Hanna Nordenhök

I Gläntas nya nummer samtalar den palestinska författaren Adania Shibli med Balsam Karam & Elisabeth Hjorth & Hanna Nordenhök. Tre samtal som har blivit en enda text. Här finns också konstkollektivet HAWAF som till Glänta producerat en specialversion av deras museum för Gaza, Sahab Museum, som går att vika ut ur numret. Dessutom ett kapitel ur Gloria Anzaldúas klassiska verk Borderlands / La Frontera, samt förintelseöverlevaren Jean Amérys text om självmordet. Samt dikter av Doaa Kamel, Sofia Junes, Leif Holmstrand och UKON. Och den tyska medieteoretikern Bernhard Siegerts genomgång av dörrar, och deras materiella och symboliska betydelser.

I det första av Gläntas tre nummer helt ägnade åt migration tar vi oss an den europeiska gränspolitiken, statlig rasism, grekisk flyktingpolitik, hetsjakten på mårdhund, ?fri? rörlighet vs ?illegal? migration, migrerande moderskroppar, resan till faderns land, asylintervjuns baklängesberättelse, vem som tjänar mest på migrationsbusinessen och mycket mer.

From the author of Caesaria comes Wonderland, a spellbinding study of the many faces of deception. A novel that, with clear prose, depicts a chameleon-like existence where truth and lies are never easily separated. It follows three different characters, wandering an ominous contemporary world saturated with abandonment and false mirrors. On the Pacific Coast, a homeless woman travels between cities and towns pretending to be a child. At a hotel in Athens, two rival Catalan journalists become entangled in a risky game of fact and fiction. And in a luxury villa in Southern Sweden, a housewife chooses to lie at the expense of others in order to maintain the only life she can tolerate living. Around them appears a hall of mirrors inhabited by a range of unreliable characters: bluffing children, doped up martial artists, ghostwriters, dishonest politicians, ecocriminals,and fashionable jetsetters so disfigured by plastic surgery that there seems to be nothing left of their original selves. All of them individuals trying to find their way in that slippery world of post-truth that we've gotten to know as our own.

En kvinna vandrar genom ett ödelagt landskap i en nära framtid tillsammans med andra överlevande efter en namnlös katastrof. Hon måste ta sig till någon hon älskar men hindras från att komma fram av inre och yttre krafter till synes bortom hennes kontroll. På vägen möter hon två barn, som hon binds till som av osynliga trådar. Tillsammans har de att överleva i en allt mer mardrömslik och ombytlig terräng. Hanna Nordenhöks nya bok är en roman om sorg och mänskliga prövningar, men samtidigt en bländande vacker skildring av kärlek och hemhörighet i en yttersta tid.

En kvinna vandrar genom ett ödelagt landskap i en nära framtid tillsammans med andra överlevande efter en namnlös katastrof. Hon måste ta sig till någon hon älskar men hindras från att komma fram av inre och yttre krafter till synes bortom hennes kontroll. På vägen möter hon två barn, som hon binds till som av osynliga trådar. Tillsammans har de att överleva i en allt mer mardrömslik och ombytlig terräng. Hanna Nordenhöks nya bok är en roman om sorg och mänskliga prövningar, men samtidigt en bländande vacker skildring av kärlek och hemhörighet i en yttersta tid.

En hemlös kvinna driver runt på den amerikanska västkusten där hon utger sig för att vara ett barn. På ett hotell i Aten blir två rivaliserande journalister indragna i ett högt spel om fakta och fiktion. Och i en överdådig villa på skånska slätten barrikaderar sig en hemmafru som väljer att ljuga på andras bekostnad. Runt deras öden tornar en spegelsal av opålitliga gestalter upp sig: bluffande barn, dopade kampsportare, spökskrivare och ekobrottslingar. Underlandet är en fängslande studie i bedrägeriets olika ansikten. Med glasklar blick skildrar Hanna Nordenhök en samtid fylld av masker och sken – en kameleontisk tillvaro, där sanning och lögn aldrig enkelt går att skilja åt.

On a remote country estate in the 19th century, a renowned obstetrician keeps a young girl that he once carved out of her mother's body. It is the dawn of modern gynaecology, when the female body appears as a cryptic landscape and male hubris reigns. The girl lives a dollhouse existence, characterized by supervision and punishment, assault and incarceration. Here, dirt and runaway visions dominate, while vast skies and sticky nature rub against her confinement. Caesaria is part gothic novel, part fairy tale told in lush and elegant prose. These pages radiate a low-level dread, probing gender warfare and class oppression with dreamlike prose. What is reality to those who have grown up trapped in their own bodies, relying upon their own senses, without any contact with the world outside? Nordenh? Âk shares an astonishing answer, almost mythological in scope, through the story of one eponymous girl.

