Kim M. Kimselius

Kejsare Qin Shi Huangdi och kejsare Wu, lät ingen stå i deras väg i strävan efter makt och evigt liv. Theo och Ramona har oturen att fara genom tiden och möta just dessa två skrämmande personer. Theo och Ramona kastas mellan olika händelser; hemska och livsfarlig, men samtidigt oerhört fängslande. På nära håll får de ta del av mord och sammansvärjningar. De inser till slut att även deras liv är hotade. Missa inte denna mycket spännande berättelse, som är något utöver det vanliga! En bok du kommer att sträckläsa! "Liksom i de tidigare böckerna beskrivs miljöer och personer utmärkt och man känner ett behov av att få veta hur handlingen ska utveckla sig... Det här är utan tvekan en bok som inbjuder till en läsupplevelse." BTJ, Agneta Blomgren. "Blev mer och mer imponerad över hur författaren lyckades förmedla så mycket historisk kunskap utan att det blev tråkigt. Ja, jag insåg att det här var en bok i samma anda som Femböckerna och Kittyböckerna och Potterböckerna. Men den hade ett ytterligare plus, den förmedlade kunskap! Jag lärde mig en hel del faktiskt!" Bokbloggen Violens Boksida Kim M Kimselius historiska äventyrsberättelser om Theo och Ramona är mycket populära och översatta till sex språk. Böckerna är fulla av fakta, samtidigt som de är spännande och svåra att lägga ifrån sig. Dessutom avslutas varje bok med en gedigen faktadel. Många skolor använder Kimselius böcker som temaböcker. Utdrag ur Kinesiska Draken Innan Ramona visste hur det hade gått till, hade mannen börjat tatuera hennes högra överarm. Hon hade inte fått välja motiv, ändå kände hon inget behov av att opponera sig, utan väntade med spänning på vad det skulle bli. Hon hade en känsla av att mannen inte skulle acceptera att hon protesterade. Han hade bestämt vad hon skulle ha på armen, så var det bara. Det gjorde ont, men inte så ont som hon hade föreställt sig. Mannen slutade aldrig tala. Han berättade om kinesiska seder och bruk, om tatuering och om just den tatuering han höll på att utföra. "Den här draken är magisk. Den tatuerar jag bara på mycket speciella personer", sa kinesen och såg på Ramona med brinnande blick. Både Theo och Ramona rös vid de orden, utan att förstå varför. Ramonas ögon var som fastnitade vid mannens, det var som om de glödde av en inre glöd. I den stunden önskade Ramona att hon aldrig hade fått för sig att tatuera sig. Ändå klarade hon inte av att avbryta mannen och gå därifrån. Stelt satt hon kvar och utstod tålmodigt stickandet av tatueringsnålen. "Draken har en märklig historia, i det förgångna Kina var det endast kejsaren som fick ha drakens symbol, för kejsaren var Draken. Kejsarens drake har fem klor. Draken symboliserar styrka." Det pirrade i Ramona, en välbekant känsla, men hon förstod inte varningssignalen, utan satt kvar medan mannen fortsatte arbeta med henne. "Kejsare Wu Zetian, var den första och enda kvinnliga kejsaren. Hon levde under Tangdynastin 618-907 efter Kristus. Det var en stark och ondskefull kvinna, som bara hade ett enda mål, att ensam få regera som kejsare och inte bara vara kejsarinna. Det var en fantastisk tid, med lyx och överflöd, vackra kläder, dans och kultur. Ja, Tangdynastin var en mycket speciell tid." Theo och Ramona lyssnade fascinerat på mannens berättelse. De hade läst en hel del om Kina och hade blivit mycket intresserade av landet och dess kultur. Båda drömde om att en gång få resa dit för att vandra på Kinesiska muren, se det stora kejsarpalatset "Förbjudna staden" i Peking, Terrakottaarmén i Xi'an och mycket, mycket mer av alla de historiska saker de hade läst om. Theo såg hur den färggranna röda draken tog form på Ramonas arm. Han var plötsligt inte längre lika negativt inställd till tatueringen som tidigare. Den