Stig Dagerman

Det ska firas bröllop i en liten by i Uppland. Den unga bonddottern Hildur ska bli gift med slaktaren Westlund, som är försupen och betydligt äldre. Tidigt på morgonen knackar det på brudens fönster och hon får ett anonymt brev. En sjuk luffare kommer till gården som objuden gäst, och snart börjar hemligheter komma i dagen. Barnet som Hildur väntar är inte slaktarens utan lantarbetaren Martins. Men Martin är försvunnen och slaktaren och pigan Svea tycks dölja något. Allt eftersom dagen framskrider kommer undanträngda konflikter till ytan, och under bröllopsnatten kulminerar dramatiken. I romanen Bröllopsbesvär [1948], som kom att bli hans sista, inspirerades Stig Dagerman av sin uppväxt på den uppländska landsbygden och lekte med folklustspelets burleska uttryck, samtidigt som våldet och svärtan från hans tidigare böcker fördjupades. STIG DAGERMAN, född 1923 i Älvkarleby, var en svensk författare, dramatiker och journalist. Han blev det svenska litterära 1940-talets stora fixstjärna när han som tjugotvååring debuterade med romanen Ormen [1945]. Utöver fyra romaner skrev han ett stort antal noveller, teaterpjäser, dikter, dagsverser och reportage innan han dog för egen hand 1954.

Bengt är tonåring när hans mor dör. Kort tid därefter träffar fadern en ny kvinna, men Bengt står inte ut med att någon tar moderns plats och revolterar i förtvivlan och ursinne. Men faderns nya kvinna väcker också förbjudna känslor hos honom. Med intensiv närvaro och hårt spänt språk gestaltar Stig Dagerman en ung mans uppror - inte bara mot fadern utan mot invanda konventioner och frånvaro av liv och sanning. Återhållna passioner kommer till ytan, tystnaden hotar att brisera i varje ögonblick och begären tar allt farligare vägar. 1948, när Bränt barn kom ut, var Stig Dagerman tjugofem år gammal. Romanen var hans sjunde verk sedan debuten 1945. Förväntningarna var stora, och både publiken och kritiken tog väl emot boken. Ingen av Dagermans böcker har blivit mer omskriven, utkommit i fler upplagor eller översatts till lika många språk. STIG DAGERMAN, född 1923 i Älvkarleby, var en svensk författare, dramatiker och journalist. Han blev det svenska litterära 1940-talets stora fixstjärna när han som tjugotvååring debuterade med romanen Ormen [1945]. Utöver fyra romaner skrev han ett stort antal noveller, teaterpjäser, dikter, dagsverser och reportage innan han dog för egen hand 1954.

I denna, den andra delen av Stig Dagermans samlade dramatik, ingår pjäserna Skuggan av Mart (1948) och Ingen går fri (1949). Skuggan av Mart handlar om Gabriel, en ung, osäker och räddhågsen man som lever i skuggan av sin I kriget dödade, hjälteförklarade broder Mart, vilken idealiseras av den dominanta och förtryckande modern. Gabriel låter sig länge kuvas – tills han en dag når bristningsgränsen. Ingen går fri är författarens egen dramatisering av den egna romanen Bränt barn och handlar, liksom romanen, om en tonåring – vilken nyligen förlorat sin mor – dennes far och hans älskarinna. Pojken upprörs av faderns nya relation; han anser att fadern inte visar tillbörlig respekt för den döda modern och han vill till varje pris förhindra att älskarinnan får en möjlighet att ersätta modern i hemmet. Samtidigt attraheras han av faderns älskarinna... Boken avslutas med ett appendix med programbladstexter.

I denna, den tredje delen av Stig Dagermans samlade dramatik, ingår pjäserna Vår lilla sommar (1951), Den yttersta dagen (1952) samt de postuma, ofullbordade verken Snöresan och En spelmans mössa. Vår lilla sommar skrevs på uppdrag av Radiotjänst och handlar om livets hårda villkor om sommaren och hösten – som symboler för liv och hopp respektive desillusion och död. Även Den yttersta dagen skrevs för Radiotjänst och stycket utspelar sig i bondemiljö. Enligt Dagerman själv bygger verket delvis på verkliga händelser och egna erfarenheter från den bondemiljö i Älvkarleby där han själv växte upp. Boken avslutas med ett appendix med en programbladstext till Den yttersta dagen.

