Kim M. Kimselius

Följ med Theo och Ramona på en spännande resa i Snapphaneland. Berättelsen börjar på Sporrakulla gård, där de hittar ett kopparmynt från Loshultskuppen. Genom kopparmyntet färdas de genom tiden till snapphanefejden 1678. Theo och Ramona ger sig ut på jakt efter skatten. Färden för dem genom hela Snapphaneriket. Många faror möter dem på vägen. Att hitta skatten är inte så lätt som de först trodde. Ett fartfyllt äventyr som tar dig med till sjutton olika snapphanehändelser under 1600-talet. I boken finns även en detaljerad karta, så att du på egen hand kan resa runt i den skånska snapphanebygden och ta del av vår svenska historia. Språket flyter lätt och berättelsen håller fint. Ser fram emot nästa resa!" Annelie Nilsson "Kimselius väver fint in sin historia om 1600-talet... Genom sin väl genomförda fiction fångar hon intresset för platsen." BLT, Brita Elmers "Kimselius har hittat sitt koncept med denna bokserie som ger en känsla av Blytons Femböcker fast med mer välarbetade berättelser. Styrkan i boken ligger i skildringen av de historiska miljöerna och händelser... Snapphaneresan passar för ungdomar som gillar en kombination av äventyr och historiska miljöer." BTJ, Anna Wilner "Boken är en fristående fortsättning på Snapphanar! (2006) och författaren har återvänt till den spännande miljö som snapphanetiden stod för i Skåne. --- Det här är en minst lika spännande bok som de tidigare i den historiska serie av böcker som Kimselius hittills givit ut. Hon berättar lättläst och engagerande om en tid som känns avlägsen; skickligt tar hon greppet redan på bokens första sida. Det här är en perfekt bok att läsa i mellanåldern, och den borde fungera utmärkt för högläsning i samband med temaarbeten i skolan. I bokens avslutning finns en faktadel med en utförlig ordlista samt fakta om författaren och tidigare verk." BTJ, Agneta Blomgren

En monsterkatt har flyttat in på Kalmar slott. Monsterkatten slukar så många möss han kan, alla är livrädda för den. Slottsmusen Petit och hans familj vågar inte ge sig ut efter mat och spökkatten Rödben är försvunnen. En dag blir Petit tillfångatagen av prinsessan Cecilia som säger att hon ska mata monsterkatten med honom. Till slut står den lille musen Petit öga motöga med den stora Monsterkatten." I den andra boken om Petit får vi följa den modiga lilla musen och hans vän katten Rödben på nya äventyr på Kalmar slott. Det är ett spännande, lite läskigt äventyr, där de möter prinsessan Cecilia och de andra invånarna på slottet. Ska det snälla och goda vinna? När Kim skriver får man en målande bild av omgivningen, och det känns som om man är på plats. Petit och Rödben har blivit förebilder då det gäller att tro på sig själv och följa sitt hjärta, även om man är rädd." Oskar BengtssonKim M. Kimselius har under drygt 22 år fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2019 har Kim gett ut närmare 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa böcker på Island 2009. Idén till böckerna om Petit och Rödben tog form efter att Kim hade gjort ett upplevelseäventyr om musen och katten på uppdrag av Kalmar slott. Med andra ord kan du hälsa på Petit och Rödben på riktigt och ta del av deras äventyr på Kalmar slott. Detta är andra delen i serien Petit och Rödbens äventyr.

Den minsta lilla musen på Kalmar slott har en stor dröm. Han vill bli riddare. En dag smyger Petit ut ur slottet för att vara med vid ett riddarspel. Det går inte riktigt som han har tänkt sig. På vägen tillbaka möter han spökkatten Rödben. Ett möte som förändrar slottsmusen Petits liv. "Vi får följa den modiga lilla musen Petits drömmar och äventyr på Kalmar slott. En fin berättelse med blandning av äventyr och fakta, precis som Kim brukar skriva. Boken är för de yngre barnen. Jag känner att många kan känna igen sig i Petit och att det kan ge styrka. Sonen sa när vi läste att boken handlar honom. En modig liten kille som följer sina drömmar trots att det finns de som vill reta och hindra, men är man bara sig själv så vinner man och får riktiga vänner." Jessica Bengtsson med sonen Oskar. Kim M. Kimselius har under drygt 22 år fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2019 har Kim gett ut närmare 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa böcker på Island 2009. Idén till böckerna om Petit och Rödben tog form efter att Kim hade gjort ett upplevelseäventyr om musen och katten på uppdrag av Kalmar slott. Med andra ord kan du hälsa på Petit och Rödben på riktigt och ta del av deras äventyr på Kalmar slott. Detta är första delen i serien Petit och Rödbens äventyr.

Vad är din värsta mardröm? Pirater eller att hamna mitt i ett vulkanutbrott? Theo och Ramona blir tillfångatagna av pirater och fast på en isländsk ö när vulkanen exploderar och lavan flödar mot dem. En berättelse om Hemöns historia, men också om andra världsdelar och kulturer. Tredje boken om Theo och Ramonas äventyr på Island, den 30:e fristående boken om dem. Mellan juni och juli 1627 kom tre turkiska skepp till Island, bland annat Hemön, där denna bok utspelar sig. Skeppen kom från piratfästena i Algeriet och Tunisien, för att hämta kristna slavar. Piraterna dödade alla som gjorde motstånd och tog resten som slavar, framförallt kvinnor och barn. Därefter brändes byarna ner. Totalt infångades 380 islänningar som slavar. 21 januari 1973 skedde vulkanutbrottet på Hemön. Det pågick till de första dagarna i juli samma år. Kim M. Kimselius har under drygt 22 år fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2019 har Kim gett ut närmare 60 böcker. Med Tillbaka till Pompeji gjorde Kimselius en bejublad debut. Boken har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009.