här draken var mycket vacker. Mannen torkade av Ramonas arm och granskade tatueringen.br> "Med en sådan här drake tatuerad på rätt ställe kan du få din önskan uppfylld. Men var försiktigt med vad du önskar, du kanske får det du önskar dig", sa kinesen och såg mycket bestämt på Ramona. Hon kände det som om mannen med blicken försökte säga henne något när han stirrade så intensivt på henne. I nästa stund vände han sig hastigt bort. I samma sekund insåg Ramona vad mannens ord kanske innebar och hon bestämde sig genast för att testa. Det kunde inte hända henne något farligt... Theo fanns ju här bredvid henne. Han skyddade henne alltid, han fanns alltid vid hennes sida, vad som än hände... Theo såg hur det glittrade till i Ramonas ögon när hon lyfte armen och såg på den röda draken. Därefter lade hon handen på tatueringen, mumlade något och innan Theo ens hunnit ana vad som var på gång, var Ramona försvunnen. Häpet stirrade han på den tomma stolen. Ramona hade rest i tiden, utan honom! Men vart hade hon rest? Han var tvungen att försöka följa efter henne, så att ingenting ont hände henne. Han visste genast hur det skulle gå till och trots att han för en stund sedan hade varit ytterst motvillig mot tatueringar, förstod Theo nu att han var tvungen att skaffa sig en. En likadan drake som Ramona hade, för det var sannolikt med drakens hjälp hon hade förflyttats i tiden. "Din vän hade bråttom härifrån", sa kinesen, när han vände sig om och såg den tomma stolen. Theo tyckte inte om mannens leende. Det var som om han visste vad som hade hänt, som om han medvetet hade berättat historien för Ramona, för att hon skulle uttala en önskan om att få resa dit. Vad var det för planer mannen hade smitt för dem? Vad det än var hade han inget val, han var tvungen att följa efter Ramona!

Det som börjar såsom en vanlig turistresa till den mytomspunna ruinstaden Machu Picchu, förvandlas i en handvändning till en kamp på liv och död för Theo och Ramona, när de av ödets nyck förflyttas tillbaka i tiden, till 1500-talet. Den tid då det starka Inkariket är i upplösning på grund av att conquistadorerna invaderat landet och dödar inkafolket på jakt efter gyllene skatter. Av Inkahövdingen Inka Manco får Theo och Ramona ett, i deras ögon, omöjligt uppdrag. De inser snart att de har många fiender. Oräkneliga krafter är delaktiga i de händelser som kastar de båda ungdomarna mellan hopp och förtvivlan. Ska de någonsin kunna ta sig levande tillbaka till sin egen tid? "Ruskigt spännande bok... Jag gillar Kims härliga skrivstil." Cecilia Grip. "Den gömda Inkastaden är en oerhört fängslande äventyrsroman uppbyggd kring en historisk händelse." BTJ, lektör Monica Nilsson. "Det vårdade språket har ett direkt och vardagsnära uttryck... genom att berättelsen är spännande och ledigt skriven, kan den inspirera unga läsare att med hjälp av fakta och sin egen fantasi kliva in i berättelsens värld och in i historien." Åbo Underrättelse, Finland, Siv Illman. "Som vanligt märkts det att Kim bedrivit en grundlig research, och ordlistan i slutet av boken är en riktig guldgruva för alla vetgiriga." Blekinge Läns Tidning, Lina Söderström. "Den här boken var riktigt, riktigt bra! Man kan inte sluta läsa när man har börjat!" Skåpet - Folkbiblioteken i Lunds boktips Kim M Kimselius historiska äventyrsberättelser om Theo och Ramona är mycket populära och översatta till sex språk. Böckerna är fulla av fakta, samtidigt som de är spännande och svåra att lägga ifrån sig. Dessutom avslutas varje bok med en gedigen faktadel. Många skolor använder Kimselius böcker som temaböcker. Utdrag ur Den gömda Inkastaden: Ramona visste att hon bar sig illa åt. Hon visste att detta inte var rätt sätt att vinna indianernas vänskap och