I denna första del av Stig Dagermans samlade dramatik ingår pjäserna Den dödsdömde (1947), Upptäcktsresanden (1947), och Streber (1948). Dagermans debut som dramatiker, Den dödsdömde, handlar om en man som blivit oskyldigt dömd till döden för mordet på sin hustru. Han räddas och återfår sin frihet, men kan inte hantera situationen... Upptäcktsresanden handlar om fem män på vandring, varav en ser sig som en upptäcktsresande. Ämnet I fokus är makt, där vita ”herrar” ser sig som upptäckare av världen och en infödd befolkning bara uppfattas som en del av naturen. Streber handlar om ett antal kamrater och syndikalister som startar en kooperativ bilverkstad. Huvudpersonen Blom drömmer dock om en högre position i samhället... Dramat behandlar bl.a. mänsklig svaghet och omtanken om medmänniskorna å ena sidan och egennyttan å den andra. Boken avslutas med ett appendix med bl.a programbladstexter.

Stig Dagerman (1923-54) var en av de mest framträdande författarna inom den svenska fyrtiotalismen. Sin tidiga död till trots hann Dagerman författa fyra romaner, ett stort antal noveller, dikter, teaterpjäser, dagsverser och reportage. Dagermans debutroman, Ormen, publicerades 1945. Då var författaren endast 22 år gammal och kom att hyllas och geniförklaras av en förbluffad kritikerkår. Olof Lagercrantz skrev exempelvis i Dagens Nyheter: ”Så övertygande har ingen svensk författare i detta sekel debuterat.” Ormen är en löst sammanfogad berättelse där ångest och fruktan utgör huvudteman. Boken utspelas I beredskapstidens Sverige; handlingen kretsar till stor del kring ett antal värnpliktiga, deras liv och mardrömsliknande upplevelser på en förläggning och under permissionerna. I centrum för handlingen återfinns även en orm, vilken närmast bör betraktas som en symbol för huvudpersonernas fruktan. Dagerman avviker ofta från det standardiserade skriftspråket, bl.a. genom användandet av dialekt, vardagsspråk, klassjargong och affektivt uttal.

Stig Dagerman (1923-54) var en av de mest framträdande författarna inom den svenska fyrtiotalismen. Sin tidiga död till trots hann Dagerman författa fyra romaner, ett stort antal noveller, dikter, teaterpjäser, dagsverser och reportage. Bröllopsbesvär (1949) är delvis inspirerad av Dagermans uppväxtmiljö i Älvkarleby. Berättelsen utspelar sig följaktligen i ett litet svenskt samhälle, under ett dygns tid. I romanen, som närmast kan beskrivas som en folklig burlesk, återfinner vi den gravida bonddottern Hildur och den alkoholiserade slaktaren Hilmer – som är änkling och har en dotter från sitt tidigare äktenskap. Paret står i begrepp att gifta sig – det barn Hildur bär på är dock inte Hilmers. Far till det blivande barnet är istället en försvunnen lantarbetare vid namn Martin, som dock dyker upp i samband med bröllopet... Samtidigt väntar pigan Svea ett barn med Hilmer...

Stig Dagerman (1923-54) var en av de mest framträdande författarna inom den svenska fyrtiotalismen. Sin tidiga död till trots hann Dagerman författa fyra romaner, ett stort antal noveller, dikter, teaterpjäser, dagsverser och reportage. De dömdas ö (1946) handlar om ett antal skeppsbrutna – fem män och två kvinnor – som lyckas rädda sig till en öde ö utan vare sig mat eller dricksvatten. På ön möts de av ett skrämmande djurliv i form av bl.a. ödlor och ormar och vi får genom bokens olika mardrömsscener följa de skeppsbrutnas väg mot undergången. De dömdas ö – med sin av Kafka inspirerade symbolik och sitt av Faulkner inspirerade språk – blev Dagermans mest omdiskuterade och märkliga verk och delar av romanen – de avslutande 65 sidorna – skrevs under en enda natt av inspiratoriskt rus.

