inte tillgång till en allvetande Guds perspektiv, samtidigt som människan ofrånkomligen sträcker sig mot det som ligger bortom horisonten

Kant behandlar här förnuftet i dess praktiska bruk, dvs. i dess bestämmande av viljan och påverkan på handlingen. I centrum står Kants berömda kategoriska imperativet: "Handla så att maximen för din vilja alltid samtidigt kan gälla som princip för en allmän lag." Grundtanken är att det moraliska värdet hos mina handlingar inte har att göra med känslor, böjelser eller nyttoöverväganden, utan beror på de maximer jag lägger till grund för dem. Endast om en maxim är universaliserbar – om jag kan vilja att den upphöjs till en allmän norm – är handlingen moraliskt riktig. På denna grund ger Kant också en ny behandling av de metafysiska idéer, särskilt idén om den fria viljan, som i Kritik av det rena förnuftet förblev problematiska. Medan människan som objekt oundvikligen är underställd kedjor av orsaker och verkningar måste man enligt Kant anta att människan i sig, som moraliskt handlande person, är fri att handla så som hennes förnuft bjuder. Kritik av det praktiska förnuftet (1788) är Kants andra kritiska verk. Det hör till moralfilosofins klassiska verk och har utövat stort inflytande också på förespråkare för andra etiska perspektiv. Samtidigt utgör Kants morallära, såsom mönsterbildande för all pliktetik, en ofrånkomlig utmaning för dagens utilitaristiska synsätt, liksom för alla försök att naturalisera etiken. På så sätt förblir Kant en oumbärlig röst i dagens moralfilosofiska diskussion.

When originally published in 1960, this was the first complete English translation since 1799 of Kant's early work on aesthetics. More literary than philosophical, Observations shows Kant as a man of feeling rather than the dry thinker he often seemed to readers of the three Critiques.

In his monumental Critique of Pure Reason, German philosopher Immanuel Kant (1724 1804) argues that human knowledge is limited by the capacity for perception. He attempts a logical designation of two varieties of knowledge: a posteriori, the knowledge acquired through experience; and a priori, knowledge not derived through experience. Kant maintains that the most practical forms of human knowledge employ the a priori judgments that are possible only when the mind determines the conditions of its own experience. This accurate translation by J. M. Meiklejohn offers a simple and direct rendering of Kant's work that is suitable for readers at all levels. "

Two hundred years after his death, Kant remains one of the most important modern philosophers. The Prolegomena is the ideal introduction to Kant's unique account of the nature human knowledge, according to which we actively shape the world as we know it. This new edition of Kant's own summary of his philosophy is designed specially for students. Guenter Zoeller assumes no prior knowledge of the Prolegomena and provides an extensive and comprehensive introduction which explores Kant's life, the origin and reception of the Prolegomena, the organization of the work, its principal arguments, and its philosophical significance. This edition also includes detailed notes to aid student understanding, as well as a chronology, a glossary and an annotated bibliography.

In der "Kritik der praktischen Vernunft" (1787) begründet Kant seinen wohl bekanntesten Lehrsatz, den Kategorischen Imperativ: "Handle so, daß die Maxime deines Willens jederzeit zugleich als Prinzip einer allgemeinen Gesetzgebung gelten könne". Das Bewußtsein dieses Grundgesetzes der praktischen Vernunft ist nach Kant ein "Faktum der reinen Vernunft", dem sich niemand verschließen kann, und in diesem Faktum sieht er den - nicht weiter herleitbaren und keiner weiteren Herleitung bedürftigen - Beweisgrund der Wirklichkeit unserer Freiheit, den die "Kritik der reinen Vernunft" auf dem Felde der theoretischen Vernunft zwar fordern, aber nicht beibringen konnte. Neben den Schriften David Humes, der sich um eine empirische Begründung allgemeingültiger ethischer Grundsätze bemühte, gilt Kants Ansatz eines rein rational begründeten für jedermann verbindlichen Moralgesetzes bis auf den heutigen Tag als ein starkes und maßgebliches Argument für die Grundlegung einer rationalen Kriterien genügenden und daher allgemein verbindlichen Ethik. Diese Neuausgabe des Textes hält sich strikt an die Fassung der ersten Ausgabe von 1787, d.h. Lautstand, Diktion und die - typisch Kantische - Interpunktion des Originals werden auch dort bewahrt, wo sie heutigen Regeln nicht mehr entsprechen. Lediglich veraltete orthographische Schreibungen und offensichtliche Fehler in der Interpunktion wurden korrigiert, da sie die Lesbarkeit des Textes unnötig erschweren. Lesarten und Korrekturvorschläge späterer Ausgaben sowie die Eintragungen in Kants Handexemplar wurden berücksichtigt oder angemerkt, soweit sie nach dem Stand der neueren Kantforschung noch Beachtung verdienen, und im kritischen Apparat ausgewiesen. Die Einleitung gibt Auskunft über die Entstehung und die Verortung der Schrift in Kants Gesamtwerk und ihre Rezeption, Sachanmerkungen, Register und eine ausführliche Bibliographie geben weitere Hilfen zur Erschließung der Bedeutung des Werkes.

Kant fullbordar här det projekt han påbörjat ett decennium tidigare. Denna "tredje kritik" knyter ihop de två första på så sätt att den behandlar alla slags omdömen, alltså inte enbart kunskapsomdömen eller moraliska omdömen. Därigenom kan omdömeskraften överhuvudtaget sägas bli utpekad som det teoretiska och praktiska förnuftets gemensamma rot. Kritik av omdömeskraften, som Kant gav ut 1790, har tidigare inte varit översatt till svenska. I den svenska översättningen ingår också Kants första version av verkets inledning, som han själv inte publicerade men som senare blivit mycket omdiskuterad. I verkets första del behandlar Kant frågan om smakomdömets natur, om det sköna och det sublima, om geniet, den sköna konsten och de estetiska idéerna. I den andra delen undersöks i vad mån vi kan förstå naturen som en ändamålsenlig helhet, och vilken plats människan och hennes moraliska bestämmelse intar i förhållande till naturen. Den fråga som Kant ställer om smakomdömets autonomi, om det estetiska fältets förhållande till kunskapen och moralen, ligger till grund för begreppet estetik som det utvecklats från romantiken fram till modernismen. Kritik av omdömeskraften är förordet till konstens och estetikens modernitet, och dess fråga om huruvida estetiken kan utgöra en grund för de övriga fälten, eller om det är en sidoordnad del med sina egna självständiga principer, har aldrig upphört att alstra nya svar. Samtidigt är Kants idéer om teleologiska omdömens oumbärliga roll i förståelsen och utforskandet av den organiska naturen långtifrån ett naivt övertaget arv från traditionen, utan vilar på det kritiska tänkandets grund, och har på senare tid rönt förnyat intresse inom biologins filosofi. På så sätt tillhör Kants text och den problematik den öppnat ingalunda historien, utan i högsta grad fortfarande framtiden.

In this short essay, Kant completes his political theory and philosophy of history, considering the prospects for peace among nations and addressing questions that remain central to our thoughts about nationalism, war, and peace. Ted Humphrey provides an eminently readable translation, along with a brief introduction that sketches Kant's argument.