En ny magiker har tagit makten i landet Hamingja, den magiska världen på andra sidan bubblan. Markus och Matilda lyckades inte ta sig hem till sin egen värld efter sina tidigare hjältedåd. De har förtrollats av en häxa och är nu en råtta och en hund. Trots sina djurkroppar bekämpar de ondskan. Någon de tror är vän visar sig vara fiende, någon som försvårar för dem att bli människor igen. Är de för alltid fast i Staden på andra sidan, eller är pyramiden deras räddning? Om tidigare böcker i serien:"Fantasyserien, Staden på andra sidan, utgör en härlig kontrast mot den historiska Theo och Ramonaserien. Kims fantasi är levande och man vet aldrig hur historien ska utveckla sig, eller vilka äventyr som väntar på nästa blad." Ingela Svensson"Perfekt för bokslukare som gillar fantasy", Alex 11 år"En riktig bladvändare för bokslukare", Junsui"En spännande äventyrssaga om vänskap", författaren Sandra PetojevicUTDRAG UR BOKENMarkus saknade sin människokropp. Han hade inte haft något emot att vara hund, efter att häxan Teckla förvandlat honom till det, inte så länge han hade ett uppdrag att utföra här i Hamingja. Men nu, när han ville åka hem och inte längre kunde det, då ville han inte alls vara hund. Var det meningen att han skulle tillbringa resten av sitt liv som en Berner Sennenhund? Han visste att hundar inte levde lika länge som människor. Innebar det att han skulle dö tidigare än vad han hade gjort om han hade haft sin vanliga pojkkropp? Markus såg på Matilda. Hon låg ihoprullad mellan hans framtassar. Så liten i sin råttkropp, så bräcklig och skör. Även hon förtrollad av häxan. Varför visste varken han eller Matilda. Hur länge levde råttor? Förmodligen ännu kortare tid än hundar. Ett gnäll for ur Markus innan han hunnit hejda det. Han ville inte förlora Matilda, hans enda trygghet här i Hamingja. Visst hade de vänner i Gledi och hos kungafamiljen, men det var inte samma sak. Han ville hem. Han saknade sin mamma. Han ville berätta allt som hade hänt för henne. Han undrade hur det gick för Matildas mormor Grimma. Satt hon fortfarande kvar i grottan och väntade på dem? Vad skulle hon göra när hon upptäckte att de inte kom tillbaka? Hade hon hunnit lämna grottan innan kompassen for igenom bubblan, in i deras värld? Låg kompassen i grottan, ensam och övergiven, utan en chans att någon skulle hitta den och komma för att rädda Matilda och honom? Markus lyckades trycka ned gnällandet som pressade på underifrån. Han ville yla av längtan efter sin familj. Han saknade även sin pappa, även om han bodde tillsammans med sin nya familj sedan flera år. Skulle pappa sakna honom? I det ögonblick sorgen höll på att ta överhand kände Markus en smekning på den svarta hundnosen och såg ned. Det var Matilda som hade vaknat. Hon stod där kavat, en liten råtta, iklädd grön bredbrättad hatt, kakifärgade shorts och ljusgrön bomullsskjorta. Den lilla gröna ryggsäcken på råttans rygg såg komisk ut, som en böld. Markus kunde inte låta bli att le. Han hade lärt sig att le fint som hund, inte stort och visa tänder, för då blev alla rädda för honom. Ska jag försöka bita av dig kläderna? sa Markus med sin dova hundröst. Är du galen? pep Matilda. Vi behöver kläderna när vi blir människor igen. Dina kläder ligger i min ryggsäck. Allt har krympt, även de. Tänk om vi plötsligt skulle bli människor i en folkmassa, vad skulle vi göra då? Jag skulle springa och gömma mig, antingen du hade kläder i ryggsäcken eller inte. Jag skulle vara lika naken ändå , sa Markus. Ja, så klart. Men jag hade snabbt tagit fram dina kläder och gett dem till dig. Och jag tror inte att du 13 skulle lyckas klä av mig utan att slita sönder kläderna. Dina stora, vassa tänder passar inte för att ta av kläder i råttstorlek , pep Matilda. Det kunde Markus hålla med om. Han log medan han pressade tillbaka tårarna.

