Olav S. Melin

Enligt en myt förstår finländare sig inte på kommunikation. Här visar tjugofyra ledamöter i Finska Akademien att de har bred och specifik sakkunskap i ämnet. De beskriver världens förändring och dess konsekvenser för mediebranschen, de berättar om vitsen med att ha kul och ger handfasta anvisningar om hur man genom kommunikation gör bättre affärer och får ett rikare liv.

Journalisti, tietokirjailija Olav S Melinin teoksen Den ensamme mecenaten (2000) suomennos Yksinäinen mesenaatti valottaa maamme merkittävimpiin kulttuurin mesenaatteihin lukeutuneen liikemies Amos Andersonin (1878–1961) vähän tunnettua kristillistä vakaumusta, joka ilmeni jo varhain avarana ekumeenisuutena sekä rakkautena keskiaikaiseen mystiikkaan ja estetiikkaan. Intendentti Synnöve Malmström esittelee teoksessa Andersonin laajoja taidekokoelmia. Andersonin elämäntyö on esillä Amos Rex -taidemuseossa ja kotimuseossa Helsingissä, Söderlångvikissa Kemiönsaarella sekä Rooman Villa Lantessa

Det har inte saknats utmaningar för tidningspressen under de drygt 250 år som en tidning på svenska utkommit i Finland. Under storfurstendömets dagar på 1800-talet gällde det att försvara den nyvunna yttrandefriheten. Den ryska överheten uppfattade tidningspressen som en megafon för makten, vilket innebar att censuren drabbade dem som trotsade överheten. Antingen blev de tvungna att landet eller så förbjöds tidningarna. En utmaning var det också att slå vakt om den svenskspråkiga tidningspressens existensberättigande. Fennomanernas förvanskade citat ”ett språk ett land” ställde det finska mot det svenska och motsättningarna mellan språkgrupperna skärptes. 1900-talets stora omvälvningar var en prövotid för tidningspressen. Under inbördeskriget var de flesta tidningarna förbjudna, vilket kan ha varit en orsak till att motsättningarna i samhället kom i dagen först efter kriget. I form av språkstrider då det gällde militären och universitetsvärlden. Men också internt på svenskt håll i en dragkamp mellan Nyland och Österbotten. Under 1920-och 30-talen fann rasistiska strömningar gehör i en del svenska kretsar och återspeglades i tidningspressen. Efterkrigstiden var ur pressfrihetssynpunkt en dyster period. Under 1970-talet kulminerade självcensuren inom tidningspressen, de svenskspråkiga inte undantagna. Digitaliseringen under 2000-talet har för mycket gott med sig, inte bara teknologiskt utan också sett ur ett demokratiskt perspektiv. Samtidigt påverkar digitaliseringen oss människor på ett sätt som vi inte haft beredskap att hantera. Omdefinieringen av medborgarjournalistiken, som inneburit att vem som helst i sociala media kan tycka vad som helst har banat väg för en desinformation med fejkade nyheter. Förändringen från papper- till digitalutgivning har på finlandssvenskt håll inte förlöpt helt smärtfritt. De digitala upplagorna har fått fler läsare, men antalet prenumeranter har inte ökat i samma utsträckning.

I augusti 2020 utkom boken Den ensamme mecenaten - Tron och mystiken - Amos Andersons drivkrafter av Olav S Melin i samarbete med Synnöve Malmström och Bengt Kristensson Uggla. Boken, som utges på förlaget Vidi-Press, är en del av Föreningen Konstsamfundets 80-års jubileumssatsningar. Amos Anderson är känd som framgångsrik företagare, tidningsmogul och politiker samt som grundare av Konstsamfundet. Tack vare ambitiösa studier och fallenhet för affärer skapade han sig snabbt en förmögenhet. Vad som är mindre känt är att Amos Anderson hade en kristen övertygelse, som tog sig uttryck i förkärlek för mystik, medeltida traditioner, kyrklig musik och skådespel. Olav S Melin beskriver dessa andliga drivkrafter hos Amos Anderson. Amos Anderson stödde Svenska teatern och bidrog till Åbo Akademis framgång, men han avvek också från samtidens mecenater. För honom var välgörenheten en del av en framgångsrik affärsverksamhet, en altruism kännetecknad av medkänsla. Hans donationer till Villa Lante i Rom var uttryck för den betydelse antikens arv och det katolska inflytandet hade i hans tankevärld. Synnöve Malmström, intendent på Amos Rex, lyfter i sin text fram Amos Anderson som konstsamlare både av profan som sakral konst. Avsnittet I korsvägen mellan kultur och ekonomi, författat av Bengt Kristensson Uggla utgör en analys av Amos Andersons arv och betydelse i dagens samhälle. Värdet av Amos Andersons donationer uppskattas till tiotals miljoner euro i dagens penningvärde.