Ivar Lo-Johansson

Journalisten omfattar ett tidsförlopp på ett halvår under författarens journalistiska bana i Nynäshamns tidning. Nynäshamns Tidning, alias ”Sörmlandsörnen” var sedan ett par år en avläggare till Lidingö Tidning, alias ”Rikö Tidning”. Boken är ett äreminne över författarens mor och skiljer sig mycket från statarepiken. Ivar Lo-Johanssons Journalisten publicerades ursprungligen år 1956 och är den fjärde av åtta delar i En proletärförfattares självbiografi.

Gårdfarihandlaren är den sannfärdiga berättelsen om vad som hände Ivar Lo-Johansson när han i tjugoårsåldern bröt sig ur den trånga uppväxtmiljön och med femton kronor på fickan gav sig av på cykel för att bli gårdfarihandlare och lära känna världen och människorna. Ivar Lo-Johanssons Gårdfarihandlaren publicerades ursprungligen år 1953 och är den andra delen av åtta i samlingen En proletärförfattares självbiografi.

Lyckan är Ivar Lo-Johanssons ljusaste roman och ansågs vid tiden för dess ursprungliga publicering "spränga sexvallen". Romanen är det positiva motstycket till Måna är död och handlar om två medelålders människors kärlek till varandra. Ivar Lo-Johanssons Lyckan publicerades ursprungligen år 1962.

Stockholmaren behandlar samma tidsperiod och bearbetar samma erfarenheter som i Kungsgatan, men böckerna är ändå väldigt olikartade. Stockholmaren är obehaglig och uttrycker i långa stycken villrådighet och självförakt. Men också en absurd humor, som tävlar med Fellinis. Författarens möte med den döde Dan Andersson beskrivs i Stockholmaren. På natten den 17 septemper, 1920, efter det att nyheten om Dan Anderssons förgiftningsdöd på ett hotell i Klara stod att läsa i stockholmspressen, sökte sig Ivar Lo-Johansson ut till Karolinska institutets bårhus, som hyste diktarens döda kropp. Han lyckas få en poliskonstapel att släppa in honom. Äntligen får han beskåda den diktare han dyrkat men aldrig fått möta som levande: Han liknade inte porträtten. Ändå såg jag genast att det var han. Han verkade mindre än jag trott honom var. Han såg också vanligare ut än jag tänkt mig, men det kunde inte ändras på. Hans strupe var öppnad. Den var åter höpsydd. Det var den som hade sjungit "Svarta ballader".? I mitt exalterade tillstånd ägde jag annars knappast någon iakttagelseförmåga. Min blick flackade hastigt över den döde. Jag upplevde ingenting särskilt, utom skam över att jag stulit mig till att få se någon som jag dyrkat.? När jag såg den reservationslösa öppenhet och värnlöshet med vilken hans gestalt låg död blev skamkänslan överväldigande. Jag tror att det gick bara några sekunder. Jag tackade och bad poliskonstapeln åter breda över presenningen. Stockholmaren publicerades ursprungligen år 1954 och är den tredje delen av åtta i samlingen En proletärförfattares självbiografi.

Elektra. Kvinna år 2070 är en framtidsroman inspirerad av Edward Bellamys framtidsutopi Looking backward 2000-1887. Poeten Peter Bly från Trosa är en observant och nyfiken person som blir nedsövd för att vakna upp ett århundrade senare. Han söker svar på teknikens framsteg, livets lycka, religion och döden, men framför allt om kvinnan. Elektra är ett av Ivar Lo-Johanssons kvinnoporträtt, i denna bok porträtteras framtidens emanciperade kvinna. Ivar Lo-Johanssons Elektra publicerades ursprungligen år 1967.

Statarna I-II är ett novellepos och äreminne över statarna som har kallats för social fresk, statarkrönika och historiskt epos. Det finns en historisk uppläggning i verket, men kronologin behöver inte alltid stämma. I Statarna blandas folkliga sägner med hårdkokt prosa, romantiska berättelser med agitatorisk tendens, dråpliga skrönor med saklig fackföreningshistoria. Statarna II publicerades ursprungligen år 1937.

I Bara en mor skildras en statarhustrus sociala öde med en förmåga till identifikation och empati som i långa stycken är könsöverskridande. Mauritz Edström var den första att konstatera den märkliga likheten mellan författaren och hans kvinnliga alter ego: "Det finns något av honom själv i Rya-Ryas gestalt: den svällande sensualismen, upplevelsestyrkan och hals-starrigheten hos denna kvinna känns på något vis välbekant " Bara en mor publicerades ursprungligen år 1939. Bara en mor II är den andra delen av två böcker.

I Bara en mor skildras en statarhustrus sociala öde med en förmåga till identifikation och empati som i långa stycken är könsöverskridande. Mauritz Edström var den första att konstatera den märkliga likheten mellan författaren och hans kvinnliga alter ego: "Det finns något av honom själv i Rya-Ryas gestalt: den svällande sensualismen, upplevelsestyrkan och hals-starrigheten hos denna kvinna känns på något vis välbekant " Bara en mor publicerades ursprungligen år 1939. Bara en mor I är den första av två delar.

Statarna I-II är ett novellepos och äreminne över statarna som har kallats för social fresk, statarkrönika och historiskt epos. Det finns en historisk uppläggning i verket, men kronologin behöver inte alltid stämma. I Statarna blandas folkliga sägner med hårdkokt prosa, romantiska berättelser med agitatorisk tendens, dråpliga skrönor med saklig fackföreningshistoria. Statarna I publicerades ursprungligen år 1936.

Ivar Lo-Johansson skrev romanen Måna är död år 1929, men boken publicerades av privata själ först år 1932. Det var det året som förhållandet som ligger till grund för boken tog slut.