Stig Dagerman (1923-54) var en av de mest framträdande författarna inom den svenska fyrtiotalismen. Sin tidiga död till trots hann Dagerman författa fyra romaner, ett stort antal noveller, dikter, teaterpjäser, dagsverser och reportage. Bränt barn (1948) är en psykologisk, realistisk berättelse som handlar om en tonåring – vilken nyligen förlorat sin mor – dennes far och hans älskarinna. Pojken upprörs av faderns nya relation; han anser att fadern inte visar tillbörlig respekt för den döda modern och han vill till varje pris förhindra att älskarinnan får en möjlighet att ersätta modern i hemmet. Samtidigt attraheras han av faderns älskarinna... Utifrån svensk horisont är Bränt barn den mest omskrivna och i flest upplagor tryckta av Dagermans böcker. Det är även den av författarens böcker som översatts till flest antal främmande språk.

Stig Dagerman (1923-54) var en av de mest framträdande författarna inom den svenska fyrtiotalismen. Sin tidiga död till trots hann Dagerman författa fyra romaner, ett stort antal noveller, dikter, teaterpjäser, dagsverser och reportage. Nattens lekar (1947) blev den enda samling med kortprosa som Dagerman själv sammanställde och som gavs ut under hans egen livstid. Samlingen, med sina 17 noveller, visar prov på Dagermans bredd som författare och här återfinns allt från berättelser av mer vardagsrealistisk natur – främst barn- och ungdomsskildringar – till djupt symboliska eller expressionistiska alster. Bland berättelserna i samlingen kan särskilt nämnas ”Nattens lekar” och ”Vår nattliga badort”. Den förstnämnda novellen handlar om pojken Åke, vilken fantiserar om ett lyckligt familjeliv, samtidigt som hans verkliga tillvaro innefattar en alkoholiserad far. Den sistnämnda novellen är en djupt symbolisk berättelse om människans tillvaro – här illustrerad genom en smutsig badort.

Stig Dagerman (1923-54) var en av de mest framträdande författarna inom den svenska fyrtiotalismen. Sin tidiga död till trots hann Dagerman författa fyra romaner, ett stort antal noveller, dikter, teaterpjäser, dagsverser och reportage. Dagerman fick 1946 i uppdrag av Expressen att resa till Tyskland för att skildra livet i det efter andra världskriget sönderbombade landet. De artiklar han skrev kom 1947 att samlas i bokform under titeln Tysk höst. Dess genomgående teman är vardagsmänniskornas kamp för överlevnad i de amerikanska och brittiska zonerna, återuppbyggnaden av landet och avnazifieringen av folket. Boken kom tidigt att uppfattas som en stilbildande klassiker – ett unikt exempel på journalistisk prosa. Tysk höst bidrog till Dagermans internationella genomslag.

Stig Dagerman (1923-54) var en av de mest framträdande författarna inom den svenska fyrtiotalismen. Sin tidiga död till trots hann Dagerman författa fyra romaner, ett stort antal noveller, dikter, teaterpjäser, dagsverser och reportage. Nattens lekar blev den enda samling med kortprosa som Dagerman själv sammanställde. Därutöver lät han dock publicera en lång rad noveller i olika tidningar och tidskrifter, vilka återfinns här, samlade i en volym. Spridda ark, med sina 18 noveller, visar, likt Nattens lekar, prov på Dagermans bredd som författare. Här återfinns bland mycket annat den gripande berättelsen ”Att döda ett barn”, som förmodligen är den mest kända av författarens texter.

Stig Dagerman (1923-54) var en av de mest framträdande författarna inom den svenska fyrtiotalismen. Sin tidiga död till trots hann Dagerman författa fyra romaner, ett stort antal noveller, dikter, teaterpjäser, dagsverser och reportage. I denna volym har samlats ett antal prosafragment, utkast till större, aldrig fullbordade bokprojekt. Bland dessa, ”Tusen år hos Gud”, en prolog till det verk om Carl Jonas Love Almqvists landsflykt som Dagerman var sysselsatt med, men som han aldrig hann fullborda. Här återfinns även ”Förr i världen” vilken kom att publiceras som en fristående novell, men ursprungligen var tänkt som en del av en roman med titeln Snöresan, som aldrig kom att fullbordas. Övriga texter i boken är En hund begraven och Resenärer, båda fragment av större, aldrig förverkligade ideér.