Förskräckt stirrar Ramona på Theo, plötsligt är allt en mardröm. Ramona är på skolresa till ruinstaden Pompeji. Hon mår dåligt av gipsavgjutningarna av dem som dött i vulkanutbrottet som utplånade staden. Hon sätter sig ner för att vila och somnar. När Ramona plötsligt vaknar ser hon ett levande Pompeji. Ramona inser att hon blivit förflyttad i tiden till Pompeji, före vulkanutbrottet! Hon blir jätterädd. Hon vet att staden kommer att utplånas, alla människor kommer att dö, även hon och Theo om de inte tar sig därifrån i tid. Men hon vet inte när vulkanen kommer att förinta staden, om hundra år, om tio år eller om tio minuter. Detta är debutboken som Kimselius gjorde dundersuccé med julen 1997 och gav henne smeknamnet Blekinges Astrid Lindgren. Boken har översatts till flera språk och har läsare i alla åldrar. Kimselius levandegör sakkunnigt historien om Pompeji och tar läsaren med på en fängslande resa genom tiden." Aftur til Pompei"/"Tillbaka till Pompeji" utsågs som en av de bästa utländska ungdomsböckerna på Island 2009 "Din bok Tillbaka till Pompeji gjorde mig till en läsare. Jag kommer ihåg att min mamma först läste den för mig när jag var yngre men att jag sedan läste den själv och var så fascinerad över den otroliga och spännande berättelse som utspelade sig! Det öppnade mina ögon för att läsa dina efterföljande böcker men även andras. Jag vill tacka dig så mycket för att du gav mig den möjligheten och att jag nu fått följa med på så mycket resor som jag kanske aldrig hade fått uppleva annars. Du gav mig även en dröm om att någon gång själv kunna beröra och påverka andra positivt med något jag skrivit. Du är fantastisk och har givit mig och många andra så otroligt mycket. TACK!" Linnea Briggner "Jag är en av dem som vuxit upp med dina böcker! Faktum är att "Tillbaka till Pompeji" är den främsta anledningen till att jag över huvud taget lärde mig att läsa!" Luna Wattpadambassadör "Jag har läst din legendariska bok Tillbaka till Pompeji. Du är en förebild och din bok var så bra så jag började gråta!!!!! Jag håller på att läsa din bok Skräckresan med Titanic och den verkar bra!!! Du är en fantastisk författare och jag vill att du skriver fler böcker. Din bok var grym." Liam Stenson "Jag önskar jag var 12 år igen, och hade Kim M Kimselius bokskatt framför mig! Hennes spännande, historiska äventyrsböcker måste vara vad varje läshungrig, äventyrslysten unge älskar att sätta tänderna i!" Författare Lisa Hågesen "Kim M Kimselius - Sveriges svar på Enid Plyton?" Författare Astrid Ahlberg "Jag har läst ut Tillbaka till Pompeji på 1 dag!! Det är nog rekord för min del. En välskriven och mycket spännande bok som inte går att sluta när man väl börjat. Ruskigt bra bok." Cissigrip.blogg.se "Kims böcker väver samman historiska fakta med en riktigt riktigt spännande berättelse! ... Just den här boken har en glöd som fångar känslan i Pompeji. Den tar dock slut alldeles för fort!" TI "Har Blekinge fått sin egen Astrid Lindgren? Efter Kim M. Kimselius debut kan man börja undra." Blekinge Läns Tidning. "Levandegör historisk miljö... Beskrivningen av personer och omgivning är mycket levande..." Bohuslänningen, Alva Strånge. "Bok som gör dig klok... Ett kul sätt att lära sig..." Mitt Livs Novell "Vilken succé! Kim M. Kimselius debutbok 'Tillbaka till Pompeji' har sålt i många tusen exemplar." Hemmets Journal, Kristina Olsson. "Den här boken är jättebra! Spännande, rolig, sorglig och lite hemsk - precis som en riktigt bra bok ska vara!" Allers "Spänningen växer genom oväntade vändningar..." Åbo Underrättelse, Finland, Siv Illman. "Årets mest framgångsrika svenska ungdomsbok 'Tillbaka till Pompeji'." Smålandsposten, Ann Cathrin Bloom. Utdrag ur Tillbaka till Pompeji: Ramona kände mannens grepp hårdna runt sin arm och insåg att allt var för sent. Hon skulle aldrig undkomma det inferno som väntade invånarna i Pompeji. Även hon skulle bli en av alla de gipsavgjutningar hon tidigare sett på museet! Hon höjde huvudet och såg in i mannens kalla ögon. Ett sting av rädsla for igenom henne. Theo, var är du? Kom och hjälp mig! Skrek det tyst inom henne. Mannen drog upp läpparna till ett hånfullt leende. Han såg så hård och skoningslös ut att hennes ben började skaka. Ramona försökte sig på ett blidkande leende. Det fick bara mannens ögon att tindra av glädje och han log brett. Men det var inget vänligt leende. Det här var ingen person man ville möta ensam en mörk kväll, och ändå var det precis vad hon hade haft oturen att göra. Ramona svor över att hennes skolklass bestämt sig för att resa till Pompeji. Hon var arg för att hon blivit förflyttad i tiden. Arg för att hon gått ut genom en port som hon mycket väl hade vetat var fel port. Men mest av allt var Ramona arg på sig själv för att hon just nu var så förskräckligt rädd. Mannen såg forskande på Ramona. När han rynkade pannan såg han ännu bistrare ut och det var knappt Ramona lyckades få fram några ord till svar. Ja-ag var bara på-på väg sa Ramona innan hennes röst bröts totalt. Och vad skulle hon förresten ha sagt? Förklarat allt för den här främmande mannen, eller hittat på en trovärdig lögn? Mannen tittade lite småflinande på henne. Jaså! Det är till att ha tappat talförmågan. Ja du får väl ta och följa med mig då, så ska vi se om du återfår den till slut. Med ett fast grepp om Ramonas arm började mannen dra henne med sig utmed sandstranden, bort mot de ruffiga husen. Det mörknade hastigt nu och innan de hade hunnit fram hade det blivit alldeles mörkt. Det hastigt fallande mörkret kändes olycksbådande. Speciellt när hon hade sällskap av en sådan här, en Ramona släpades hjälplös med genom de trånga, mörka gränderna och knuffades till slut in genom en smal dörr. Rummet hon kom in i var nästan alldeles mörkt. Det hon såg där inne, när ögonen hade vant sig vid mörkret, verkade inte lovande.

Lille spöket Gustav gör vad som helst för att förändra sitt livs historia. När Theo och Ramona kommer på besök till Torpa Stenhus ser han sin chans. Även Gustav Vasa är på besök på slottet för att fria till Katarina Stenbock, men hon har helt andra planer. När hon möter Ramona och Theo ser hon ett sätt att klara sig ifrån äktenskapet med den 40 år äldre kungen. Det finns fler spöken på slottet, något Ramonas kusin Robert upptäcker genom ett obehagligt möte. Det får honom att tvivla på att han någonsin ska få återse sina vänner, utan att veta att Theo och Ramona har råkat lika illa ut som han. Historia, sägner och spökhistorier vävs skickligt ihop till en spänningsfylld berättelse. De detaljrika miljöskildringarna får dig att längta efter att besöka platsen. Vem vet, kanske du möter något av Torpa Stenhus spöken?" Det är så lätt att leva sig in i Kims böcker, de detaljrika miljöbeskrivningarna och starka karaktärerna får mig att tro att jag är med och upplever allt som jag läser om. Och visst får man en och annan kall kåre längs ryggraden under berättelsens gång." Ingela Svensson

