Ola Hansson

Välkommen in i skräckgalleriet: En kvinna säljer sin själ till dödsguden i utbyte mot en gränslös förmåga att döda. En äldre herre vill så gärna bli mördad. Drömmen går i uppfyllelse -- men inte på det sätt han tänkt sig. En ung man vandrar i en mörk skog där träden droppar blod och kroppen efter hans döda moder väntar på honom. Doktorn i den sömniga förorten till London öppnar porten till verklighetens innersta mysterium och måste utföra en onämnbar handling. Skolläraren Ichabod Crane möter den huvudlöse ryttaren i Sleepy Hollow. Detta och mycket annat kan läsas här, i en bok som blandar klassiskt och nytt, utländska författare med svenska. Urvalet täcker allt från övernaturliga skräckhistorier till vardagsnära psykologiska rysare. Läs och låt dig överraskas!

Ola Hansson är vår kanske främste svenske dekadent. Han föddes 1860 i skånska Hönsinge, flyttade i många år runt i Europa och dog till sist 1925 i Buyukdere, nära Konstantinopel. I Tidens kvinnor riktar han sin hyperkänsliga blick mot ett antal sekelskifteskvinnor och skriver ett slags fallstudier över dem. De sex porträtten binds emellertid samman av en säregen metaforik. Alla jämförs dessa sexuellt besatta och själsligt förvridna kvinnor med blommor som av olika skäl tvingats till osund eller sjuklig växt.

Ola Hansson föddes 1860 i skånska Hönsinge, och dog 1925 i Buyukdere, nära Konstantinopel. Sensitiva Amorosa från 1887 är en skiss, på gränsen till ett prosapoem, där erotiska fantasier och hemlighetsfulla korrespondenser gestaltas. Dekadenten Hanssons prosa tränger med sin psykologiska skärpa djupt in i samhällets skuggsidor, där människan underkastas dunkla krafter som könsdriften, ångesten och lockelsen till brott. Boken innehåller förutom Sensitiva Amorosa två andra av hans främsta prosaverk: Ung Ofegs Visor och Parias.

Med Notturno (1885) publicerade Ola Hansson (1860–1925) ett diktverk som möttes av oförstående av den samtida kritiken men snart kom att beundras av läsarna och flera generationer av framstående lyriker. » … den svenska lyrikens första märkespunkt efter Stagnelius« – Vilhelm Ekelund, Böcker och vandringar »Med Notturno är det som att man kommer rakt in i laboratoriet, den moderna diktens, den moderna subjektivitetens tillblivelse … Nytillkomna och nyfikna läsare kommer att slås, inte bara av det egenartade själfulla draget, utan också av det som Vilhelm Ekelund kallar ’det verklighetsglada sinnet’, det klara intellekt som genomlyser dessa tidiga dikter.« – Ur Per Erik Ljungs efterord

Vägen till livet (1896), som innehåller fem stämningsfulla noveller, anses av många vara Ola Hanssons finaste prosabok. Med denna samling nådde Hansson en höjdpunkt i sin produktion. Vägen till livet är en skrift om inre liv. Av texterna är det ”Amors hämnd”, en mer traditionellt utformad novell, som fick mest beröm i samtida svensk kritik. Övriga texter balanserar mellan skissen, prosaberättelsen, den filosofiska essän och prosadikten – och visar därmed i sin yttre form den europeiska symbolismens drag av fragmentisering. De fyra texterna har inslag av metafysisk spekulation, och behandlar existentiella frågor. Någon genomförd intrig finns inte – utom i ”Amors hämnd” och titelnovellen – utan skeendet fokuserar på spelet mellan enkla yttre iakttagelser av människor och miljöer och jagberättarens skildring av inre stämningar och upplevelser.

Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907. Resan hem är en självbiografisk roman i två fristående delar. I första delen skildrar Ola Hansson både sin studentmiljö i Lund och de författarkretsar han senare kom i kontakt med i Stockholm. I grunden handlar romanen dock om den unge författaren Truls Anderssons förhållande till sin hembygd. Här ställs frågan huruvida huvudpersonens bondehärstamning, i den skånska myllan, kan samsas med tillvaron som intellektuell.

Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907. Svartkonsten (1906) demonstrerar författarens revoltbehov. I denna diktsamling tar Hansson sikte på att avslöja Europas politiska och kulturella förfall. Här synliggörs också författarens paranoida fantasi, såtillvida att han föreställer sig att det existerar ett hemligt förbund av potentater, vilka har utövat oförrätter mot hans hustru, författaren Laura Marholm. Delar av Svartkonsten trycktes i Folkens visor (1911). Här återfinns verket i sin helhet tillsammans med de dikter som i övrigt ingick i samlingen.

Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907. Resan hem är en självbiografisk roman i två fristående delar. I andra delen träffar huvudpersonen Truls bl.a sin blivande hustru, Louise, vilket bottnar i författarens möte Laura Marholm. Till stor del beskriver dock boken Truls inre kamp – slitningen mellan rötterna i, och kärleken till, den skånska myllan och den intellektuelle kosmopolitens strävan efter utveckling. Här skildras Truls längtan hem när han befinner sig på kontinenten och hans upplevelse av ensamhet, instängdhet och inskränkthet i den hembygd, kring vilken han under sin långa bortavaro skapat sig en idealiserad drömbild.

Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907. Rustgården (1910) innehåller två huvuddelar: den som behandlar det historiska skedet från 1668 till 1800-talets mitt och den som fokuserar på själva rustgårdsfamiljen, där ”yngste sonen” står berättaren nära. Litteraturkritikern m.m. Anders Österling har skrivit att Rustgården, i sina hembygdsskildringar är ”ett genuint mästerverk, en ovärderlig krönika från det gamla bysamhället”.

Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907. Hembygden är ett återkommande tema i både romaner och diktsamlingar, där både Nya visor, På hemmets altare och Tio år i hövdingatider blir hyllningar till Skåne. Nya visor (1907) fick ett varmt mottagande när den kom; Hansson skriver en sorts poetisk dagbok eller resedagbok från skilda orter på kontintenten, men främst är det den besjälade enkelheten och trovärdigheten hos de skånska minnesbilderna som uppskattas mest.

Kärlekens trångmål av Ola Hansson (1860-1925) består av fyra noveller: ”Husvill”, ”En sommarepisod”, ”Havsfåglar” samt ”Hos huldran”. På samma sätt som i flertalet av Hanssons verk är miljökontexten inte enbart en fond i denna samling, utan ett av motiven. Det framgår varför Ola Hansson är en av de mest tongivande svenska dekadensförfattarna. ”Husvill” är en suggestiv berättelse som bygger på Edgar Allan Poes dubbelgångarmotiv, där ett bättre och ett sämre jag objektiveras. Novellen har uppfattats som Hanssons yppersta verk. ”En sommarepisod” handlar om förföraren som söker kärlekens eufori men skyr det konventionella, stadgade familjelivet. ”Havsfåglar” berättar på ett lyhört sätt om två människors möte och oförmåga att tala till varandra. ”Hos huldran” handlar om en femme fatale med övernaturliga drag som ansätter sin älskade, vilket får konsekvenser...

Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907. Litterära silhuetter (1885) är en samling essäer över olika författare: skåneskalden A. U. Bååth, realisterna Henrik Pontoppidan, Gustaf af Geijerstam och Ernst Ahlgren (Victoria Benedictsson), arkitekten m.m. Albert Gellerstedt, dekadenten Gustav Esmann m.fl.

Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907. Kåserier i mystik består av en samling texter – i huvudsak skrivna på 1890-talet efter att Hansson studerat den moderna psykiatrin. Texterna avhandlar främst mentalsuggestioner, inspiration och det konstnärliga skapandet. Bland annat diskuterar han Edgar Allan Poes författarskap, Arnold Böcklins konst, Pan-myten, dofternas betydelse för våra sym- och antipatier...

Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907. En uppfostrare är en till stor del självbiografisk roman skriven av Hansson som utgavs första gången 1895. Boken behandlar Hanssons tid som journalist vid Nya Skåne och konflikten mellan ideellt och cyniskt inom tidningsvärlden. I förgrunden kan vi följa ”uppfostraren”, redaktören och dennes kärleksförhållanden, men romanen kan också läsas allegoriskt, riktad mot de litterära förhållandena i Norden, med ”brandesianismen” som artfrämmande inslag i den jordnära skandinaviska kulturen.

Fru Ester Bruce (1893) är en äktenskaps- och skilsmässohistoria, där Ester bär på en djup sorg efter sitt tidigare olyckliga äktenskap. Hon har även blivit smutskastad av omgivningen och tvingats leva flera år i exil. Slutligen återvänder hon hem. Hennes före detta make, en bildkonstnär vid namn Ödman, är en av Hanssons många smädebilder av den vid den här tiden forne vännen August Strindberg. Fru Ester Bruce är även i mycket en roman om Skåne. Hansson levde vid den här tiden i exil i Tyskland, efter att hans Sensitiva amorosa (1887) givit upphov till en skandal och blivit nedsablad av svenska kritiker. Han längtade efter att återvända till hembygden.

Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907. Före giftermålet bygger på minnen från Ola Hanssons studietid. Romanen trycktes först på norska och tyska 1894 och gavs ut på svenska först 1901. Romanen utspelas i Lund och på den skånska landsbygden. Här skildrar Hansson en grupp manliga vänners ekonomiska affärer och kärleksrelationer – där någon i gruppen måste gifta sig till pengar för att rädda den lilla kretsens ekonomi.

Programmet för den nya diktning som föresvävade Ola Hansson framställdes i stridsskriften Materialismen i skönlitteraturen (1892). Han ger en översikt över vad han uppfattar som den samtida litteraturens tillstånd. Här riktar Hansson kritik mot naturalismen, både dess materialistiska åskådning och estetik. I stället för materialismen vill Hansson tillämpa sin psykofysiska mystik, och naturalismen förklaras ha varit “kulturhistoria och resumé, men den har icke varit skapande, siande”. Det äkta diktverket är “en manifestation av jaget”. Beträffande subjektivitetens princip går Ola Hansson så långt, att han försvarar exempelvis vålnader i en pjäs. “Den tanke, som vi gå och bära på, kan bli en konkret syn inför oss; samvetskvalet kan bli en konkret syn; ångesten sammalunda.” Detta har icke Zola, Ibsen eller Brandes insett, menar Hansson, däremot “siare” och omedvetna skapare som Strindberg och Nietzsche.

Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907. Tillkomsten av Dikter på vers och prosa (1901) sträcker sig över lång tid. Blandningen av dikter och prosaminiatyrer är indelad efter olika perioder i tre avdelningar: Skåne 1884-1888, Schliersee/Friedrichshagen 1892-97 och München 1900-1901. Oscar Levertin skrev en recension om boken som förändrade synen på Hansson. Levertin ser Hansson som en hembygdsdiktare som lämnat de brutala verklighetsskildringarna från 1890-talet bakom sig och återkommit till den melodiska, mjuka, själfulla poesin från 80-talet.

Ola Hansson (1860-1925) gjorde sig ett namn som poet, novell- och romanförfattare, journalist och kritiker. Mest ihågkommen anses han vara för det prosalyriska verket Sensitiva amorosa (1887), som skapade skandal på sin tid och drev Hansson bort från Sverige och ett liv i exil. Sent omsider fick dock Hansson ett erkännande på svensk mark. Svenska Akademien hallstämplade Hansson som misskänt geni genom att ge honom ett statligt livstidsstipendium 1907. Diktsamlingen På hemmets altare (1908) är en hyllning till Hanssons hembygd i Skåne. Här ryms även en svit ljusa stockholmsdikter, skrivna efter ett besök i Stockholm 1907.