"Zmeja" - debjutnyj roman shvedskogo pisatelja Stiga Dagermana o nevynosimom ozhidanii neizvestnogo v obstanovke voennogo vremeni. Dejstvie proiskhodit v Shvetsii, sokhranjavshej nejtralitet vo vremja Vtoroj mirovoj vojny. Vosem soldat rasskazyvajut drug drugu istorii, pytajas spastis ot bessonnitsy, vyzvannoj strakhom. Smeshivaja metaforicheskoe i bukvalnoe, Dagerman issleduet prirodu otchajanija i sozdaet povestvovanie o pogloschennykh trevogoj dushakh, vospalennom soznanii i zhivuschem v tele besprichinnom uzhase. Strakh, individualnyj i kollektivnyj, ne poddaetsja konkretizatsii. On sosredotochen v skvoznom obraze zmei, simvole, obedinjajuschem geroev romana v predchuvstvii neizbezhnogo. Perevodchik: Press N.

Bengt, ein junger Mann aus dem Arbeiterviertel Stockholms, der gerade an der Schwelle zum Erwachsenwerden steht, gerät durch den unerwarteten Tod seiner Mutter aus dem Gleichgewicht. Sein Vater Knut hat eine neue Frau kennengelernt, Gun, die im Stadtteilkino Eintrittskarten verkauft. Bengt weigert sich jedoch zu akzeptieren, dass sein Vater eine neue Person in ihren geschützten Alltag einlässt, dass das Leben auch ohne seine Mutter weitergeht. Mit lodernder Eifersucht steigert er sich in die radikale Verurteilung seines Vaters und in die fieberhafte Ablehnung der neuen Frau hinein und immer deutlicher wird, wie stark er selbst sich zu ihr hingezogen fühlt. In einer intensiven psychologischen Innenschau, die Bengts adoleszente Abgründe sichtbar macht und einem beim Lesen den Atem verschlägt, lässt Stig Dagerman uns teilhaben an den Obsessionen seines Helden, an dessen Verweigerung und unbändiger Wut auf die ganze Welt. Der Feinsinn, mit dem Dagerman seine Figur bis in die verstecktesten Winkel ausleuchtet, zeigt sich auch in der Sprache, die vibriert vor Spannung, schillert zwischen niederdrückender Dunkelheit und hell aufleuchtender Sehnsucht nach Befreiung, zwischen sanftem, fast weinerlichem Selbstmitleid und zerstörerischer, rücksichtsloser Brutalität. Paul Berf navigiert uns Lesende mit seiner beeindruckend standfesten Übersetzung durch die inneren Erschütterungen und Kämpfe des Protagonisten Bengt Stig Dagerman hat eine unvergessliche, aufwühlende Figur geschaffen, die im Roman keine Versöhnung erfährt und auch nach beendeter Lektüre noch lange keine Ruhe gibt.

"Rootsi Hamlet" Stig Dagerman (1923-1954) oli kirjanik, keda iseloomustab kompromissitus, see tähendab üks neist kirjanikest, kelle elu ja kirjanduse vahele on pea võimatu piiri tõmmata. Tema kirjutamine algas varases teismeeas, kui ta teada sai, et tema vanaisa, kelle talus oli ta veetnud oma esimesed üheksa eluaastat, ühe külahullu poolt surnuks oli pussitatud. Just siis tundis ta esimest korda, et peab kirjutama. Mõned aastad hiljem sai alguse tähelend, mille jooksul avaldatust on seni eesti keeles ilmunud novellivalimik "Öö mängud"(1964), romaan "Kes kõrvetada saanud ..." (1989) ja reportaazh "Saksamaa sügis" (1998). Tema kirjutamine lõppes juba enne, kui ta pärast pikka loomevõimetuse perioodi endalt 31-aastasena elu võttis. Dagermani autoripositsiooni võiks üldistavalt iseloomustada kui lakkamatut köielkõndi, mida saadab halastamatu teadlikkus nii olemise hirmutavast pidetusest kui ängistavast paratamatusest, nii põhjatusest, mis kõiki eraldab, kui põhjast, mis on kõigil üks; teadlikkus, mis endas siiski mingi seletamatu ja pealtnäha võimatu võimaluse kuumust peidab, igatsedes hetke, mil kuumus talumatuks muutub, nii et vastandid üheks sulavad, nii et kõik andeks antakse. See on köielkõnd, mis võib viia nii ülima üksinduse kui ülima lepituseni, nii enesetapu kui suure kirjanduseni. Müstikat, koomikat ja olemise õudu kätkeva romaani "Pulmasekeldused" tegevus leiab aset autori lapsepõlvest inspireeritud 1930. aastate rootsi talus, kus haldjalik ja noor talutütar Hildur valmistub mehele minema tahumatule ja keskealisele lihunikule Westlundile, ning kulmineerub bakhanaalse pulmapeoga, milles kangastuvad surma lähedus ja armastuse haprus, langemise paratamatus ja ülestõusmise võimalikkus, igavene hüljatus ja igavene igatsus." Pulmasekeldused" jäi Dagermani viimaseks romaaniks, ometi võib aga just seda pidada üheks tema kõige helgemaks teoseks, kus, nagu on öelnud autori kaasmaalane Olof Lagercrantz, "ka kõige räpasem särab, kui seda puudutavad huumor ja kaastunne."