En jordbävning inträffar i havet nära Lissabon, Portugal, den 1 november 1755. Jordbävningen är mycket kraftig. Skalvet orsakar stora skador på staden. Theo och Ramona befinner sig mitt i katastrofens centrum. De kämpar för sina liv, tillsammans med alla andra drabbade. De människor som klarat sig andas ut, utan att veta vad som är på väg mot dem. En halvtimme efter skalvet kommer en enorm tsunami. Mitt i vägen för den gigantiska vågen står de överlevande, som flytt ned till hamnen för att undkomma fallande byggnader och eldens härjningar. Ännu en gång får de kämpa för att överleva. En levande skildring av händelserna som tog många av stadens liv och förintade större delen av Lissabon. En oförglömlig läsning! Utdrag ur Tsunamikatastrofen i Lissabon:Kim har på ett imponerande sätt vävt in tidstypisk fakta i sin fängslande roman om tsunamikatastrofen i Lissabon. Boken levandegör Lissabon 1755 på ett gripande och engagerat sätt både kulturellt och geografiskt. Kim berättar med stor inlevelse om en världshistorisk katastrof. Bra inkörsport till staden Lissabons värld idag och igår! Givande introduktion till Lissabon som turistmål! Märtha och Thomas Rebert "Kim har en otrolig förmåga att göra personer och miljöer levande enbart genom sina ord. Jag kan med lätthet se, lukta och uppleva samma fasa som personerna i boken gör när de hamnar mitt i en naturkatastrof. Men mitt i allt elände finns även en vacker beskrivning av staden Lissabon som den kan ha sett ut före jordbävningen. Kim tar dig med på en underbar resa till hennes Lissabon. Hennes kärlek till staden lyser igenom i varje ord." Ingela SvenssonDet är få förunnat att skriva. Det är prästernas jobb. Ett av deras sätt att behålla makten över folket. Men jag har aldrig kunnat underordna mig övermaktens regler. Därför har jag lärt mig på egen hand. Jag har stulit denna bok, penna och bläckhorn i sakristian, ja ett helgerån, men nog så viktigt, för jag visste att jag en dag skulle komma att behöva berätta. På grund av inkvisitionen vågar jag inte berätta om mina farhågor för någon. Inte ens min älskade storasyster. Hon har bett mig hålla tyst om allt sådant som kan anses som häxeri i andras ögon. Det är svårt. Hur ska jag kunna dölja mitt riktiga jag. Min syster säger att döden väntar mig om jag inte bär en mask av okänslighet. Då menar hon inte en riktig mask, utan att jag inte ska visa mina känslor. Hur ska jag kunna låta bli? Det är inte jag. De senaste dagarna har oron förstärkts. Stora flockar av fåglar lyfter med ens från marken, svävar oroligt runt, för att sedan landa igen. Dock dröjer det inte länge förrän de ännu en gång rastlöst lyfter mot himlen. Hundar och hästar är inte sig lika och i min dröm, som jag måste kalla det enligt min syster. Jag kallar det för föraning. Men i alla fall, i min dröm ser jag detta som tecken på en stor katastrof. Då ska hundarna yla, fåglarna lämna jorden och hästarna skria av fasa. Gud slår med hänsynslöshet över fattig och rik, utan urskillnad. Inte ens jag kommer att skonas. När jag berättar detta för min syster skrattar hon bort det som dumheter. Men jag vet. Det har jag alltid gjort. När jag skriver detta har allt börjat. Jordens undergång är nära. Vad spelar det för roll om jag berättar, vi kommer ändå alla att dö. Men min syster har satt munkavel på mig och förbjudit mig att yppa ett enda ord. Om inte för din egen skull, så för min! sa hon, och det fick mig att förstå hur allvarligt det är. Marken går i vågor under mig, hundarna vänder nosarna mot skyn och ylar, hästarna skriar och samtliga stadens fåglar har lyft och svävar som hotfulla svarta moln över Lissabon. Kyrkklockorna klämtar av markens hävningar och jag hör redan de första skriken av fasa utanför. Även här inne skriker folk för fullt och det är full panik. Nu ser jag hur kyrkans väggar börjar bågna, stenarna faller ned en efter en och krossar människorna som inte hunnit fly. Jag vet att mitt öde är beseglat. Det är ingen idé att jag försöker undkomma. Vad som än händer är det mening En man drog ut mig ur kyrkan. Det var i sista stund, för strax därefter föll taket in och krossade allt och alla därinne. Nu ser jag lågor inifrån kyrkans skelett. Altarduken har fattat eld av ljusstakarna som vält. Det ÄR jordens undergång. Gud har lämnat oss. Varför skulle han annars låta bränna ned de hus vi har byggt till hans ära? Vart jag än vänder och vrider mig ser jag bara elände, hör skrik av fasa, gråt och jämmer. Spring till havet skriker de! Och människorna flyr genom ruinerna, bort från elden som hotar bränna dem, bort från dammolnet från krossade hus. Det är som om en dimma har sänkt sig över oss, men allt är stoftmoln som färgas orange av eldarna som bryter ut. Jag hör min syster ropa: SPRING! SPRING! I samma stund hör jag ett muller som inte är av denna värld. Jag vänder blicken mot havet, där skeppen dansar fram på höga vågor som kastar sig in över staden, långt in över torget och alla människor som sökt tryggheten där. AKTA! skriker någon och jag ser upp, just i tid för att se stenen falla

Känns det ensamt i ditt kreativa yrke? Saknar du någon att bolla dina idéer med? Kanske är samarbete något för dig? I den här boken får du goda råd av tre proffs, med sammanlagt 40 års erfarenhet av bokbranschen och egen erfarenhet av samarbete. Författaren Kim M. Kimselius, lektören Lennart Guldbrandsson och bokutgivningscoachen Kristina Svensson avslöjar de hemliga knepen för att samarbeta på ett positivt sätt och nå nya framgångar. Sagt om de tidigare böckerna i Tre Hattarserien:10 misstag författare gör: "Här finns inspiration och vägledning att hämta för den som vill börja skriva, bli klar med sitt bokprojekt, publicera sig på rimliga villkor och nå sin målgrupp." BTJ-häfte nr 24, 2016. Lektör Maria Nyman.10 tips för att leva på din kreativitet: "En ärlig och frejdigt skriven bok som ger perspektiv på drömmen om att skriva och vad det innebär att bli författare." BTJ-häfte nr 18, 2017. Lektör Jonas Herrlin.