respekt. Men hon struntade i allt det där, bara hon slapp gå över den där vingliga, bräckliga saken som indianerna kallade bro ! Inte nog med att hon var rädd för trånga utrymmen, hon var dessutom höjdrädd och att ha tagit sig så här långt upp och ut över den fruktansvärda hängbron tidigare, det var en stor bedrift, men nu var det slut på hjältemodet. Nu stannade hon här. "Kom nu! Jag går först så du ser att det inte är farligt. Tyvärr kan jag inte hålla dig i handen, för det finns inte utrymme för det." Fastän Theo var morsk och försökte uppmuntra Ramona, var han rädd för att han skulle få ett nytt yrselanfall på grund av kokabladen han tuggat tidigare. Så det var bäst att han inte höll Ramona i handen. Då skulle i alla fall hon klara sig om han ramlade ned. Theos blick for ned mot avgrunden och trädens mossklädda grenar. Spetsades han inte på dem när han föll, så skulle han drunkna i floden. Theo drog ett djupt andetag, passerade Ramona och började sedan försiktigt, steg för steg, ta sig fram på stigen. Ramona insåg att hon var tvungen att ge upp sin hopplösa kamp om hon inte ville se Theo försvinna i fjärran med indianerna, därför följde hon tätt efter Theo med ett krampaktigt tag i hans tunika. Om någon av dem skulle råka ta ett snedsteg, inbillade hon sig att klädesplagget var deras enda räddning. När de kom fram till kanten av den bräckliga träbron, var det nästan att Ramona tappade modet igen. Hon bet ihop tänderna och stålsatte sig. "Vänta! Ni måste gå över en och en", ropade Omai, som gick efter dem. Tvekande släppte Ramona taget om Theo och såg honom vingla ut över avgrunden. Ramona höll andan medan hon med hela sin viljekraft försökte hålla Theo kvar på den rangliga bron. Det var inte förrän han var i trygghet på andra sidan och hon tog ett djupt andetag, som Ramona förstod att hon hade hållit andan hela tiden. "Nu är det din tur!" ropade Theo. Gode Gud, hjälp mig genom detta, tänkte Ramona. Snälla bergsande, var inte ond på mig. Sedan satte hon ena foten på brädorna. I samma stund som båda hennes fötter befann sig på den vingliga bron, förstod Ramona att hon inte skulle klara det.

"Med fasansfull insikt inser Theo och Ramona att de inte kommit tillbaka till sin egen tid. De håller i ett riddarsvärd! Vid ljudet av röster släpper Ramona taget och gömmer sig. Theo står som förstenad och stirrar på svärdet. Theo har förstått att svärdet är deras enda biljett hem. Han måste hålla fast vid det, till vilket pris som helst. Hans beslut för dem åt skilda håll, till Mont-St-Michel och Château de Pirou i Normandie under 1300-talets riddartid. Planer smids om ond, bråd död, vilket även inkluderar Theo och Ramona. "Med sin skickliga berättarteknik skildrar Kim livet på riddartiden, samtidigt som hon för berättelsen vidare på ett spännande sätt som fångar läsaren från början till slut." Kristina Fridensköld. "Kim har än en gång lyckats fånga tiden och andan i en spännande berättelse!" Annelie Nilsson. "Miljön är väl beskriven med många detaljer som gör historien levande." BTJ, lektör Agenta Warheim "Det är drivet berättat och spännande..." BTJ, lektör Thomas Storn. "Med välskildrad miljö och en historia som griper tag i läsaren från första bladet till det sista har Kimselius på nytt lyckats ta upp en del av historien på ett nytt sätt och i en vinkel som engagerar läsaren." A. M. Silverspegel "Riddarsvärdet är, liksom alla böckerna i serien, enormt bra, spännande och intressant. Jag tycker väldigt mycket om den och rekommenderar verkligen den och resten av serien." Matildas Läshörna "När jag läste boken så kunde jag drömma om att jag var Theo eller Ramona, på kvällarna när jag skulle sova så kunde jag känna att det i boken har hänt i verkligheten och jag var någon