Stig Dagerman - kumir tselogo pokolenija zhitelej skandinavskikh stran, avtor mnogochislennykh romanov, stikhov, pes i rasskazov. Bolshuju chast svoej zhizni on prorabotal zhurnalistom. V 1946 godu glavnyj redaktor gazety "Ekspressen" predlozhil molodomu Stigu (na tot moment emu bylo 23 goda) otpravitsja v poslevoennuju Germaniju, chtoby napisat zametki o zhizni strany. On soglashaetsja i edet v razrushennuju stranu, chtoby lichno vstretitsja i vzjat intervju u nikomu ne nuzhnykh, isterzannykh i obezdolennykh ljudej. Oni zhivut v podvalakh po koleno v vode, istoscheny kholodom i golodom. Vojna i natsisty slomili i unichtozhili ikh moralno. Na vopros, zhili li oni luchshe pri Gitlere, ne zadumyvajas, otvechajut "da", no mozhno li za etu chestnost avtomaticheski prichisljat ikh k natsistam?... Zhenschiny otdajutsja soldatam armii osvobozhdenija za kusok khleba, Deti vorujut, a stariki umirajut ot chakhotki. Kniga ochen tjazhelaja dlja osmyslenija, no vse zhe ee stoit prochest kazhdomu iz nas. Perevodchik: Press N. A.

Var kan jag finna grönt vatten? Det är den hetaste sommar vi haft. En ung man ror en lord i en grönmålad gisten eka. Denna dag tätnar dimman och regnskurarna smattrar och slår fräsande ner i vattnet. Den unge roddaren kommer att bli bjuden på en sup av Knutsson och Knutssonssyster Ulrika. I gengäld vill de veta hur det var att ro en lord och vad lorden hade för ärende i deras trakter. Davide Reviati öppnar med sina bilder tolkningsrum i Dagermans novell som för oss vidare i funderingar kring frihetens möjlighet och hinder, detgröna vattnets existens, vår morals siktlinje. Och detta oavsett socialtillhörighet. En lord i en gisten eka, rodd av en ung man. Överklass och underklass i samma osäkra farkost i sökandet efter det sköna, det rätta, det sanna, det meningsfulla, det gemensamma – efter frihet som inte begränsar någon annans frihetBengt Söderhäll, medlem i Stig Dagermansprisets jury 1996– -------------------------------Davide Reviati till Lo Dagerman, Stg Dasgermans dotter i ett email 28 augusti 28 2023 Jag måste erkänna att jag har läst nästan allt av Stig, allt som publicerats i Italien av förlaget Iperborea, och jag måste också erkänna att jag älskade allt jag läste. Ända sedan jag upptäckte Bränt barn, den första bok av Stig som jag läste, visste jag att jag aldrig skulle sluta sluka vartenda ett av hans verk. Inte bara på grund av den litterära statusen, som är enorm, utan på grund av en blick och en känslighet som jag omedelbart kände mig väldigt nära. Att berätta en historia av Stig i bilder var därför inte ett professionellt uppdrag, utan ett val, jag skulle säga nästan "naturligt”. Valet av Lorden som jag rodde har flera orsaker, varav den första är självbiografisk. Den berättelsen handlar om mig, om den lilla pojke jag var. Jag växte upp i utkanten av en liten stad, i ett litet arbetarkvarter som växte upp nära en fabrik (ANIC i Ravenna) som skapades från ingenting i början av 1960-talet av Enrico Mattei, en industriman, politiker och tidigare partisan. En stadsdel separerad från staden och självförsörjande, som en stad i staden. För oss barn var det den enda möjliga världen, det enda möjliga livet, det enda möjliga ödet, i väntan på att ta över våra pappors jobb i den närliggande fabriken. Vi upptäckte stadskärnan först som tonåringar, när vi på egen hand kunde gå den enda vägen mellan vår by och den riktiga staden. Det är därför den lille sjömannen i Stigs berättelse var jag, liksom han stängd inom etablerade horisonter, omedveten om resten, ideala spänningar inkluderade. Detta är naturligtvis bara en av de läsningar man kan göra av berättelsen, som i likhet med alla stora verk har flera implikationer och inte låter sig fångas i en alltför snäv meningslogik. En annan anledning till valet är de visuella förslagen, som förde mig tillbaka till Bergmans filmer, en viktig inspirationskälla. Men vi kan prata mer om det om du vill. Jag är lite upptagen på olika fronter just nu, men vi kommer säkert att hitta det en dag.