Kathleen är från Skottland och besöker sin brevvän Ulla i Sverige för första gången. De kommer till en plats där häxor brändes förr i tiden. Med ens är det som en tornado griper tag i flickorna och virvlar bort dem. De tror att de har förflyttats i tiden, men i verkligheten har de kommit till en annan dimension. Där jagar folket häxor och trollkarlar, där är magin ständigt närvarande och där finns det riktiga drakar. Jakten på Ulla och Kathleen startar direkt, eftersom folket tror att de är häxor. En mystisk trollkarl ställer till det för dem, när de kämpar för att överleva och hitta tillbaka hem." En bok där gränsen mellan fantasi och verklighet är hårfin. Språket är innehållsrikt, målande och lätt att följa och spänningen stiger för varje kapitel. En bok att sträckläsa!" Ingela Svensson UTDRAG UR HÄXJAKTEN:Ingen annan uppfattade förändringen hos Ingerd, förutom Kathleen. Amalia pratade på som vanligt. Ja, de har rest fyrahundra år genom tiden för att rädda mig från att brännas på bål och Ingerd avbröt Amalia med ett skrik och slängde sig om halsen på henne. Höll du på att brännas på BÅL? sa Ingerd och höll hårt om sin vän. Tårarna rann i en strid ström nedför Ingerds kinder. Ja, det var bra nära, om inte de här Amalia visade på Ulla och Kathleen, flickorna, Ulla och Kathleen, hade kommit, hade jag bara varit aska nu. Ulla klättrade upp på bålet med lågorna brinnande omkring sig. Hon riskerade livet för mig. Är hon inte fantastisk? Amalia drog sig ur Ingerds hårda famntag och väntade på hennes svar. Ingerd strök handen över kinderna och fick något varmt i blicken igen. Hon gick fram och gav Ulla och Kathleen varsin kram, utan att säga ett ord. Även om hon inom sig höll med om att Ulla var modig och alldeles speciell. Det var inte många som självmant skulle ge sig in i lågorna för att rädda en helt främmande människa. Hon sa inget om det, hon hade även stängt av sinnet för de andra, eftersom hon trodde de var bedragare när de påstod sig komma från framtiden. Kanske kunde hon trots allt lita på dem? Amalia fortsatte prata, ovetande om sin väns misstankar. Dessutom nedkallade hon blixt och dunder över folk så att de ramlade omkull och skakade av skräck. Och det bästa av allt, det du, det var när hon fick ledaren för hela folksamlingen att resa upp klätterredskapet mot bålet. Därefter kilade hon upp och räddade mig. Tror inte du, som jag, att hon är en stor och betydelsefull person i sin tid? sa Amalia och såg beundrande på Ulla, som vred sig olustigt över allt beröm. Ingerd var övertygad om att Ulla var en stor häxa, eftersom hon hade sådan makt över så många människor på en gång. Ingerds misstankar byttes mot vördnad. Äsch, jag är helt vanlig , sa Ulla. Jag gjorde bara min plikt. Vem som helst skulle ha gjort detsamma. I nästa sekund insåg Ulla att det hade varit många människor som sett Amalia på bålet, ingen hade gjort något för att rädda henne, tvärtom, det var de som hade satt henne där. Vilket hemskt århundrade! Jo, nu är det så att Ulla och Kathleen har ett litet problem. Resan genom tiden har gjort så att de glömt trollformeln för återresan, precis som jag glömde av hur jag skulle göra för att förvandla oss till människor. Nu är vi på väg till den där häxan, hon som är så duktig på att resa i tiden, vad heter hon nu igen? De orden fick Ulla att blänga på Amalia. Varför envisades Amalia med att de var häxor? Gerda! sa Ingerd och gick till järnspisen där en gryta stod och puttrade. En skål med varm soppa tror jag skulle smaka. Hon började hälla upp soppa i fyra träskålar som på något magiskt sätt hade dykt upp på bordet. Ja, just det, Gerda. Vi är alltså på väg till henne för att hon ska hjälpa Ulla och Kathleen att komma hem till sin egen tid. Därefter tänkte jag söka skydd hos Gammelhäxan, för jakten är fortfarande igång. Folk är mycket uppretade, de kommer inte att ge sig i första taget. Det kanske är bäst att du också följer med, man vet aldrig vad de kan ta sig till. Amalia babblade på, samtidigt som hon sträckte sig efter soppskålen. Det var snällt av dig att tänka på mig , sa Ingerd. Men jag tror nog att jag stannar här. Det här är mitt hem. Här har jag alla trollbrygder och Monstret. Här känner jag mig trygg. Vem skulle hitta mig här? Men gå ni, gör det ni finner bäst. Jag klarar mig! I samma stund som Ingerd sagt det sista ordet hördes en hård bultning på dörren och en mansröst dånade. ÖPPNA DÖRREN OCH SLÄPP IN OSS, DU ELÄNDIGA HÄXKÄRRING. NU ÄR DET DIN TID ATT BRINNA! ÖPPNA! Ulla och Kathleen såg förskräckta på varandra. Vad skulle de ta sig till? Den enda utgången var genom dörren där mannen stod och bultade. Var allt deras slit förgäves? Skulle de nu bli tillfångatagna och brända på bål trots allt?