av dem. Riddarsvärdet är den bästa boken jag har läst från Kim M. Kimselius och tvåa på listan av alla bra böcker jag har läst." Kompisarnas inskickade Boktips Kim M Kimselius historiska äventyrsberättelser om Theo och Ramona är mycket populära och översatta till sex språk. Böckerna är fulla av fakta, samtidigt som de är spännande och svåra att lägga ifrån sig. Dessutom avslutas varje bok med en gedigen faktadel. Många skolor använder Kimselius böcker som temaböcker. Utdrag ur Riddarsvärdet: Förbryllat stirrade Ramona och Theo på varandra. Alldeles nyss hade de befunnit sig i Paris, mitt under franska revolutionen. De hade fattat tag om giljotinbladet som skulle föra dem hem, tillsammans med Ramonas kusin Robert. Nu var Robert inte längre tillsammans med dem. Var fanns han och var befann de sig? De hade i alla fall inte kommit tillbaka till sin egen tid, det var de säkra på. Theo och Ramona hade en sagolik förmåga, de kunde resa i tiden. Oftast hände det när de minst anade det. Den här gången hade de verkligen blivit överraskade. De hade en tid befunnit sig på 1700-talet under franska revolutionen, där människor halshöggs med en giljotin. De hade varit med om många fruktansvärda saker och undkommit i sista stund. Theo och Ramona hade trott att de skulle komma tillbaka till sin egen tid när de hade fattat tag om giljotinbladet. Men istället för att hålla i ett giljotinblad stod de nu och höll i ett svärd. Hur hade det gått till? De hade inte en aning om var de befann sig, i vilket århundrade, i vilket land eller vilken plats. Det enda de visste var att de hade en förmåga att alltid hamna i svårigheter så fort de varit med om en tidsförflyttning. Ramona släppte snabbt greppet om svärdet, som om det hade bränt hennes fingrar. Theo höll däremot ett stadigt tag om svärdet. Han såg beundrande på det stora, tveeggade svärdet. Det var tungt. Fästet var sirligt utformat och hade snirkliga initialer alldeles innan den vassa eggen tog vid. Svärdet glänste som om det var alldeles nysmitt, eller kanske polerat. Theo var så fascinerad av svärdet i sin hand, att han helt glömde av att han egentligen borde befinna sig i ett museum, tillsammans med Robert och Ramona, istället för det tält han och Ramona nu befann sig i. Röster utanför fick Ramona att se sig om efter ett gömställe. Hon dök in bakom en koffert som stod i ena änden av tältet. Häpet såg Ramona hur Theo höll ett fast grepp om svärdet, som om han var rädd för att släppa det ifrån sig. Theo stod som fastfrusen och gjorde inte en ansats till att gömma sig. Varför gjorde han så? Varför gömde han sig inte? Greppet om svärdet hårdnade när Theo hörde rösterna. Hur gärna han än ville gömma sig visste han att det inte var någon idé. Det viktigaste just nu var att inte släppa svärdet ifrån sig. Svärdet var den enda trygga punkten. Det enda som enligt Theo kunde föra dem tillbaka till deras egen tid. Hur skulle de annars kunna resa tillbaka hem? Han hade nu insett att de inte hade kommit tillbaka till museet varifrån deras tidigare tidsresa startat. Aldrig förr hade det hänt att de rest till en främmande plats direkt, utan att komma hem emellan. Varför hade det hänt den här gången? Theo visste inte och det hjälpte inte att grubbla över det som hade hänt. Nu gällde det att se till så att det inte fick värre följder. Han vägrade släppa greppet om svärdet. Det var den enda länk de hade för att ta sig hem. Theo höll sig fast i svärdet som en drunknande skulle ha hållit sig fast i ett halmstrå, om det var det enda som fanns till hands. Just nu var svärdet deras enda möjlighet att ta sig tillbaka hem. Det var Theo absolut säker på. Tältduken drogs undan och plötsligt stod Theo badande i en solstråle. Svärdet i hans hand skimrade...

"Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona. Hon förstod genast att en ny tidsförflyttning var på gång. Hon ville gripa tag i Theo så att även han följde med. Men det var för sent... När Theo och Robert upptäcker att Ramona försvunnit, vet de inte vart hon har tagit vägen. De tror att hon har färdats till kriget 1808-1809, då Sverige förlorade Finland till Ryssland. Därför läser de allt om det kriget. Varje gång Theo tar en ny mapp får det oanade följder. Ramona kämpar för sitt liv i det finska kriget, där kulorna viner runt henne, folk sprängs i bitar och döden ständigt lurar bakom nästa vägkrök. Ska Theo och Robert hinna rädda Ramona innan det är för sent? "Det glömda kriget 1808-1809" är en skildring av Sveriges sista stora krig, där Sverige förlorade Finland till Ryssarna. "Kimselius skriver underbart... Det är så roligt att läsa varje ny bok av Kimselius." Bokrecensent Lars-Olof Wiksten Boken är otroligt underhållande. Spännande, intressant och helt oförutsägbar. Den skiljer sig från de tidigare böckerna Det här är den tionde boken i serien och jag tycker det är underbart att författaren fortfarande håller kvaliteten, blir bättre och att hon lyckas variera sig. BLT, Hanna Lindbom "...händelserna kring Sveaborgs fästning fram till avsättandet av Gustav IV Adolf ger en övergripande bild av krigsutvecklingen och skapar spänning i berättelsen, där både Ramona och läsaren överrumplas... Det märks att Kimselius själv har blivit tagen av den historiska verkligheten, ett engagemang som gör att hon medryckande kan skildra ett historiskt skeende som idag är ganska okänt." BTJ, lektör Thomas Storn. "Detta krig, som utspelades för 200 år sedan, då Sverige förlorade Finland blir väl dokumenterat... En spännande historisk skildring." BTJ, lektör Agneta Warheim. "Jättebra! Spännande, fängslande och verkligt." Fil.mag. Kristina Fridensköld "Det är nu 200 år sedan Finland och Sverige gick skilda vägar. Boken 'Det glömda kriget 1808-1809' lyfter fram händelserna och det s.k. Finska kriget på ett spännande sätt. Hanaholmen - kulturcentrum för Sverige och Finland har en intressant roll i boken. Historiska fakta blir här citat ur ett historiskt arkiv som i boken är placerat på Hanaholmen i Finland. Jag hoppas ungdomar i Finland och Sverige vill läsa boken, som är aktuell och samtidigt behandlar ett tema som är viktigt för vår identitet. Jag ser boken som ett bra redskap för skolorna att använda i arbetet med våra länders gemensamma historia och kulturarv. Jag tror att boken på det sättet kommer att bidra till ett ökat intresse för och kunskaper om grannlandet. Förhoppningsvis kan läsaren också använda det verkliga Hanaholmen som sitt eget redskap för att skapa nya länkar mellan länderna. Huset på udden vid Finska viken strax intill Helsingfors är faktiskt lika spännande som boken." Susanna Tommila, projektkoordinator Hanaholmen -kulturcentrum för Sverige och Finland projektet 1809 - Det nya Finland, Det nya Sverige.br> "Mina elever tycker att Kims böcker är spännande och bra, därför att det hela tiden händer något, de kan inte släppa boken!" Göran Backman, författare och lärare i historia. Kim M Kimselius historiska äventyrsberättelser om Theo och Ramona är mycket populära och översatta till sex språk. Böckerna är fulla av fakta, samtidigt som de är spännande och svåra att lägga ifrån sig. Dessutom avslutas varje bok med en gedigen faktadel. Många skolor använder Kimselius böcker som temaböcker. Utdrag ur Det glömda kriget 1808-1809: "Vad har jag nu ställt till med?" utbrast Ramona, när hon kände den välbekanta yrseln gripa tag i henne. I samma stund blev omgivningen suddig. Hon förstod genast vad som var på gång att hända: En ny tidsförflyttning! Ramona ville sträcka ut handen för att nå Theo, så att även han följde med. Men det var för sent! Ljudet av Theos förvånade röst var det sista hon hörde innan stridslarmet runt henne tog vid... Ramona mindes orden hon just hade uttalat, när hon stått framför montern och sett alla krigiska föremål: Tänk att leva på den tiden. Redan då hade pirrningen i henne börjat och när hon sedan fortsatt säga: Det måste ha varit fruktansvärt! Då hade hennes lugna tillvaro förbytts till något fasansfullt. "Oj! Titta här!" utbrast Theo förvånat, och pekade på montern med utställningsföremål. Robert skyndade fram för att se vad Theo hade upptäckt. "Ser du kniven där?" sa Theo och pekade. Robert nickade. "Den ser nästan exakt ut som den kniv jag hade i mitt hem i Pompeji!" sa Theo och kunde inte ta blicken ifrån kniven. Ännu hade varken Ramonas vän, Theo, eller hennes kusin, Robert, upptäckt att Ramona var spårlöst försvunnen. De var som uppslukade av miniutställningen, om kriget 1808-1809, som fanns på färjan mellan Sverige och Finland. I utställningen ingick en hel del olika vapen och kanonkulor. Efter ett tag, när Robert började få nog av alla gamla saker, vände han sig om för att föreslå Ramona att de skulle hitta på något annat. Han såg inte skymten av sin kusin och blev lite förbryllad. Hon hade alldeles nyss stått precis bredvid honom. Vart hade hon tagit vägen?

