Maria Hammarén

Få utomstående har insyn i militär verksamhet. Det är ett förhållande denna bok syftat till att ändra på. I de tre föregående Uppdragsböckerna har militärer med egna ord beskrivit vad de gör, när de gör de som de tränats för. Vilka uppdrag ska hanteras? Vad möter dem, och vilka utmaningar ställs de inför? Hur ser det yrkeskunnande ut som härbärgerar både förmågan att bruka dödligt våld men också förmågan att skapa relationer, förtroende och samarbete? I den här boken bidrar elva olika forskare utifrån skiftande perspektiv, med sina reflektioner över militär yrkespraktik, dess möjligheter och dess utmaningar.

Hur förmedlas vidsynthet? Medmänsklighet, civilkurage? I sin bok utvecklar författaren idén om en vidare betydelse av människans språk. Med utgångspunkt i ­Ludwig Wittgensteins ­senfilosofi visar hon hur språk omfattar allt som kan bli till och ­utövas mellan människor. Den utövande relationen är den viktigaste aspekten av vårt språk. Genom att ställa frågan vad som blir handlingspåbjudande i ett ­enskilt fall utmanar författaren vår tids abstrakta språk- och ­kunskapsbegrepp. Med konkreta exempel undersöker hon vad som binder samman handlingen med gesten, ord med tillvarons ­verkligheter kort sagt, vad som blir språk i oss. Boken kan också läsas som en introduktion till Wittgensteins ­sen­filosofi med uppfordrande konsekvenser, bland annat för vår syn på lärande. Maria Hammarén är docent i Yrkeskunnande och teknologi vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm.

Författaren berättar hur iscensättningen av en serie dialogseminarier med läsande och skrivande som grund skapar en ny företagskultur för lärande. Här presenteras de yttre ramarna för ett djärvt företagsexperiment som satte djupa spår i det högteknologiska företaget Combitech Software, ett pilotföretag för metoden. Här utvecklas också dialogseminariemetoden, som är en frukt av ett mer än tjugoårigt samarbete mellan Avdelningen för yrkeskunnande och teknologi på KTH i Stockholm och Dramaten. Dialogseminariemetoden är ett arbetssätt för att kvalificera samtal kring yrkeskunnandets icke formaliserbara dimensioner. Under 2000-talet har arbetssättet fått spridning till nya företag och organisationer.

Det skrivna ordet kan härma talet och talet kan härma det skrivna. Men att tala fram sitt språk och att skriva fram det är metoder som leder oss till olika platser. Maria Hammarén följer skrivandets metod när hon utforskar falska berättelser och minnet.

Den här boken har jag skrivit för alla dem som kanske vill arbeta i en skrivgrupp – men också för dem som rätt och slätt är intresserade av språkets förbindelse med erfarenhet och ett medvetet språkarbete. Det är ingen handbok. Snarare strävar jag efter att visa ett sätt att tänka kring några begrepp som är starkt kopplade till erfarenhetsgrundad kunskap. Min förhoppning är att boken ska väcka inspiration till nya sätt att arbeta med identitet, reflektion och organisationsutveckling.