I en gammal kista hittar Ramona ett dokument som för henne på en virvlande färd genom tiden. Hon hamnar hos Snapphanarna, frihetskämparna i kriget mellan Sverige och Danmark år 1676. Vid en olycka förlorar Ramona minnet och minns inte vem hon är. Theo lyckas följa efter Ramona i tiden, men hamnar på motståndarsidan. Plötsligt möts de tidigare vännerna i en strid på liv och död." Har bara ett ord för denna bok: PERFEKT! Spännande från första till sista sidan, bra öppning, bra handling och snyggt avslut. Med andra ord TOPPEN!" Fil.mag. Kristina Fridensköld." Kimselius ger en levande skildring av snapphanarna i de skånska skogarna. Hon gestaltar på ett bra sätt hur vanliga bönder drabbas av kriget och visar genom sin nyanserade skildring att historia skrivs av segrarna. Robert som kan sin historia får inse att snapphanarna är inte genomgående onda och de erövrande svenskarna inte enbart goda. Det lättlästa språket och den spännande handlingen gör boken till ett bra val för läsovilliga pojkar. Den utmärkta ordlistan underlättar för yngre läsare. Boken bör fungera väl i olika temaarbeten. "BTJ, lektör Agneta Warheim." Snapphanebok ingen bör gå miste om", BLT, Hanna Lindbom." Boken är fylld med spännande vändningar och de fantastiska skildringarna fängslar från första sidan", Commersen, Sofia Magnusson." Otroligt! TOPPEN! Den är så perfekt! DEN ÄGER!!! Aziza Tariq Mirza." En väldigt spännande, händelserik och fartfylld bok." Cecilia Grip. Kim M Kimselius historiska äventyrsberättelser om Theo och Ramona är mycket populära och översatta till sex språk. Böckerna är fulla av fakta, samtidigt som de är spännande och svåra att lägga ifrån sig. Dessutom avslutas varje bok med en gedigen faktadel. Många skolor använder Kimselius böcker som temaböcker. UTDRAG UR SNAPPHANAR: "Är du spion?" röt Peder. Han kunde inte hålla tillbaka sin ilska över att så lätt ha blivit ertappad av en pojkspoling. Men inte hade han kunnat tro att en spion gömde sig hos Bendt Oredtzen. Om någon gömde sig här var det snapphanar, inte en svenskspion. Ramona skakade ivrigt på huvudet, samtidigt som hon bleknade av rädsla över mannens ilska." Vi skjuter honom!" konstaterade Peder Pedersen kort och vände sig bort från Ramona. "NEJ!" skrek Ramona. "TYST!" röt Peder, snurrade runt på direkten och smällde till Ramona rakt över munnen. Det gjorde ont och Ramona kunde inte låta bli att skrika till. Hon slickade bort blodet från läppen som spruckit av slaget. "Ett sådant litet våp!" sa Peder och blängde på Ramona. "Det är ingenting att spara, ta ut honom på gården och skjut honom". Bendt tvekade. Han var inte säker på att pojken han höll i ett fast grepp var spion. Aldrig tidigare hade någon vågat smyga in i hans hus för att spionera. Om kungens män kom, då kom de öppet i stor skara för att genomsöka hans gård efter snapphanar. Att skicka en spion hit. Sakta skakade Bendt på huvudet och var i stort sett säker på att det var en oskyldig pojkstackare han höll i sin famn. Utan att tänka på det släppte han efter på greppet om pojkens kläder. När Ramona kände greppet lossa såg hon sin chans. Hon ville absolut inte bli skjuten. Hon ville tillbaka till sin egen tid. Från en film på tv mindes hon hur en person tagit sig ur ett liknande grepp, snabbt slappnade hon av och sjönk nedanför mannens armar, samtidigt som hon spände musklerna och tog ett språng ifrån mannen och förbi mannen som ville skjuta henne. Hon kom förbi båda männen och sprang mot ytterdörren och räddningen. Bara den inte var reglad, då skulle hon inte kunna ta sig ut. Fanns det någon annan utgång i så fall? Hjärtat bultade på Ramona, inte av den korta språngmarschen utan av rädsla för att bli tillfångatagen och skjuten. Hon visste med sig att det inte var någon idé att berätta den verkliga orsaken till varför hon hade befunnit sig i rummet. De skulle aldrig tro henne. Hon hade försökt så många gånger tidigare när hon hamnat i knip och nu hade hon lärt sig att det var lika bra att spela med och låtsas vara från den tid där hon just då befann sig. Handen nådde handtaget på den enkla trädörren som ledde ut mot friheten. Ramona tryckte ned handtaget och slängde upp dörren, samtidigt som hon tog ett språng ut i det fria. Hon hade klarat det! En jublande glädje fyllde henne när hon flög ut genom dörren. I samma stund som glädjen över att ha undkommit fyllde Ramona, hörde hon en röst ropa. Kvinnan som var på väg in var på dåligt humör efter grälet med sin make. Inte hade humöret blivit bättre när hon upptäckt att räven varit inne och rivit hennes höns. Hon hade gått i rask takt med bestämda steg mot dörren, när hon till sin förvåning såg den slängas upp och en vilt främmande pojkspoling hoppa ut. I ren instinkt sträckte hon ut ett hejdande ben, samtidigt som hon ropade: "Åh nej, så lätt kommer du inte undan!" Pojken föll. Ramona hann inte reagera för det utsträckta benet utan snubblade på det. Allt hade skett så hastigt att hon inte hann sträcka ut armarna för att hindra nedslaget och med ett skrik av förfäran föll hon mot den hårda platta stenen som låg framför ingången. Ett dovt ljud hördes när Ramonas huvud slog i marken och sedan låg hon stilla. Kvinnan böjde sig ned och granskade den hon hade hejdat. Vilken olycka, nu hade hon tagit död på en ung människa, tänkte hon, när hon såg blodet som snabbt färgade marken röd runt pojkens huvud... Där låg dokumentet, halvt under kistan. Om han inte hade vetat om det hade han inte tänkt på det. Men nu när han förstod vad det var för något böjde han sig ivrigt ned och grep om det. Han ville inte att Theo skulle hinna före. Han lade ficklampan på kistan. När Robert nu höll dokumentet i handen blundade han och gjorde sig beredd på tidsresan. Men ingenting hände. Han öppnade ögonen och såg på Theo. "Ge mig dokumentet!" uppmanade Theo, ställde ned ryggsäcken och räckte ut handen. "Ta tag i min axel och håll hårt, utifall det händer något." Theo tog ett stadigt tag om Plutos halsband, medan han höll dokumentet med den andra handen. Han lyfte papperet och började läsa. I samma stund kom den välbekanta, obehagliga känslan: det pirrade i hela kroppen, håret kändes som om det ställde sig rakt upp, omgivningen blev suddig och sedan...

