Ingmar Bergman

Medelmåttig violinist i symfoniorkester drömmer om framgångsrik solokarriär under tiden äktenskapet knakar i fogarna." Det kan ju hända att man beter sig galet och löjligt åt ibland, huvudsaken är väl ändå att man vill bli en riktig människa och konstnär." Till glädje (1950), nr 3 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Oupplösligt och smärtsamt förenade människor i ett drama där en affärsman drabbas av mordiska impulser." Det jag nu har berättat är kanske inte sanningen. Vissa kloka människor menar att blindheten är total. Vi rör oss i föreskrivna mönster, betingade och våldtagna från födseln." Ur marionetternas liv (1980), nr 29 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Ett storslaget familjedrama i vilket två unga syskon förlorar sin far och mot sin vilja får flytta in i biskopsgården." Det hindrar inte att jag vill gråta. Tycker du det är otrevligt om jag gråter en liten stund. Nej, min själ det går inte. Det blir ingenting." Fanny och Alexander (1983), nr 30 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Balettdansös läser sin döde pojkväns dagbok och minnen av ett skärgårdsäventyr väcks till liv. Du dansar, punkt. Det är din formel, håll dig till den, annars går det illa. Titta dig i spegeln ska du se vad löjlig du ser ut, det gör jag med förresten. Sommarlek (1951), nr 4 av 34 i serien Ingmar Bergmans Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Symbiotiska systrar plågar varandra på ett hotell där en pojke irrar runt bland åldringar och dvärgar." Jag trodde alltid att du hade rätt. Jag försökte vara som du. Jag beundrade dig. Jag begrep ju inte att du tyckte illa om mig." Tystnaden (1963), nr 16 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Under hela sitt författarliv använde Ingmar Bergman sig av vad han kallade för "arbetsböcker" - små spiralblock i vilka han skrev ner de första utkasten till sina berättelser, och sedan fortsatte anteckna i under hela processen med ett specifikt verk. I sina självbiografier Laterna magica (1987) och i synnerhet i Bilder (1990) citerar han ibland korta passager från arbetsböckerna - i övrigt är de aldrig tidigare offentliggjorda. Ändå lekte han på 60-talet med tanken att låta publicera dem, med motivet att det "i dessa böcker finns ett och annat, som verkligen kan vara av intresse". Faktum är att Arbetsboken 1955-1974 inte bara ger en helt ny inblick i människan och konstnären Ingmar Bergman, här visar han också prov på en alldeles särskild form av autofiktivt skrivande som hela tiden kretsar kring den egna kreativa processen. Arbetsboken 1955-1974är redigerad av Jan Holmberg och presenteras med utförliga kommentarer samt ett nyskrivet förord av den danska författaren Dorthe Nors.2018 skulle Ingmar Bergman ha fyllt 100 år. Under året presenterar Norstedts i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman sex praktfulla volymer av en stor del opublicerat material och en monografi om just författaren Ingmar Bergman. Dessutom publicerar vi hans samtliga filmmanus, bland annat ges texter som Det sjunde inseglet och Smultronstället ut för första gången på svenska.

Ingmar Bergman gick bort den 30 juli 2007. Han var en av filmhistoriens allra största. Få självbiografier fick ett sådant förhandsintresse som Ingmar Bergmans memoarer när den släpptes 1987 - även i ett internationellt perspektiv. Med branta klipp och djärva associationer - en litterär teknik hämtad från filmkonsten - berättar Ingmar Bergman om vägen från olyckligt prästbarn till folkkär film- och teatermagiker. En upptäcksfärd genom ett framgångsrikt konstnärsliv, som också kantades av många svårigheter och konflikter. Med självbiografin Laterna magica visade Ingmar Bergman en gång för alla att han inte bara var en oöverträffad film- och teaterregissör, utan också en stor författare.

"Vse moi raboty na samom dele osnovany na vpechatlenijakh detstva",-priznavalsja znamenityj shvedskij rezhisser Ingmar Bergman. Obladatel trekh "Oskarov", prizov Venetsianskogo, Kanskogo i Berlinskogo kinofestivalej,- on cherez tvorchestvo izzhival "demonov" svoego detstva - revnost i podozritelnost, strakh i tosku roditelskogo doma, polnogo podavlennykh zhelanij. Teatr i kino podarili vozmozhnost perevoploschenija, bystroj smeny masok, ukhod v magicheskij mir fantazii: mozhet li takaja igra izlechit khudozhnika? "Shepoty i kriki moej zhizni", v originale - "Laterna magika" - eto otkrovennoe avtobiograficheskoe esse, v kotorom vospominanija o pochti shestidesjati godakh aktivnogo tvorchestva v kino i teatre perepleteny s rassuzhdenijami o prirode chelovecheskikh otnoshenij, iskusstva i very; eto zakulise strastej i poiskov, somnenij, razocharovanij, ljubvi i predatelstva. Bergman s krovozhadnostju Dzheka-potroshitelja i ostorozhnostju khirurga prepariruet dushu zritelja, nedalnovidno doverivshegosja rezhisseru. Ego zadacha - obnovit ee, ochistiv ot poroka. No zhizn samogo Bergmana ne byla stol idealna: v nej bylo mesto i somnenijam, i soblaznam, i nepopravimym oshibkam. Imenno ob etikh peripetijakh sudby "Ingmar o Bergmane".

