Michel Foucault

These thirteen lectures on the 'punitive society,' delivered at the Collège de France in the first three months of 1973, examine the way in which the relations between justice and truth that govern modern penal law were forged, and question what links them to the emergence of a new punitive regime that still dominates contemporary society.

As a transformative thinker of the twentieth century, whose work spanned all branches of the humanities, Michel Foucault had a complex and profound relationship with literature. And yet this critical aspect of his thought, because it was largely expressed in speeches and interviews, remains virtually unknown to even his most loyal readers. This book brings together previously unpublished transcripts of oral presentations in which Foucault speaks at length about literature and its links to some of his principal themes: madness, language and criticism, and truth and desire. The associations between madness and language-and madness and silence-preoccupy Foucault in two 1963 radio broadcasts, presented here, in which he ranges among literary examples from Cervantes and Shakespeare to Diderot, before taking up questions about Artaud’s literary correspondence, lettres de cachet, and the materiality of language. In his lectures on the relations among language, the literary work, and literature, he discusses Joyce, Proust, Chateaubriand, Racine, and Corneille, as well as the linguist Roman Jakobson. What we know as literature, Foucault contends, begins with the Marquis de Sade, to whose writing-particularly La Nouvelle Justine and Juliette-he devotes a full two-part lecture series focusing on notions of literary self-consciousness. Following his meditations on history in the recently published Speech Begins after Death, this current volume makes clear the importance of literature to Foucault’s thought and intellectual development.

I sina föreläsningar på Collège de France år 1983 inleder Michel Foucault en undersökning av det grekiska begreppet parrhesia. På så vis fortsätter han sitt arbete med att läsa om den antika filosofin. I studien av detta begrepp (sanningssägandet, frispråkigheten) granskar Foucault det grekiska medborgarskapet genom att visa hur modet till sanning utgör den athenska demokratins bortglömda etiska grund. I en ny tolkning av Platons sjunde brev beskriver han hur modet till sanning förvandlas i och med stadsstaternas fall och övergår till att bli ett personligt tal riktat till furstens själ. Här återbesöker Foucault flera av den antika filosofins klassiska teman: den platonska filosofkungens figur, fördömandet av skriften och Sokrates vägran inför en viss typ av politiskt engagemang. I sin analys tecknar Foucault en bild av filosofen som han själv känner igen sig i: genom sin läsning av de grekiska tänkarna skriver han in sig i den moderna filosofin, problematiserar sin egen funktion och definierar sitt eget sätt att tänka och vara. »Den moderna filosofin är en praktik som sätter sin verklighet på prov i sitt förhållande till politiken. […] Filosofin som exterioritet till en politik som utgör dess verklighetsprövning, filosofin som kritik i förhållande till en domän av illusioner som utmanar den att konstituera sig som sant tal, filosofin som askes, det vill säga som subjektet som konstituerar sig självt: detta tycks mig vara det som utgör filosofins moderna vara.«

English summary: The present volume offers Michel Foucault's conference before the French Philosophical Society in which he situates his work as part of an ethical and political attitude that is part of the art of being less governed. Also present in the volume is the French translation of Foucault's conference at Berkeley wherein he defined his work as a historical ontology of ourselves. French description: Le 27 mai 1978, Michel Foucault prononce devant la Societe francaise de Philosophie une conference ou il inscrit sa demarche dans la perspective ouverte par l'article de Kant Qu'est-ce que les Lumieres? (1784), et definit la critique, de maniere frappante, comme une attitude ethico-politique consistant dans l'art de n'etre pas tellement gouverne. Ce volume en presente pour la premiere fois l'edition critique. Il presente egalement la traduction d'une conference inedite intitulee La culture de soi, prononcee a l'Universite de Californie a Berkeley le 12 avril 1983. C'est le seul moment ou, en definissant son travail comme une ontologie historique de nous-memes, Foucault etablit un lien significatif entre ses reflexions sur l'Aufklarung et ses analyses de l'Antiquite greco-romaine. Au cours du meme sejour en Californie, Foucault participe aussi a trois debats publics ou il est amene a revenir sur plusieurs aspects de son parcours philosophique, et dont on trouvera les textes a la suite de la conference.

