Jenny Erpenbeck

Richard är änkling och professor i antikens historia vid ett universitet i forna Östberlin. När han går i pension vet han inte vad han ska ta sig för. Dagarna har förlorat sin struktur och tiden bara går. Och vem ska föra hans kunskaper och ägodelar vidare? Han söker kontakt med asylsökande flyktingar från Afrika som ockuperar ett torg i Berlin. Deras dagar är fyllda av väntan – och plötsligt inser Richard att han har ganska mycket gemensamt med dem. Han lär känna den tystlåtne Rufu, låssmeden Rashid och Osarobo som vill lära sig spela piano. Han lär sig vilka språk de talar och vad huvudstäderna heter i deras länder. Han kör dem till deras språkkurs och lär sig lika mycket om sig själv som om dem. Professorn och flyktingarna både förstår och inte förstår varandra. De har var sin berättelse. De är individer men samtidigt så allmängiltiga att man kan känna igen sig i dem. Ett återkommande motiv i romanen är böjningen av verbet gå: Gehen, ging, gegangen – gå, gick, gått. Det återkommer i flyktingarnas språkundervisning, men också i Richards syn på sitt liv. Gå, gick, gått är en brännande aktuell bok, skakande, osentimental och solidarisk. På sitt karakteristiska sätt berättar Jenny Erpenbeck en historia om att vända bort blicken och att vilja se, om krig och död och om ett evigt väntande.

I en by i Galizien år 1902 dör en liten flicka som spädbarn. Familjen är redan tyngd av tragedi: barnets morfar mördades i en antisemitisk pogrom, och nu får sorgen efter dottern fadern att överge modern, som inte ser någon annan utväg än prostitution. Men tänk om barnet hade överlevt? Hur hade hennes och föräldrarnas liv sett ut då? Jenny Erpenbecks Natt för gott är en sinnrikt konstruerad berättelse om de många möjliga vägar som ryms inom ett liv. Erpenbecks huvudperson dör som barn i Galizien, som förälskad tonåring i krigstidens Wien, som förrådd partifunktionär i Moskva under stalinismen, som hyllad författare i Östtyskland och slutligen som nittioåring på ett ålderdomshem i Berlin. Hennes liv är en resa som spänner över ett århundrade, som rör sig genom ett förlorat Europa och som med sina många omtagningar visar på hur samspelet mellan historia, personlighet och slump skapar det vi kallar öde.

Winner of the Independent Foreign Fiction Prize and the Hans Fallada Prize, The End of Days, by the acclaimed German writer Jenny Erpenbeck, consists essentially of five "books," each leading to a different death of the same unnamed female protagonist. How could it all have gone differently?--the narrator asks in the intermezzos. The first chapter begins with the death of a baby in the early twentieth-century Hapsburg Empire. In the next chapter, the same girl grows up in Vienna after World War I, but a pact she makes with a young man leads to a second death. In the next scenario, she survives adolescence and moves to Russia with her husband. Both are dedicated Communists, yet our heroine ends up in a labor camp. But her fate does not end there.... A novel of incredible breadth and amazing concision, The End of Days offers a unique overview of the twentieth century.

'[An] absolute must-read. It has stunned and moved everyone who has read it' Arifa Akbar, Independent This multi-award winning novel is the extraordinary story of the twentieth century traced through the various possible lives of one woman She is a baby who suffocates in the cradle. Or perhaps not? She lives to become as an adult and dies beloved. Or dies betrayed. Or perhaps not? Her memory is honoured. Or she is forgotten by everyone. From a small Galician town at the turn of the twentieth century, through pre-war Vienna and Stalin's Moscow to modern-day Berlin, the twists of fate of her lives take us to some of the most vivid moments in European history. But it is our heroine's choices, her struggles and her humanity - as she faces everything from Nazi-occupied Austria, Soviet secret police and the trials of old age - that make this book so profoundly moving, insightful and unforgettable. Winner of the Independent Foreign Fiction Prize, the Hans Fallada Prize, the Oxford-Weidenfeld Translation Prize and an English PEN Award. 'The End of Days prises open the troubled box that is 20th-century European history and entrenches [Erpenbeck's] position as the most brilliant European writer of my generation' Neel Mukherjee, Irish Times Books of the Year 'Jenny Erpenbeck makes swift work of the one-life-multiple-outcomes conceit touched on by Kate Atkinson and David Mitchell - and is the best of the bunch' Daily Telegraph Books of the Year

The End of Days, by acclaimed German writer Jenny Erpenbeck, consists essentially of five books, each leading to a different death of an unnamed woman protagonist. How could it all have gone differently? the narrator asks in the intermezzos between. The first chapter begins with the death of a baby in the early twentieth-century Hapsburg Empire. In the next chapter, the same girl grows up in Vienna, but her strange relationship with a boy leads to another death. In the next scenario, she survives adolescence and moves to Russia with her husband. Both are dedicated Communists, but our heroine is sent to a labor camp. She is spared in the next chapter with the help of someone s intervention and returns to Berlin to become a respected writer. . . . The End of Days is a brilliant novel of contingency and fate. A novel of incredible breadth, yet amazing concision, The End of Days offers a unique overview of German and German-Jewish history by one of the finest, most exciting authors alive (Michael Faber)."

Kadulta löytyy 14-vuotias tyttö tyhjä ämpäri kädessään. Hän ei osaa sanoa mitään muuta kuin ikänsä - ei nimeään, ei osoitettaan eikä vanhempiaan. Hänellä ei ole historiaa eikä tulevaisuudenodotuksia. Tyttö sijoitetaan lastenkotiin, jossa niin luokkatoverit kuin opettajatkin yrittävät saada hänestä otetta. Vähitellen kaikki luovuttavat, kun tyttö ei tunnu reagoivan mihinkään. Näennäisestä välinpitämättömyydestä hän kuitenkin näkee paljon ja löytää pian oman paikkansa huonekavereidensa hiljaisena terapeuttina. Ja kun aikuistumasta kieltäytynyt tyttö viimein kasvaa aikuiseksi, maailma hänen ympärillään kokee tulleensa petetyksi.

A child is found standing on the street with an empty bucket in her hand and no memory of her name, her family or her past. Elsewhere, a girl grows up surrounded by familiar faces - a wet nurse, a piano teacher, a gardener, a best friend and a distant mother - but soon finds them slipping mysteriously from her life. In the company of these girls, we are compelled to tread the uncertain and spiky terrain of memory, where words are dropped like clues to reveal what has been hidden, forgotten or erased.

Als die junge Regisseurin Jenny Erpenbeck 1999 mit "Geschichte vom alten Kind" ihren ersten Roman vorlegte, ging ein Raunen durch die Feuilletons. Wie schon in diesem furiosen Debüt, ausgezeichnet mit dem aspekte-Literaturpreis, zeigt sich die Autorin auch in ihren Geschichten als Meisterin literarischer Verdichtung. Jenny Erpenbeck erschafft eine verblüffend vielschichtige Prosa, sprachlich präzise und von großer Tiefenschärfe. Ob sie in der Titelgeschichte Szenen aus dem Leben ihrer alternden Großmutter erzählt oder in der preisgekrönten Erzählung "Sibirien" eine aus dem Krieg heimkehrende Frau ihren Mann von der Geliebten zurückerobert - und ihn damit endgültig verliert: Immer sind es die Menschen und ihre komplexen Beziehungen, die im Mittelpunkt stehen.