Två syskonpar, två skilda tidsepoker, och en baron med ett tvingande begär efter att tämja det vilda. I Hanna Nordenhöks nya roman närmar sig varandra till synes avlägsna händelseförlopp runt ett magnetiskt epicentrum: Råby ungdomsvårdsanstalt, Sveriges äldsta räddningshus för förvildade barn . Här finns pojken från fattigkvarteret Jerusalem i 1840-talets Malmö, och en varg som illavarslande hålls som bandhund på ett skånskt lantgods. Här finns de såriga minnena av en liten bror i Kittyryggsäck. Här finns också hans syster, som under en het och gråaktig sommar i stadens utkant tagit till sin uppgift att skriva deras historia. Asparna är en mörkt sjungande berättelse som inspireras av verkliga händelser och platser. Mer än något är den en skildring av syskonkärlek och social utsatthet och om hur synen på brott och straff, sjukdom och läkning, arv och miljö klingat genom flera sekel. En tråd tunn och darrande som ett asplöv spänns upp mellan rädsla och räddning i en hypnotisk roman om en stad och dess förlorade barn.

I Underlandet rör sig människor på olika platser genom en olycksbådande samtid fylld av övergivenhet och falska sken. Deras parallella liv har till synes ingenting med varandra att göra men de är alla lögnare eller bedragna, eller bådadera. En hemlös kvinna driver runt mellan städer och orter på den amerikanska västkusten där hon utger sig för att vara ett barn. På ett hotell i Aten blir två rivaliserande katalanska journalister indragna i ett högt spel om fakta och fiktion. I en överdådig villa på skånska slätten barrikaderar sig en hemmafru som väljer att ljuga på andras bekostnad för att få behålla det enda liv hon står ut med att leva. Runt deras öden tornar en spegelsal av opålitliga gestalter upp sig: bluffande barn, dopade kampsportare, spökskrivare och ekobrottslingar. Underlandet är en fängslande studie i bedrägeriets olika ansikten – med glasklar blick skildrar Hanna Nordenhök en kameleontisk tillvaro där sanning och lögn aldrig enkelt går att skilja åt.

På ett ensligt sommarresidens förvarar en framstående kvinnoläkare en flicka han en gång skar fram ur moderlivet som man lyfter den skimrande pärlan ur ett ostron. Det är den moderna gynekologins och obstetrikens gryning och kvinnokroppen är ett dunkelt landskap som öppnar sig under skalpellen. I sin nya roman är Hanna Nordenhök tillbaka i 1800-talets disciplinära idéer och mekanismer, bland manlig hybris och ensamma barn på samhällets botten, bland smuts, fångenskap och skenande visioner. Ur en skildring som vagt bygger på historiska skeenden och gestalter väller en dockskåpslik värld präglad av övervakning och straff, av övergrepp och instängning, som skär rakt in i vår egen tid. Caesaria är en berättelse på gränsen mellan roman och saga som i drömlikt belysta bilder skildrar en omöjlig längtan ut.

»Som att försöka navigera i en liten eka på ett stormigt hav av känslor och motkänslor. Jag låter mig vaggas in i Hélène Cixous glana litterära värld.« Sinziana Ravini, Aftonbladet »...allt jag önskade var deras Stad och deras Algeriet [...] så snart det fanns fransmän var jag hänförelse, vapen, där det fanns araber var jag hopp och sår. Jag är oskiljbarab, tänkte jag. Det är en outhärdlig relation att ha till sig själv.«Hélène Cixous skildrar här sin barndoms obesvarade kärlek till Algeriet. Bokens syskonpar har förlorat sin far, juden och läkaren som mer än allt annat ville vara bror med araberna. I hans ställe drömmer de om Cykeln som ska ge dem tillgång till landet, men det blir inte som de tänkt sig. Grannungarna retas och skrattar åt dem, det är krig både mellan barnen, könen och de vuxna och Vichyregimens antisemitiska lagar tillämpas även i det koloniserade Algeriet. I översättning av Sara Gordan och Kholod Saghir, med ett efterord av författaren och kritikern Hanna Nordenhök. HÉLÈNE CIXOUS, född 1937 i Oran i Algeriet, är en fransk feminist, filosof, litteraturvetare, dramatiker och författare. Med över 50 skönlitterära titlar på verklistan och som tidigare husdramaturg på Thêatre du Soleil är hon en av vår tids största och viktigaste berättare. Hennes författarskap har belönats med bland annat Prix Marguerite Duras [2014] och Prix Marguerite Yourcenar [2016].» Jag älskar Cixous sätt att uttrycka sig. Hon har en otrolig förmåga att kunna förmedla det innersta på ett naturligt och poetiskt vis.« Litteraturvetare