Ovädret är över Theo och Ramona innan de hinner reagera och plötsligt ligger de i vattnet tillsammans med sin hund Pluto. Innan Theo dras ned under vattnet ser han en märklig syn, ett stort skepp med ett fyrkantigt rött segel och en drake i svart på seglet. Runda mönstrade färgglada sköldar på utsidan av båten och i fören sticker ett stort ondskefullt drakhuvud upp! Ett vikingaskepp! Theo och Ramona inser att den lugna fisketuren har bytts ut till något betydligt farligare. De har återigen förflyttats i tiden, till 900-talet och vikingatiden. Nu börjar en kamp på liv och död! "Vikingatida äventyr skildras av en tydlig allvetande berättarröst som väver in en trovärdig historisk verklighet i fiktionens vävstol. Berättelsen uppbärs av en värme i gestaltningen av huvudpersonerna som fångar läsaren." BTJ, lektör Thomas Storn. "Författaren varvar historisk fakta med fantasifull fiktion och skapar en fascinerande brokig och spänningsladdad vävnad, som läsaren inte kan ta ögonen ifrån förrän de sista trådarna vävts samman." BTJ, lektör Lars Rask. "Kim Kimselius har ett fascinerande sätt att skriva som gör att såväl vuxna som ungdomar har stort utbyte av hennes berättelser." Commersen, ansvarig utgivare Peter Enckell. "Ofta blir berättelserna så spännande att läsaren har svårt att tro att de faktiskt bygger på historiska händelser." Sydöstran, Håkan Kjellgren. "Det som gör Kim Kimselius böcker speciella är att de tilltalar både vuxna och ungdomar." BLT, Anders Haraldsson. "En enormt bra och spännande bok, som jag verkligen rekommenderar." Matildas Läshörna recenserar Vikingaträl." Den är svår att lägga ifrån sig. Vi använde boken som högläsningsbok och klassen var rörande överens. Toppbetyg. Rekommenderas!" Backaboken recenserar Vikingaträl." Den här boken är VERKLIGEN grym!" Skåpet recenserar Vikingaträl." Kims böcker är väldigt spännande och dessutom får läsaren historisk kunskap med sig. " Författaren Monika Häägg. Kim M Kimselius historiska äventyrsberättelser om Theo och Ramona är mycket populära och översatta till sex språk. Böckerna är fulla av fakta, samtidigt som de är spännande och svåra att lägga ifrån sig. Dessutom avslutas varje bok med en gedigen faktadel. Många skolor använder Kimselius böcker som temaböcker. Utdrag ur Vikingaträl: "Nu, Ramona! Nu är det snart vår tur!" viskade Theo. "Upp på benen, var beredd. Du vet vad som gäller. Bussa Pluto på väktarna så fort jag har kommit ut ur buren. 'Attack' är kommandoordet." "Varför säger inte du åt honom?" undrade Ramona, osäker på om hon verkligen hade mod att ge kommandot åt Pluto. "De förväntar sig att jag ska göra något, men inte du, min lille klene bror, som verkar så osäker på livet", sa Theo och log mot Ramona, för att mildra de försmädliga orden. En hastig vrede hade flammat upp inom henne, men den dämpades snabbt av Theos leende. Han menade väl. Han ville att de skulle se henne som liten och klen, fastän vikingarna som fångat dem ville att hon skulle se stor och stark ut. Hon undrade vilket som var bäst för henne själv. Vilken roll ville hon spela? Eller ville hon kanske helt enkelt bara vara Ramona och inte vikingapojken Ram? "Nu! Upp på benen!" viskade Theo intensivt, när han insåg att Ramona fortfarande satt på marken och såg obeslutsam ut. "UPP!" Ramona kämpade sig upp med hjälp av Pluto. Varför hjälpte Theo henne inte? Det brukade han göra. Hon såg på honom. Han stod där sammanbiten och koncentrerad och stirrade ut ur buren, hans muskler var spända, som till språng. Ramona började andas i korta, flämtande andetag. Hon var rädd, så förfärligt rädd, trots att hon hade både Pluto och Theo hos sig. Hon bad en stilla bön till sina förfäder om hjälp. Det hade hon lärt sig hos Inkaindianerna. Och någonstans bland dessa vikingar kanske just hennes förfäder befann sig. Vem visste om inte kvinnan där framme kunde vara hennes farmors farmors farmors mor, eller något sådant, och mannen där bredvid kunde vara hennes farfars farfars farfars far. Tanken lugnade Ramona något och hennes andning återgick till det normala. Om de här människorna var hennes släktingar kunde de ju inte vara så farliga. Men det var en bedräglig tanke, för ingen av de omkringstående hade en aning om att Ramona och Theo kom från framtiden och att de kunde vara avlägsna släktingar till någon av dem. Allt de såg var nya trälar, med något annorlunda kläder än de övriga trälarna och människorna omkring, men annars såg de inte något ovanligt. Ramona skulle inte få någon hjälp från dessa vikingar, vad hon än trodde. Mannen som skötte trälarna och utropet av dem, skickade fram en av sina män till Theo och Ramonas bur för att ta ut dem. Theo var beredd, han riktigt vibrerade av återhållen energi. Han mer kände än såg, hur Ramona stod strax bakom honom med Pluto bredvid sig. Han hörde hennes snabba andhämtning och förstod att även hon var laddad och beredd. De skulle klara sig! Regeln drogs ifrån, dörren öppnades och Theo tog ett språng ut genom grinden, samtidigt som han ropade så högt han förmådde! "NUUUU!!!" Ramona öppnade munnen för att kommendera Pluto, men inte ett ljud kom över hennes läppar. Istället stirrade hon förvånat på det som skedde utanför buren och innan hon hann sansa sig hade någon slitit ut henne ur buren och lagt en hand över hennes mun. Pluto fick en snara runt nosen och en annan runt halsen. Och sedan var allt för sent, alldeles för sent, innan Ramona hunnit hämta sig från överraskningen.

Som åttaåring drömde Kim M. Kimselius om att bli författare. Många år senare blev drömmen verklighet. 1997 debuterade hon med boken Tillbaka till Pompeji och fick smeknamnet Blekinges Astrid Lindgren. 2017 firar Kim tjugo år som etablerad författare, med 45 utgivna böcker. Nu ger hon ut en bok om allt som hänt sedan debuten. Nåja, nästan allt, annars skulle det bli en alldeles för tjock bok. Författare från dröm till verklighet är även tänkt som inspirationsbok för den som drömmer om att bli författare. Här får du följa den slingriga väg Kims författarskap har tagit under två decennier. Från en bejublad debut med 11.000 exemplar sålda första veckan, till en ikon bland egenutgivare. Drömmer du också om att bli författare? Då kommer du att bli inspirerad av Kims resa, från dröm till verklighet. "Har under kvällen läst Kim M Kimselius bok "Författare Från dröm till verklighet". Jag vill också lära mig skriva så glädjefyllt och flödande." Petronella Simonsbacka "Du skriver så fängslande att man inte kan lägga ifrån sig böckerna." Journalist Gull-Britt Bergström-Lindell

Det var något speciellt med den gamla, knotiga vandringsstaven. Ramona kunde inte slita blicken från den. När hon böjde sig fram för att studera den närmare såg hon att den var full med siffror och tecken. Hon sträckte ut handen mot staven. Då hände något förunderligt, den översta raden började glöda med eldskrift. Lågor dansade mot henne och växte. Hon grep hårdare tag om Theos hand, sedan fattade hon tag om staven, rakt över eldskriften. Ett eldklot omslöt dem i nästa ögonblick. I samma stund hörde hon en man ropa: "STOPP! Den är min!" Sedan försvann rösten och omgivningen, en ny tidsresa hade börjat. Följ med på ett äventyr genom Uddevallas historia...

Berättelsen tar dig med på en resa genom Blekinge och levandegör de historiska platserna, samt byn Vång under järnåldern. Här får du ta del av vardagen och det händelserika liv folk levde på den tiden. Hit färdas Theo och Ramona genom tiden, efter en oväntad gåva i form av en guldgubbe, som för dem till platsen där den blivit tillverkad. Guldgubben har många överraskningar i beredskap åt de båda vännerna. Det är en kraftfull figur. När omgivningen inser det vill många ha dyrgripen. Mordplaner vävs. Till slut knyts trådarna samman och döden hänger som en skugga över Theo och Ramona. Då händer det som inte får hända... "En arkeologisk skatt och Kims fantasi är allt som behövs för att historien ska bli verklig. En försvunnen tid målas upp och får liv och färg." Ingela Svensson

Drömmer du om att förvandla din kreativa hobby till ditt yrke? Eller undrar du om det överhuvudtaget går, trots vad folk i din omgivning säger? I den här boken får du handfasta råd av tre proffs, med sammanlagt 37 års erfarenhet av bokbranschen. Författaren Kim M. Kimselius, lektören Lennart Guldbrandsson och bokutgivningscoachen Kristina Svensson avslöjar de hemliga knepen för att kunna arbeta med det de älskar att göra. Hur får man en stadig inkomst? Vad är den viktigaste förutsättningen för att bli riktigt produktiv? Sagt om Kim: "Kim är en fanatisk förebild för alla blivande och varande författare." Sagt om Kristina: "Kristina är en pärla;erfaren, trevlig och dessutom mycket rolig." Sagt om Lennart: "Lennart skriver lättläst, underhållande och initierande om ämnet." Läs även författarnas första gemensamma bok: 10 misstag författare gör. 2:a boken i serien Tre Hattar.