Ett länge okänt handskrivet manuskript av Ingmar Bergman, som skrevs 1969 för ett tänkt samarbete med Akira Kurosawa och Federico Fellini, som inte materialiserades. Manuset glömdes bort i en skrivbordslåda, och upptäcktes först efter Bergmans bortgång. Ingmar Bergmans reaktion på sextiotalets politiska och sexuella omvälvningar blev aldrig någon film, men väl ett fascinerande manuskript med stor potential. En vacker, gravid ung kvinna, Rebecka, är lärare på en skola för dövstumma barn, och har komplicerade förhållanden till sin mor, sin partner, en elev och en våldsam älskare. Uttråkad i sin livssituation söker hon sexuell och politisk frigörelse.

Ingmar Bergmans tre verk Den gode viljen (1991), Søndagsbarn (1993) og Fortrolige samtaler (1996) omtales gjerne som «romantrilogien» fordi de ikke ble skrevet med tanke på filmatisering, men som litterære beretninger. De hører sammen som tre veier inn i barndommens erindringsmateriale. Bergmans fiksjonslek med sjangeren er hverken romaner i tradisjonell forstand eller konvensjonelle erindringer. Utforskningen av foreldrenes konfliktridde kjærlighet og ekteskap, er gjennomgangsmotivet i trilogien, men formen er unik for hver av de tre bøkene - snart erindringslek, snart kammerspill - men tvers igjennom preget av Bergmans unike evne til å fremkalle det menneskelige dramaet i hverdagens fortielser. Ingmar Bergman (1918-2007) er mest kjent som filmregissør, men under 100-årsmarkeringen har forfatteren Bergman fått økt oppmerksomhet. Forfatterskapet rommer foruten bøkene et femtitall filmmanuskripter, hundrevis av artikler og essays, samt private skrifter i form av notater, arbeidsbøker og brev. Hans litterære kvaliteter har alltid vært fremhevet, men det er først de senere årene at han har fått sitt virkelige gjennombrudd som forfatter. Han er i dag en av verdens mest spilte dramatikere. Romantrilogien innledes med et nyskrevet essay av Daniel Mendelsohn. I sitt eget forfatterskap har Mendelsohn fornyet erindringssjangeren med bøker som Forsvunnet og En odyssé hvor han forener lærdomshistorie fra Bibelen og Homer med personlig utforskning av egen familiehistorie. Han er professor i antikkens kultur ved Bard College og regnes blant USAs ledende kulturkritikere. Mendelsohn skriver regelmessig for The New Yorker og The New York Review of Books.

Fyra svägerskor samtalar i en äktenskapskomedi och övning i det trånga rummets teknik och estetik." Kvinnor som kvinnor. Alla har vi ju samma lekamliga utrustning, mer eller mindre perfekt. För jag antar att det inte var fråga om ett rent själsligt umgänge?" Kvinnors väntan (1952), nr 5 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Drama om ungdomlig kärlek, kuvande skoldisciplin och föräldrar som fattar tveksamma beslut." Ni känner er försmådd. Men det finns ingen instans dit man kan instämma sina föräldrar." Sista paret ut (1956), nr 10 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Modefotograf träffar gift älskare medan hennes modell går på Liseberg med en främmande äldre herre." Vi ska inte träffas mer. Det blir så ohyggligt komplicerat. Man klarar det inte. Det gäller ju ändå alltid att ha ansiktet i behåll." Kvinnodröm (1955), nr 8 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Barnamord och gatuprostitution i formförnyande drama om misantropisk filmförfattare." Se hur livet kupar sig som en grym men vällustig båge ifrån födelse till död. Ett stort skrattande mästerverk. Skön och vederstygglig, utan förbarmande eller mening." Fängelse (1949), nr 2 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

The second novel in world renowned film-maker, Ingmar Bergman’s trilogy of novels plotting the fractious marriage of his parentsOver the course of one summer, eight-year-old Pu Bergman makes the terrible realisation that his father and mother are no longer in love. Surrounded by the quiet idyll of the Swedish countryside, with its ponds, its rivers and woods, the daily chaos of the family’s ramshackle summer home threatens to bring to a close the bright, brilliant haze of Pu’s childhood world. Based upon film-maker Ingmar Bergman’s own family life, Sunday’s Children is the second part in Bergman’s loose trilogy of books that started with The Best Intentions, and closes with Private Confessions.