Lectures on the Will to Know reminds us that Michel Foucault's work only ever had one object: truth. Here, he builds on his earlier work, Discipline and Punish, to explore the relationship between tragedy, conflict, and truth-telling. He also explores the different forms of truth-telling, and their relation to power and the law. The publication of Lectures on the Will to Know marks a milestone in Foucault's reception, and it will no longer be possible to read him in the same way as before.

Three years before his death, Michel Foucault delivered a series of lectures at the Catholic University of Louvain that until recently remained almost unknown. These lectures - which focus on the role of avowal, or confession, in the determination of truth and justice-provide the missing link between Foucault's early work on madness, delinquency, and sexuality and his later explorations of subjectivity in Greek and Roman antiquity. Ranging broadly from Homer to the twentieth century, Foucault traces the early use of truth-telling in ancient Greece and follows it through to practices of self-examination in monastic times. By the nineteenth century, the avowal of wrong-doing was no longer sufficient to satisfy the call for justice; there remained the question of who the "criminal" was and what formative factors contributed to his wrong-doing. The call for psychiatric expertise marked the birth of the discipline of psychiatry in the nineteenth and twentieth centuries as well as its widespread recognition as the foundation of criminology and modern criminal justice. Published here for the first time, the 1981 lectures are accompanied by two contemporaneous interviews with Foucault in which he elaborates on a number of key themes. "Wrong-Doing, Truth-Telling" will take its place as one of the most significant works by Foucault to appear in decades.

Diese Vorlesungen Michel Foucaults am Coll?ge de France stehen am Anfang eines der wirkmächtigsten Konzepte der modernen Sozialwissenschaften und Politischen Philosophie - der "Gouvernementalität". Foucaults zweibändige Geschichte der Gouvernementalität entwickelt diesen Begriff und seine theoretischen Implikationen anhand einer materialreichen Analyse der Genese des modernen Liberalismus und seines Schattens: der Biomacht. Während der erste Band den Akzent auf die Beziehungen zwischen der Regierungskunst, der Normalisierung und der Subjektivierung legt, konzentriert sich Die Geburt der Biopolitik auf den Neoliberalismus und die komplexen Relationen, die er mit dem Staat unterhält. Hinter allen historischen, soziologischen, politischen und ökonomischen Untersuchungen steht aber das, was für Foucault das eigentliche Interesse des Philosophen ausmacht: die "Politik der Wahrheit".

Biopolitikens födelse, den föreläsningsserie som Michel Foucault gav vid Collège de France från januari till april 1979, fortsätter att utforska de teman som togs upp under det föregående årets föreläsningar, utgivna i volymen Säkerhet, territorium, befolkning. Efter att ha visat hur 1700-talets politiska ekonomi markerar uppkomsten av ett nytt regerande förnuft – där målet är att uppnå maximal effektivitet genom att regera mindre i förhållande till de regerade fenomenens naturlighet – ger sig Foucault i kast med en detaljerad analys av detta liberala regerande. Det handlar om att beskriva den politiska rationalitet inom vilken de specifika problemen rörande livet och befolkningen har kunnat uppstå: ”Att studera liberalismen i egenskap av biopolitikens allmänna ram.” Vilka är särdragen hos den liberala konst att regera som tar form under 1700-talet? Hur ser regerandets kris ut i vår samtid, och vilka förändringar i det liberala regerandet har den gett upphov till? Det är denna diagnostiska uppgift som Foucault tar sig an genom att, i en samtidshistorisk utvikning som är unik för hela hans föreläsningsmaterial från Collège de France, studera nyliberalismens två stora skolor under 1900-talet: den tyska ordoliberalismen och Chicagoskolans nyliberalism. Hans analys visar på den paradoxala roll som ”samhället” spelar i relation till regerandet: samhället är den princip i vars namn regerandet tenderar att begränsa sig självt, men samhället är också måltavla för permanenta ingripanden från regerandets sida i syfte att producera, förmera och garantera de friheter som är nödvändiga för den ekonomiska liberalismen. Civilsamhället är således långtifrån en motpart till staten, utan tvärtom ett korrelat till den liberala regerandeteknologin.