Stig Dagermans korta men kraftfulla författarskap räknas som ett av den svenska 1900-talslitteraturens viktigaste bidrag. Under häpnadsväckande få år skrev han romaner, noveller, artiklar, reportage, dagsverser och dramatik som kommit att stå som milstolpar i svensk modernism och realism - och därtill alltid funnit nya läsare. Bröllopsbesvär utspelar sig under ett dygn på en liten uppländsk bondgård. Den unga bonddottern Hildur ska stå brud med den många år äldre slaktaren Westlund. Så tar dramat sin början: en okänd person knackar på brudens fönster, hon får ett anonymt brev, en sjuk luffare anländer som objuden gäst. Hemligheter kommer upp till ytan och det närvarande blir fullt av allt vad det förgångna en gång laddat upp. Romanen kulminerar i skildringen av bröllopsnattens alla händelser. Nu presenteras Bröllopsbesvär, som kom att bli Stig Dagermans sista roman, med ett förord av författarens dotter Lo Dagerman och med kommentarer av Hans Sandberg. De tidigare volymerna i serien har presenterats av andra världsberömda författare, så som Siri Hustvedt, Adonis, J. M. G. le Clézio, Per Olov Enquist, Colm Tóibín och Elfriede Jelinek." Dagerman skrev med vacker saklighet. Istället för känslomässiga påståenden nyttjade han väl valda fakta, som brickor, för att framkalla en känsla." Graham Greene

Stig Dagerman (1923-1954) tar oss denna gång in i konstnärernas universum där behovet av pengar är så trängande att de frestas att förvanska sina verk för att motsvara andra kriterier än de rent konstnärliga. "En strävan efter äkthet och sanning styr Stigs författarskap. Även när det gör ont. Speciellt när det gör ont. Han har modet att gå in i rummet fyllt av rädsla och obehag" Lo Dagerman BokeEn spelmans mössa hör till Dagermans kortare pjäser. Att den skrevs för Radioteatern är definitivt inget hinder för en scenisk uppsättning. I sina koncisa och enkla bilder är det en kongenial liten pjäs. En ”vardagsdramatik” av stor tyngd. Språket är ovanligt ”lätt” för att vara dagermanskt, men förlorar ändå inget i täthet. Situationen är vardaglig: Två herrar konverserar på krogen. Gör en överenskommelse. Dagerman ger detta betydelsen av vägskäl på livets ban. Herr Bohm köper. Lennart är satt att sälja. Fattig som han är kan han inte neka. Inte verkar det mycket att tveka om heller, han ska ”bara” förföra herr Bohms fru. Men det är just det: stolthet blir man inte fet av, så ”stoltheten måste man spara med tills man fått lite pengar”. Och de flesta kan man ju ändå se i ögonen, de flesta, ja, men inte alla. Roller: 2 män, Lennart och herr Bohm (ca 25 resp 45 år). Dessutom gäster och restaurangpersonal. Scenbild: Fönsterbord på en restaurang, på bron där utanför. Speltid: ca 30 minuter.