Året är 1942 då den 22 år gamla Clarice Lispector skriver till vännen Lúcio Cardoso att hon vill vara mer än en kvinna. Det finns levande vatten i henne, hon vet det, men hon har svårt att hitta källan. Hon ska ett år senare debutera med romanen Nära det vilda hjärtat, som blir en milstolpe i brasiliansk litteraturhistoria. Lispector gifter sig med en diplomat, lever i exil, skriver romaner, krönikor, intervjuer, får barn, återvänder till Rio de Janeiro, skiljer sig och genom allt detta skriver hon många brev, till många människor. Brev som sjuder av liv och originalitet, men också av ensamhet och självtvivel. I det här urvalet, som spänner från 40-talet fram till hennes död 1977, får vi genom Lispectors egna ord en vidgad blick på ett liv som ofta beskrivs som mytomspunnet och excentriskt. Vi lär känna olika sidor, både vardagliga och brinnande, hos en författare som hör till 1900-talets mest betydande. Clarice Lispector föddes 1920 i Ukraina men kom till Brasilien redan under sitt första levnadsår efter att hennes judiska familj flytt undan pogromer och förföljelse. På svenska har en stor del av hennes skönlitterära verk utkommit under de senaste 20 åren, men i den här utgåvan kan svenska läsare för första gången närma sig hennes person. Urval och översättning av Wera von Essen, författare och översättare från portugisiska. Hon tilldelades Borås tidnings debutantpris år 2019 och utkommer med sin andra roman under 2020. Utgåvan innehåller även ett förord av författaren och kritikern Hanna Nordenhök. »Berättelsen om Lispectors privatliv har i likhet med sådana om andra stora kvinnliga författare kommit att bli en berättelse om ett olyckligt liv, där traumatiska händelser förstoras upp det deprimerade diplomathustrulivet, ett antytt tablettmissbruk, en brand på sextiotalet då Lispector skadades svårt, sonen Pedros schizofreni, döden i livmodercancer 1977. Men samtidigt med dessa yttre förhållanden och traderingen av dem i den offentlighet som omgärdade henne skrev Lispector en prosakonst som utgör ett radikalt tänkande över den mänskliga erfarenheten. En litteratur lika fysiskt kännbar som tanketät en existentiell grundforskning i vad det innebär att förnimma och bli till i denna värld.« ur Hanna Nordenhöks förord

Bländare skulle kunna läsas som ett sorgearbete, en undersökning av en gränsupplevelse mellan polerna fotografi, minne, syn och språk. Någon går bland de döda djuren. Det subjektiva är ett avtryck som bleknar. Relation är liv är lydnad är våld. Att se in i bländningen.

Hiatus är latin och betyder enligt ordboken "gap, öppning, svalg". Det kan betyda många saker: att det uppstått en "lucka" i ett sedimentlager genom att en viss epok i jordens historia inte avsatt några sediment, och det kan betyda "hål" i en kropps- eller skelettdel - som öppningen för aorta i mellangärdet. Hiatus är också en fonetisk term för mötet mellan två vokaler inom ett ord eller mellan två ord: se upp, beakta. Alla dessa betydelser av ordet hiatus kan sägas komma till uttryck i Hanna Nordenhöks debutdiktsamling. Det är en dikt som försöker hitta och beskriva hålrummen och gapen i tillvaron: mellan människor och mellan orden. Det är en dikt som kan verka söndersprängd och som rastlöst försöker uppsnappa det vita bruset i livet, men som samtidigt är intensivt sysselsatt med att foga ihop och begripa dess olika delar.