”Vidunderligt bra! En författare som har mycket att ge dagens läsare!” Bokrecensent Lars-Olof Wiksten, Radio Blekinge År 1793, franska folket gör uppror och avrättar sin kung med giljotinen. Ödet för giljotinen i Theo och Ramonas väg, vilket medför hemska konsekvenser. "Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen. Theo skrek till. Han grep tag i Ramona, vilket fick henne att rycka till och frigöra spaken. Giljotinbladet föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Med en duns föll huvudet i korgen. Ramona stupade till marken... Sagt om boken: "Boken var fantastiskt bra och jag kunde verkligen inte slita mig ifrån den. Det är absolut den bästa av Kims böcker." Christoffer van Woensel"Spänningen stiger ju längre in i boken man kommer, det är knappt jag vill läsa vidare med risk att boken snart är slut!" Fil.mag. Kristina Fridensköld"Kim har åstadkommit en strålande, väl historiskt underbyggd äventyrshistoria." Annelie Nilsson"Boken passar utmärkt för den som älskar historiska berättelser med äventyr och spänning." BTJ, Agneta Blomgren"Bokens avslutning är en riktig cliffhanger som manar till fortsatt läsning av nästa bok i serien." BTJ, Anna WilnerSMAKPROV UR GILJOTINEN: Hon får inte! Hon får inte! tänkte Theo och längde sina steg för att hinna hejda Ramona i tid. Ramona var framme vid balken, där glaset snart skulle sättas i för att hindra folk från att röra giljotinen. Detta var hennes sista chans. När glaset satts på plats? Ja, sedan fanns det inte en chans i världen att någon skulle tillåta henne att röra vid detta historiska föremål. Hon hade inga vita handskar på sig, men hon trodde inte att en enda liten beröring kunde skada giljotinen. Den var ju av massivt trä och stål. Ramona skuttade snabbt över balken, fram till giljotinen. Innan brandlarmet börjat ljuda hade männen precis fäst giljotinens vassa klinga, högt där uppe på ställningen, men de hade inte hunnit säkerhetssurra den. Meningen var att den skulle bindas fast med ståltråd för att ingen av misstag skulle kunna utlösa handtaget som frigjorde det vassa bladet. Någon skulle kunna komma till skada. Någon skulle kunna göra sig väldigt, väldigt illa, tänkte Ramona och sträckte fram handen mot handtaget. Hon var så fascinerad av giljotinen att hon helt glömt bort nattens fasansfulla mardröm. Den som hon tidigare sett som en varning om att något hemskt var på väg att hända." Jag ska bara känna", viskade Ramona och vidrörde handtaget på giljotinen. I samma stund var Theo framme vid henne och skrek skräckslaget, när han såg vad hon gjorde. Ramona förstod inte varför han skrek. I nästa stund kände hon Theo slita tag i hennes hand, vilket fick henne att rycka till och av misstag frigöra spaken. Skräckslagna såg de alla tre på giljotinen när klingan föll med ett svischande, ödesmättat ljud. Men det var bara Theo och Ramona som skrek av fasa när giljotinbladet nådde sitt mål. Robert var inte längre med dem. Inga sirener hördes. Istället steg ett vrål från en stor folkmassa som skrek av upphetsning. Med en duns föll huvudet i korgen och blodet skvätte. Ramona stupade till marken?