Thingvellir, Geysir, Mývatn, Dimmuborgir, glaciärer och vulkaner, allt detta får du uppleva i Döden på Island. Följ Islands historia från de första bosättarna, fram till våra dagar. En historisk äventyrsbok som förutom ett spännande äventyr även ger dig oändligt mycket kunskap om Island. Visste du att Game of Thrones och Ronja Rövardotter är inspelad på många av de platser där boken utspelar sig? Baksidestext: Ramona visste att det hon tänkte göra var fel, ändå kunde hon inte låta bli. Hon hade längtat efter att besöka Island. Boken om Island låg där. Ramona grep tag i den. Genast blev hon yr och omgivningen suddig. En ny tidsresa hade påbörjats. I nästa sekund befann hon sig tillsammans med sina vänner på en karg, blåsig sandstrand. Aldrig hade Ramona kunnat ana all den ondska och död tidsresan skulle föra med sig. "En resa genom tid och rum i den isländska historien som bjuder på många oväntade vändningar. Både folk och miljöer får liv och färg genom Kims berättelse och det dramatiska isländska landskapet kommer till sin fulla rätt. Det är med skräckblandad förtjusning man vänder blad och läser vidare." Ingela Svensson

Berättelsen handlar om småfolket på Island och tar dig med till Dimmuborgir och Reykjavik. Här finns Huldufólket, alver, älvor, trollpackan Grýla och de tretton Yulepojkarna som för jultraditionen vidare på Island. Här möter du Det osynliga folket på Island. Baksidestext Det osynliga folket på Island: I Dimmuborgirs lavafält på Island döljs många väsen bland grottor och klippformationer. Dit kommer Theo och Ramona och blir genast indragna i Det osynliga folkets värld. Yulepojkarna är i fara och då även den isländska julen. Trollpackan Grýlas hunger är så stor att hon äter precis vem som helst, alvbarn, människobarn, Theo och Ramona. Magi samt isländska traditioner och mytologier vävs samman till ett rafflande äventyr för Theo och Ramona. "Den isländska folktron har både likheter och olikheter med den svenska. Fakta vävs skickligt in i berättelsen utan att historien tyngs ner. Det märks att detta är något som ligger Kim varmt om hjärtat." Ingela Svensson

Misstag kan vara dyra, onödiga, roliga eller en förutsättning för att man ska lära sig. Under det gemensamma namnet "Tre hattar" delar författaren Kim M. Kimselius, lektören Lennart Guldbrandsson och bokutgivningscoachen Kristina Svensson med sig av sina och andras värsta och bästa grodor för att du ska kunna undvika åtminstone några av misstagen. Vem av oss blev blåst på ersättningen för sin första bok? Vem tappade underbyxorna på väg till en intervju på bokmässan? Vem är sådan perfektionist att boken aldrig blir klar? Tillsammans har bokens författare 34 års erfarenhet från bokbranschen. Sagt om Kim: Kim är en ambassadör för läslusten, glädjen och för det skrivna ordet. Sagt om Kristina: Kristina är en pärla; erfaren, trevlig och dessutom mycket rolig. Sagt om Lennart: Lennart skriver lättläst, underhållande och initierat om ämnet. "Hej, Tre hattar. Det var ett nöje att få läsa er generösa bok. Jag lärde mig mycket nytt (om bokmässan, egenutgivning, förlagsbranschen etc) och det var spännande och underhållande att få följa era personliga vinklar. Lättläst, informativ, rolig och varierande. Tack!" Med vänlig hälsning Matilda Brasch, svensklärare och hobbyskrivare

Allt började med att vi fick besök av en författare, något som skulle sluta i en mardröm för min del. Från den stunden vår lärare berättade att vi skulle få besök av en riktig, livs levande författare, hade vi alla börjat planera för besöket. Det bästa av allt var att vi hade läst många av författarens böcker och vi älskade dem. Böckerna hade fått mig att drömma om att bli författare, att få skriva böcker med målande språk, att få fängsla andra, att väva ihop berättelser och få dem insatt i hårda pärmar. Jag hade tusen frågor att ställa till författaren, minst När författaren kom frågade hon om det var helt okej att fotografera alla elever. Fotona skulle sedan läggas ut på hennes blogg. Alla mina klasskamrater blev ivriga och skrek förtjust. De ville verkligen finnas på författarens blogg. Det ville jag också. Mitt hjärta bultade, tankarna virvlade runt och jag mindes min mammas ord som ständigt upprepades: Låt dig ALDRIG fotograferas och läggas ut på nätet. De orden hade gjort att mina klasskamrater retade mig, eftersom jag inte fanns någonstans på sociala medier, inte ens på Facebook, där alla andra fanns. Det gjorde att jag kände mig utanför, speciellt som jag inte ville förklara varför jag inte fick finnas med där, utan istället sa att jag inte hade lust att finnas på en sådan löjlig sajt. Jag vet, fel sätt att ta hand om problemet, men det var det enda sätt jag kom på. Nu satt jag alltså här, som en enda stor bromskloss och skulle säga: Nej, ni får inte fotografera mig. Vilket var samma sak som att säga att ingen av mina klasskamrater fick fotograferas, eftersom författaren hade lämnat över kameran till läraren, för att han skulle sköta fotograferingen under författarens föreläsning. Plötsligt insåg jag att jag nu hade chansen att få vara precis som alla andra. Läraren för dagen var nämligen vikarie, han hade ingen aning om mitt fotoförbud. Egentligen hade jag själv inte minsta aning till varför jag inte fick fotograferas och läggas ut på nätet. Kanske hade mamma en gång förklarat det för mig, men isåfall hade jag glömt det. Det enda jag visste med säkerhet var att jag hade fotoförbud. Plötsligt for fan i mig. Ja, det är ett sådant uttryck som mamma brukar säga om mig när jag blir alltför vild hemma. Och nu kändes det verkligen som om djävulen hade tagit mig i besittning, för jag började ropa tillsammans med mina klasskamrater att jag också ville fotograferas, att jag också fick vara med på bild. Utan att ha en aning om att de orden helt skulle förändra mitt liv.