"Det Mam samlar i de bruna pärmarna liknar inte händelserna i maj 1956 och vad som därefter följde. Jag väntar på att jag ska förstå vad det betyder." Ett flickbarn ligger tryckt mot parketten invid en stängd sovrumsdörr. Hennes lilla hund verkar däst och förvirrad av socker. Det finns en berättelse som är en stöld. Och ett barn som förvandlas till ett ofrivilligt vittne. Samtidigt slumrar en oåtkomlig mor bland mintpastillaskar och tankspridda anteckningar. I Hanna Nordenhöks debutroman kommer en ung kvinna över några pärmar som beskriver händelser som utspelades femtio år tidigare, i de akademiska kretsarna i Lund i mitten av 1950-talet. En mammas barndom, en mormors kringskurna värld. I de gamla dokumenten upptäcker hon en berättelse om att säga och att tiga, att dölja och att svika, som hela tiden har beröringspunkter med hennes eget liv.

I Det svarta blocket i världen. Läsningar, samtal, transkript går författaren och poeten Hanna Nordenhök i dialog med poeterna Gloria Gervitz, Ann Jäderlund och Anja Utler för att i ett korsfält mellan feministisk teori, poetologi och experimentell etnografi undersöka poesin och skrivandet av poesi som en existentiellt omskakande händelse av läsning. Denna avhandlingsessä är ett måste för varje läsare som söker en djupare inblick i samtidspoesins kritiska blickar och utgångspunkter.

Hanna Nordenhöks andra roman utspelas på två vitt skilda platser med tiden som tydlig markör. I Stockholm sjunker den demenssjuka Kerstin allt längre in i sig själv medan hon får regelbundna besök av sin dotter, som en dag bland hennes tillhörigheter påträffar en svart anteckningsbok." Jag skriver för att öppna den svarta boken, om och om igen. Det finns ingen återvändo ur den. Boken är som glömskan, en blank och ogenomtränglig sjö, en vattengrav." För den yngre kvinnan blir den svarta boken en väg tillbaka i tiden, till ett förflutet som till stora delar utspelas i Indonesien på 1930-talet, dåvarande Nederländska Ostindien. Med hjälp av anteckningsboken kan hon berätta historien om vad som egentligen skedde i det vita huset i Simpang. Där finns Pa som dras till sin sockerplantage som en fluga till ljuset. Där finns de fyra illavarslande fjärilarna: Zus, gossen, Moeder och den unga barnjungfrun Roos. Där finns trädgården som öppnar sig som en främmande blomma med tjocka, gåtfulla kronblad. Genom att hämta stoff och miljöer ur sin egen släkthistoria med anknytning till Indonesien skriver Hanna Nordenhök i Det vita huset i Simpang en hypnotisk men också våldsam berättelse om intimitet och maktrelationer, och om arvet efter ett mörkt kolonialt förflutet. Här tvinnas skildringen av svensk kolonialism och kvinnors roll i det ostindiska projektet samman med frågor om berättandets och skrivandets våld, men också med konsekvenserna när barn tvingas uttyda de vuxnas värld genom nyckelhålet.

Som kritiker har jag ofta haft känslan av att det är erfarenheten av att ha skrivit poesi som djupast format mitt kritiska arbetssätt. Att de läsande sensibiliteter som poesin själv uppfinner och skriver fram, poesins tolkningsakter och upptäckande i rörelse, dess läsning av världen, av de utanförliggande eller inre materialen, den främmande texten, den andra människan, språket, lyrikens traditioner ? att allt detta utgjort ett slags kognitiv förutsättning för det kritiska uppdraget. Att poesin lärt mig att läsa.? Hanna Nordenhök är poet, romanförfattare, litteraturkritiker och doktorand i litterär gestaltning vid Akademin Valand, Göteborgs universitet. "Kritik 6-12" är ett delbokslut över väsentliga strömningar i den svenska litterära samtiden.

Jaktscener (Lorcatranskription), Hanna Nordenhöks fjärde bok, består av stölder ur, och läsningar av, den spanske poeten och dramatikern Federico García Lorcas teaterstycken Blodsbröllop, Bernardas hus, Yerma och Fröken Rosita samt av hans drömskt mörka diktsvit Zigenarballader. I Hanna Nordenhöks tappning transformeras eller transkriberas Lorcatexten till igenkännbara och samtidigt främmande små scenerier, rörliga landskap eller arrangemang där spänningsförhållanden mellan förbud och begär, blottande och beslöjning, makt och underordning, kan utspela sig. En parasitär fantasi som leker med den teatrala åtbörden, och samtidigt skriver en knivhårt lyrisk passionsberättelse. Hanna Nordenhöks poesi har ofta beskrivits som bildrik, med utgångspunkt i en lätt igenkännlig verklighet. Men det är en verklighet som hon varsamt vrider och vänder på tillsammans med läsaren tills andra, bakomliggande tillstånd framträder.