In dieser Vorlesung am Coll?ge de France, die thematisch in engem Zusammenhang mit Überwachen und Strafen steht, beschäftigt sich Foucault mit Personengruppen, die gesellschaftlich als anormal stigmatisiert worden sind. Dazu zählen, in der Reihenfolge ihres historischen Auftretens, die Monstren wie z. B. Hermaphroditen oder siamesische Zwillinge, die Korrektionsbedürftigen wie z. B. Straftäter und schließlich die Onanisten. An ihnen untersucht er das Auftauchen von Normalisierungstechniken zusammen mit den neu entstehenden Machtformen. Die Art und Weise, wie sie sich ausgebildet und installiert haben, ohne sich jemals auf eine einzige Institution zu stützen, und das Spiel, das sie zwischen den verschiedenen Institutionen betreiben, haben, so Foucault, unsere Gesellschaft bis heute zutiefst geprägt.

Foucault'n klassinen analyysi siitä, miten lääketieteellinen katse oppii tunkeutumaan harhaanjohtavan pinnan alla piileskelevään salattuun totuuteen. Nykyaikainen lääketiede tarkkaa potilasta ennen kaikkea kohteena, objektina. Michel Foucault'n Klinikan synty erittelee modernin medisiinan syntyvaiheita patologisen anatomian synnyn pohjalta, 1700- ja 1800-lukujen taitteessa tapahtuneiden muutosten perusteella. Teos piirtää historiallisen kokonaiskuvan lääketieteen käsitteellisestä perustasta sekä opetussairaaloiden merkityksestä modernin lääketieteen muotoutumisessa. Se kirjoittaa lääketieteellisen objektiivisuuden unohtunutta historiaa ja suhteuttaa tämän hetken ehdottomuudet historiallisiin muutoksiin. Se hätkähdyttää, herättää ja hämmentää. Se on ohittamatonta luettavaa kaikille historiasta, filosofiasta tai lääketieteestä kiinnostuneille.

War das Denksystem der Renaissance vom bestimmenden Prinzip der Verwandtschaft der Dinge untereinander gekennzeichnet, so existiere laut Foucault im klassischen Zeitalter eine neue, wesentlich andere Ordnung, in der es sich >>nicht mehr um die Frage der Ähnlichkeiten, sondern um die der Identitäten und der Unterschiede handelt>dualistische Theorie des Zeichens>das, was markiert wurde, das, was markierend war, und das, was gestattete, im Einem die Markierung des Anderen zu sehen.

The Courage of the Truth is the last course that Michel Foucault delivered in a series of lectures from 1970 to 1984 at the Coll ge de France. Here, Foucault continues the theme of the previous year's lectures in exploring the notion of "truth-telling" in politics to establish a number of ethically irreducible conditions based on courage and conviction. His death, on June 25th, 1984, tempts us to detect the philosophical testament in these lectures, especially in view of the prominence they give to the themes of life and death.

Den gängse filosofin hävdar att subjektet och förnuftet måste få härska -- i människans namn. Men blir den verkliga människan mindre mänsklig, om vi berövar den abstrakta människan hennes ställning som förklaringsfaktor till allting? Det är Foucaults fråga i detta klassiska arbete från 1969 som nu kommit i en andra ombruten upplaga på Arkiv förlag. "Jag förstår att de alla känner sig obehagliga till mods. De har förmodligen haft en viss svårighet att fatta att deras historia, deras nationalekonomi, deras sociala praktiker, det språk de talar, deras förfäders mytologi, de sagor de fick sig berättade då de var små, lyder under regler som inte alla är givna för deras medvetande. De önskar knappast att man dessutom skall ta ifrån dem den diskurs där de omedelbart, utan distans, vill kunna säga vad de tänker, tror eller inbillar sig." (Ur Vetandets arkeologi) I sitt personligt hållna förord lyfter Bengt Olle Bengtsson, genetiker vid Lunds universitet, fram Foucaults analys av hur "vetandet" formas i mötet mellan maktförhållanden, ideologier och vetenskaper.