"Nej, inte nu igen!" ropar Ramona förskräckt. Theo vet precis vad som har fått henne att skrika: En ny tidsresa! Vart är de på väg? I nästa stund står de framför ett brinnande bål med en flicka bunden högst upp. Utan att tveka reser de en stege mot bålet. Ramona kilar upp och tar loss flickan. Människorna runtom står som förstenade och ser vad som händer. Men när Theo, Ramona och flickan springer därifrån börjar den vilda häxjakten. De har kommit till häxförföljelsens tid. Snart står de själva anklagade för att vara häxor. Därmed väntar samma öde dem, som flickan de tidigare räddat. Kim M. Kimselius har under drygt 22 år fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2019 har Kim gett ut närmare 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009. "Förflyttningar i tiden, historiska händelser och en hel del magi ingår i Kimselius bokidé. En idé som hon utan tvivel haft framgång med... De jag pratat med älskar Kimselius böcker, läser allt och vill ha mer. Utan tvivel det viktigaste för en författare!" BLT, kulturredaktör Jane Betts." En spännande bok för slukaråldern." BTJ, lektör Agneta Warheim." Tempot är högt och händelseförloppet är spännande på ett klart lockande sätt." BTJ, lektör Gunnar Åberg. Jag sträckläste boken och än en gång har du lyckats fängsla mig som läsare med dina berättarkonster." Katarina Söderberg"Spänning från sida till sida. En bladvändare värd att läsa. Nyttig också eftersom den tar oss tillbaka till häxornas tid. Superbra helt enkelt. Gillar Kims sätt att skriva!" Ciccigrip.blogg.se"Att jag gillar Kimselius böcker så mycket beror på den perfekta blandngen mellan spännande berättelse och historisk fakta, som gör att man lär sig något nytt med varje bok man läser." Livet på Citronodlingen." Som Kimselius andra böcker är boken lärorik samtidigt som den är spännande." Kultureliten. Kim M Kimselius historiska äventyrsberättelser om Theo och Ramona är mycket populära och översatta till sex språk. Böckerna är fulla av fakta, samtidigt som de är spännande och svåra att lägga ifrån sig. Dessutom avslutas varje bok med en gedigen faktadel. Många skolor använder Kimselius böcker som temaböcker. UTDRAG UR JAG ÄR INGEN HÄXA:Theo gjorde exakt som Anna och var väldigt noga med att befinna sig på samma plats som hon gjort, innan han tog första steget. Hans fot famlade i luften, han kände hur han blev våt när han satte ned den och drog förskräckt upp den igen. Nu hade han trampat fel i alla fall!" Jag hittar inte stenen", sa han förskräckt. "Jag blev våt.""Det blir du", sa Anna. "När jag sa att vi skulle komma torrskodda över mossen, menade jag inte bokstavligen. Stenarna döljs under vatten, mossa eller tuvor. Sätt bara dina fötter där jag har gått så går allt bra.!" Innan Theo tog nästa steg var han mer vaksam. Först kände han med tåspetsarna att han hade fast botten att stå på. Därefter satte han ned hela foten. Han hade blicken riktad mot Anna och försökte memorera varje steg hon tog, samtidigt som han koncentrerade sig på sin egen förflyttning. Hon verkade flyta fram över mossvattnet. Det såg så enkelt ut. Just för att hon verkade så självsäker och fann fotfäste så snabbt, blev han mycket förvånad när hon plötsligt tycktes vackla till framför honom. Ett rop undslapp henne innan hon föll i. Det gurglade till när mossen slöt sig runt henne. Theo skulle precis ta ett steg till den sten Anna halkat av. Nu var han osäker på var den fanns. Han såg också hur hon sjönk mer och mer. Hon hade redan vatten upp till midjan. Theo förstod att det var bråttom. Han måste få tag i hennes hand och dra upp henne. Mitt i all brådska tog han det ändå väldigt försiktigt, annars var det ju risk att han skulle sluta som Anna. Då hade de inte en chans. Vem skulle kunna rädda dem här ute i den ödsliga sumpmarken? Och vem skulle rädda Ramona och mor Anja? Dimman började stiga upp ur vattnet och för en kort stund tyckte han sig skymta spöklika varelser som böljade fram och tillbaka i rytmisk dans, väntande på att snart få ännu ett offer i sin blöta grav. Osäkert sträckte han sig ned mot Anna för att få tag om hennes hand. Det kunde ha gått bra om han hade haft fullständig balans innan han böjde sig fram, eller om hans ena fot inte befunnit sig i luften. Men som han nu stod... Desperat sökte Theo efter fäste, men där fanns bara vatten. Äntligen kände han fast mark under foten och satte lättad ned den. Då hände samma sak som för Anna - han gled sakta nedför stenen och föll i samma vatten som hon redan låg i. Nu var de räddningslöst förlorade!