The final novel in world renowned film-maker, Ingmar Bergman’s trilogy of novels plotting the fractious marriage of his parentsTwelve years of marriage, three children, a husband, Henrik, with whom she no longer finds anything in common: Anna is at the end of her tether. Besides, she’s in love – with Henrik’s friend Tomas, a student-priest, who is everything her husband is not. Based upon film-maker, Ingmar Bergman’s own family life, Personal Confessions is the final part in Bergman’s loose trilogy of books that started with The Best Intentions and Sunday’s Children.

The first novel in world renowned film-maker, Ingmar Bergman’s trilogy of novels plotting the fractious marriage of his parentsIn 1909, Ingmar Bergman’s mother and father first meet. Anna is a nurse from a wealthy family; Henrik, a poor, trainee priest living with his lover. From the intensity of their courtship, to the difficult early years of their marriage, Bergman fictionalises his parent’s life before his birth, drawing the quiet, emotional sensitivity of his film-maker’s eye deep into the heart of his own family. The Best Intentions is the first in renowned film-maker Ingmar Bergman’s loose trilogy of novels that plots the fractious marriage of his parents, continued in Sunday’s Children and Private Confessions.

Under hela sitt författarliv använde Ingmar Bergman sig av vad han kallade för arbetsböcker - små spiralblock, i vilka han skrev ner utkasten till sina berättelser, och sedan fortsatte att anteckna i under hela processen med ett verk. I sina självbiografier Laterna magica (1987) och i synnerhet i Bilder (1990) citerar han ibland korta passager från arbetsböckerna; i övrigt är de aldrig tidigare offentliggjorda. Arbetsboken 1975-2001, som tar vid direkt efter den redan publicerade arbetsboken som sträckte sig mellan 1955 och 1974, ger en fortsatt unik inblick i Bergmans kreativa process fram till 2000-talet, då anteckningarna allt mer börjar tunnas ut. Sammantaget blir de två nu publicerade arbetsböckerna en påminnelse om ett av landets största konstnärsskap men också en unik beskrivning av hur hans berättelser väcktes till liv. Volymens förord är skrivet av författaren Karl Ove Knausgård och presenteras tillsammans med utförliga kommentarer av Jan Holmberg som sätter in varje avsnitt i sitt kronologiska sammanhang. I samband med Ingmar Bergmans 100-årsjubileum 2018 ger Norstedts förlag i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman ut Ingmar Bergmans Skrifter. Det innebär bland annat att Det sjunde inseglet och Smultronstället, tidigare publicerade på ett trettiotal språk, för första gången ges ut på svenska. Dessutom kommer ett antal tidigare okända texter att få sina första läsare. Förutom sex band i bibliofilformat, i vilka nyskrivna förord och utförliga kommentarer ingår, så publiceras även trettiofyra Filmberättelser med efterord av Jan Holmberg och i vissa fall förord av författaren själv." Inte en dag för tidigt att läsa Bergman med egna, ocensurerade ord." Dagens Nyheter"Geniet självt är inte huvudsaken - inte i arbetsboken, och inte i min läsupplevelse. Det tuggbenet kan vi släppa nu, och i stället suga märgen ur de mångformiga benpipor av olidligt och vackert omständligt arbete som stiger ur den här boken. För de är faktiskt omistliga." Expressen

I de titlar som ingår i serien Ingmar Bergmans Skrifter framgår tydligt hur stor del av Bergmans liv som ägnades åt skrivandet. Han skrev i stort sett varje dag i sitt vuxna liv. Faktum är också att han på det hela taget hade en stor utväxling på sitt arbete: förutom manuskripten blev det allra mesta han skrev något av, om inte en film så en pjäs eller en publicerad artikel eller essä. Ändå finns en hel del aldrig tidigare offentliggjorda texter av Ingmar Bergman. Till denna volym har opublicerade och tidigare otillgängliga texter samlats. Här återfinns bland annat debutpjäsen från 1942 (enligt författaren själv ett skamlöst plagiat på Strindberg) och verk av den mogne författaren som han av olika skäl valde att inte publicera eller att göra film av. Några av guldkornen är den tänkta Hollywoodfilmen Sextiofyra minuter med Rebecka från 1969 och den planerade tv-pjäsen om Jesu död och uppståndelse från 1975. Ofilmat, ospelat, outgivet presenteras nu med ett personligt hållet förord av Abdellah Taïa. Redaktör och ansvarig för urvalet är Bergmanexperten Maaret Koskinen, som även skrivit utförliga kommentarer. I samband med Ingmar Bergmans 100-årsjubileum 2018 ger Norstedts förlag i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman ut Ingmar Bergmans Skrifter. Det innebär bland annat att Det sjunde inseglet och Smultronstället, tidigare publicerade på ett trettiotal språk, för första gången ges ut på svenska. Dessutom kommer ett antal tidigare okända texter att få sina första läsare. Förutom sex band i bibliofilformat, i vilka nyskrivna förord och utförliga kommentarer ingår, så publiceras även trettiofyra Filmberättelser med efterord av Jan Holmberg och i vissa fall förord av författaren själv.